Avantgardet skrev:Lite mer nyanserat än så är det faktiskt. Och jag skulle också tillägga att jag föredrar en immanent kritik framför en reguljär kritik eftersom den förra rör sig inom verkets egna gränser (i den mån vi kan upprätthålla några sådana, vilket jag ingalunda påstår men likväl tillåter just här och nu) och därför förmår falsifiera något utan att ta omvägen genom en konkurerande metafysik. I annat fall har man att brottas med induktionens problem.
Du rör dig i princip inom Hume's tankebanor om du tyr dig till falsifikationismen. Det är hedersvärt. Men du måste brottas med induktionsproblemet ändå, Poppers falsifikationism är populär, i teorin hos vetenskapsmän, men ytterst få filosofer sätter mycket värde till den idag och de flesta vetenskapsmän använder den inte i praktiken samt de flesta vanliga människor använder inte den heller. Den har nämligen ett antal stora problem. Som sanningsälskare kan du börja med att fundera kring varför vi överhuvudtaget skall sträva efter att nå sanningen, enligt Popper och falsifikationismen kan vi aldrig veta när vi har nått den, eller ens om vi överhuvudtaget är nära. Dessutom skulle i princip alla stora vetenskapliga teorier idag inte existera eftersom de blivit falsifierade en stor mängd gånger, varav vi även då har stora problem. I själva verket vet vi alla att vissa teorier kan anses som mer bekräftade än andra och vi behöver en metod eller system för att beskriva detta. Det kan falsifkationismen ej göra.
Jag är mycket medveten om varför Popper var kritisk till både Freud och Marx (och lustigt nog stämmer min beskrivning av "valet mellan två teorier" in på båda dessas epistemologier), men samma kritik drabbar honom själv med precis samma kraft. Han dekonstruerar sig själv omedelbart med andra ord.
Du tror alltså på en teori som krossar Freud och Marx, samtidigt som teorin krossar sig själv. Var lämnar det dig? Detta var trots allt den teori du använde för att välja mellan teorier.
Hur förhåller du dig själv till saken?
Det enklaste sättet är att ställa upp båda teorierna i oddsform med hjälp av Bayes Teorem, sedan får man titta på vad man behöver för att kunna räkna ut vilket teori som ligger bäst till givet den information man har. Du får i princip en lösning på induktionsproblemet genom detta, det bygger på Hume's egen lösning fast har även en strikt logiskt koherent grund genom Cox's teorem (eller DeFinetti's bevis). Jag kan förklara det hela för dig grundligt om du vill, men läs gärna de böcker jag rekomenderade istället.