Livet?

[Marko]

meningen med existensen

Jag gillar en del beskrivningar efter en nära döden upplevelser,
man går tillbaka till det man tycker om och vill, man väljer att vara där man känner sin mening och göra det man tycker är viktigt. Det finns ingen direkt enskild mening, utan den är personlig efter vad vi är och vill/tycker.

existensen, ja den existerar vare sig vi vill det eller inte,
vi får fråga existensen om vad hennes mening är med hennes tillvaro : )
och vad hon vill göra och ge.

[monstret]

Om det finns en mening (avsikt; ett mål som ska uppnås) med något, måste det då också finnas något eller någon som har bestämt meningen?

Vad är det förresten man menar med livet när man frågar vad meningen är med det?

[freddemalte]

Om det finns en mening (avsikt; ett mål som ska uppnås) med något, måste det då också finnas något eller någon som har bestämt meningen? Vad är det förresten man menar med livet när man frågar vad meningen är med det?

Precis, det är väl därför det endast kan bli tal om en intrinsikal mening.

[Vertumnus]

Människans sökande efter livets mening har pågått i alla tider, och ingen har nånsin fått ett svar. För att tro det så vill jag ha ett konkret eller abstrakt bevis, så varför fortsätta leta?

Jag säger inte att det är onödigt att leta. Men jag vill bara se vad ni tycker...

Kräver inte frågan om livets mening ett svar av typen "för att" eller "för det", dvs livet som medel för ett mål?

Livet kan därmed i frågans kontext endast tilldelas mening genom en organiserande princip.

[Anders]

Har aldrig begripit det där. Livet är. Däremot kan livet kännas lite meningslöst av och till.  En mening i livet, eller två, gör tillvaron drägligare. För mej.

[monstret]

Om man pratar om livet som den enskilda organismens existens, så bör väl livets mening vara att föröka sig – då blir det instrumentellt.

Om man pratar om livet som fenomen – att mänskligheten finns till, att fåglar och amöbor finns – då bör väl livets mening vara att vara – då blir det intrinsikalt.

Om man pratar om den enskilda organismens "disponibla liv" (hur ett djur väljer att leva sitt liv eller hur vi människor väljer åt dem i de fall de inte kan själv) så blir det ad hoc.

Om man pratar om vad vi människor ska göra i livet – och det verkar vara det man oftast menar när man undrar vad meningen med livet är – så blir det ännu mer ad hoc. Då är väl meningen typ kärlek eller choklad.

[Marko]

Om det finns en mening (avsikt; ett mål som ska uppnås) med något, måste det då också finnas något eller någon som har bestämt meningen? Vad är det förresten man menar med livet när man frågar vad meningen är med det?

Precis, det är väl därför det endast kan bli tal om en intrinsikal mening.

Äntligen, nu har vi den första universella sanningen : )

[freddemalte]

Lite kort om begreppet mening i detta sammanhang

Syfte-mening
Om vi ska ta Mats Furbergs (Allting en trasa? Doxa AB, Lund, 1987, s50) exempel med fotboll så vill jag göra följande distinktion med avseende på Syfte-i-livet. Furberg beskriver att syfte med fotboll kan vara att träna, social aktivitet, känna gemenskap, medan syfte i fotboll är att genom att följa fotbollens regler göra mål. Jag menar att detta syfte-i är en planerad och uttänkt variant av syfte-i – det är ju uttänkt hur och att man ska göra mål. Det som skiljer syfte-med och planerad-syfte-i är att fotbollspelaren inte behöver känna till syftet med spelet men måste känna till planerat-syftet i spelet. Tolkar man dock syfte-i som en inre funktion, vilket gör att vi inte längre kan använda fotboll som exempel, ja då får vi en annan variant av syfte-i som bättre passar ”livets mening”. Denna variant kallar jag inre-syfte-i. Ett syfte-i som inte är externt planerat, utan bara finns där i det upplevda livet som sådant (intrinsikalt).

Om man pratar om livet som den enskilda organismens existens, så bör väl livets mening vara att föröka sig – då blir det instrumentellt.

Det skulle man kunna tycka, om det sedan stämmer är ju en annan sak. För att något ska ha en syfe-med-mening krävs det att någon ger det denna mening. Om t.ex. du tycker att syftet med organismer är att fortplanta sig, ja då har de ju den meningen för dig (du värdesätter att de gör så). Det existerar dock ingen nödvändig, instrumentell funktion hos mikroorganismer att föröka sig, utan de gör de helt enkelt bara. De som tror på en Gud kan t.ex. se det som en av Guds planer, och då blir det ett instrumentellt värde.

Om man pratar om livet som fenomen – att mänskligheten finns till, att fåglar och amöbor finns – då bör väl livets mening vara att vara – då blir det intrinsikalt.

Ja absolut, eftersom de enda som kan värdesätta det är just dessa.

Om man pratar om den enskilda organismens "disponibla liv" (hur ett djur väljer att leva sitt liv eller hur vi människor väljer åt dem i de fall de inte kan själv) så blir det ad hoc.

Ja, eller intrinskalt, för var individ. T.ex. Jag ser mitt eget liv som värdefullt på grund av detta och detta. Jag värdesätter mina upplevelser etc.

Om man pratar om vad vi människor ska göra i livet – och det verkar vara det man oftast menar när man undrar vad meningen med livet är – så blir det ännu mer ad hoc. Då är väl meningen typ kärlek eller choklad.

Ja, det kan i sak inte ha någon mening, om och endast om, inte någon värdesätter det som just meningsfullt och eftersom denna någon är ”en av oss” så håller jag med om ad hoc alternativt intrinsikalt.

[Marko]

meningen med livet är inte bara personligt,
vi delar många likvärdiga värderingar med livet.

vi värderar inte allt, vi är inte ens medvetna om allt.
vi äter, vi andas, hjärtat slår och livet går vidare, vi förökar oss, dessa saker har sin egen mekanik och meningar.
en del av vår existens. livet har sina egna syften. naturen har  skapat livet och människan. allt har en mening för någon eller något, men inte för allt och alla.

om allt hänger ihop på det ena eller andra viset, så kan det inte bero på hur vi värderar.
jag värderar tex mina barn mer än mig själv. dom ger mig en mening, jag gör inte dom till min mening.
och så är det nog för de flesta. barnet i sig har ett större syfte än min uppfattning. det har alla barn, dom är livets mening för att det ska utvecklas.

Sen kan jag värdera allt och ge det meningar, knyta ihop och skapa nya samband med nya meningar, efter tycke.

[Anders]

.
jag värderar tex mina barn mer än mig själv. dom ger mig en mening, jag gör inte dom till min mening.
och så är det nog för de flesta. barnet i sig har ett större syfte än min uppfattning. det har alla barn, dom är livets mening för att det ska utvecklas.

Tveksamt. Vad jag uppfattar då är att du definierar livet som "tillvaron där alla lever och där allting finns". Men är inte livet det liv du lever? Sedan, om du diskuterar barnen som livets utveckling, är det då inte ALLA barn som då skall ta vid efter oss?

Jag har barn själv, och naturligtvis är det ett enormt ansvar att sätta barn till världen. Men jag har alltid sett dem som egna personer, vilka jag försöker guida till ett gott och rättrådigt liv, men de är sina egna personer och jag är jag. Jag tycker det är farligt att värdera personer över huvud taget, även om jag naturligtvis gör det. Men åter, om vi pratar livets utveckling och hårddrar det lite, borde du då inte värdera högst de barn som har störst potential att utveckla livet i den riktning du önskar?

[Marko]

Det jag tänker på är när tex grymheter sker mot barn,
extremt när det gäller krig, det är oftast barnen som vi reagerar på när dom far illa.

det tolkar jag lite som att omedvetet så kommer barnen före dom vuxna.
och att vi omedvetet värderar barn annorlunda än äldre.

sen värderar nog många lite omedvetet även sårbarhet och utsatthet,
en pensionär som inte får vård eller djur som missköts värderar vi lite instinktivt som grymt och elakt.

sen behöver alla inte skaffa barn, och alla behöver inte vilja ha barn, men ja tror lite att det beteendet finns kvar iallfall.
ett socialt ansvar kanske ?