Tradition och sammanhang

[Sceptisk]

Jag har redan motiverat min ståndpunkt i den här frågan. Logisk bevisföring och induktion talar för sig självt. Det är upp till läsaren att bedöma och komma till insikt, den kan inte jag förmedla. Förstår inte vad du frågar ang Gud? Vi vet att världen består av materia/energi och att detta inte kan skapas eller förstöras, därför kan människan inte skapa något, den enda som kan skapa något är "skaparen". Men det är ingen fråga jag är intresserad av att diskutera i denna tråd. Det finns tillräckligt med trådar om det under religion.

- - -

F.ö. måste jag precisera mig en aning. Jag har tyckt lite väl mycket om den bristande förmågan till att söka förståelse och vill bara säga såhär att det är den nuvarande kulturella uttrycksformen. Om någon (med samvete) skulle bete sig illa så tänker han för sig själv "Hur fan kunde jag göra det där?". Och naturligtvis så tycker människor i omgivningen likadant, de säger till varandra "hur fan kunde han göra sådär?" och där stannar man av någon anledning. Trots att man till synes är väldigt intresserad av att veta varför han betedde sig illa så är det ingen som går vidare i frågan och börjar pejla djupet. Hur skulle folk reagera om någon ändå skulle göra det? Folk skulle börja skruva på sig och tycka att det blir lite väl djupt och kanske t o m pinsamt för det skulle blottlägga gemensamma svagheter samtidigt som den analyserande personen hamnar i en ny roll - psykoanalytikern eller filosofen. Det går emot de förväntade rollerna och detta att vi ska alla vara jämställda och likadana. Man ska helt enkelt, enligt moder kultur, ställa frågan som ett tyckande och inte söka några svar. Detta är inte en brist hos individen utan är ett rollspel som alla förväntas spela. Om någon gör bort sig så bildar vi mobbar som sitter eller står och pekar finger "kolla vilken idiot asså!" och på det sättet skapa gemenskapskänslor. I den Svenska kulturen snackar man skit bakom ryggen på andra som ett slags nöje. Det handlar inte om att kritisera, utan om gemenskap. Därför så när någon gör bort sig, även om man säger "Varför gjorde han sådär?" så är det helt och hållet för sociala behov man ställer frågan, för att få säga vad man tycker om personen i fråga. Andas ut utan risk för att göra någon ledsen. Vi är lite väl ängsliga för kritik ibland.

Om du vill bli medveten och slippa illusioner, börja fundera på dessa roller; vilka du förväntas spela och vilka du själv tar på dig.

[Avantgardet]

Frågan blir vad slags kultur vi vill ha. Vetenskapen, eller ett vetenskapligt förhållningssätt (såsom vi talar om det här) är ju inget objektivt i sig, det är ju också ett socialt beteende (som du också tycks medveten om). Det måste väl på sätt och vis då motiveras. Det kan illustreras med vad jag säger åt mina vänner när de tigger om nåt slags kärvänlig affekt från min sida, då brukar jag säga "att de är intressanta att studera", som motivering till att jag överhuvudtaget låter dem ta min tid i anspråk. "Nedärvt alkisbeteende" har det blivit kallat av en ovanligt klarsynt tjej, en gång i tiden. För mig, och den "kultursfär" jag vuxit upp i så är det inget annat än kärlek med ironiskt omvända förtecken. Med en glimt i ögat, som man säger. Men det måste erkännas att det de facto är förolämpande att reducera människan till ett objekt på det sätt som ett "vetenskapligt förhållningssätt" innebär. Är du med mig? Som aktivitet måste psykoanalysen (den är väl mest uppenbar, eftersom den fråntar individen alla medvetna avsikter och antar därigenom direkt förolämpande karaktär - för känsliga naturer skall tilläggas). Jag ser den överdrivna vetenskapligheten som ett uttryck för den ideologi som kapitalismen skapar. Andra sidan av myntet (anser inte att individualismen är så entydigt begrepp som du framhåller heller, har faktiskt en mer positiv sida också och som vi redan skördar till ömsesidig glädje för oss båda) skulle man kunna säga. Ett samtal behöver inte alla dessa anspråk som bara tjänar till att främja det funktionalistiska, det smidiga, det gångbara, den kapitalistiska produkten.

Så angående rollerna. Rollerna axlas och används i vissa syften, och en bredd är naturligtvis bra att ha. Vilka syften man tjänar är dock en annan fråga. Är man kritiskt inställd mot etablissemanget eller traditionerna som sådana, så är det väl till att nyttja rollerna subversivt.