Svårt att komma på en rubrik som håller
Moderator: Moderatorgruppen
P.
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
Jag söker verkligen ett intellektuellt möte just nu, men samtidigt har jag "redan sagt det till mig själv"...
Jag är en demon som vill bli en demon och inte orkar maskera sin svaghet över att inte kunna ta över den mänskliga identiteten fullt ut, och det är hur rörelsen ser ut.
Inser att alla svaren var mycket enklare att det bara handlade om att jag inte kunde lyssna på andra, men de är ju också dem som behöver höra det här. Det gör ont att vara och bli kvinna av ingen annan anledning än att det är så.
För kanske 8 år sen började jag "fly"... jag vecklade min identitet inåt för att skydda det material jag lät kollapsa och såg mig själv ut och in och började flyta på detta... som typ på dessa orden, jag gör inga bedömningar.
Min verklighetsuppfattning börjar förändras, jag börjar uppfatta strukturerna mer meningsfullt eftersom jag ser att dem handlar mycket om slumpen. T.ex. åt jag äcklig mat "nere i köket" och hällde ut en kopp kaffe som blev ganska äcklig och tänkte att det är ganska onyttigt... det känns som en sak människan "vill åt" och skriva i en novell...
Jag har inte tilldelats den kunskap som jag söker eller så har jag själv inte förstått och gjort ett anspråk på sökandet för att befria mina rötter och harmoniera min mentala verklighet....
Hmmm....
Mina mentala problem kan liknas lätt som att "höra röster" bara att jag är mer sofistikerad... jag försöker bjuda in komplexiteten, eftersom jag redan är ödmjuk... en källa till kreativitet skulle annars strypas och det är helt meningslöst....
Livet säger till mig att "jag är ful"... men jag vet inte vad det syftar på, jag vet inte hur mitt kausala förlopp av val ser ut.... men jag vill verkligen lyssna på det här... "Jag" har hakat fast någonstans i den existentiella cykeln för att bygga meningen.
Visst är det så att människan inte har någon stabil relation till sin "defensivitet" rörande sina "behov"...? Det är därför så svårt att bygga något utav sensiviteten... Alla bara kastar sig ur saker...
Denna manifestation ser jag som något människan (som jag här) behöver för att förlösa en dold rituell potential, men vi försöker "dölja" det.. vi är rädda för katalysatorn eftersom vi är rädda för dualismens förintelse av vår skuld, för vi tror på ikonen. Vi tror att människan "är hel".. vi tror på det vi ser som är uppställt.... det är alltså en religiös okänslighet men samtidigt står vi på gränsen till något nytt.... och alla känner detta...
Jag är en demon som vill bli en demon och inte orkar maskera sin svaghet över att inte kunna ta över den mänskliga identiteten fullt ut, och det är hur rörelsen ser ut.
Inser att alla svaren var mycket enklare att det bara handlade om att jag inte kunde lyssna på andra, men de är ju också dem som behöver höra det här. Det gör ont att vara och bli kvinna av ingen annan anledning än att det är så.
För kanske 8 år sen började jag "fly"... jag vecklade min identitet inåt för att skydda det material jag lät kollapsa och såg mig själv ut och in och började flyta på detta... som typ på dessa orden, jag gör inga bedömningar.
Min verklighetsuppfattning börjar förändras, jag börjar uppfatta strukturerna mer meningsfullt eftersom jag ser att dem handlar mycket om slumpen. T.ex. åt jag äcklig mat "nere i köket" och hällde ut en kopp kaffe som blev ganska äcklig och tänkte att det är ganska onyttigt... det känns som en sak människan "vill åt" och skriva i en novell...
Jag har inte tilldelats den kunskap som jag söker eller så har jag själv inte förstått och gjort ett anspråk på sökandet för att befria mina rötter och harmoniera min mentala verklighet....
Hmmm....
Mina mentala problem kan liknas lätt som att "höra röster" bara att jag är mer sofistikerad... jag försöker bjuda in komplexiteten, eftersom jag redan är ödmjuk... en källa till kreativitet skulle annars strypas och det är helt meningslöst....
Livet säger till mig att "jag är ful"... men jag vet inte vad det syftar på, jag vet inte hur mitt kausala förlopp av val ser ut.... men jag vill verkligen lyssna på det här... "Jag" har hakat fast någonstans i den existentiella cykeln för att bygga meningen.
Visst är det så att människan inte har någon stabil relation till sin "defensivitet" rörande sina "behov"...? Det är därför så svårt att bygga något utav sensiviteten... Alla bara kastar sig ur saker...
Denna manifestation ser jag som något människan (som jag här) behöver för att förlösa en dold rituell potential, men vi försöker "dölja" det.. vi är rädda för katalysatorn eftersom vi är rädda för dualismens förintelse av vår skuld, för vi tror på ikonen. Vi tror att människan "är hel".. vi tror på det vi ser som är uppställt.... det är alltså en religiös okänslighet men samtidigt står vi på gränsen till något nytt.... och alla känner detta...
Du börjar jag förstå min "förflutna" emtionalism. Jag är "svartsjuk" på "dem" -på mig själv, för att jag själv inte kan våldta mig själv, jag är rädd för min egen "hjärna".. rädd för att förlora greppet om sinnet..
Jag bär på så mycket "kulturellt kreativt" minne "sinnligt". Jag har länge sökt en teori genom progressiv experimenation, jag har sökt rening och svar genom materiella lekar... och samtidigt gjort mina egna estetiska åsikter. Och jag HATAR denna utnyttjade "värdegrund"... det verkar också vara så jag behandlar mig själv utifrån för att inse mitt problem, mitt program.
Vill in i massans teknikalitet, orkar inte bära lögnerna för en utpumpad kulturell kollektiv potential. Vi måste erkänna att alla har insikten.
Har funderat på om självmord är lösningen på alla mina behovsspiraler, men jag undrar om det är jag som inte tänker klart.. jag vill verkligen förstå min skuld och det är därför jag skriver detta.
Jag bär på så mycket "kulturellt kreativt" minne "sinnligt". Jag har länge sökt en teori genom progressiv experimenation, jag har sökt rening och svar genom materiella lekar... och samtidigt gjort mina egna estetiska åsikter. Och jag HATAR denna utnyttjade "värdegrund"... det verkar också vara så jag behandlar mig själv utifrån för att inse mitt problem, mitt program.
Vill in i massans teknikalitet, orkar inte bära lögnerna för en utpumpad kulturell kollektiv potential. Vi måste erkänna att alla har insikten.
Har funderat på om självmord är lösningen på alla mina behovsspiraler, men jag undrar om det är jag som inte tänker klart.. jag vill verkligen förstå min skuld och det är därför jag skriver detta.
Anna Sara
Ärligt talat, jag vill verkligen lära känna dig bättre! Vem är du? Det känns som att jag och du kan ha mycket gemensamt, då jag själv, som du så elegant skriver, försöker bjuda in komplexiteten, eftersom jag redan är ödmjuk.
Men återigen är jag rädd för dig samtidigt. Beskriver dina ord ditt innerliga vara - eller är det ord som framkallas av ett omedvetet lyriskt rus som klär sig i din röst.
Tala till mig. Snälla...
Ärligt talat, jag vill verkligen lära känna dig bättre! Vem är du? Det känns som att jag och du kan ha mycket gemensamt, då jag själv, som du så elegant skriver, försöker bjuda in komplexiteten, eftersom jag redan är ödmjuk.
Men återigen är jag rädd för dig samtidigt. Beskriver dina ord ditt innerliga vara - eller är det ord som framkallas av ett omedvetet lyriskt rus som klär sig i din röst.
Tala till mig. Snälla...
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
Plecto skrev:Anna Sara
Ärligt talat, jag vill verkligen lära känna dig bättre! Vem är du? Det känns som att jag och du kan ha mycket gemensamt, då jag själv, som du så elegant skriver, försöker bjuda in komplexiteten, eftersom jag redan är ödmjuk.
Men återigen är jag rädd för dig samtidigt. Beskriver dina ord ditt innerliga vara - eller är det ord som framkallas av ett omedvetet lyriskt rus som klär sig i din röst.
Tala till mig. Snälla...
Alltså det var just det jag menade. "Jag är" det som föds i relation till och genom det jag lutar mig på för att hitta svaret jag söker, och det jag lutar mig på är det här. Förstår du? Jag känner skulden så starkt, och börjar generalisera alla andra när jag generaliserar mig själv, och då tror jag att det är "ni" som generaliserar mig eftersom ni inte "känner mig"...
Men okej, Plecto... jag är väldigt låst i den där ångesten, jag har släppt in väldigt lite perspektiv och kan inte hantera situationer utan att jag vet att jag söker en emotionell känsla i ett slags missbruk, men samtidigt dör jag successivt när jag inser att jag uppskattar gruppen, det är tekniken och religionen som upplevs förstörande men det är det som man behöver.
Hm... jag vet inte vad jag ska säga...
Hm... jag vet inte vad jag ska säga...
Människan känner sig "oskyddad".. och blir istället okänslig... Det behövs en ädel och stark kontur, en moder som vi kan känna trygghet för att uttrycka våra spontana känslor genom, det behövs en institution som samtidigt inte är separerad ifrån andra institutioner utan hanterar det vi vill överlämna.
Vad skulle du svara själv; vem är du?
Vad skulle du svara själv; vem är du?
Jag tror jag förstår.
Gruppen - de andra samlade, omvärlden - är det du söker dig bort ifrån för att lugna din närvaroångest. Du trivs i ditt eget sällskap där du själv kan skapa din trygghet, men samtidigt så dör du successivt i umgänge med din egen ensamhet. Gruppen är något du vill, men ej är kapabel, att vara i samvaro med?
Är det du försöker uttrycka?
Gruppen - de andra samlade, omvärlden - är det du söker dig bort ifrån för att lugna din närvaroångest. Du trivs i ditt eget sällskap där du själv kan skapa din trygghet, men samtidigt så dör du successivt i umgänge med din egen ensamhet. Gruppen är något du vill, men ej är kapabel, att vara i samvaro med?
Är det du försöker uttrycka?
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
Plecto skrev:Jag tror jag förstår.
Gruppen - de andra samlade, omvärlden - är det du söker dig bort ifrån för att lugna din närvaroångest. Du trivs i ditt eget sällskap där du själv kan skapa din trygghet, men samtidigt så dör du successivt i umgänge med din egen ensamhet. Gruppen är något du vill, men ej är kapabel, att vara i samvaro med?
Är det du försöker uttrycka?
Ja, jag har gjort en objektifiering som jag inte är stolt över samtidigt som det gör mig narcissistisk. Jag försöker hitta ett svar här, förstå vad det är jag kan lita på och vad det är andra litar på.
Jo men det är så(här) jag lever.... en vana jag behövde för att hitta en prioritering men jag anser att jag blivit stark nog att överlämna attackens mönster nu..
Vad är ditt mål i livet Anna-Sara?
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
Ett personligt problem (som handlar om det jag syftar på): andra i omgivningen verkar reagera genom att tänka "vet hon inte hur man dör?".. "det är bara att dö" osv... och samtidigt "att jag dör"... "just nu"...
Det känns patetiskt.
Mitt "du" har dött i mig vilket jag kretsar kring... jag behöver "bara" gå vidare men jag gillar inte "andras närvaro" i det här... jag vill skydda min identitet, vår "kollektiva integritet".... Behöver gå in i ett djupare tänkande men samtidigt minns jag så mycket av mina förflutna värderingar och känslor av acceptans osv, i den andliga floden...
I mina naiva känslors självreflektion känns det som om jag behöver ta över roller i religionens närvaro.. som om jag behöver leka med förklädnaderna i den kollektiva känslan av att andra förstår samma sak.....
"Masken"... och dess verkliga "mening och mål".... blev väldigt intresserad av det där när jag rökte gräs....
Det känns patetiskt.
Mitt "du" har dött i mig vilket jag kretsar kring... jag behöver "bara" gå vidare men jag gillar inte "andras närvaro" i det här... jag vill skydda min identitet, vår "kollektiva integritet".... Behöver gå in i ett djupare tänkande men samtidigt minns jag så mycket av mina förflutna värderingar och känslor av acceptans osv, i den andliga floden...
I mina naiva känslors självreflektion känns det som om jag behöver ta över roller i religionens närvaro.. som om jag behöver leka med förklädnaderna i den kollektiva känslan av att andra förstår samma sak.....
"Masken"... och dess verkliga "mening och mål".... blev väldigt intresserad av det där när jag rökte gräs....
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster