Vi - Du - Jag

[Angelina]

Jag.

[Anders]

Jag.

Då vet du väl det?

[Angelina]

Varför frågade du?

[Anders]

Varför frågade du?

Berättigad fråga.
Ditt inlägg dök upp liksom padonk efter att mitt inlägg precis hade dykt upp. Typ för fort. Jag trodde ändå inte att det var mej det syftade på, utan på BZ. Men "vad gör du nu" såg lite skumt ut mot "två vet". Och det var så pass långt innan. Så jag visste inte riktig vad jag skulle tro.

[Angelina]

Du hängde inte med, jag vet. Vem hänger med mig?

Just nu läser du mina tankar.

[Anders]

Du hängde inte med, jag vet. Vem hänger med mig?

Just nu läser du mina tankar.

Vådan av att läsa en spännande länkstart, skumma igenom mellaninläggen för att snabbt få skriva det man har på hjärtat om länkstarten. Men timingen BLEV konstig.

Och dina tankar har jag väl just bevisat att jag är extra rutten på att läsa

[Avantgardet]

Är det inte så att det beror på att alla är så djävla sällskapssjuka att de inte kan hålla sig från varandra? Men att var och en ändå vill spela självständig och oberoende?

[Anders]

Är det inte så att det beror på att alla är så djävla sällskapssjuka att de inte kan hålla sig från varandra? Men att var och en ändå vill spela självständig och oberoende?

Jo delvis, men folk är rätt knepiga också.

[Benjie]

Jag  tror  jag  törs säga  att jag har  träffat på de flesta typer ...men aldrig att ngn för mig framstått som särskilt knepig ..inte ens att de riktiga dårarna får det epitetet hos mig. Människor  har  blivit  sårade  skadade eller är födda  med  en svag karaktär som gör  dem  ngt predestinerade för vissa  faror som  gör  att de får  det svårt att leva  och utveckla  sina  liv  på  ett bra  sätt ..vilket iofs kan vara något  av ett problem.
Dock  anser  jag  att de strukturella sociala skillnaderna (klassorättvisorna ) är vad  som bidrar  till den största  lögnen, största utanförskapet och största vanmakten, och  den största  mänskliga misstron.


BENJIE

[Anders]

Jag  tror  jag  törs säga  att jag har  träffat på de flesta typer ...men aldrig att ngn för mig framstått som särskilt knepig ..inte ens att de riktiga dårarna får det epitetet hos mig. Människor  har  blivit  sårade  skadade eller är födda  med  en svag karaktär som gör  dem  ngt predestinerade för vissa  faror som  gör  att de får  det svårt att leva  och utveckla  sina  liv  på  ett bra  sätt ..vilket iofs kan vara något  av ett problem.
Dock  anser  jag  att de strukturella sociala skillnaderna (klassorättvisorna ) är vad  som bidrar  till den största  lögnen, största utanförskapet och största vanmakten, och  den största  mänskliga misstron.


BENJIE

Jag å andra sidan har inte träffat någon som inte är mer eller mindre knepig. Bara att ha gått i skolan och behövt förhållt sig till hackkycklingordiningen och klassens kung och drottning ger en ett grundbeteende av att göra andra lämpligt illla för att överleva själv. Ett beteende som hänger med i vuxenåldern.

[Plepple]

För att vi vill uppleva separationen och unionen och för att vi vill betrakta oss själva som unika och lika och för att kunna göra det måste vi ha någon att jämföra oss själva med.  

Eller för att vi hatar sig själv och vill utsätta oss för smärta. Eller, vi vill helt enkelt utsätta oss. Vi ledsnade på ordningen.

Mjo, jag har själv tänk att man establerar sin egna identitet genom att jämföra sig med andra. Och det kan vara svårt att uttrycka sådant här du skriver om, hur bra man sätter in sig i andras situationer och hur bra man kan försöka tyda deras tankar genom att jämföra individerna med sig själv, vissa kategorier i detta kallas EQ (emotional quotient).

"Jag finns i dig och du finns i mig, vi är en del av varandra."

Detta har med saken att göra enligt mig, då sekunden personen X vet om min existens kommer han att skapa en teori (denne persons möjliga sanning) om hur jag är, verktyget är då jämföring.

Men självklart är allt vi skriver därför också "teorier/hypoteser" för alltet, om man skall basera det på att vi faktiskt drar slutsatser om andra genom jämföringar.

Och åt andra sidan kan man också påstå att det är helt genuint, då person X kan anse att hans teori är sanning, blir det dennes sanning.

Jag upplevde en hyfsat bra teori om jag själv får medge i en anime.

Se det som att vi lever i en bok, handlingen vi definerar som verklighet, blir en verklighet för oss. Alla ser sig själva som huvudkaraktärer i denna handling, men eftersom alla gör det kommer tvister och liknande uppstå om vem som är "den riktige huvudkaraktären", eftersom den ena männiksan inte ser den andre för en huvudkaraktär. :3

Ett kort svar jag anser vara (till halvt) universiellt till skaparen:

Det beror på... ;3