Jag är Gud och människa

[Levitah]

Ett möjligt synsätt

Vår kropps/organisms och andes mikrokosmos speglar Guds ande och kropp/organism, det alltomfattande kosmos. Liksom Gud är Gud över sitt alltomfattande makrokosmos, är vi gudar över vårt mikrokosmos. Vad Gud saknar är jämställda medväsen. Men det har vi. Inför nästan kan vi agera gudalikt = kärleksfullt eller sataniskt = hatiskt. Vi kan välja, vara bödel eller frälsare för nästan. Gud väljer inte. Hen är.


Vara Gud medför ett oändligt ansvar.

/Algotezza

Du har helt rätt i din analys! Nu är människor inte skapta i avbild av "Gud", men själarna är i process med Gud.
Jag är som sagt Gud och människa, anledningen till att jag är människa, är för att förstå mänskligt beteende!

Den missionen har vi alla - men vi talar sällan högt om det. Det är vars och ens innersta hemlighet.

/Algotezza

Det kan mycket väl stämma.

[freddemalte]

Jag anser att jag är Gud och människa.
Detta skedde efter att jag fått en uppenbarelse.
Det var en otroligt kärleksfull kraft.
Jag hade aldrig varit med om något liknande.
Det skedde då jag mådde som mest psykiskt dåligt och när jag kände att jag inte hade någon på min sida.
Dem flesta människor skulle nog kategorisera detta som psykos, men det kan inte jag.
Jag tror på att det finns en Gud och att jag upplevt kraften.
Jag vet även saker som ingen annan vet.
Ni kan fråga mig vad som helst så länge ni har en filosofisk synvinkel.

Hej Levitah

Det du skriver påminner en hel del om det som avhandlas i dessa videos:

http://video.google.com/videoplay?docid ... 6492181792

http://www.youtube.com/watch?v=PFJPtVRlI64

http://www.youtube.com/watch?v=qIiIsDIkDtg (obs! finns även en del 2)

Mvh
Fredrik

[Justin Case]

Jag är som sagt Gud och människa, anledningen till att jag är människa, är för att förstå mänskligt beteende!

Ordet "Gud" brukar ju åsyfta en allsmäktig varelse. Om du med Gud menar en (bland annat) allsmäktig varelse, alltså att du är (bland annat) allsmäktig, hur kommer det sig då att du väljer att vara människa "för att förstå mänskligt beteende"? Borde du inte, i kraft av att vara Gud och alltså allsmäktig (om du nu är Gud och alltså allsmäktig), redan ha förstått mänskligt beteende till 100 procent, redan utan något undersökande? Varför skulle du i så fall nu behöva hålla på och vara människa för att förstå mänskligt beteende?

Om du med "Gud" menar någon som inte är allsmäktig, förklara då hur du definierar "Gud". De flesta definierar nämligen Gud som (bland annat) allsmäktig, det är därför jag inte får ihop det du säger ovan.

[Algotezza]

Jag är som sagt Gud och människa, anledningen till att jag är människa, är för att förstå mänskligt beteende!

Ordet "Gud" brukar ju åsyfta en allsmäktig varelse. Om du med Gud menar en (bland annat) allsmäktig varelse, alltså att du är (bland annat) allsmäktig, hur kommer det sig då att du väljer att vara människa "för att förstå mänskligt beteende"? Borde du inte, i kraft av att vara Gud och alltså allsmäktig (om du nu är Gud och alltså allsmäktig), redan ha förstått mänskligt beteende till 100 procent, redan utan något undersökande? Varför skulle du i så fall nu behöva hålla på och vara människa för att förstå mänskligt beteende?

Om du med "Gud" menar någon som inte är allsmäktig, förklara då hur du definierar "Gud". De flesta definierar nämligen Gud som (bland annat) allsmäktig, det är därför jag inte får ihop det du säger ovan.

Det blir nog mer logiskt om vi tänker oss att Gud behöver ta semester ibland. Han vet ju redan allt. Har al makt. Kan vara skönt komma från allvetandet, avskärma av allmakten en stund ibland och lira med småfolket på verkstadsgolvet i st f vara bara ihop med ärkeänglar och andra storheter. Finns kanske många himla- och helvetesturister här som kollar in, fixar lite krig, fixar lite frälsning, lite mörker, lite ljus - lattjar och driver med vanligt folk. Får sig ett gott skratt...

/Algotezza

[Marko]

Samma fel åter och åter igen, ; )
gud betyder inte allsmäktig, gud betyder inte religion, gud betyder inte det och inte det,

gud och gudar finns i alla miljarder varianter och uppfattningar, i varenda kultur och i varenda tidsepok,
gud är kort och gott, något övernaturligt väsen, typ näst intill det vi själva anser oss vara.
är det så konstigt att man ibland känner att man når en gudomlighet, en övernaturlig kännsla ?

jag tror varenda människa har haft uppfattningen att dom varit gudomliga eller har krafter som en gud, oövervinnerliga
många gör nog detta på fyllan om inte annat.

[Justin Case]

Jag är som sagt Gud och människa, anledningen till att jag är människa, är för att förstå mänskligt beteende!

Ordet "Gud" brukar ju åsyfta en allsmäktig varelse. Om du med Gud menar en (bland annat) allsmäktig varelse, alltså att du är (bland annat) allsmäktig, hur kommer det sig då att du väljer att vara människa "för att förstå mänskligt beteende"? Borde du inte, i kraft av att vara Gud och alltså allsmäktig (om du nu är Gud och alltså allsmäktig), redan ha förstått mänskligt beteende till 100 procent, redan utan något undersökande? Varför skulle du i så fall nu behöva hålla på och vara människa för att förstå mänskligt beteende?

Om du med "Gud" menar någon som inte är allsmäktig, förklara då hur du definierar "Gud". De flesta definierar nämligen Gud som (bland annat) allsmäktig, det är därför jag inte får ihop det du säger ovan.

Det blir nog mer logiskt om vi tänker oss att Gud behöver ta semester ibland. Han vet ju redan allt. Har al makt. Kan vara skönt komma från allvetandet, avskärma av allmakten en stund ibland och lira med småfolket på verkstadsgolvet i st f vara bara ihop med ärkeänglar och andra storheter. Finns kanske många himla- och helvetesturister här som kollar in, fixar lite krig, fixar lite frälsning, lite mörker, lite ljus - lattjar och driver med vanligt folk. Får sig ett gott skratt...

/Algotezza

Jag tycker inte att det blir mer logiskt av det. Jag har mycket svårt att tänka mig att en allsmäktig varelse skulle behöva ta semester från vetskapen om sin allmakt för att kunna ha det maximalt skönt. En sådan begränsning är något vi människor har (i mer eller mindre jämförbara situationer i våra liv), på grund av att vi inte är allsmäktiga. Det är alltså ett misstag att tro att en allsmäktig varelse skulle ha en sådan begränsning. Den som är allsmäktig skulle, tack vare sin allmakt, enkelt kunna ha det optimalt skönt utan att behöva "ta semester" från sin allmakt för att kunna det. Det tycks mig liksom vara en av de oändligt många saker en allsmäktig varelse måste kunna för att med rätta kunna kallas allsmäktig.

Och om en allsmäktig varelse nu ändå mot förmodan skulle vara så korkad att han valde att för en tid vara människa, med (åtminstone lite av) de mänskliga begränsningar det innebär, vore det fel att kalla den varelsen för "Gud" under den tiden, om ordet "Gud" definieras som en allsmäktig varelse (vilket väl är vad man brukar mena med "Gud"). Han är ju inte under den tiden allsmäktig.

[Vertumnus]

Jag är som sagt Gud och människa, anledningen till att jag är människa, är för att förstå mänskligt beteende!

Ordet "Gud" brukar ju åsyfta en allsmäktig varelse. Om du med Gud menar en (bland annat) allsmäktig varelse, alltså att du är (bland annat) allsmäktig, hur kommer det sig då att du väljer att vara människa "för att förstå mänskligt beteende"? Borde du inte, i kraft av att vara Gud och alltså allsmäktig (om du nu är Gud och alltså allsmäktig), redan ha förstått mänskligt beteende till 100 procent, redan utan något undersökande? Varför skulle du i så fall nu behöva hålla på och vara människa för att förstå mänskligt beteende?

Om du med "Gud" menar någon som inte är allsmäktig, förklara då hur du definierar "Gud". De flesta definierar nämligen Gud som (bland annat) allsmäktig, det är därför jag inte får ihop det du säger ovan.

Det blir nog mer logiskt om vi tänker oss att Gud behöver ta semester ibland. Han vet ju redan allt. Har al makt. Kan vara skönt komma från allvetandet, avskärma av allmakten en stund ibland och lira med småfolket på verkstadsgolvet i st f vara bara ihop med ärkeänglar och andra storheter. Finns kanske många himla- och helvetesturister här som kollar in, fixar lite krig, fixar lite frälsning, lite mörker, lite ljus - lattjar och driver med vanligt folk. Får sig ett gott skratt...

/Algotezza

Jag tycker inte att det blir mer logiskt av det. Jag har mycket svårt att tänka mig att en allsmäktig varelse skulle behöva ta semester från vetskapen om sin allmakt för att kunna ha det maximalt skönt. En sådan begränsning är något vi människor har (i mer eller mindre jämförbara situationer i våra liv), på grund av att vi inte är allsmäktiga. Det är alltså ett misstag att tro att en allsmäktig varelse skulle ha en sådan begränsning. Den som är allsmäktig skulle, tack vare sin allmakt, enkelt kunna ha det optimalt skönt utan att behöva "ta semester" från sin allmakt för att kunna det. Det tycks mig liksom vara en av de oändligt många saker en allsmäktig varelse måste kunna för att med rätta kunna kallas allsmäktig.

Och om en allsmäktig varelse nu ändå mot förmodan skulle vara så korkad att han valde att för en tid vara människa, med (åtminstone lite av) de mänskliga begränsningar det innebär, vore det fel att kalla den varelsen för "Gud" under den tiden, om ordet "Gud" definieras som en allsmäktig varelse (vilket väl är vad man brukar mena med "Gud"). Han är ju inte under den tiden allsmäktig.

De flesta gudar är inte alls allsmäktiga, som exempel kan nämnas de grekiska gudarna, vilka för övrigt alltid då de ingrep i jordiska förlopp verkade genom människor.

[Algotezza]

Jag är som sagt Gud och människa, anledningen till att jag är människa, är för att förstå mänskligt beteende!

Ordet "Gud" brukar ju åsyfta en allsmäktig varelse. Om du med Gud menar en (bland annat) allsmäktig varelse, alltså att du är (bland annat) allsmäktig, hur kommer det sig då att du väljer att vara människa "för att förstå mänskligt beteende"? Borde du inte, i kraft av att vara Gud och alltså allsmäktig (om du nu är Gud och alltså allsmäktig), redan ha förstått mänskligt beteende till 100 procent, redan utan något undersökande? Varför skulle du i så fall nu behöva hålla på och vara människa för att förstå mänskligt beteende?

Om du med "Gud" menar någon som inte är allsmäktig, förklara då hur du definierar "Gud". De flesta definierar nämligen Gud som (bland annat) allsmäktig, det är därför jag inte får ihop det du säger ovan.

Det blir nog mer logiskt om vi tänker oss att Gud behöver ta semester ibland. Han vet ju redan allt. Har al makt. Kan vara skönt komma från allvetandet, avskärma av allmakten en stund ibland och lira med småfolket på verkstadsgolvet i st f vara bara ihop med ärkeänglar och andra storheter. Finns kanske många himla- och helvetesturister här som kollar in, fixar lite krig, fixar lite frälsning, lite mörker, lite ljus - lattjar och driver med vanligt folk. Får sig ett gott skratt...

/Algotezza

Jag tycker inte att det blir mer logiskt av det. Jag har mycket svårt att tänka mig att en allsmäktig varelse skulle behöva ta semester från vetskapen om sin allmakt för att kunna ha det maximalt skönt. En sådan begränsning är något vi människor har (i mer eller mindre jämförbara situationer i våra liv), på grund av att vi inte är allsmäktiga. Det är alltså ett misstag att tro att en allsmäktig varelse skulle ha en sådan begränsning. Den som är allsmäktig skulle, tack vare sin allmakt, enkelt kunna ha det optimalt skönt utan att behöva "ta semester" från sin allmakt för att kunna det. Det tycks mig liksom vara en av de oändligt många saker en allsmäktig varelse måste kunna för att med rätta kunna kallas allsmäktig.

Och om en allsmäktig varelse nu ändå mot förmodan skulle vara så korkad att han valde att för en tid vara människa, med (åtminstone lite av) de mänskliga begränsningar det innebär, vore det fel att kalla den varelsen för "Gud" under den tiden, om ordet "Gud" definieras som en allsmäktig varelse (vilket väl är vad man brukar mena med "Gud"). Han är ju inte under den tiden allsmäktig.

Men det skulle ju kunna gälla alla. Att vi transponerar oss upp och ner för den gudomliga stegen som vi vill. Gud ibland, djävul ibland, människa, djur. Som ett kosmiskt datorspel. Det är väl det man skall nå insikt om genom befintliga spel - att de bara speglar en kosmisk verklighet...

Och tiden är ingenting - bara någonting när man spelar... befinner sig inne i den... Och hela internet är väl en spegling av ett trådlöst intergalaktiskt nätverk... Koppla upp er!


/Algotezza

[Marko]

är det inte konstigt att vi accepterar att folk kallar sig för djävulen mer än att vi accepterar att dom kallar sig för gud ? (anar en aning jante...)

[Algotezza]

är det inte konstigt att vi accepterar att folk kallar sig för djävulen mer än att vi accepterar att dom kallar sig för gud ? (anar en aning jante...)

Djävulen känns väl mer nära än Gud... Det finns ju många djävliga mänskor men få gudomliga... I sitt beteende och via sina egenskaper... Inte så svårt att bevisa sin djävlighet...

/Algotezza

[Marko]

är det inte konstigt att vi accepterar att folk kallar sig för djävulen mer än att vi accepterar att dom kallar sig för gud ? (anar en aning jante...)

Djävulen känns väl mer nära än Gud... Det finns ju många djävliga mänskor men få gudomliga... I sitt beteende och via sina egenskaper... Inte så svårt att bevisa sin djävlighet...

/Algotezza

: ), En bekant till mig som är ateist säger ofta, -jag är djävulen, speciellt när han fått göra något litet fuffens som funkat.
gör man något bra, ja då får man inte säga att man är gud.. det finns ett tabu här som jag tycker är intressant.

[Justin Case]

Och om en allsmäktig varelse nu ändå mot förmodan skulle vara så korkad att han valde att för en tid vara människa, med (åtminstone lite av) de mänskliga begränsningar det innebär, vore det fel att kalla den varelsen för "Gud" under den tiden, om ordet "Gud" definieras som en allsmäktig varelse (vilket väl är vad man brukar mena med "Gud"). Han är ju inte under den tiden allsmäktig.

De flesta gudar är inte alls allsmäktiga, som exempel kan nämnas de grekiska gudarna, vilka för övrigt alltid då de ingrep i jordiska förlopp verkade genom människor.

Jag vet att de grekiska gudarna inte ansågs vara allsmäktiga, men "Gud" med stort G brukar väl ändå underförstått åsyfta en allsmäktig varelse (något som bibelns Gud ju påstås vara)? De grekiska gudarna brukar väl inte skrivas med stort G?

[Justin Case]

är det inte konstigt att vi accepterar att folk kallar sig för djävulen mer än att vi accepterar att dom kallar sig för gud ? (anar en aning jante...)

Djävulen känns väl mer nära än Gud... Det finns ju många djävliga mänskor men få gudomliga... I sitt beteende och via sina egenskaper... Inte så svårt att bevisa sin djävlighet...

/Algotezza

: ), En bekant till mig som är ateist säger ofta, -jag är djävulen, speciellt när han fått göra något litet fuffens som funkat.
gör man något bra, ja då får man inte säga att man är gud.. det finns ett tabu här som jag tycker är intressant.

En delförklaring kanske är att de religiösa uttryckligen (om än inte i praktiken) betraktar Gud som allsmäktig, medan de inte i något som helst avseende tänker sig djävulen som allsmäktig. Att kalla sig själv för Gud är alltså att underförstå att man är oändligt mycket mäktigare än vad man skulle ha underförstått sig vara om man bara kallat sig själv för djävulen. Det kan förklara att det uppfattas som oändligt mycket mer mot jantelagen och mot religiösa tabun att kalla sig för Gud än att kalla sig för djävulen. Dessutom är ju djävulen inte en varelse de religiösa ser upp till och dyrkar. De har alltså ingen anledning att misstänka att man försöker förleda dem till att bli ens anhängare och undersåtar om man kallar sig djävulen. De har ju gjort klart att de inte vill följa djävulen. Kallar man sig Gud, däremot, ringer deras varningsklockor eftersom det finns åtskilliga fall genom historien där människor som utmålat sig själva som något i stil med Gud har lyckats förleda massor av människor bort från "den rätta tron", med ibland fasansfulla resultat. Även av det skälet är det naturligt att det är mer tabu att kalla sig för Gud än att kalla sig för djävulen. Ett tredje skäl kan vara att ingen riktigt tar en på allvar om man påstår sig vara djävulen, eftersom de tänker att ingen väl på allvar kan vilja sprida en så negativ bild av sig själv.

Om vi kontrolleras av någon övermänsklig varelse, är den varelsen med all sannolikhet varken som Gud beskrivs eller som Djävulen beskrivs. Det finns för mycket lidande på jorden för att det ska kunna vara troligt att livet på jorden kontrolleras av någon heltigenom god varelse, och det finns för mycket lycka på jorden för att det ska kunna vara troligt att livet på jorden kontrolleras av någon heltigenom ond varelse. Om vi kontrolleras av någon övermänsklig varelse, är denna förmodligen något i stil med en dataspelare som roar sig med att utsätta oss för olika situationer för att se hur vi reagerar. Den dataspelaren kanske i likhet med mänskliga dataspelare ser en rolig utmaning i att bygga världar som är lite för komplexa för att han ska kunna ha total kontroll över dem, men ändå tillräckligt hanterbara för honom för att han ska kunna, genom fortsatt spelande, lära sig att bättre och bättre förutsäga vad som kommer att hända när han gör si eller så.

[Algotezza]

Och om en allsmäktig varelse nu ändå mot förmodan skulle vara så korkad att han valde att för en tid vara människa, med (åtminstone lite av) de mänskliga begränsningar det innebär, vore det fel att kalla den varelsen för "Gud" under den tiden, om ordet "Gud" definieras som en allsmäktig varelse (vilket väl är vad man brukar mena med "Gud"). Han är ju inte under den tiden allsmäktig.

De flesta gudar är inte alls allsmäktiga, som exempel kan nämnas de grekiska gudarna, vilka för övrigt alltid då de ingrep i jordiska förlopp verkade genom människor.

Jag vet att de grekiska gudarna inte ansågs vara allsmäktiga, men "Gud" med stort G brukar väl ändå underförstått åsyfta en allsmäktig varelse (något som bibelns Gud ju påstås vara)? De grekiska gudarna brukar väl inte skrivas med stort G?

Ja, Gud - kristendomens, islams och judendomens Gud är allsmäktig, allkärleksfull, allvetande och utomkosmisk - han befinner sig utanför sin skapelse, kosmos, och är ej identisk med detta. Kristna anser att Jesus hade en mänsklig och en gudomlig sida, gudsinkarnationen.  Inom islam menar man att den kristna treenighetsläran är en form av polyteism. För både islam och judendom var Jesus en av många profeter. Som profet var Muhammed av större betydelse än Jesus enl. islam. Koranen på jorden är en jordisk variant av Qurän i himlen förmedlad till Muhammed via en av ärkeänglarna. Den kristna Bibeln är skriven av Gud med människor som "penna". Den finns ej i himlen. Judarna och de kristna har Gamla Testamentet  gemensamt. Martinus Tredje testamente anses infria löftet om Hjälparen den Helige Ande i de yttersta tiderna som Jesu tal i NT har förebådat. Martinus anses inte vara den återkomne Jesus utan en förmedlare av den yttersta sanningen. TT förmedlar närmast en panteistisk Gudssyn. Svårt övertyga andra att man är Gud på jorden om man samtidigt har en panteistisk Gudssyn. Man måste då mena, kan man antaga,  som jag var inne på i tidigare inlägg  att vår organism är analog med Guds, ett mikrokosmos. Men det innebär inte att man är Gud, men man kan sägas gestalta honom i miniformat.

Om någon menar sig vara Gud kan man ju mena att man är det på samma sätt som Jesus var det, att man har en gudomlig och en mänsklig sida. Dessutom bör man väl ha något slags mission här nere och inte bara försöka glänsa över andra. Man menar kanske man är Jesus - att vi idag ser Jesu återkomst på himlens skyar. Men då är det väl ett UFO som gör entré...

/Algotezza

[Marko]

Religioner är lite olika, tex är satanism (total förnekelse av en högre makt) en religion,
kristna  har sin bild av gud, och där är gud enligt texterna en allsmäktig varelser, men inte ens där vill jag understryka att alla troende ser gud som en allsmäktig varelse i den form som jag tror du ser gud på (en världslig fysisk varelse)
många ser gud som en ren andlig själslig och sprituell eller immateriell kraft som inte är på jorden och härjar, utan i våra sinnen. (känner en från baptisterna som har den synen på gud)

alltså, är gud för många en upplevelse som man tolkar som en dualism och en verklighet.

så jag tolkar  de som säger att dom är gud, att dom har en känsla i sig av kraft som är andra främmande.
(och jag har själv ibland upplevt att man liksom förstår allt, och dessa upplevelser märker vi av vid tex NDU, har själv den erfareheten att man liksom känner att man förstår hur allt bara fungerar, kroppen eller själen vet...)