Vilken musik lyssnar ni på? [ändra från "https" till "http" för att se inbäddade videos]

[Anders]

Den 7 november skrev jag följande på denna tråd,

”Musik, och då I synnerhet den klassiska, har och är en viktig positiv ingrediens i mitt liv.
Utan musik skulle livet te sig fattigare. Trots detta intresse för musik av Mozart, Beethoven, Verdi, och de andra stora mästarna, saknar jag förklaring till varför jag upplever deras musik som vacker. Så hur skulle du Anders vilja definiera begreppet VACKERT ?

/ Illusionen

Vackert... Jag väntar lite med att definiera.
Till att börja med är det inte synonymt med den positiva känslan av musik för mej. Det är en ingrediens. Vissa romantiska stycken, Spartacus av Khachaturian, kommer rätt nära. där är den "vackra" komponenten stark, och jag njuter.
http://www.youtube.com/watch?v=LZLMKkEGFRo
Det rent vackra har jag svårt att hitta i modern musik. Återkommer till det.

Jag skulle säga att "Vackert" är nåt i stil med Yin för mej. Och det finns ett Yang. Något aggresivt. Med grunden i Afrikas trummor. Rytm, puls. Gärna hård, aggressiv. Mycket boogie.Här ett par tidiga exempel på hur det aggressiva har börjat smältas samman med det, låt oss säga, europeiska vackra.
http://www.youtube.com/watch?v=KfFBdViZHzk

Sedan har det utvecklats åt lite olika håll, den moderna musiken. Men i all modern musik jag gillar finns både yin och yang med. Det vackra, och pulsen.

Det kan vara väldigt mycket av det vackra, som här:
http://www.youtube.com/watch?v=l09L45RM2RI

Eller mycket boogie, och gärna aggressivt, som här:
http://www.youtube.com/watch?v=P3L6T0dfHa0
http://www.youtube.com/watch?v=NUTGr5t3MoY

Men både yin och yang måste finnas där. Den perfekta mixen är nog här
http://www.youtube.com/watch?v=MZS8HwV0XTo
En låt som följt mej som riktigt bra genom decennierna, men framför allt ett bra exempel på vad jag vill få fram.

Det rent vackra har jag svårt att hitta i det nya, är ingen vän av ballader. Däremot finns det naturligtvis i annat än klassisk musik, i visor och psalmer till exempel.

Har inte definierat det vackra än, mer än att ha försökt placera in vackerheten i en musikalisk hemvist i min musiksmak. Skall försöka ge en definition på "vacker" senare, men jag kan på en gång säga att min tolkning kommer att bli betydligt mindre teleologisk än den du gav, Illusionen.

[Illusionen]

Till att börja med, du citerade inte slutklämmen - Det är min känsla. Naturligtvis är det här ingen exakt vetenskap, och jag tror att ALLA som skapar musik, eller skapar något över huvud taget, ny som gammal, har flera agendor för det verk de skapar. Tjäna pengar, få uppmärksamhet och vad det nu kan vara.

Det som jag INTE kan med i den här häraden är då musiken för mycket blir ett medel för något annat. Och jag kan känna det, inte bara då man skapar något som skall vara exklusivt, utan även för andra agendor.

Hur det är med detta för ett enstaka musikaliskt stycke vet bara kompositören, låtskrivaren. Men naturligtvis drar jag inte all klassisk musik över den kammen.

Sen vad jag vill ha sagt med det tidsfilter du nämner, är att jag tror att spelplanen har ändrats så radikalt av den moderna tekniken, så att jag tror att allt detta ganska mycket är satt ur spel. Utbudet och spridningen nu är så enorm, så man kan inte där jämföra den klassiska musiken och den moderna efter gemensamma kvaliteter.

Det som i slutändan är det för mig viktigaste är vad ljudvågorna skapar för reaktioner i min hjärna. Nu är det ju som med mat, att man "inte bara äter med munnen", och de här andra agendorna spelar naturligtvis in. Och mej stör de mest.

Den 7 november skrev jag följande på denna tråd,

”Musik, och då I synnerhet den klassiska, har och är en viktig positiv ingrediens i mitt liv.
Utan musik skulle livet te sig fattigare. Trots detta intresse för musik av Mozart, Beethoven, Verdi,
och de andra stora mästarna, saknar jag förklaring till varför jag upplever deras musik som vacker.
Mozart har komponerat fem violinkonserter, och samtliga fem är speciella och vackra.
Speciellt de lugna mellansatserna tillhör mina favoriter, men VARFÖR ?

Om liv ger tid, eller tid ger liv, har vi tidigare diskuterat, utan att komma fram till en definitiv slutsats. Men anta att livets reproduktion kräver en successiv anpassning, och att denna anpassning involverar vårt medvetandes ”egenreferens”. När vi förnimmer något som vackert skulle det, mot denna bakgrund, återspegla de strukturella KOMBINATIONER /MÖNSTER som fungerar som en typ av erfaren VÄGVISARE för livets reproduktion. Vår förmåga att förnimma och uppleva det vackra i musik och bildkonst kan om detta resonemang håller, ha en minsta gemensam nämnare.”

Det jag säger här är alltså att ”livet” överordnat och kontinuerligt försöker anpassa sig till rådande förhållanden för att på så sätt optimalt säkerställa livets (alltså ej nödvändigtvis det egna ”jagets”) reproduktion och framtid. Det ”vackra” är m a o ledstjärnan som är det styrande lockbetet i sökande efter bästa reproduktionsalternativ. Det som uppfattas som vackert är sannolikt en högst individuell förnimmelse, och då kan man mot ovanstående
bakgrund se det ”individuellt vackra” (t ex din förnimmelse av vad som är vackert för dig)
som ett av många försök att på bred front söka och säkerställa livets överordnade reproduktion och framtid. Det vackra är alltså enligt detta resonemang en typ av individuell test-vägvisare i evolutionens tjänst. Om det vackra leder resp individ i ”rätt” riktning kan endast framtiden utvisa.

Om det skulle ligga något i ovanstående är vi alla försökskaniner inom en reproduktionsmekanism, som ej fäster något avseende vid om det ena eller andra tolkas vackrast i vår förnimmelse.

Så hur skulle du Anders vilja definiera begreppet VACKERT ?

/ Illusionen

Hej Anders, skulle här vilja komplettera med följande stickspår.

Om det jag skriver här ovan stämmer, borde samma resonemang även kunna tillämpas mer generellt. Samhället i stort premierar reservationslöst kunnande och begåvning.
En konsekvens av detta har blivit att flertalet fåfängt strävar efter att ”vara bäst” i olika avseenden. Personligen har jag börjat ifrågasätta det kloka i denna ensidiga strävan, som i sig även rymmer stora orättvisor. Hur många ägnar några tankar åt alla dessa människor som redan från småskolan blir medvetna om att andra är ”bättre” ? Denna känsla av otillräcklighet följer dem livet ut ! Vem tillvaratar deras intressen, inte lär det vara Björklund ?

Konkurrensen och kravet på ökande tillväxt resulterar i sin tur i att vi konsumerar allt mer, vilket tär på naturresurserna i ett accelererande tempo. Det skrämmande med detta är att många är medvetna om problemet, men oförmögna att agera och hejda utvecklingen, trots att utvecklingen entydigt pekar på att vi snabbt närmar oss avgrunden. Ser man även på vårt intellekt som en test-vägvisare enligt ovan, förefaller det alltså inte omöjligt att det är just
mänsklighetens beundrade och hyllade "tankeskärpa" som sätter slutpunkt för mänskligheten.

Är det dags att ändra värderingsgrund ?

/ Illusionen

[Pilatus]

Hur många ägnar några tankar åt alla dessa människor som redan från småskolan blir medvetna om att andra är ”bättre” ?
Denna känsla av otillräcklighet följer dem livet ut ! Vem tillvaratar deras intressen, inte lär det vara Björklund ?

Det finns alltid de som är bättre, Illusionen! Det vet vi alla och det är bara extrema strebrar som alltid strävar efter att vara bäst. De flesta av oss har nöjt sig med att vara tillräckligt bra. Jan Björklund är alldeles säker en medkännande person som gör vad han kan för att få skolan att bli bättre. En känsla av otillräcklighet kan drabba alla, antagligen även de som lyckas mycket bra i livet. Det finns alltid något man önskar att man kunde gjort bättre. Det finns alltid några misstag man önskar att man undvikit om man haft huvudet med sig. Det är ett mirakel att man lever.

Men det jag föreställer mig var din ursprungliga tanke var den grupp som nästan alltid hamnar i den nedre kvartilen. Andra är snabbare, ger svar på tal, tar igen egna tillkortakommanden mot dem som har svårt att hävda sig. De mobbas oftare än andra och de har det kort sagt jobbigare än andra med det mesta. Det kan tyckas vara orättvist att några alltid är bättre i nästan allt och andra som bara ibland lyckas bra.

Det finns mycket att säga om detta och vad som skulle krävas för att dessa människor skulle känna sig bättre till mods. Det är inte så svårt. Förr om åren fanns det plats för alla, alltid fanns det något de kunde göra. Inom industrin fanns det en intern postavdelning, folk som höll snyggt, enklare kontorssysslor. Sådana jobb har försvunnit, eller lagts ut på mindre firmor - men kanske inte så ofta med den gamla personalen. Numera talar man med förakt i rösten om skitjobb, låglönejobb och slavgöra.

Tidrapporter, protokoll och en massa administration som tidigare sköttes av sekreterare och kontorister ligger i dag på ingenjörer, läkare, poliser, lärare etc att sköta. Det blir en extremt dyr administration, men sekreterarna försvann med det "papperslösa kontoret". Sedan skulle ju datorerna ta över.

Jag tror inte det är Jan Björklund som åstadkommit detta, ingen annan politiker heller. Det är vår förhoppning om att skitjobben inte längre skulle behöva uträttas, de ansågs förnedrande, folk utnyttjades hänsynslöst, jobben var mycket dåligt betalda och ingen vill längre utföra sådana arbeten.

[förstår mig själv]

Hej illusionen! Dessa barn som inte passar in! De är lite annorlunda. Vad är passa in ja man ska bli en norm. Nu är det så att endel kämpar, ibland hela livet för att vara som alla andra. Illusion tänk dig ett antal ringar(olika stora) en del ringar ligger nära varandra. Ringarna ligger tätast centrerat kring "normalfördelningen". Ringarna kan sägas vara det "spår" en människas väsen "vill" följa. Samhället/skola/normer/kultur är uppbyggd så att allas väsen anges ska ligga någon stans i mitten. Ringarna kan vi kalla den väg som är optimal för varje individ att följa. Då får den följa sin natur(dvs sitt arv). Det är bara då och endast då alla människor får följa sitt arv de är lika mycket värda. Det är då allas unika förmågor exploderar och alla gör med lätthet dess uppgift/arbete åt mänskligheten. När något är i sitt väsen är den helt ärlig och kan med lätthet och glädje leva sitt liv. Det är alltså i den egna bananmänniskan finner sin otroliga kapacitet. Det är när den hävdar sitt arv hjärnan uppnår gigantiska förmågor. Hjärnan är inställd på att fungera för arvet. I detta stadie är människan ärlig öppen, är människa. Detta är vårt optimala tillstånd. Måste vi gå ut från vårat väsen och göra arbete utan för sin bana"det vi vill och vår kropp är gjord för sjunker vår prestationsförmåga kraftigt med avståndet. Nu är det så att vi med normer/regler/religioner/värderingar/uppfostransregler och skolregler.
Nu är det så att vissa människor är bra på lite andra uppgifter än vad "samhället" anger åt dem. En del ligger långt utanför de ringområde vilket anses önskvärt. En del av dessa människor har fått ett sådant arv som ligger långt utanför de område (mitten av normalfördelningen). Dessa individer märker att de är annorlunda redan från födseln. De måste kämpa med att bli en människa långt annorlunda än vad den borde vara. Den "kan" inte förstå de arbetsuppgifter som den påtvingas. Samtidigt är det svårt för andra att förstå dessa människor. De vet att de gör "fel", måste dölja sig själv, förställa sig. Dessutom kan deras hjärnor inte ta in annat än det som gagnar sitt arv, det som den ärligt kan uttrycka och inte få samma värde. Dessa är uppenbart intelligenta, uppenbart när de är små. De vill hela tiden ut i sin bana som den är gjord för. Sett är jättesvårt för dessa att hamna rätt. De minns inte det andra gör, har olika "problem" med skolan tex dyslexi. De hamnar i problem på grund av detta på olika sätt. När man observerar naturen inser man ju att dessa värderas inte lika högt. Spinoza, Jesus, Einstein hade banor långt bort. Det händer då och då att vissa av dessa genier börjar färdas ut mot den egna banan och börjar kunna göra det den vill för mänskligheten. Det denne gör är att finna en "mirakulös" väg till sitt väsen. Det är de som förändrar världen genom förnuftet. Då får den sitt fulla mänskliga värde och börjar med förnuftet ge ovärderliga gåvor till människan och förstår naturen på ett annat sätt. För att komma dit måste den bryta sig ut och bota sig själv rena hjärnan från det gamla vanföreställningar,religioner,dess upplevelser och den behandling den fått. Trotts att denna människa själv inser att den i sina egna ögon och i andras ögon har ett mindre värde måste den tolerera fullt alla andra, förlåta dem fullständigt. När hjärnan med förnuftets hjälp är renad så kommer denna människa inte längre styras av de lagar som normen har anger utan den kommer att följa naturlagarna, så länge den gör detta efter de värderingar som den förstått gäller i naturen för alla och använder sina kunskaper för sig själv, sin familj, och anhöriga och för mänskligheten går det att nå ut i sitt väsen och då kunna vara absolut ärlig mot alla och då äntligen förstå dess egna värde. Och den har gjort sig fri. Och äntligen uppskattas som den människa den nu vill och får vara. Det som den på något sätt innerst inne vetat att den kunde vara. Den enda vägen ut är att följa förnuftet och känslorna. När den nått dit kommer den se vägen dit och betydelsen av vad andra gett dem. Förstå att alla hjälper till på "sitt" sätt och så att säga hjälper människan ut till sin plats. Stora svårigheter får man genomgå känslomässigt då hjärnan renas från många olika vanföreställningar. Lyckligt vis kunde inte tex hjärntvättningen inlärningen av kunskapen fästa och göra hjärnan så sjuk att ingen bot fanns. Deras hjärnor sorterade ut, bort det mesta, bara sådant som behövde till resan till friheten och till att hävda sitt väsen. Många svårigheter på vägen, tex krävdes att de inte hade gjort så mycket illa innan de förstod då man måste lida/sona sitt brott när förnuftet ska bilda naturlagarna. Då förstår man vadtidigare gärningar orsakat. Sedan är det tex nödvändigt att förlåta/försona sig med de som bestämmer. De är ju de som tex beslutar/straffar. De förstår inte att naturlagarna gäller även dem och att det alltid är fel att tex straffa, döda, diskriminera, förklara någon galen. De orsakar lidande då de bryter mot lagarna. De gör genom att straffa sig skyldiga till brott. Deras lagar gäller inte för dem, främst drabbar de dem med just annorlunda väsen. De mindre värda, de i samhällets utkanter, fattiga, galna, kriminella, och "psyksjuka".

[Illusionen]

Hur många ägnar några tankar åt alla dessa människor som redan från småskolan blir medvetna om att andra är ”bättre” ?
Denna känsla av otillräcklighet följer dem livet ut ! Vem tillvaratar deras intressen, inte lär det vara Björklund ?

Det finns alltid de som är bättre, Illusionen! Det vet vi alla och det är bara extrema strebrar som alltid strävar efter att vara bäst. De flesta av oss har nöjt sig med att vara tillräckligt bra. Jan Björklund är alldeles säker en medkännande person som gör vad han kan för att få skolan att bli bättre. En känsla av otillräcklighet kan drabba alla, antagligen även de som lyckas mycket bra i livet. Det finns alltid något man önskar att man kunde gjort bättre. Det finns alltid några misstag man önskar att man undvikit om man haft huvudet med sig. Det är ett mirakel att man lever.

Men det jag föreställer mig var din ursprungliga tanke var den grupp som nästan alltid hamnar i den nedre kvartilen. Andra är snabbare, ger svar på tal, tar igen egna tillkortakommanden mot dem som har svårt att hävda sig. De mobbas oftare än andra och de har det kort sagt jobbigare än andra med det mesta. Det kan tyckas vara orättvist att några alltid är bättre i nästan allt och andra som bara ibland lyckas bra.

Det finns mycket att säga om detta och vad som skulle krävas för att dessa människor skulle känna sig bättre till mods. Det är inte så svårt. Förr om åren fanns det plats för alla, alltid fanns det något de kunde göra. Inom industrin fanns det en intern postavdelning, folk som höll snyggt, enklare kontorssysslor. Sådana jobb har försvunnit, eller lagts ut på mindre firmor - men kanske inte så ofta med den gamla personalen. Numera talar man med förakt i rösten om skitjobb, låglönejobb och slavgöra.

Tidrapporter, protokoll och en massa administration som tidigare sköttes av sekreterare och kontorister ligger i dag på ingenjörer, läkare, poliser, lärare etc att sköta. Det blir en extremt dyr administration, men sekreterarna försvann med det "papperslösa kontoret". Sedan skulle ju datorerna ta över.

Jag tror inte det är Jan Björklund som åstadkommit detta, ingen annan politiker heller. Det är vår förhoppning om att skitjobben inte längre skulle behöva uträttas, de ansågs förnedrande, folk utnyttjades hänsynslöst, jobben var mycket dåligt betalda och ingen vill längre utföra sådana arbeten.

Är problemet vi tar upp och beskriver något som ett demokratiskt samhälle inte förmår att hantera p g a den mänskliga egoismen, något som så fall skulle kunna benämnas ”demokratins baksida” ? Är du nöjd med tingens nuvarande ordning, eller skulle du ändra på något om du hade oinskränkt makt ?

/ Illusionen

[Pilatus]

Är problemet vi tar upp och beskriver något som ett demokratiskt samhälle inte förmår att hantera p g a
den mänskliga egoismen,

Jag vet inte om det beror på egoism. Kanske är det tvärtom så att vi försöker göra det omöjliga. Kan vi inte acceptera att vi har olika förutsättningar och anpassa oss till det och givetvis ge hjälp då det verkligen behövs. Jag försvarar välfärdsstaten. Men jag skulle vilja se en större effektivitet med de skattemedel staten drar in. Märkligt nog handlar mycket om skatter som skall höjas, aldrig att organisationer emellanåt behöver ses över. Vissa tjänster är säkert bra, men man bör göra en rimlig bedömning av om de verkligen behövs.

något som så fall skulle kunna benämnas ”demokratins baksida” ?

Klientdemokrati.

Är du nöjd med tingens nuvarande ordning, eller skulle du ändra på något om du hade oinskränkt makt ?

Att ändra för mycket i för snabb takt är att be om problem. Ingen klarar det och folk blir ursinniga. Även Lenin trampade hårt på bromspedalen då Nadezjda Krupskaja var socialminister. Det gick för fort för den gamle revolutionären som kanske var tämligen konservativ i familjefrågor.

Ingen kan vara nöjd med hur världen ser ut i dag. En fråga som engagerat mig är Palestina. Kanske är en enstatslösning enda möjligheten. Med en konstitution och politik som överger zionismen. En sekulär demokratisk stat skulle kunna lösa många problem. Ortodoxa judar skulle acceptera en sådan lösning, de är inte zionister, det är den nationalistiska politiken som är på tok. Balfourdeklarationen (1917) var bra.

[Anders]

Hej illusionen! Dessa barn som inte passar in! De är lite annorlunda. Vad är passa in ja man ska bli en norm.
:
De gör genom att straffa sig skyldiga till brott. Deras lagar gäller inte för dem, främst drabbar de dem med just annorlunda väsen. De mindre värda, de i samhällets utkanter, fattiga, galna, kriminella, och "psyksjuka".

Hej FMS! Kan du inte stycka upp den här lite? Väldigt kompakt text. Blir att jag inte ens får kraft att börjar läsa.

[Pilatus]

Dye O - I see blue

http://www.youtube.com/watch?v=E36ty00O ... rt_radio=1

[Anders]

Nu blev det politik. På något sätt, förstod inte helt kopplingen mellan "det vackra"-inlägget och "vara i sämsta kvartilen"-inlägget faktiskt, Illusionen. Men det här med prestation. Det är onekligen bekymmersamt att de som inte är läkarlinjeaspiranter inte har någon naturlig hemvist i samhället nuförtiden. Jag ser följande ingredienser:

- mekaniseringen, mycket av det som tidigare skedde manuellt sker nu automatiskt. På gott och ont.
- Globaliserade omvärlden. Ren fabriksproduktion i Sverige har svårt att konkurrera med låglöneländer.
- Mindre pengar i offentlig sektor. Tycker Zoks video om kapitalets vinster är intressant i sammanhanget.
- I viss mån - Konkurrensen från invandrade högutbildade som tar enkla jobb de är överkvalificerade för.

Tror det har vääldigt lite med blå eller röd regering att göra. Och det är inte på något sätt så, att de i "övre kvartilen" på något sätt är opåverkade av en tuffare omvärld (Undantaget kapitalet förstås, som kan skita i kvartiler och de har det bättre än någonsin). Då jag började jobba en bit tillbaka på 1900-talet fanns det inte på kartan att (ok outar lite, har ju börjat bli inne här) en Civ.ing. skulle kunna få kicken om denne inte direkt misskötte sig. Nu finns det ganska gott om dem som går arbetslösa, och det är många som var riktiga toppelever i skolan.

Men på något sätt är jag hoppfull ändå. Jag tycker att man kan se ett samhälle framför sig där alla helt enkelt jobbar mindre, får färre barn, njuter av den hjälp mekaniseringen kan ge. Det gäller bara att man kan komma ifrån det här ratrace-konsumerandet. Kort sagt - kapitalet vore bra att bli av med. Det känns avlägset med alla hårdpluggande asiater, kapitalismens ohämmade framfart nu då Poppers reglerande stadsstater bara har att gilla läget. Men jag tror ändå.

Men skall vi inte sluta med politik och ta det i rätt subforum? Skall fila lite på ett musiksvar till dej, Illusionen.

[Anne]

Tjaaa... ibland är frågor, liksom svar, såpass stora att definiera (det har du antagligen blivit varse om till i ditt, vad ska man kalla det? "särintresse" ? som jag olyckligtvis inte har lyckats förstå än) men jag försöker delge mina funderingar och åsikter Den tråden är ganska gammal. Skogsälvan kallade jag mig tidigare här så du får gärna diskutera vilken aspekt av skönhet du än vill i den tråden, då ämnet är synnerligen brett och djupt.

[Anne]

Håller för övrigt med Anders att musik lätt blir platt utan samspelande yin och yang-element, liksom alla andra konstformer.

[Anders]

Min definition av vackert...

Jag upplever det vackra just nu. Då jag ser ut genom fönstret flammar soluppgången i orange, rosa, lila, turkos, och nyanser av blått som är smått övernaturliga. Mina ögon tar in det, hjärnan registrerar det och jag känner tillfredställelse.

Det är helt kravlöst, ger vila och avslappning, skänker kroppen och själen ro. Musiken som nu ligger närmast är nog "Gryning vid havet" av Alfven. En läkande funktion. Kraven, stressen, ambitionerna finns någonstans därute. Framåtskridande för personen och arten. Men den soluppgång jag ser nu sågs och avnjöts nog på ungefär samma sätt av de förfäder som vandrade upp från Afrika, och den ger förhoppningsvis tröst åt den fattige i kåkstaden på sluttningen ovanför Rio de Janeiro om några timmar. Upplever djuren gryningens skönhet? Jag tror det. Då jag spelar olika musik reagerar vår fågel med reaktioner som är helt samstämmiga med mina. Så varför skulle inte rådjuret stilla se in i soluppgången där det står på berget?

Så vackert är det som upplevs som skönt i den betraktandes sinne. Tror vackerheten mest är där utan någon särskild funktion, mer än kanske läkande. Och att den ger livet mening och innehåll. Här och nu.

[Pilatus]

ERIK SATIE Gnossienne 1 - Alessio Nanni, piano

https://www.youtube.com/watch?v=oOTpQpoHHaw

[Anders]

Min definition av vackert...

Borde inte denna diskussion om det sköna föras under fliken "Kultur - konstarterna". Det var ju inte längre tillbaks än den 06 nov 2013 som vi diskuterade Vad är estetik.
Lite konstigt att ge ett svar i en annan tråd än den där frågan ställdes. Dessutom, mitt musiklyssnande är ju en ingrediens i ovanstående.
Och... Är vi inte under fliken kultur, konstarterna ...?

[Pilatus]

Lite konstigt att ge ett svar i en annan tråd än den där frågan ställdes. Dessutom, mitt musiklyssnande är ju en ingrediens i ovanstående.
Och... Är vi inte under fliken kultur, konstarterna ...?

Ja, du kanske har rätt, men det leder till att samma slags diskussion kommer att återfinnas i ett flertal trådar. Jag blev i alla händelser litet fundersam då du skrev om "Min definition av vackert..." under Vilken musik lyssnar ni på?