Skogsälvan skrev:Status för många är kanske pondus, vilket för många är feta plånböcker, respektingivande yrke, ett självsäkert nonchalant sätt. Det sistnämnda kan göra mig ganska förtjust för jag är så velig i mig själv.
Här säger Skogsälvan något som nog stämmer in på väldigt många kvinnor: de är så veliga, så de dras till män som har "ett självsäkert nonchalant sätt". Den så kallade "könsmaktsordning" som feministerna klagar på att vårt samhälle är uppbyggt på, just den könsmaktsordningen upprätthålls ju av just kvinnor! Kvinnor
belönar ju män som uppträder "på ett självsäkert nonchalant sätt" (de "ger" dem sex) - medan de "bestraffar" män som har en mer realistisk självbild (genom att inte ge dessa tillnärmelsevis lika mycket sex tillnärmelsevis lika lätt). Vad som gör att en man får kvinnor i säng är inte att han
är värdefull som potentiell far till barnen - eller ens som ren spermadonator - utan snarare att han lyckas
framställa sig, i kvinnors ögon, som värdefull. Denna skillnad har fullständigt livsavgörande konsekvenser för oräkneliga män - däribland ofta mycket svåra konsekvenser för de män som "bara är sig själva" och tror att det beteendet ska gå hem hos kvinnorna. Okej, många män som "bara är sig själva" gifter sig lyckligt till slut, det medges, men vägen dit är för alldeles för många män alldeles för mycket kantad av alldeles för många års olycka på grund av okunskap om hur kvinnor fungerar - och efter giftermål är plågan inte slut, utan då kommer begäret efter andra kvinnor, något som det hos kvinnor inte tycks finnas lika stark motsvarighet till - ett begär som måste tyglas enligt vår kulturs normer, men detta tyglande går emot mannens genetiska programmering och utsätter honom alltså återkommande, inte sällan dagligen, för orättvist lidande. Nu skrattar många som läser det här, jag vet, och ni skrattar därför att det finns en kulturell programmering att skratta åt män som beklagar sig över sin situation. Ni är kulturellt programmerade att inte ens
ta in vad män säger om sin situation, åtminstone inte i tillnärmelsevis samma utsträckning som ni är programmerade av feminismen att ta in vad kvinnor säger om sin situation.
Kvinnor må lida av sin mens, men ta mig sjutton om inte mäns lidande av att behöva vara trogna en enda kvinna livet ut är värre ändå. För kvinnan(s gener) är trohet från mannens sida naturligtvis idealiskt - då får hon ju i många år hjälp från en man med att få sitt/sina barn att få en bra start i livet, och det är bra för hennes gener. Men mannen har inget att vinna på att vara trogen - annat än att det ökar chansen för att han är far till de barn han tycker att det verkar som att han är far till. Mannens situation när det gäller trohet/otrohet är alltså fundamentalt olik kvinnans, på grund av genetiska skillnader. Att inte ta hänsyn till detta i lagstiftningen är inget annat än fascism.
Bonobos, våra närmaste släktingar bland primaterna, knullar runt hur de vill. Inga förpliktande band där inte. Varje källa till hedoner är välkommen. Det borde vi ta efter, vi människor. Men irrationaliteten tycks vara jämnt fördelad över könen. Varken männen eller kvinnorna har gjort några mer storskaliga försök att kräva sin naturrätt. Alla låter vi oss förtryckas av några fåtaliga makthavare som kommit till makten för att de är - just det, kåta på makt, helt enkelt. Hur bra kan det bli?
Nå, åter till det här med vad i män som får kvinnor att tända på män. Kvinnor väljer på basis av yta, inte på basis av innehåll. Många kvinnor
vill rentav (medvetet, och uttalat) bli lurade, för att de helt enkelt njuter mer så. Massor av kvinnor säger till sina älskare "säg att du älskar mig, även om du inte menar det!" (eller yttrar liknande uppmaningar). De flesta attraktiva kvinnor är smarta livsnjutare. De flesta män tycks på grund av ren okunskap låta sig luras av smarta livsnjutande kvinnor (bland annat till att fjäska för dessa kvinnor långt mer än vad som är nödvändigt).
Generellt verkar gälla att ju mer åtrådd en kvinna är, desto sämre beslut fattar hon beträffande vem hon ska gå till sängs med. På något sätt finns det kanske någon sorts rättvisa - men i så fall av en ganska sorglig art - i detta faktum. Men ändå kvarstår faktum att de medfött mest attraktiva har mer att välja på, medan de medfött mindre attraktiva har mindre att välja på. Liksom vi motverkar medfödda skillnader i egendom genom egendomsfördelning, varför inte motverka medfödda skillnader i attraktion genom t.ex. ytterligare egendomsfördelning? Till exempel genom att kvotera in endast
fula - både fula män och fula kvinnor - i statliga bolagsstyrelser. Snarare än att urskillningslöst kvotera in kvinnor av alla slag men inga män, som man försöker göra nu.
Annars har jag nog ett ganska skuggkramande sätt och tycker att det är ganska gulligt när folk klappar mig på huvudet.
Klapp på huvudet på dig, Skogsälvan!
Inte för att du förtjänar det, utan bara för att jag känner för att ha lite överseende med dig.
Tackar allra ödmjukast för att du står ut med mig, Justin. Håller inte med om det där med yta, spermier kan man väl inte kalla ytlighet? *skojar* Nej, det är mycket jag tycker om, t ex intelligens, humor, omtänksamhet, butterhet, kreativitet, mod... Lite mer ytligt har jag svårt att tänka mig att jag skulle bli attraherad av en man som var markant kortare än mig, känns lite pinsamt men så är det.