Meningen med livet

[Esther]

Hej och välkommen, Esther Det sägs att Gud skapade Eva som sällskap till Adam. För mig betyder det att Gud förstår vad det innebär att vara ensam. Jag tror att Gud vill ha sällskap. Min uppfattning är inte att Gud vill suga ut oss på kärlek och lämna oss tomma som någon sorts zombies. Utan en antydan till våra egon får Han inte sällskap.

Ja... min erfarenhet av Gud är att Han går ut ur sig själv - mot oss för att dela Sitt med oss. Det är för mig en kärlekshanding.

Absolut, men tänker du inte på vad Gud vill ha?

Vad vill Gud ha enligt dig? Är du troende?

[Anne]

Jag upprepar: jag tror att Skaparen vill ha sällskap. Ja, jag är troende.

[klorofyll]

men, jag tror att (som jag redan skrev om min begreppsliga syn på vad himmelen står för - representerar, symboliserar) om man har en strikt materiell begreppslig förankring på begreppens betydelse och mening ...(menar här, att begreppens ursprung är sprugna ur det yttre hos människan) så kanske det kan vara svårt att följa det jag skriver i min förklaring av vad himmelen är för mig...(eller troende kristna).

Det kan jag inte påstå att jag har. Begreppen är för mig verkligare än verkligheten. Men min åsikt är att ifall den enskilda individens idéer endast är värdefulla för henne själv, så är de förmodligen skadliga för resten av befolkningen. Idéer som inte är allmänt accepterade skall man inte bry sig om. Men varför in leka med tanken...

det jag skriver är allmänt accepterat av ca 1,3 miljarder människor... samt ytterligare lika många - så totalt ca 2,5 miljarder människor globalt har mer eller mindre samma uppfattning.

Ja absolut. Om man inte tycker att livet är ett under, utan tar det för givet, så behöver man inte bry sig om Gud heller. Jag tror att jag ska bli mer religiös, att gå runt och vara snäll mot alla och sedan inte tro på Gud, eller på en högre mening, är nog ganska dödfött.

[Esther]

Jag upprepar: jag tror att Skaparen vill ha sällskap. Ja, jag är troende.

För mig är det nog så att Skaparen (då jag är kristen) är redan i en djup kärleksrelation (har alltid varit) med Sonen där Anden är just denna relation.
Så frågan är mer ... varför bryr sig en sådan Skapare av Himmel (:)) och jord om en liten människa (som Han själv skapat)? Och inte nog med bryr sig utan väljer att födas och ta vårt ställe på korset för att ge oss gemenskapen i Honom i Kärleken, Friheten och Sanningen samt vill dela sin Guddom med oss?
För att Han är ensam?
Jag personligen tror inte det - jag tror att detta är Kärlekens natur. Den liksom rinner över mot andra och vill innefatta dem i den - eftersom kärlek ensam är just ingen kärlek. Den kräver minst två och det som där finns vill delas - skänkas, ges bort gratis (därav nåden)...

[Esther]

Det kan jag inte påstå att jag har. Begreppen är för mig verkligare än verkligheten. Men min åsikt är att ifall den enskilda individens idéer endast är värdefulla för henne själv, så är de förmodligen skadliga för resten av befolkningen. Idéer som inte är allmänt accepterade skall man inte bry sig om. Men varför in leka med tanken...

det jag skriver är allmänt accepterat av ca 1,3 miljarder människor... samt ytterligare lika många - så totalt ca 2,5 miljarder människor globalt har mer eller mindre samma uppfattning.

Ja absolut. Om man inte tycker att livet är ett under, utan tar det för givet, så behöver man inte bry sig om Gud heller. Jag tror att jag ska bli mer religiös, att gå runt och vara snäll mot alla och sedan inte tro på Gud, eller på en högre mening, är nog ganska dödfött.

hehe... gå runt och vara snäll är väl inte riktigt vad man gör... tycker nog att man ägnar mer tid åt att försöka bli en mer och mer kärleksfull människa. Kärleken har med rättvisa och rätt att göra, med det sanna att göra... med friheten (där det kroppsliga hindrar oss och sätter upp hinder) - så det handlar mer och mer om en slags kamp där man varje dag försöker bli mer I DET... den högre meningen finns (som jag sa) i det faktum att man ingår i något större än bara människan (man själv) eller mellanmänskliga (andra människor) --- vilket gör att jag inte är sista utposten på tingens vara och andra inte (eller jag) äger förklaringarna till fyllest på den.

[klorofyll]

Ja absolut. Om man inte tycker att livet är ett under, utan tar det för givet, så behöver man inte bry sig om Gud heller. Jag tror att jag ska bli mer religiös, att gå runt och vara snäll mot alla och sedan inte tro på Gud, eller på en högre mening, är nog ganska dödfött.

Kärleken har med rättvisa och rätt att göra, med det sanna att göra... med friheten (där det kroppsliga hindrar oss och sätter upp hinder) - så det handlar mer och mer om en slags kamp där man varje dag försöker bli mer I DET...

På vilket sätt menar du att kärlek har med rättvisa att göra?

vilket gör att jag inte är sista utposten på tingens vara och andra inte (eller jag) äger förklaringarna till fyllest på den.

Vad menas med det?

[klorofyll]

Min syn på kärlek kan sammanfattas med: Love is not a word, it's something you prove.

[Esther]

Ja absolut. Om man inte tycker att livet är ett under, utan tar det för givet, så behöver man inte bry sig om Gud heller. Jag tror att jag ska bli mer religiös, att gå runt och vara snäll mot alla och sedan inte tro på Gud, eller på en högre mening, är nog ganska dödfött.

Kärleken har med rättvisa och rätt att göra, med det sanna att göra... med friheten (där det kroppsliga hindrar oss och sätter upp hinder) - så det handlar mer och mer om en slags kamp där man varje dag försöker bli mer I DET...

På vilket sätt menar du att kärlek har med rättvisa att göra?

vilket gör att jag inte är sista utposten på tingens vara och andra inte (eller jag) äger förklaringarna till fyllest på den.

Vad menas med det?

Helt beroende på hur rättvisan definieras så vill jag i detta begrepp lägga till den (för mig) essentiella ingrediensen av: rättvisa utesluter slumpmässig behandling av individer --- och personifierad kan man säga att den kom till uttryck (rättvisan alltså) i den amerikanska advokat som (spelas av Tom Hank) försvarade spionen Abel och därmed försvarade den konstitution och den demokrati som var grunden för USA och den fria världen. En person som kan se bortom intressen och ha fokus på principer som bär upp rättsystem har kommit en lång väg i förståelsen av rättvisa (bland människor) --- men om vi förlägger begreppet kärlek någon annanstans än i rättvisa kan vi inte ens förvara kärleken eftersom den då blir reducerad till en subjektiv känsla. VILKET DEN INTE ÄR.

Vad som menas med att "jag inte är sista utposten på tingens vara - eller att andra människor är det"?? Vad som menas med detta är helt enkelt att OM det vore så olyckligt att människan är den punkt som bestämmer verkligheten --- och tolkningen av den samma, samt är den punkt som håller samman verkligheten - då ÄR VI I VERKLIG FARA. Sett som art och som levande varelser.
Du kan fundera själv lite på detta - se vad du kommer fram till...

[Esther]

Min syn på kärlek kan sammanfattas med: Love is not a word, it's something you prove.

Ja men vem ska då bedöma det du bevisar? Den som inte gör det men med sin egen begränsade förmåga ska värdera det du gör?

[klorofyll]

men om vi förlägger begreppet kärlek någon annanstans än i rättvisa kan vi inte ens förvara kärleken eftersom den då blir reducerad till en subjektiv känsla. VILKET DEN INTE ÄR.

Väldigt klokt. Jag tror också att det finns ett verkligt skäl till varför man älskar någon.

Men jag tror nog att människan är sista utposten, att vi bestämmer verkligheten, men då menar jag inte "bestämma" som i att dominera och stifta egna moraliska lagar. Man kan istället säga att vi bedömer verkligheten och kan påverka den som vi vill. Som jag ser det så är Gud en uppsättning regler, som exempelvis gör att vi faktiskt inte kan tolka världen hur som helst och samtidigt må bra. Om man begår ett brott så kommer man inte undan. Även om inte världens domstolar dömer en, så får man betala sin skuld...

[klorofyll]

Min syn på kärlek kan sammanfattas med: Love is not a word, it's something you prove.

Ja men vem ska då bedöma det du bevisar? Den som inte gör det men med sin egen begränsade förmåga ska värdera det du gör?

Skulle man kunna säga att världen bevisar (visar sig) sanningen för mig?

[Pilatus]

Ja men vem ska då bedöma det du bevisar? Den som inte gör det men med sin egen begränsade förmåga ska värdera det du gör?

Skulle man kunna säga att världen bevisar (visar sig) sanningen för mig?

Vad representerar världen och vad är sanning i detta sammanhang? Den gamla guden Jahve (JHVH) krävde olika slags offer, gärna på ett altare i Jerusalems tempel, på Herodes tid.

Jag föreställer mig att kärlek måste uppfattas och accepteras för att vi skall veta att våra handlingar förstås. Det är inte en envägskommunikation. Vill man göra det mer begripligt kan man tala om känslomässigt engagemang = att älska någon. Om gudar svarar på våra åthävor vet jag inte. Bibelns präster byggde hela sin makt på att ingjuta mod och hopp om ett land som skulle flöda av mjölk och honung. 2 Moseboken 3:8

Men det gavs inte utan strid. Numera talar vi om brott mot folkrätten.

[Esther]

men om vi förlägger begreppet kärlek någon annanstans än i rättvisa kan vi inte ens förvara kärleken eftersom den då blir reducerad till en subjektiv känsla. VILKET DEN INTE ÄR.

Väldigt klokt. Jag tror också att det finns ett verkligt skäl till varför man älskar någon.

Men jag tror nog att människan är sista utposten, att vi bestämmer verkligheten, men då menar jag inte "bestämma" som i att dominera och stifta egna moraliska lagar. Man kan istället säga att vi bedömer verkligheten och kan påverka den som vi vill. Som jag ser det så är Gud en uppsättning regler, som exempelvis gör att vi faktiskt inte kan tolka världen hur som helst och samtidigt må bra. Om man begår ett brott så kommer man inte undan. Även om inte världens domstolar dömer en, så får man betala sin skuld...

För mig ser det hela en smula annorlunda ut... för mig är människan visserligen (tror på en objektiv verklighet där människan ingår som en av de faktorer som finns i den samma - men där bergen, haven, träden och djuren inte finns på grund av vår tolkning eller perception av den samma) en del av verkligheten men vårt medvetande om oss själva och det som omger oss - dikterar inte förutsättningarna för de samma - eller skapar dessa. Däremot kan vi förhålla oss till dem.
Därav min Gudstro som VERKLIGEN INTE är regler - utan det amorfa begreppet Kärlek/Frihet Sanning där vi "intuitivt" vet att vi inte nått maximum av begreppens egentliga innebörd (eftersom vi ser dess negativa följer vi själva skapar men "känner på oss" att det finns MER) hur man förklara det sistnämnda utan att det finns yttre omständigheter eller erfarenheter som gör att vi "vet" det finns mer och vi nått begreppens fulla innebörd tyder för mig på Gud - samt pekar på Honom... eftersom Han är innehavare av dem till fyllest.

[Esther]

Min syn på kärlek kan sammanfattas med: Love is not a word, it's something you prove.

Ja men vem ska då bedöma det du bevisar? Den som inte gör det men med sin egen begränsade förmåga ska värdera det du gör?

Skulle man kunna säga att världen bevisar (visar sig) sanningen för mig?

Ja - världen (enligt min syn) bevisar och visar Sanningen för oss alla men vi måste ha korrespondensen till det vi ser inom oss i mån av förståelsen och kunnandet i uttydande av detta i orden ...

[Esther]

Ja men vem ska då bedöma det du bevisar? Den som inte gör det men med sin egen begränsade förmåga ska värdera det du gör?

Skulle man kunna säga att världen bevisar (visar sig) sanningen för mig?

Vad representerar världen och vad är sanning i detta sammanhang? Den gamla guden Jahve (JHVH) krävde olika slags offer, gärna på ett altare i Jerusalems tempel, på Herodes tid.

Jag föreställer mig att kärlek måste uppfattas och accepteras för att vi skall veta att våra handlingar förstås. Det är inte en envägskommunikation. Vill man göra det mer begripligt kan man tala om känslomässigt engagemang = att älska någon. Om gudar svarar på våra åthävor vet jag inte. Bibelns präster byggde hela sin makt på att ingjuta mod och hopp om ett land som skulle flöda av mjölk och honung. 2 Moseboken 3:8

Men det gavs inte utan strid. Numera talar vi om brott mot folkrätten.

intressanta vinklingar!!!
Jag menar nog att striden är viktig eftersom det är i kampen människan visar sig - sina rätta intentioner och rätta "virke" samt även förfinar och vinner nya egenskaper - därmed är det en viktig del i vår mänskliga utveckling.
Kräver Gud offer - eller är det så att människan tror att Han kräver det?
'Skivet står (Lukas 5)...Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.