Filosofiforum=flashback??!!

[Skogsälvan]

Titta gärna lite närmare  :) Det kanske är vänligare och intressantare än du anar? Det är ju liksom inte hur självklart som helst i IRL att ta del av ett stort spektrum av folks tankar från alla de håll; låg- och högutbildade, gamla, unga, troende, icke troende, kommunister och moderater osv.

[Pho-ku]

...

En spontan tanke om detta är att: kan det inte vara så att ju mer distanserade vi är till varandra ju ärligare blir det. Det personliga mötet förhindrar ju som vi alla måste ha observerat - ärlighet. Jag tänker när jag ser på debatter av alla dess slag på TV - och i det verkliga livet - att; hon/han vill egentligen säga: "men dra åt helvete, du är ju så fel ute att du borde dö!" (visst kan det vara så att personen i fråga behöver jobba på ett och annat, eller?) Det mer blir liksom mer ärligare här, på dessa internetforum, dock inte alltid, idioter är oundvikligt.

Min andra spontana tanke lyder således: hallå? det är ett internetforum, vad hade du förväntat dig liksom?

[Avantgardet]

Jag tänker när jag ser på debatter av alla dess slag på TV - och i det verkliga livet - att; hon/han vill egentligen säga: "men dra åt helvete, du är ju så fel ute att du borde dö!"

Tänk så förlösande det skulle vara! Varför gör inte folk det? Jag gör det. Det första jag gör när jag kommer hem till folk är att förolämpa dem å det grövsta. De ger igen, och sen är det liksom fritt fram för alla att bara vara sig själva. Betraktar mig ändå som belevad i förhållande till min bror som har en benägenhet att gå för långt i precis samma avseende, han kan komma hem till folk och tända eld på saker de har, eller ha sönder grejer, synbarligen utan anledning.

Nu kokar kaffet, DN är här, och jag får kanske vänta 15 år till på att min dröm om att i aethern träffa folk som söker förståelse, insikt och kunskap...ska gå i uppfyllelse.

Skulle DN hålla högre nivå? Du måste skämta. Du måste se bortom stilistiken karl!

I övrigt: Tack för komplimangen!

(Och för den som inte begriper vad jag underförstår med detta kan jag tillägga följande: Herr Basil.Elton har ingenstans motiverat varför vi skall förstå hans "kritik" som något negativt - motsätter mig också Ågrens formulering av det såsom varandes ett "problem" -, utan endast gett oss ett indignerat uttryck för sina egna tillkortakommanden, utom då möjligtvis genom att just underförstå ett slags borgerlig tillgjordhet som inte tillåter känslor eller något annat än vissa sanktionerade beteenden och responser. Nåt slags kommunikativt slipstvång, som inte motiveras på annan grund än att traditionen påbjuder det - vilket överhuvudtaget inte är något argument, utan rent tekniskt ett s.k. "fallacy". Själv har jag svårt att se varför någon reaktion överhuvudtaget i en diskussion med nödvändighet måste betraktas som något negativt. Frågan är väl vad jag förmår göra med den, i enlighet med den teleologi jag erkänner som ledande för den diskussion jag är inbegripen i. Om jag, mot förmodan, skulle betrakta en viss respons som negativ, eller otillräcklig för de anspråk som jag själv påtvingar diskussionen, så vittnar min bestörtning, i de fall en sådan bestörtning förekommer, endast om min egen oförmåga att hantera den, alltså om en brist eller ett tillkortakommande hos mig själv, en snävhet som jag då uttrycker genom denna desperationens gest - som vi skönjer hos herr Basil.Elton. Samma sak skulle jag säga om flashbacks diskussioner om ryssfemmor; det enda negativa jag kan se i en sådan diskussion är den här besattheten vid kroppen, som i handling endast vittnar om en självupplevd brist på styrka hos brukaren av sådana preparat, som denne försöker kompensera för med styrketräning och anabola. Kanske går jag inte tillräckligt varsamt fram här, men andras självinsikt kan inte helt ligga på mina axlar.)

Tycker du ska släppa den där attityden Elton, och våga skita ner dig lite, vem vet, du kanske kommer gilla det? Väntar annars spänt på övertygande argument från denna förmenta "vuxenhetens" demagoger. Har du några? Som då inte i slutändan faller tillbaka på att du själv har en allt för intolerant attityd gentemot din nästa.

[Morningstar]

----

[Johan Ågren]

Det finns två aspekter:

Allt är gott och väl med forumet och dess invånare. Det genererar ett värde, kanske rentutav ett genuint substansfyllt (filosofiskt) värde. Man kan kanske inte kritisera det som sker i sig.

Sedan finns den aspekt där det handlar om kommunikation och utanförskap. Det finns sociala spelregler (som må vara tillknäppta) som fyller syftet att många ska kunna samsas på samma yta. Här finns det en risk att de få exkluderar de många. Vilket sedan rättfärdigas med att dessa "inte har vad som krävs".

Kanske det ena utesluter det andra, men min förhoppning är att det skapas lite mer passningar och öppningar. Jag tror inte att vi är i närheten av den utopi där varje människa ohämmat kan agera. Det fungerar vare sig i samhället eller på ett forum. Att den enskilda individen har rättfärdigat sitt sätt att agera gör inte att detta automatiskt kan appliceras på helheten och att utgången av detta skulle bli önskvärd.

Och för att förtydliga: Jag personligen har inget emot ohämmade, frispråkiga, och lite stökiga människor. Även jag tror på att de verkliga knutarna enbart kan lösas om människor är rättframma. Men jag vill inte att forumet ska bli en fristad för enbart dessa. Förhoppningsvis kan dock forumet hålla en någorlunda nivå så att inte alltför stor potential hålls utanför.

Sedan skrivs det larviga och onödiga saker på forumet också, som inte bidrar till något vettigt, och som jag inte har tid att ta bort (just nu).

Uppe i evigheten, utanför tiden, försvunnen i denna tystnad eller var jag nu var, upptäckte jag någonting. Det går inte att uttrycka. Jag kan formulera det så att jag upptäckte att allting var självklart. Det låter absurt. Det är det också; absurditet och självklarhet var ur detta perspektiv samma sak. Det var som varenda aspekt av verkligheten - detta äpple, alla människor och deras liv, jag själv och allt som hänt mig, vartenda ord jag uttalat, varenda känsla, allting ner till någon halvkvävd fjärt jag kanske släppte den 16/10 1954, exempelvis - allt detta var som det var, givet från början, ingenting var förvånande, ingenting var negativt, ingenting gick att ifrågasätta. Det var en upplevelse av genomskådande som var så ofattbar djup att den förändrade allting, och på samma gång idiotisk, ungefär som att lösa sfinxens gåta och upptäcka att den hade samma svårighetsgrad som folkskolans läsebok: far ror mor är rar o mor orm. Inte heller detta var emellertid förvånande. Jag upptäckte också att jag alltid levat i självförsvar, gömd i ordgrottor, och att det nu inte fanns något skäl att upprätthålla detta försvar. Ingen sökte några förklaringar, och jag var inte tvungen att ge några. Denna upptäckt var emellertid alldeles likgiltig i förhållande till alltings självklarhet.

Jag kunde inte förklara detta. Jag sa bara någonting om att alla abstraktioner var förfalskningar, för verkligeten var något annat. Detta äpple, till exempel, det var verkligheten, och jag tog äpplet och dunkade det i det paprikaröda bordet, som alltjämt var självlysande rött, rött, rött; och ur äpplet, som hade spruckit, rann vit saft.

Upplevelsen av ljus hos tingen är inte likgiltig. Äpplet var en utmaning, fast saklig: Här har du ditt liv!

/Johan

[David H]

Tänk, du höll dig tyst i femton år! Om du bara hållit femton år till hade du kanske kunnat få status som icke-debatterande ”sant andlig” guru (om du bara lett lite grand och sett kärleksfull ut). Men så föll du i fällan, fastnade i klistret (som man säger). Nu finns det inget sätt du kan debattera dig ur det här. Du kan ju inte hävda ditt oberoende från våra åsikter genom att förfäkta dem. Vi kommer alla att minnas dig som den där högfärdige stroppen som var tyst i femton år, och sen skrev ett löjligt inlägg (om än litterärt formulerat) där han avslöjade din egen enfaldighet. Din enda tröst må vara ett du ännu bara har ett inlägg postat här, och därför inte är lika nersmutsad som oss andra. Du är till exempel 6800 gånger andligare än Avantgardet. Denne förtappade själ, som till och med försvarar sina lågsinnigheter, kan inte ha mer ande än en fejkstönande porrskådis.

/rekoj

[Avantgardet]

6800 inlägg, jösses, och är så mycket som två utav dem läsvärda så är det tamejfan något av ett mirakel. Måste dock få säga det här, har gått och burit det inom mig så sjukt länge nu: FY FAN VAD NI ÄR OMOGNA!!!

[Morningstar]

---

[Ling]

6800 inlägg, jösses, och är så mycket som två utav dem läsvärda så är det tamejfan något av ett mirakel. Måste dock få säga det här, har gått och burit det inom mig så sjukt länge nu: FY FAN VAD NI ÄR OMOGNA!!!

Hahaha, gillar när du får mig att skratta Avant. Men, ut med det bara, det är det bästa.

[Avantgardet]

Varför tror du, sailaways, att Ling skrattade? Jag hade gärna delat hennes skratt om det inte vore för att jag redan visste att det är på min egen bekostnad.

[Ling]

Jag skrattade Avant, men inte åt dig, med dig. Du får gärna dela det med mig.

[SportFilosofen]

Jag började surfa med ett 1200 baudmodem. Detta säger jag för att ge ett tidsperspektiv; det var i nätsammanhang för jävligt länge sedan. Under alla dessa år har jag aldrig registrerat en användare på ett endaste forum, utan bara lurkat runt i kulisserna. Redan tidigt kunde jag konstatera att det förstoringsglas som tangentbordet verkar utgöra på mångas allmänna attityd helt enkelt gjorde att det var bäst så. Efter uppskattningsvis 100 inbjudningar till Facebook registrade jag slutligen en användare, men gav upp ganska snart; hur snuttigt det än må vara för barnen på Lunarstorm, kan jag inte som 30+ spendera min tid med att ge virtuella glasspinnar åt folk eller bli upptagen i deras zombieklaner.

Fylld av tillförsikt, i ett anfall av digital umgängesiver, googlade jag i morse något i stil med "filosofi tankar forum" och hittade hit. Det vore förstås snyggt att precis nu skriva något insmickrande skitsnack om hur lycklig jag är över att ha hittat rätt, men det kan jag inte göra. Efter att ha kollat igenom forumets olika delar (förvisso ytligt!) så konstaterar jag att det är låg nivå. Nej, jag är ingen elitistisk plattnacke som hävdar korrekt iakttagande av källhänvisningar, stavning eller ubergenomtänkta postningar...men varför är folk så otroligt ohövliga mot varandra? Varför denna pissing contest och rabiata inmutande av revir, varför detta raljerande över andras sätt att uttrycka sig, vara, inte vara, ev. själsliga problem eller allmänna sätt?

Det är ju en sak att gå i klinch då det finns fog för det, men då ett forum som heter just "filosofiforum" i stort skiljer sig från flashback enbart genom att man inte diskuterar så mycket ryssfemmakurer just här, ja, då blir jag tveksam. Men, just de jag vill nå med detta meddelande bryr sig lika mycket som universum, dvs inte ett skit. Och med fog kan man (jag) fråga mig varför jag då skickar ett antimeddelande, som dessutom faktiskt går ut på att jag angriper folk för att de angriper folk. Det är frågor som jag kanske aldrig får svar på.

Nu kokar kaffet, DN är här, och jag får kanske vänta 15 år till på att min dröm om att i aethern träffa folk som söker förståelse, insikt och kunskap...ska gå i uppfyllelse.

Ja jag ställer mig samma fråga: men så länge som det finns en forumledning som tillåter att jag får åsikter av typen:

"Jag tycker du är dum - därför var det rätt åt dig att ditt barn dog och jag hoppas att ert nya barn oxå dör"Jag tycker du är dum för du tycker inte som jag. Du är säkert inkompetent som läkare"

upptryckta i facet på mig så kommer jag nog att gå till angrepp. En allt för flat hållning mot psykopater och allmänt ohängda snorungar gagnar ingen i längden.  Se. Där fick du mitt svar.

[Avantgardet]

Jag skrattade Avant, men inte åt dig, med dig. Du får gärna dela det med mig.

Jag tror att de båda enades i det skrattet, och faktum är att jag delade skrattet också på mitt hörn.