Algotezza skrev:Friheten är ett hyfsat strävansmål -
Det räcker gott och väl tills vidare. Längre fram kan vi bestämma vad vi vill göra av friheten. Men för att alls kunna göra någonting av någonting (av såväl friheten som av vadhelst annat) måste vi ha friheten att göra det, vad det än är.
förmodligen ett helvete om vi verkligen uppnår det. Bl.a. på det sätt du skisserar i ditt inlägg.
Varför ett helvete? Jag ser inget helvetiskt i något av det jag skisserat.
Sedan är det bra med motstånd, att försöka övervinna det för att bli friare.
Att det är bra med motstånd gäller bara så länge man är alltför odisciplinerad för att behöva motstånd för att kunna utvecklas. I framtiden kommer vi nog att ha (med hjärnmanipulationstekniks hjälp eller liknande) gjort oss så disciplinerade att vi kan fortsätta utvecklas även utan att behöva något motstånd för att motiveras till det. Dock kommer det kanske alltid att finnas motstånd på ett eller annat sätt. Men motståndet behöver vid det laget inte längre vara något bra. Det vore nog vid det laget ännu bättre om det inte fanns. Alltså efter det att vi lärt oss fortsätta utvecklas även utan att behöva motstånd. Men än så länge kan det nog vara en god idé att utnyttja motstånd som en handlingsmotiverande kraft, om man har svårt att disciplinera sig till ett vettigt handlande annars.
Det är väl det som utvecklat mänskligheten från grottstadiet och framåt, och att vi varit missnöjda med hur vi hade det. Det gäller att hitta en utvecklande balans mellan acceptans av sakernas tillstånd och missnöje med dem.
Om du med "missnöje" syftar på en obehagskänsla, håller jag inte med. Man behöver inte känna obehag för att bli motiverad att förbättra sakernas tillstånd. Det räcker med att man ser att man skulle kunna få ännu starkare välbefinnande av att förbättra sakernas tillstånd, så kommer det att motivera en till att göra detta. Att man ser att man skulle kunna få ännu starkare välbefinnande om man handlar si eller så, betyder inte att man inte redan mår bra och är lycklig. Hur lycklig man än är, kan man nämligen oftast bli ännu lyckligare. Om det är det du kallar "missnöje", är jag med. Men för mig har ordet "missnöje" en negativ klang, en association till någon grad av obehag. Något obehag behövs inte för att man ska bli motiverad att förbättra sakernas tillstånd.
Idag härjar och hörs dock Homo Querulantis mest av alla varelser i media. Kverulans och gnäll ser jag inte primärt som utvecklande i den form det har idag - kan vara rejält inkrökande också.
Ja, det är ofta mycket bättre att sätta igång och lösa ett problem än att ägna en massa tid åt att bara klaga på det. Men i de fall då man inte själv kan lösa ett problem som man lider av, men andra kan det, men de inte gör det fastän de lovat göra det, då kan det vara bra att klaga. Annars blir man lätt bortglömd/överkörd och får det onödigt svårt.
Många vill ha frihet - men när de får den - vad händer då?
Vad blir det av den frihet en storvinst ger?
Det är upp till vederbörande själv. Det finns inget som säger att man måste använda en storvinst oklokt bara för att folk som vunnit en storvinst brukar göra det (om det nu är så att de brukar göra det). Att bara fråga sig: "vad kommer jag förmodligen att göra om jag vinner en storvinst?" är att inta ett passivt, betraktande, reaktivt sätt. Det är bättre att inta ett proaktivt, skapande, konstruktivt sätt, och t.ex. planera hur man ska använda pengarna mest konstruktivt om man skulle vinna en storvinst. Att i förväg programmera sig att i ett sådant läge använda pengarna så. Den friheten har man faktiskt. Även om de flesta kanske inte utnyttjar den så bra, står det var och en fritt att bryta mönstret och faktiskt utnyttja den bra.
Vad blir det av politisk frihet?
Oftast ett bättre, lyckligare samhälle. Eller hade du hellre velat leva i en diktatur?
Hur är det med nätfriheten - att kunna vara anonym?
Stor risk att den skrotas, eller att rentav internet som vi känner det skrotas, om vi inte mycket snart sätter stopp för framväxten av ett globalt Orwells 1984.
Men inte ens om du surfar genom den bäst krypterade anonymiserande vpn-tunnel kan du vara helt säker på att vara anonym. Alltid kan någon riktigt skicklig hacker ta sig in i din dator och lägga ut till allas beskådan allt det du trott dig skriva anonymt (om han av någon anledning får lust att göra det), såvida du inte är bättre på datasäkerhet än vad världens bästa sådana hackers är. Men även om du slipper sådant, är det nog bara en tidsfråga innan AI-utvecklingen kommit så långt att alla de spår som finns här och där efter sådant du gjort i ditt liv kan användas till att med AI:s hjälp räkna ut hurdan du som människa måste ha varit beskaffad, ned till minsta lilla detalj, för att ha kunnat ge upphov till just det beteendet, och utifrån det räkna ut allt du då måste ha skrivit och gjort på internet (vilket då kommer att vara en förhållandevis liten del av den information om dig man har om dig och kan missbruka mot dig). Det gäller att bygga upp en stabil global demokrati innan tekniken kommit så långt att en sådan total skrotning av all anonymitet blivit verklighet, för med skrotning av folkets möjligheter till anonymitet kommer diktatur som ett brev på posten. En global diktatur i framtiden kommer inte att gå att störta. Den måste stoppas innan den blivit verklighet. När den blivit verklighet är det för sent. Att värna folkets rätt till bibehållen möjlighet att vara anonym är en viktig del av att förhindra att det uppstår en global diktatur. Det är så få människor som har civilkurage nog att med kraft försöka stoppa utvecklingen av en global diktatur, att dessa få människor måste ha möjligheten att agera anonymt för att ha någon chans att lyckas.
Ja, Staten skall definitivt inte ha för mycket frihet/makt.
Problemet med det påståendet är att det inte säger något om hur mycket "för mycket" makt är. Kanske är inte ens oändligt mycket makt "för mycket" makt? Staten skulle säkert tycka att oändligt mycket makt inte vore "för mycket" makt, utan precis lagom mycket (så länge det är staten som har den).
