En tanke jag nyligen fick när jag läste Peters inlägg, var att testa hur det skulle vara att självpåtaget
agera som en typ av ”försvarsadvokat”, med uppgift att försöka försvara det andra skrivit och hävdat.
Gemensamt för några skribenter här på FF (t ex Peter, Reflex, Fms), förefaller vara att deras resonemang
mycket är centrerade kring ”förnimmelse/upplevelse” och i något fall ”känsla”. Ingen av skribenterna har
lyckats presentera övertygande hypoteser och/eller teorier, som stöd för det de hävdar.
Det innebär dock inte att de per automatik har fel.
När jag t ex läser det Peter lite yvigt skriver har jag svårt att alltid förstå tankegången, och misstänker att
jag kanske därför har missat något, kanske själva poängen.
Det är mot ovanstående bakgrund detta inlägg skall ses.
Med en illusion avses i det följande en felaktig/falsk uppfattning/förnimmelse av verkligheten,
grundad på vad våra sinnen förmedlar. Det skall inte tolkas som att illusionen saknar grund,
utan att illusionen är en typ av tolkning av något som troligen inte kan beskrivas med hjälp
av våra verklighetsbaserade begrepp, inom rum-tidens ram.
Som ”försvarsadvokat” gör jag som första punkt gällande att,
• Verkligheten är en illusion.
Vi känner inte till något annat än illusionen/verkligheten, och har anpassat våra liv därefter.
Vårt sätt att tänka är format av illusionen/verkligheten, vars primära kännetecken är rum och tid.
Diskussioner rörande vår verklighet baseras på detta av illusionen själv indirekt formade tankesätt,
och utgår omotiverat från att RUM och TID, redan existerar.
Hur och varför man kom dit , har hitintills alltid utelämnats, viket kan tolkas som att ingen vet.
Det innebär att aktuella frågor om verkligheten är hänvisade till att besvaras utifrån ett internt
RUM-TIDEN perspektiv, som verkligheten/illusionen själv är delaktig i, och vars ursprung är okänt.
Det som kan tyckas anmärkningsvärt är att frågor rörande verklighetens natur och beskaffenhet
därigenom besvaras, samtidigt som medvetandets inkl ”jagets” roll och natur helt ignoreras.
Den saknade princip som efterfrågas, är här den atomära modell, som beskriver relationen
och sambanden mellan hjärnan som materia (inom illusionen/verkligheten) och de okända
strukturer/samband som förmodas känneteckna jaget/känslan/förnimmelsen/upplevelsen.
Den ”kommunikation” som är tänkbar för att förverkliga en sådan modell, innefattar de
elektromagnetiska fälten. Här är det viktigt att notera att fälten som begrepp utgörs av
teoretiska konstruktioner med förankring i illusionen/verkligheten.
Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande, men saknar ännu slutgiltigt svar.
Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara en
av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.
Som ”försvarsadvokat” gör jag som andra punkt gällande att,
• Verkligheten kontra jaget/förnimmelsen/upplevelsen är relativt varandra ömsesidigt
”perspektivgränsöverskridande” (ungefär likvärdigt med, utom räckhåll för varandra).
För att kunna göra anspråk på att förstå krävs av dessa redovisade skäl en fullständig
förklaring till begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets
s k rum-tid inkl materia. Skall förklaringen ifråga vara trovärdig bör det tydligt framgå hur
jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via
samband till, något materiellt.
Som ”försvarsadvokat” gör jag då som tredje punkt gällande att,
• Ingen besitter den kunskap som krävs för att kategoriskt förkasta aktuella hypoteser.
/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom
Pax vobiscumhttps://www.youtube.com/watch?v=jRI_PVrk_Mg
