Vilken världsbild får en som växer upp i total isolering?

[Algotezza]

Skummade bara igenom ditt inlägg men tror mej veta vad du är ute efter.

Se/läs om filmen "Kaspar Hauser" av regissören ????? står still i skallen, men i alla fall ett verklighetsbaserat fall om en kille som blev inlåst i en källare under hela sin barndom.

I filmen spetsas frågeställningar om inlärt beteende/ärvt beteende.

Werner Herzog gjorde filmen

Ang trådens tema. Den som inte har gjort sig en bild av världen pga av isolering från densamma kan inte ha någon världsbild, eftersom världsbild = bild av världen. Lika lite som en blind kan göra sig en bild av färgerna.

I de blindas rike blir den enögde bränd på bål.

MVH

Algotezza

[Justin Case]

Jag undrar om barnet verkligen skulle "hinna" tänka på det innan det frågade mamman? Förmodligen frågar det så fort det vill veta.

Det är det eviga problemet med att konstruera ett tankeexperiment som täcker alla eventualiteter - det kommer alltid någon och hittar en lucka. Mitt syfte med tankeexperimentet var att inspirera folk till att fundera över vad man i den beskrivna situationen skulle komma fram till om världen utanför om man skulle ha växt upp och överlevt till vuxen ålder livslångt isolerad utan att för den skull ha hunnit komma på att i tid innan ens mors död fråga sin mor något om världen utanför. Om luckan i tankeexperimentet är distraherande, försök bortse från den, eller täpp till den på något finurligt sätt. Det kan du säkert lika bra som jag!

[Justin Case]

Ang trådens tema. Den som inte har gjort sig en bild av världen pga av isolering från densamma kan inte ha någon världsbild, eftersom världsbild = bild av världen. Lika lite som en blind kan göra sig en bild av färgerna.

Låt oss då kalla det föreställning om världen istället för världsbild. Nog skulle man väl föreställa sig att det åtminstone fanns något därutanför?

[Justin Case]

Varför tror du vi skulle komma på ett rimligt svar? Vi som alltid levt med en himmel över oss och en mark under oss.

Jag vet inte. Motfråga: hur kan man utesluta att vår intelligens är tillräcklig för att ändå komma på ett rimligt svar? Människan har sträckt sig utanför sin hittillsvarande erfarenhet många gånger, och ibland lyckats lista ut vad som gäller där. Inom teoretisk fysik gör man det emellanåt, ibland med framgång.

Robotarna skulle nog ges någon slags gudastatus som sedan skulle slås sönder av ett testande av de regler som gäller för relationen man och maskin. Sen skulle försörjningen fallera och barnet då när den har förstört sina försörjare i ett försök att slå sig fri.

Ungefär som vi nu förstör vår planet. Ja, kanske. Låt oss då anta att robotarna är oförstörbara, och att om människan i bunkern förstör de få saker som går att förstöra, t.ex. maten, fixar robotarna bara fram mer mat, och liknande. Och att om människan börjar äta ohälsosamt mycket, blir robotarna återhållsamma med matleveranserna för en tid. Och så vidare. Jojobantning är visserligen ohälsosamt men jag tvivlar på att människan i bunkern skulle dö på något sådant sätt.

[Algotezza]

Ang trådens tema. Den som inte har gjort sig en bild av världen pga av isolering från densamma kan inte ha någon världsbild, eftersom världsbild = bild av världen. Lika lite som en blind kan göra sig en bild av färgerna.

Låt oss då kalla det föreställning om världen istället för världsbild. Nog skulle man väl föreställa sig att det åtminstone fanns något därutanför?

En sådan föreställning kan väl i stort sett se ut hursomhelst.

Världen är en mörk grotta,
världen är ett platt oändligt landskap,
etc.

Jag kommer fortfarande ihåg vad jag trodde om "världen" innan den blivit världen för mig så att säga, men jag växte ju inte upp isolerad från resten av världen. Jag trodde Sverige var en ö för jag fattade inte varför det skulle finnas gränser annars. När jag såg väderkartan i TV skrattade jag åt den, för den var uppenbarligen fel, eftersom Sverige hängde ihop med resten av världen.

Jag minns också ett tillfälle då jag var nog var omkring ett och ett halvt  till två år och satt i min mosters knä. Det var på terrassen i mitt barndosmhem. Jag sträckte mig efter kakorna på fatet på bordet och ju närmre jag kom kakorna med handen, desto mer av världen såg jag. När jag tog första kakan hade en trädallé uppenbarat sig, liksom ur ett slags vit dimma, som om den materialiserades inför mina barnaögon. Det finns till och med en bild från det tillfället, 1953, tror jag det var.

Jag fattade inte heller att man kunde flytta från plats till plats, så när det plötsligt började en ny kille i min storebrors klass, antog jag att han var född efter mig men vuxit upp snabbare.


MVH

Algotezza

[Justin Case]

Ang trådens tema. Den som inte har gjort sig en bild av världen pga av isolering från densamma kan inte ha någon världsbild, eftersom världsbild = bild av världen. Lika lite som en blind kan göra sig en bild av färgerna.

Låt oss då kalla det föreställning om världen istället för världsbild. Nog skulle man väl föreställa sig att det åtminstone fanns något därutanför?

En sådan föreställning kan väl i stort sett se ut hursomhelst.

Kanske det. Vilken föreställning vore det då mest rationellt att ha, i den beskrivna situationen, givet den information man har om omvärlden?

[J R Auk]

Varför tror du vi skulle komma på ett rimligt svar? Vi som alltid levt med en himmel över oss och en mark under oss.

Jag vet inte. Motfråga: hur kan man utesluta att vår intelligens är tillräcklig för att ändå komma på ett rimligt svar? Människan har sträckt sig utanför sin hittillsvarande erfarenhet många gånger, och ibland lyckats lista ut vad som gäller där. Inom teoretisk fysik gör man det emellanåt, ibland med framgång.

Det handlar inte om intelligensen vill jag mena. Det som krävs är empati, alltså att kunna försätta sig själv i ett tillstånd av att vara i den situationen. Det handlar om att vi inte har representationer för den världsbilden hos oss.

[Åkes granne]

Har alltid känt att jag behöver isolering för att jag ska komma hem. Har typ en speciell sorts omvänd ADHD -koncentrerar mig på min "dröm" hela tiden, och vet vad det handlar om eftersom det är verkligheten. Jag är en väldigt "fastbojjad" människa, och kan "längta" till de fullkomliga mentala strukturerna, för att få "mysa" med tanken om sig själv. Det är nog ett slags transcendens-behov som gör att jag "luras" att gå in i lidande genom att tänka mig in i de konkreta former av begrepp som utgör en grund för att dra till sig dess verkliga former. Jag är typ "autistisk" och "övermedveten"/alienerat klarvaken, på samma gång, vilket ger mig en slags stor sorg över hela människan, som är mycket svår att uttrycka -eftersom den ser igenom och är bortstött.


Ska prova att isolera mig med typ rep/handklovar, ögonbindel/nedsläckt lokal, och hörlurar med instrumental lugn musik samtidigt som jag tar LSD i hög dos.

[Zokrates]

En värld i total isolering, utan kontakt med andra skapar ett djur, en själslig varelse med drifter och behov före allt annat. Bilder istället för språk, gestaltade i läten för att uttrycka vilja, känslor starkare än de vi andra känner, ett i nuet och ett i varandet med sinnen så skärpta. Centrerad i sin plats i världen i själva upplevelsen av gränslöshet.

Gå ut ensam i naturen, släpp ditt språk och bli en del av upplevelsen, låt dig föras med i rytmen, flykten, stanna upp och lyssna, känn, lukta och se, du är ett djur du med.

[Saos]

Är vell bara att titta på hur männskligheten försöker lösa mysterier med universums skapelse och vad som ligger bortom vårt universum så kan man kanske få en bild av hurvida människan i bunkern skulle fundera.

[Christian]

Det finns väl inget sådant som total isolering.
Det skulle i så fall vara ett svart hål.
O pröva o växa upp i ett sånt, om du kan!

Skämt åsido,
är det viktigt att inse att även en isolerad partikel
i sig innehåller all information.

I isolationen speglas allt det som finns utanför isolationen.
Bortom gränserna finns enheten som kan upplevas
även genom det inre seendet.

Och glöm ej att ingen kan ta det inre seendet ifrån dig!
Endast döden kan ha en chans...
(även om döden lär vara den totala befrielsen (från "isolation"))

[Justin Case]

Är vell bara att titta på hur männskligheten försöker lösa mysterier med universums skapelse och vad som ligger bortom vårt universum så kan man kanske få en bild av hurvida människan i bunkern skulle fundera.

Det stämmer nog. Har du något svar på frågan: hur stor har människan i bunkern rationella skäl att tro att världen utanför bunkern är?

Inte: vad skulle han tro, utan vad bör han tro. Om du förstår vad jag menar med det.

[Justin Case]

Det finns väl inget sådant som total isolering.
Det skulle i så fall vara ett svart hål.
O pröva o växa upp i ett sånt, om du kan!

Skämt åsido,
är det viktigt att inse att även en isolerad partikel
i sig innehåller all information.

I isolationen speglas allt det som finns utanför isolationen.

Säg mig då hur mycket pengar jag har på banken! Du är isolerad från mina pengar, så du kommer inte åt att räkna dem. Men om du har rätt i att "i isolationen speglas allt det som finns utanför isolationen", är ju ingen isolation något problem för dig! Du borde kunna räkna mina pengar trots din isolation från dem!

[grubbelsmurfen]

Den isolerades världsbild kommer per definition att bestå av dennes värld - d.v.s. bunkern. Han eller hon skulle ex. tro att mat kommer från ett hål i väggen (antar jag) eftersom han aldrig upplevt något annat.

Däremot tror jag att människan har en inbyggd, naturlig nyfikenhet att utforska sin värld och så småningom skulle denna person att göra sitt bästa för att vidga sin världsbild.

Att låta barnet växa upp i total isolering, d.v.s. utan modern skulle vara ett intressantare tankeexperiment i mitt tycke eftersom vi då fråntar barnet all koppling med omvärlden: språk, seder etc. Att låta bladet skriva sig själv...

[Christian]

Det finns väl inget sådant som total isolering.
Det skulle i så fall vara ett svart hål.
O pröva o växa upp i ett sånt, om du kan!

Skämt åsido,
är det viktigt att inse att även en isolerad partikel
i sig innehåller all information.

I isolationen speglas allt det som finns utanför isolationen.

Säg mig då hur mycket pengar jag har på banken! Du är isolerad från mina pengar, så du kommer inte åt att räkna dem. Men om du har rätt i att "i isolationen speglas allt det som finns utanför isolationen", är ju ingen isolation något problem för dig! Du borde kunna räkna mina pengar trots din isolation från dem!

För att inse det måste jag vilja det, och vilja kommer ur frihet, inte ur tvång. Beviset kommer till dig när du tror och ger dig själv förmågan att inse möjligheten. Varsågod