Fler som vaknat upp och sett sanningen?

[Oblivion]

I mitt fall går inställningen och analysen hand i hand, jag editerade just min förra post när jag såg att jag missade det.

Nej jag menar att en av mina största rädslor är att få en ny inställning och nya värderingar (vilket troligen blir slutet på min analys), och kärleken lär bli det största hotet. Att gifta sig och skaffa barn är nog ett av de bättre sätten att göra det svårare för sig själv att uppfylla sina drömmar. (om man nu inte har det som största dröm)

[J R Auk]

Varje idé om vad du ska bli lägger sig i vägen för att vara det. Uppfyllelse av ideal måste ligga i vår interna strävan, inte förläggas i ett externt habegär.

Det är väl ändå du som ska vara, inte något som skall hittas och stoppas i fickan? Eller?

Fromm, vafan menar du med den där länken. Snacka om intetsägande. Dumma människor är inte så dumma

[Oblivion]

Varje idé om vad du ska bli lägger sig i vägen för att vara det. Uppfyllelse av ideal måste ligga i vår interna strävan, inte förläggas i ett externt habegär.

Det är väl ändå du som ska vara, inte något som skall hittas och stoppas i fickan? Eller?

Fromm, vafan menar du med den där länken. Snacka om intetsägande. Dumma människor är inte så dumma

Jag förstår inte vad du menar med det här: "Uppfyllelse av ideal måste ligga i vår interna strävan, inte förläggas i ett externt habegär." Kan du förklara lite närmare vad du menar i just den här situationen?

[J R Auk]

Du objektifierar egenskaper, vilka är en del av dig, eller den du vill vara. Då gör du din strävan till ett objekt. Något att bära, likt kläder, och inte något du är, likt glad, trött, upprymd och empatisk.

Jag har en ganska tydlig plan för hur jag vill leva mitt liv för att få ut mest av det men är bisarrt nog mest rädd för att jag kommer få nya värderingar

Nu kan det vara något som bara ligger i orden, men dom brukar inte ryka utan åtminstone en liten eld.

[Oblivion]

Du objektifierar egenskaper, vilka är en del av dig, eller den du vill vara. Då gör du din strävan till ett objekt. Något att bära, likt kläder, och inte något du är, likt glad, trött, upprymd och empatisk.

Jag har en ganska tydlig plan för hur jag vill leva mitt liv för att få ut mest av det men är bisarrt nog mest rädd för att jag kommer få nya värderingar

Nu kan det vara något som bara ligger i orden, men dom brukar inte ryka utan åtminstone en liten eld.

Ja, du har en poäng där. Men även med den vetskapen så står jag kvar här med mitt problem - jag kommer med stor sannolikhet inte att känna så här i framtiden. Min plan för livet känns så innerligt rätt för mig nu och jag vet att jag kommer få ett väldigt speciellt liv fullt av njutning om jag följer mina planer, men var det inte så här alla de där äldre personerna sa också? Jag har hört talas om många som har haft samma inställning och samma värderingar som jag, men jag kan ärligt talat inte påstå att jag har hört en enda som har behållt den här inställningen upp i åldern och lever så här på äldre dagar. Inte en enda!
Varför skulle just jag lyckas?, brukar jag fråga. "Men se till att bara göra det!", brukar jag få som svar från vänner. Självklart är det planen, men jag har verkligen svårt för att blunda för statistiken. Jag vill så gärna tro att jag är speciell och kan göra det som de flesta andra inte fullföljde, men återigen.. var det inte det de andra sa (eller trodde) också?

Den enda som kan hindra mig i mina planer är jag själv så det kan tyckas vara ett löjligt problem, men som jag nämnde innan så finns det andra faktorer som spelar in också som kan bli svåra att kriga mot, bl a. kärleken.

[J R Auk]

Lyckas med vad? Att utvecklas? Att följa planen, att lyckas med planen, att njuta av planen, att inte behöva planen?

Det låter som du i förväg har valt ett solitärt liv. Vadan då? Behöver det ena utesluta det andra?

Är inte planer för något sådant som liv mer av en stjärna i horisonten än vad det är en karta genom snårig terräng?

[Avantgardet]

Är inte planer för något sådant som liv mer av en stjärna i horisonten än vad det är en karta genom snårig terräng?

Strålande! Den knycker jag!  :wink:

Det här med livsplaner är lite lustigt, man vill som inte gärna komma ihåg att självet är dynamiskt när man planerar. Man ser sin antika stenskulptur till jag sitta lugnt till bords i framtidens överflödande kök, i skimrande vit marmor - som ny. Efter vägen händer det dock att man blir skäggig, smutsig, faller för en prostituerad flerbarnsmamma, drar på sig syfilis och kronisk bronkit. Och det rörde sig aldrig om tillfälligheter eller olyckor, utan om medvetna val. Metaplan kanske är en tanke?

[Oblivion]

Efter en veckas semester är jag nu tillbaka och kan svara!

Lyckas med vad? Att utvecklas? Att följa planen, att lyckas med planen, att njuta av planen, att inte behöva planen?

Ja du, exakt vad min livsplan går ut på vill jag inte skriva rakt ut här men om du har intresse av det kan du skicka ett PM så förklarar jag närmare. I det stora hela går det ut på att jag har en ganska ovanlig inställning och plan för hur jag vill leva mitt liv, ett levnadssätt som på många sätt stöter sig med andras levnadssätt och planer för livet.
Planen känns som sagt innerligt rätt för mig nu och jag hoppas att jag aldrig kommer att ändra inställning men eftersom det här levnadssättet synkar så pass dåligt med andras levnadssätt så känns det bara som att jag väntar på att problemen kommer uppstå.

Det låter som du i förväg har valt ett solitärt liv. Vadan då? Behöver det ena utesluta det andra?

Antingen väljer jag att vara som alla andra och slipper det här problemet, eller så följer jag mitt hjärta och tar tag i drömmen som jag vet kommer förgylla mitt resterande liv... med haken att det är väldigt få som har samma typ av inställning och kan tänkas leva så. Minst sagt dålig grund att bygga familj på! Vad jag kan se nu så handlar det tyvärr om att det ena utesluter det andra. Och det är därför det är så få som lever så här på äldre dagar, de flesta vill helt enkelt inte utesluta vissa delar av sitt liv även om det ger en massa fördelar på annat håll.

Är inte planer för något sådant som liv mer av en stjärna i horisonten än vad det är en karta genom snårig terräng?

Jo för de flesta verkar det vara så men personligen vill jag försöka undvika det eftersom det är stor risk att livet bara tickar på utan att man verkligen tar tag i sina drömmar. Jag menar inte att man ska ha livet uppstyltat och kolla i journalen så fort man ska besluta om något, men de mest grundläggande och betydelsefulla sakerna i livet tror jag på att ha mer eller mindre spikade för att lyckas. De som har lyckats bäst här i livet med sina projekt, företag eller andra drömmar hade nog en någorlunda klar plan ganska tidigt för vad de ville uppnå och sen såg de till att jobba sig fram till sin lycka sakta men säkert. Folk som ser livet som "en stjärna i horisonten" tror jag oftare riskerar att falla in i ledet bland alla andra svenssons som låser in sig i familj och arbete med minimala möjligheter att uppfylla sina drömmar senare i livet.