Käre Tore!
Om det fanns ett system för att garantera att vad man tror är en bra ledare verkligen är en bra ledare, så misstänker jag att man skulle använda sig av det t.ex. i samband med rekryteringsarbete i allmänhet.
Hur man definierar en god ledare har det säkert skrivits hyllmeter om, och det är därför min definition kan tyckas vag. Jag försöker istället förtydliga den genom konkreta exempel.
Men även om våra politiker idag vore goda ledare, så försvåras deras arbete p.g.a. den korta mandatperioden, svårigheterna kring samarbete och långsiktighet m.m. (se ovan). Därför behöver systemet ändras tillsammans med politikernas roll, bakgrund, syfte och inriktning - om det är så att man skulle önska att något ändrades i grunden.
Är vi däremot nöjda med hur Sverige ser ut idag, ja då är det utmärkt att behålla det nuvarande systemet. Jag har viss förståelse för den intställningen också - "vi har det tillräckligt bra, låt oss fortsätta med det". För i så fall behöver ju verkligen ingenting ändras - allra minst vårt politiska system.
Nonstop - helt överens med de häftiga 85-åringarna! De får byta av varandra. Förresten kan vi lägga till Alf Svensson till Winfreylistan - det är viktigt med folk som har folkets förtroende för att regeringsarbetet ska hindras av missnöje så lite som möjligt.
Riksdagsval
Moderator: Moderatorgruppen
Jag kan som jag skrivit tidigare tänka mig lite mer expertvälde, men inte i den utsträckning du propagerar för. Dessutom ska man i så fall givetvis ha seriösa och kunniga personer, inte pajasar som di Leva.
Visst kan man tänka sig något längre mandatperioder. En sådan förlängning genomfördes ju också ganska nyligen (3 till 4 år). Se kan man också på något sätt tvinga fram breda lösningar i fler frågor (som man försökte nå om försvaret nu). Det är nödvändigt att partierna samarbetar i frågor som hur skolan och försvaret ska vara utformat. Exakt hur det bör lösas rent tekniskt vet jag dock inte.
Gällande EU så visst finns det problem, men jag kan inte se att de är så problematiska så att projektet bör uppges. Dessutom, vilka realistiska alternativ finns det? I min mening är EU den enda vägen att gå om man önskar mer internationalisering. Bilaterala avtal, enskilda samarbetsprojekt mm kommer man ingen vart med. Vad som behövs är mer överstatlighet i EU - ett steg på vägen mot att hela världen ombildas till en enda stat.
Visst kan man tänka sig något längre mandatperioder. En sådan förlängning genomfördes ju också ganska nyligen (3 till 4 år). Se kan man också på något sätt tvinga fram breda lösningar i fler frågor (som man försökte nå om försvaret nu). Det är nödvändigt att partierna samarbetar i frågor som hur skolan och försvaret ska vara utformat. Exakt hur det bör lösas rent tekniskt vet jag dock inte.
Gällande EU så visst finns det problem, men jag kan inte se att de är så problematiska så att projektet bör uppges. Dessutom, vilka realistiska alternativ finns det? I min mening är EU den enda vägen att gå om man önskar mer internationalisering. Bilaterala avtal, enskilda samarbetsprojekt mm kommer man ingen vart med. Vad som behövs är mer överstatlighet i EU - ett steg på vägen mot att hela världen ombildas till en enda stat.
hovnarr skrev:Om det fanns ett system för att garantera att vad man tror är en bra ledare verkligen är en bra ledare, så misstänker jag att man skulle använda sig av det t.ex. i samband med rekryteringsarbete i allmänhet.
Ok, om jag säger så här istället: Varför tror du att ditt system skulle resultera i bättre ledare än nuvarande? Jag ser liksom inte den grundläggande skillnaden.
En längre mandatperiod kan jag vara öppen för, men 20 år låter i längsta laget. Du ser det som ett problem att politiker måste ut och söka folkets stöd var fjärde år för att bli omvalda. Ser du ingen risk med att en politiker kan sitta ett halvt yrkesliv på sin post utan att behöva bry sig om vad väljarna tycker?
Personer eller system
Kommer att tänka på en väldigt rolig artikel jag och min bror skrev för några år sen (tja kanske tio) näår vi också tyckte att partipolitik och parlamentarism inte alls fungerade. Vi spånade om nån idéé om en "matris", minns inte exakt hur modellen var tänkt att fungera men den skulle garanterat INTE göra det. (Får leta reda på den där artikeln tror jag). Jag blir lite förvånad när jag läser det du skriver Hovnarr, med tanke på dina idéer om system och komplexitet. det låter lite osystemigt att tänka sig att det handlar om "rätt personer". Jag tror man kunde öka mandatperioderna lite för att få lite längre perioder av verkställande utan opinionssneglande men tjugo år känns för långt.
Idén om "rätt" ledare tror jag däremot inte alls på. I synnerhet inte med tjugo år långa mandatperioder. Om du ville rekrytera folk utifrån "verklighetsanknytning" så tar det inte många år innan man i så fall är lika långt från den verklighet man skulle representera som de politiker vi älskar att hata. Att det är viktigt för det mentala klimatet att människor har förtroeende för sina ledare är förstås givet men varför man skulle ha större förtroende för en sån grupp som du föreslår än för den sorts regering vi nu har förstår jag inte. Du vill att de ska vara neutrala men i samma ögonblick de ska fatta beslut måste de ju ta ställlning, att de inte är rekryterade utifrån partitillhöärighet utan från intresseområden gör som jag ser det ingen skillnad. Idén med intresseföreträdare har ju inte funkat nåt vidare den heller. Dessutom fungerar det väl delvis som du föreslår redan nu även om det inte är experterna som sitter i den officiella ledningen så har ju varje statsråd en stab av sakkunniga runt sig som i sin tur väljs utifrån nån slags mångfaldstänkande (med mer eller mindre lyckat resultat men tanken finns ju ändå)
Jag har inga förslag på hur man skulle kunna utveckla demokratin. Jag tror inte alls på avvecklandet av landstingen, kommunerna är för små och staten för stor för att driva sånt som krävs regionala organisationer för att driva (bla sjukvård, länstrafik, turism etc) skulle kommunerna ta över sånt skulle nya organisationer säkert växa fram som skulle sköta samordningen mellan kommuner inom en region och som skulle fördela så att alla i regionen fick något sånär lika tillgång och vips hade man nya landsting. Det blir inte billigare eller mer demokratiskt än att försöka utveckla och förbättra det man redan har.
Men det konstigaste med ditt förslag tycker jag alltså är att det verkar som att du tycker att det skulle vara nåt fel på PERSONERNA och om det bara blev rätt personer skulle allt bli bra. Ett annat förslag vore ju då att se till att alla väljare var kloka och engagerade i stället för förslappade och egoistiska slashasar. Helt enkelt ett förslag att byta ut dumma människor mot kloka - rakt över?
Idén om "rätt" ledare tror jag däremot inte alls på. I synnerhet inte med tjugo år långa mandatperioder. Om du ville rekrytera folk utifrån "verklighetsanknytning" så tar det inte många år innan man i så fall är lika långt från den verklighet man skulle representera som de politiker vi älskar att hata. Att det är viktigt för det mentala klimatet att människor har förtroeende för sina ledare är förstås givet men varför man skulle ha större förtroende för en sån grupp som du föreslår än för den sorts regering vi nu har förstår jag inte. Du vill att de ska vara neutrala men i samma ögonblick de ska fatta beslut måste de ju ta ställlning, att de inte är rekryterade utifrån partitillhöärighet utan från intresseområden gör som jag ser det ingen skillnad. Idén med intresseföreträdare har ju inte funkat nåt vidare den heller. Dessutom fungerar det väl delvis som du föreslår redan nu även om det inte är experterna som sitter i den officiella ledningen så har ju varje statsråd en stab av sakkunniga runt sig som i sin tur väljs utifrån nån slags mångfaldstänkande (med mer eller mindre lyckat resultat men tanken finns ju ändå)
Jag har inga förslag på hur man skulle kunna utveckla demokratin. Jag tror inte alls på avvecklandet av landstingen, kommunerna är för små och staten för stor för att driva sånt som krävs regionala organisationer för att driva (bla sjukvård, länstrafik, turism etc) skulle kommunerna ta över sånt skulle nya organisationer säkert växa fram som skulle sköta samordningen mellan kommuner inom en region och som skulle fördela så att alla i regionen fick något sånär lika tillgång och vips hade man nya landsting. Det blir inte billigare eller mer demokratiskt än att försöka utveckla och förbättra det man redan har.
Men det konstigaste med ditt förslag tycker jag alltså är att det verkar som att du tycker att det skulle vara nåt fel på PERSONERNA och om det bara blev rätt personer skulle allt bli bra. Ett annat förslag vore ju då att se till att alla väljare var kloka och engagerade i stället för förslappade och egoistiska slashasar. Helt enkelt ett förslag att byta ut dumma människor mot kloka - rakt över?
Ack nej, tacka vet jag http://www.ladonia.net/index.html. Jag tror jag ska bilda ett ministerium för dog powered transportation and perpetuum mobile construction i Ladonien.
Nonstopstopstopstopstop
Nonstopstopstopstopstop
Det finns en omfattande litteratur om detta ämne. En bra introduktion är David Helds "Demokratimodeller". Som alltid är det bra att läsa vad andra har tänkt i dessa frågor. Är man verkligen intresserad av vilket statskick som är det bästa, och inte bara intresserad att föra en lite causal konversation, så bör man naturligtvis läsa på.
Jag kan ibland bli lite irriterad på att folk behandlar filosofi och politik som ämnen där "alla är experter" (på ett sätt som man inte gör med naturvetenskap; ingen lekman skulle börja uttala sig om det rimliga i svåra teorier i fysiken). Det finns rimliga och orimliga idéer även i politisk filosofi, och det bästa sättet att ta reda på vilka dessa är är inte att sitta och tänka för sig själv, utan att läsa, läsa, läsa.
Jag kan ibland bli lite irriterad på att folk behandlar filosofi och politik som ämnen där "alla är experter" (på ett sätt som man inte gör med naturvetenskap; ingen lekman skulle börja uttala sig om det rimliga i svåra teorier i fysiken). Det finns rimliga och orimliga idéer även i politisk filosofi, och det bästa sättet att ta reda på vilka dessa är är inte att sitta och tänka för sig själv, utan att läsa, läsa, läsa.
Stefan skrev:Det finns en omfattande litteratur om detta ämne. En bra introduktion är David Helds "Demokratimodeller". Som alltid är det bra att läsa vad andra har tänkt i dessa frågor. Är man verkligen intresserad av vilket statskick som är det bästa, och inte bara intresserad att föra en lite causal konversation, så bör man naturligtvis läsa på.
Jag kan ibland bli lite irriterad på att folk behandlar filosofi och politik som ämnen där "alla är experter" (på ett sätt som man inte gör med naturvetenskap; ingen lekman skulle börja uttala sig om det rimliga i svåra teorier i fysiken). Det finns rimliga och orimliga idéer även i politisk filosofi, och det bästa sättet att ta reda på vilka dessa är är inte att sitta och tänka för sig själv, utan att läsa, läsa, läsa.
Förlåt - vilket är "ämnet"? är det "politisk filosofi"? ja det kanske det är men det märkte jag inte. tror du inte att det kan vara så också att den alltmer utbredda politiska likgiltigheten också är en följd av att det är för "svårt", man kan inte tänka själv vare sig "casual" eller med lite mer satsning utan att vara påläst och utbildad… Tror du inte det tom kan vara så att samtal som kan vara lekfulla och "casual" kan väcka intresse och lust att läsa (ibland). Om vi ska sluta pröva tankar och leka med funderingar om sånt som vi faktiskt betraktas som myndiga att var med att bvesluta om oavsett boklig bildning bara för att vi är för okunniga så undrar jag om det har någon gynnsam effekt på vare sig allmän kunskapsnivå eller det allmänna politiska engagemanget.
Vi ställer ju fö inte några krav på att man ska vara inläst på konstområdet för att få tycka en massa om detta heller. Att den som kan lite mer om något kan bli irriterad på allt banalt och okunnigt tyckande kan jag förstå (och känna igen från de områden där jag själv är lite mer hemmastadd) men du får nog gilla läget Stefan. Internet befolkas av idel charlataner som gillar att tänka högt även om de är okunniga!
Om man föreslår omfattande förändringar av samhället, så tycker jag att det är rimligt att man har goda skäl för dessa uppfattningar. Men visst får man presentera sina idéer på en internetsajt utan att man har tänkt igenom allt i detalj. Däremot, om man seriöst propagerar för vissa politiska ideal, så borde man faktiskt sätta sig in i grunderna i hur olika statskick fungerar, politiska ideal, grunderna i hur ekonomin fungerar etc.
T ex propagerar många "konstnärer" - musiker, regissörer m fl för olika politiska ideal och omfattande omdaningar av samhället utan att veta ett dyft om dessa saker (dessutom gör de det ofta i en hetsig och oresonlig ton). Det tycker jag är grovt oansvarigt. Innan man uttalar sig om dessa frågor ska man se till att man vet vad man talar om.
T ex propagerar många "konstnärer" - musiker, regissörer m fl för olika politiska ideal och omfattande omdaningar av samhället utan att veta ett dyft om dessa saker (dessutom gör de det ofta i en hetsig och oresonlig ton). Det tycker jag är grovt oansvarigt. Innan man uttalar sig om dessa frågor ska man se till att man vet vad man talar om.
Det är omöjligt att på ett trovärdigt sätt lägga ut texten för hur man murar en öppen spis om man aldrig själv har gjort det, eller ens sett det göras. Däremot kan man förstås återge vad man läst i en mura-spis-bok och få det att låta väldigt bra, sålänge det inte finns murare i publiken.
Vad politik i grunden handlar om är att samarbeta med andra människor. De flesta, eller alla, människor har erfarenheter på det området, och borde i rimlighetens namn ha rätt att uttala sig om sina erfarenheter. Om man inte är en fullkomlig eremit förstås (men att samarbeta med sina egna motstridiga viljor och impulser ger vissa meriter det också).
Idel Charlatan
Vad politik i grunden handlar om är att samarbeta med andra människor. De flesta, eller alla, människor har erfarenheter på det området, och borde i rimlighetens namn ha rätt att uttala sig om sina erfarenheter. Om man inte är en fullkomlig eremit förstås (men att samarbeta med sina egna motstridiga viljor och impulser ger vissa meriter det också).
Idel Charlatan
Stefan skrev:Om man föreslår omfattande förändringar av samhället, så tycker jag att det är rimligt att man har goda skäl för dessa uppfattningar. Men visst får man presentera sina idéer på en internetsajt utan att man har tänkt igenom allt i detalj. Däremot, om man seriöst propagerar för vissa politiska ideal, så borde man faktiskt sätta sig in i grunderna i hur olika statskick fungerar, politiska ideal, grunderna i hur ekonomin fungerar etc.
T ex propagerar många "konstnärer" - musiker, regissörer m fl för olika politiska ideal och omfattande omdaningar av samhället utan att veta ett dyft om dessa saker (dessutom gör de det ofta i en hetsig och oresonlig ton). Det tycker jag är grovt oansvarigt. Innan man uttalar sig om dessa frågor ska man se till att man vet vad man talar om.
Tycker du att Hovnarrs förslag var ett "seriöst propagerande"? Om han skulle kräva att få företräde i riksdagen och lägga fram detta förslag skulle jag hålla med dig. Man kan inte ta upp människors tid om man inte är ordentligt insatt och påläst. Men i ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet är det ett kvalitetstecken om många männsikor känner sig föranlåtna att debattera och spåna, att det inte krävs examina innan man får tillträde till samtalet. Dessutom kan tokstallar och barn ofta se annat än det som de som är "insatta" gör varför deras bidrag kan vara nog så värdefulla.
Du tycks mena att just filosofi och politik är de områden där det blir särskilt besvärligt att "vem som helst" sitter och funderar. Kanske är det så att det faktiskt finns en grundläggande skillnad mellan dessa områden och just naturvetenskap? Du har förstås rätt i att jag själv (som inte är naturvetare) knappast skulle ge mig in en diskussion om kvarkar eller bio-energi, men däremot slänger jag mig utan vidare in i ett samtal om "fri vilja". Kan det kanske vara så att filosofin trots allt behandlar existentiella problem som människor i alla tider funderat över oavsett om de läst böcker om filosofi och satt sig in i vilka som är de "rimliga" resonemangen och vilka som inte är det? Politik handlar ju om att komma överens om hur vi ska lösa gemensamma problem, i en demokrati utgår vi från att det är viktigt och rimligt att alla som är inblandade är med i politiken, dvs är med i samtalet. Att en del kommer att vara högröstade i överkant och sakna grund för sina påståendeen är en nödvändig följd av en sån ordning. Det är inte dumskallarna som ska tystas, för det går inte om man vill behålla demokratin, utan de kloka och kunniga som måste avslöja dumheten.
Jag vill minnas att du själv hade ganska svepande åsikter om ämnet pedagogik som tydde på ganska stor okunnighet och fördomar för en tid sedan. Självklart blev jag irriterad på den där tvärsäkerheten och kan tycka att du borde inse att du faktiskt inte är särskilt insatt i området. Det sägs ofta att ju mindre man vet desto enklare är det att vara tvärsäker och ha åsikter och det är klart att den som kan lite mer om något blir irriterad och kan tycka att det är just oansvarigt att sitta där i TV-soffor och ha fåniga åsikter och vara arg och ha sig. Men vad är alternativet?
Jag vill minnas att du själv hade ganska svepande åsikter om ämnet pedagogik som tydde på ganska stor okunnighet och fördomar för en tid sedan.
Jag skrev då:
Det är ett intressant faktum att man på KTH var så missnöjd med de pedagogikkurser som de blivande KTH-lärarna skulle genomgå att man satte ihop en egen kurs som hålls av en erfaren lärare (denna kurs är tydligen populär). Man skriver att:
Teknislärarens attityd till ämnet högskolepedagogik är oftast skeptisk, ibland fientlig. Vanliga kommentarer är
Alla fackpedagoger jag mött är usla lärare.
Pedagogiska utvecklingsprojekt leder aldrig någonstans.
Kan man sitt ämne behöver man inga pedagogiska tricks.
Det som var högsta pedagogisk sanning för tio år sedan är dåligt skämt idag.
Pedagogik är ingen vetenskap, bara tyckande och fördomar.
Jag vet inte om detta stämmer, men ibland tror jag att man kommer längre med sunt förnuft än med sådant som "systemteori" eller "kaosteori". Grundskolan är också full av diverse knäppa pedagogiska idéer.
Den inledande delen är bara ett konstaterande av fakta (och ett citat från en KTH-hemsida). Och det finns massor av diverse knäppa pedagogiska idéer i grundskolan. Därmed inte sagt att all pedagogik är flummig eller felaktig. Jag vet inte riktigt var du hittar "svepande åsikter som tyder på fördomar eller okunnighet" i mitt inlägg.
Det sägs ofta att ju mindre man vet desto enklare är det att vara tvärsäker och ha åsikter och det är klart att den som kan lite mer om något blir irriterad och kan tycka att det är just oansvarigt att sitta där i TV-soffor och ha fåniga åsikter och vara arg och ha sig. Men vad är alternativet?
Jag tycker att man ska släppa fram fler akademiker i den offentliga debatten - i synnerhet filosofer. Det skulle höja den ömkligt låga debattnivån som vi har i Sverige.
Stefan skrev:Jag vill minnas att du själv hade ganska svepande åsikter om ämnet pedagogik som tydde på ganska stor okunnighet och fördomar för en tid sedan.
Jag skrev då:Det är ett intressant faktum att man på KTH var så missnöjd med de pedagogikkurser som de blivande KTH-lärarna skulle genomgå att man satte ihop en egen kurs som hålls av en erfaren lärare (denna kurs är tydligen populär). Man skriver att:
Teknislärarens attityd till ämnet högskolepedagogik är oftast skeptisk, ibland fientlig. Vanliga kommentarer är
Alla fackpedagoger jag mött är usla lärare.
Pedagogiska utvecklingsprojekt leder aldrig någonstans.
Kan man sitt ämne behöver man inga pedagogiska tricks.
Det som var högsta pedagogisk sanning för tio år sedan är dåligt skämt idag.
Pedagogik är ingen vetenskap, bara tyckande och fördomar.
Jag vet inte om detta stämmer, men ibland tror jag att man kommer längre med sunt förnuft än med sådant som "systemteori" eller "kaosteori". Grundskolan är också full av diverse knäppa pedagogiska idéer.
Eftersom detta är urklippt ur sitt sammanhang blir det konstigt. Det är urklippt ur en diskussion om "komplexitet" där jag givvit ett exempel från forskning inom pedagogiken där man använt sig av systemteeori för att beskriva den pedagogiska "intentionen" eller "handlingen". Av någon anledning fiick detta exempel dig att känna dig föranlåten att citera hemsidan och det är naturligtvis fakta att de sagt som de säger på den där hemsidan men det är svårt att förstå vad det du säger har att göra med diskussionen om tillämpningen av komplexitetsresonemang i praktisk verkamhet?
Det är svårt att uppfatta detta inlägg som något annat än ett irriterat och lite triumferande och syrligt kommenterande som säger att eftersom pedagogik inte är naturvetenskap så är det skit. Ha där fick du! Ungefär. Du får det att låta som om idén med systemteori handlade om att ta fram pedagogiska metoder men då har du läst mitt inlägg mycket slarvigt. Det handlade alltså om att sätta ord på "tyst kunskap", att utveckla yrksespråk, inte på att utveckla nya pedagogiska metoder.
Du kan tycka att det är trams att syssla med yrkesspråk (fö finns det ju en avdelning just på KTH som sysslar med sånt, under Bo Göranzon). Men då handlar det inte om att pedagogiken som vetenskapligt ämne misslyckats med att utveckla utbildningen (vilket jag alltså kan hålla med dig om) utan om något annat. Den forskning jag referade till är just ett försök att närma sig praktiken och komma ifrån den sortens pedagogisk forskning som man inte haft någon användning av i praktiken. Men det rör sig alltså inte om "undervisnongsteknologi". Att du tycks utgå från att pedagogik handlar om det senare, vilket ditt svar nu också antyder, tycker jag tyder på en svepande attityd och/eller okunnighet.
Det är svårt att uppfatta detta inlägg som något annat än ett irriterat och lite triumferande och syrligt kommenterande som säger att eftersom pedagogik inte är naturvetenskap så är det skit. Ha där fick du!
??? När har jag sagt att eftersom pedagogik inte är naturvetenskap så är det dåligt? Jag tycker att du läser in lite väl mycket i mina inlägg.
Men det rör sig alltså inte om "undervisnongsteknologi". Att du tycks utgå från att pedagogik handlar om det senare, vilket ditt svar nu också antyder, tycker jag tyder på en svepande attityd och/eller okunnighet.
Jag har inte utgått från någonting. Jag har bara konstaterat att det finns vissa problem inom det område som benämns "pedagogik". Det innebär, som jag tidigare skrivit, inte att all pedagogik nödvändigtvis är dålig.
Stefan skrev:Det är svårt att uppfatta detta inlägg som något annat än ett irriterat och lite triumferande och syrligt kommenterande som säger att eftersom pedagogik inte är naturvetenskap så är det skit. Ha där fick du!
??? När har jag sagt att eftersom pedagogik inte är naturvetenskap så är det dåligt? Jag tycker att du läser in lite väl mycket i mina inlägg.Men det rör sig alltså inte om "undervisnongsteknologi". Att du tycks utgå från att pedagogik handlar om det senare, vilket ditt svar nu också antyder, tycker jag tyder på en svepande attityd och/eller okunnighet.
Jag har inte utgått från någonting. Jag har bara konstaterat att det finns vissa problem inom det område som benämns "pedagogik". Det innebär, som jag tidigare skrivit, inte att all pedagogik nödvändigtvis är dålig.
Att jag tog detta exempel beror alltså på detta du skrev att folk borde vara lite mer pålästa innan de yttrar sig och tycker en massa. Den typen av kommentarer är den mest effektiva lockpåläggare man kan tänka sig och definitivt "dålig pedagogik" om man vill delta i ett gemensamt samtalande på något så när lika villkor. Men det är ju inte säkert att du vill förstås. Men det vill jag och därför protesterar jag med att visa att du själv också utttalat dig ganska tvärsäkert om det du inte vet så mycket om.
Nej du förstod inte mitt inlägg eller så skriver du otydligt. Du skrev tex att man behöver sunt förnuft och inte sytemteori och kaosblåsor i en pedagogisk verksamhet. Detta länkade du till ett resonemang om fåniga pedagogiska påhitt och att ena stunden gäller det och andra det osv. Så som detta är skrivet så använder du mitt exempel som om det handlade om idéer på nya undervisningsmetoder. Som grejen var att lära lärare att använda "kaosblåsor". Och då har du helt missförstått det jag skrev. Att överhuvudtaget börja diskutera om det är bra eller dåligt med "pedagogik" i just den här diskussionen är dessutom att avvika från ämnet (vilket vi också gör just nu i denna tråd, men vi bygger i vilket fall vidare på ettt logiskt sätt i det som sagts tidigare, vi hoppar inte in med något fullständigt ovidkommande).
Du får ha vilka åsikter du vill om pedagogik det är inte det jag menar bara detta att det blir alldeles orimligt om vi ska kräva ingående kunskaper och "pålästhet" av varandra i ett samtalsforum som detta. Du säger att nivån på diskussionen i samhället skulle vara högre om det var akademiker som förde den. Är det inte redan så? Hur många får komma till tals i de diskussioner som gäller som inte är akademiskt skolade?
När du sätter citationstecken kring "konstnärer" som du menar sitter och är ilskna och vill förändra alllt kan man undra vad citationstecknet står för. Det skulle kunna betyda att du buntar ihop olika yrkeskategorier som var o en normalt sett inte brukar kallas konstnärer i en och därför garderar du dig genom att sätta citationstecken. Men så som det är skrivet i resten av stycket där du är så tydligt avståndstagande är det svårt att uppfatta citatinstecknet på annat sätt än att du menar "så kallade" konstnärer, "supposed to be" osv, dvs att du själv inte håller med om deras självpåtagna benämning eller så. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo att den där sakligheten som är din ledstjärna är ett omöjligt ideal. Du är lika känslosam som de där konstnärerna som du tycker har alldels för många åsikter om saker de inte begriper.
Men jag kan hålla med dig att det är lite pinsamt med dessa soffprogram där människor får bre ut sig om det ena och det andra bara för att de är kända för nåt annat. Visst kan det ha ett intresse att veta vad människor som på ett eller annat sätt påverkar den offentliga "diskursen" (vilket ju även konstnärer gör) har för uppfattningar om viktiga samhällsfrågor men det kan ju vara måtta på det.
Min reaktion gäller främst den effekt ditt inlägg kan ha på samtalsfriheten på ett forum som detta.
Visst. Vad jag egentligen är irriterad på är de soffprogram du talar om, inte inlägg som hovnarrs. Jag har tänkt på såna saker nyligen och hade lust att kommentera detta. Men jag borde ha startat en separat tråd om det. Sen tycker jag iofs att om man propagerar för omfattande förändringar så bör man ha läst på, även om man gör det på ett internetforum. Men visst får man diskutera utan att vara expert.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster