Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 15 apr 2015 08:41

Illusionen skrev:Om du, t ex från det du föddes, ser allt upp-och-nedvänt, så skulle du snabbt anpassa dig till denna annorlunda ”verklighet”. Den upp-och-nedvända världen skulle vara din sanna verklighet.

Den bild som projiceras på vår näthinna är upp-och-nedvänd!
Moderator

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 15 apr 2015 09:35

Det här med tid tycker jag är speciellt intressant. Det är ett belysande exempel på hur vårt medvetande formar "verkligheten" så den ska passa in i våra föreställningar. Vi observerar händelser och noterar att dessa förlopp sker med olika observerbar hastighet. Vi jämför med andra händelseförlopp och kallar detta för tid. Vi upplever sålunda att tiden "går". Vi inser dock inte vårt eget medvetandes roll i det hela. Vi skapar denna upplevda tid i vårt medvetande. Vi kan jämföra med Antics "upplevelser". Vi (subjekt) upplever(predikat) tiden(objekt). Men vart tar tiden vägen ifall vi tar bort upplevelsen. Kvar blir endast händelseförlopp som sker med varierande hastighet. Enda möjligheten att bestämma en hastighet är att jämföra med en annan hastighet. Denna hastighet blir också endast relativ.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 15 apr 2015 09:59

reflex skrev:Det är ett belysande exempel på hur vårt medvetande formar "verkligheten" så den ska passa in i våra föreställningar.

Håller vi oss till hur tid definieras inom fysiken så har vi kommit en bit på väg.

I fysik är tid, något förenklat, definierad som avståndet mellan händelser längs den fjärde axeln i rumtiden.
Grundenheten för tid är sekund, skrivs med symbolen s.

Sekund är grundenheten för tid. 1 s definieras som varaktigheten av 9192631770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen Cesium 133.

Hur du upplever tid är en annan fråga.
Moderator

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 15 apr 2015 12:50

Tid är ett grundbegrepp som inte går att definiera utgående från andra grundläggande storheter. Detta var en av Einsteins utgångspunkter när han formulerade relativitetsteorin. Han gjorde en så kallad operationell definition: Tid är det som mäts med klockor. Med denna "definition" kan man ge begreppet tid ett fysikaliskt innehåll. Det gäller bara att vi inom fysiken kommer överens om vad som menas med en klocka.


från http://fragelada.fysik.org/index.asp?id=1298

Så vad är en klocka? Vad är tidmätning?
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 16 apr 2015 16:43

reflex skrev:Det här med tid tycker jag är speciellt intressant. Det är ett belysande exempel på hur vårt medvetande formar "verkligheten" så den ska passa in i våra föreställningar. Vi observerar händelser och noterar att dessa förlopp sker med olika observerbar hastighet. Vi jämför med andra händelseförlopp och kallar detta för tid. Vi upplever sålunda att tiden "går". Vi inser dock inte vårt eget medvetandes roll i det hela. Vi skapar denna upplevda tid i vårt medvetande. Vi kan jämföra med Antics "upplevelser". Vi (subjekt) upplever(predikat) tiden(objekt).
Men vart tar tiden vägen ifall vi tar bort upplevelsen.

Kvar blir endast händelseförlopp som sker med varierande hastighet.
Enda möjligheten att bestämma en hastighet är att jämföra med en annan hastighet.
Denna hastighet blir också endast relativ.


I mitt inlägg den 13 apr 2015 20:39 förtydligas att,
• Grundtillståndet, G, är ”REFERENSLÖST” (= referensneutralt).
• Verkligheten/förnimmelsen är ”REFERENSBEROENDE” (via MR).

Det är i förnimmelsen TID hör hemma, som balanssubstitut (till partikelkoncentration).
I grundtillståndet är tiden ”neutraliserad” (= utbalanserad), p g a att G är referensneutralt.
Tiden ”existerar” m a o utanför/bortom verkligheten, men i annan balanserad (= dold) tappning.

Via Maskerings-Principen, MP, polariseras G, ur respektive medvetandes perspektiv,
vilket innebär/medför att medvetandeperspektiven ifråga blir REFERENSBEROENDE.

I några inlägg ingår ”händelse” i definitionen av tid.
Att något händer uppfattar jag som att det rör sig om någon form av förändring som funktion av tid.
Man kan inte använda sig av något som är tidsberoende, för att korrekt definiera tid.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 16 apr 2015 18:01

Illusionen skrev:I några inlägg ingår ”händelse” i definitionen av tid.
Att något händer uppfattar jag som att det rör sig om någon form av förändring som funktion av tid.
Man kan inte använda sig av något som är tidsberoende, för att korrekt definiera tid.

Det är förstås en riktig iakttagelse. Att det leder till ett cirkelbevis är i detta fall inte så alarmerande. Tid kan inte definieras utifrån något mer fundamentalt, eller grundläggande. Tid är en primär egenskap som inte kan reduceras.

Rummet lider av samma "dilemma". Du kan inte återföra grundläggande dimensioner till något mer fundamentalt.
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 16 apr 2015 19:34

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:I några inlägg ingår ”händelse” i definitionen av tid.
Att något händer uppfattar jag som att det rör sig om någon form av förändring som funktion av tid.
Man kan inte använda sig av något som är tidsberoende, för att korrekt definiera tid.

Det är förstås en riktig iakttagelse. Att det leder till ett cirkelbevis är i detta fall inte så alarmerande. Tid kan inte definieras utifrån något mer fundamentalt, eller grundläggande. Tid är en primär egenskap som inte kan reduceras.

Rummet lider av samma "dilemma". Du kan inte återföra grundläggande dimensioner till något mer fundamentalt.


Ändå är det den reduceringen jag anser mig ha redovisat när jag utifrån G härleder ∆Ø,
och i ∆Ø ingående TID och RUM.

Om du i stället för "Tid är en primär egenskap som inte kan reduceras" skriver,
"Tid är en primär egenskap som atomärt inte kan reduceras", skulle jag
ha lättare att acceptera påståendet.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=qvFUw9HvRf8

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 16 apr 2015 21:04

Illusionen skrev:Ändå är det den reduceringen jag anser mig ha redovisat när jag utifrån G härleder ∆Ø,
och i ∆Ø ingående TID och RUM.

Ja det är ju en prestation i sig att åstadkomma något sådant. Om vi funderar litet på hur grundbegreppen används i teorin så ser vi snabbt att de utgör den grund på vilken fysiken vilar. Nästan allt inom fysik utgår sedan antiken från de gamla begreppen tid och rum. Jag vet inte om det i någon kultur har laborerats med en annan konstruktion. Vi använder dessutom dessa begrepp i vår vardag. Inte mycket skulle fungera dem förutan. Så den stora frågan blir naturligtvis, vad skall vi använda ∆Ø till? Kan det mätas, vägas, iakttas eller kan vi hitta på spännande experiment som visar på helt nya aspekter på tillvaron?
Illusionen skrev:Om du i stället för "Tid är en primär egenskap som inte kan reduceras" skriver,
"Tid är en primär egenskap som atomärt inte kan reduceras", skulle jag ha lättare att acceptera påståendet.

Problemet som uppstår då är att det i min föreställning inte ändrar någonting om jag går med på ditt förslag. Kanske sitter jag fast i och försöker förstå standardmodellen. Jag går inte gärna utanför universum, det är för mig som att fråga vad som finns bortom oändligheten. Universum verkar räcka till. Om en teori om allt, M-teorin eller strängteorin tvingar oss ut i en modifierad värld, så låt gå för det.

Jag är fortsatt av den åsikten att du skulle visa din uppsats för någon som kan ge dig ett kompetent svar på dina frågor.
Moderator

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 16 apr 2015 21:57

Varken tid eller rum existerar utanför upplevelsen, bara likriktade ickefysiska händelser. Och det är likriktningen som ger upplevandet ett intryck av tid. Därför kan tids mätas på en mängd olika sätt, alla lika rätt beroende på vem som upplever och var denne upplever.

Enligt konceptet, universum har inget upp, inget ned, inget vänster eller höger. Bara för dig som upplever det just nu. Samt, inget i universum får vara något bestämt utan måste bli något bestämt för den som upplever. Därför kan inte tid vara bestämd, bara upplevd.

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 16 apr 2015 22:28

Vi upplever tid, men även den ingår i indirekt objektivitet (som allt annat vi upplever) och kan därför mätas. Och skulle våra sinnen fungera annorlunda så finge vi genast ändra om vår tidsmätning.

Universum självt har ingen tid, inget rum eller några objekt heller. Allt det där existerar bara i upplevelsen.

Det fungerar i 3 steg

VI

1.Upplevande
2.Indirekt objektivitet

UNIVERSUM

3.Objektivitet

Många misstar steg 2 för att vara steg 3

Men steg 2 är helt och hållet knuten till upplevandet och har inget med universum utanför upplevandet att göra. Det finns med andra ord inga atomer, inga ljudvågor, inget rum eller ens tid i universum utanför upplevelsen. Och det är steg 3 som gör solipsism omöjlig. Universum finns, men inte som vi upplever det. Det är ingen nyhet för oss. Det som är nytt är att steg 2 inte är steg 3.

Nu skall jag flytta lite bilder till album i min FB innan jag släcker datorn för inatt.

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 17 apr 2015 09:09

Illusionen skrev:
reflex skrev:Det här med tid tycker jag är speciellt intressant. Det är ett belysande exempel på hur vårt medvetande formar "verkligheten" så den ska passa in i våra föreställningar. Vi observerar händelser och noterar att dessa förlopp sker med olika observerbar hastighet. Vi jämför med andra händelseförlopp och kallar detta för tid. Vi upplever sålunda att tiden "går". Vi inser dock inte vårt eget medvetandes roll i det hela. Vi skapar denna upplevda tid i vårt medvetande. Vi kan jämföra med Antics "upplevelser". Vi (subjekt) upplever(predikat) tiden(objekt).
Men vart tar tiden vägen ifall vi tar bort upplevelsen.

Kvar blir endast händelseförlopp som sker med varierande hastighet.
Enda möjligheten att bestämma en hastighet är att jämföra med en annan hastighet.
Denna hastighet blir också endast relativ.


I mitt inlägg den 13 apr 2015 20:39 förtydligas att,
• Grundtillståndet, G, är ”REFERENSLÖST” (= referensneutralt).
• Verkligheten/förnimmelsen är ”REFERENSBEROENDE” (via MR).

Det är i förnimmelsen TID hör hemma, som balanssubstitut (till partikelkoncentration).
I grundtillståndet är tiden ”neutraliserad” (= utbalanserad), p g a att G är referensneutralt.
Tiden ”existerar” m a o utanför/bortom verkligheten, men i annan balanserad (= dold) tappning.

Via Maskerings-Principen, MP, polariseras G, ur respektive medvetandes perspektiv,
vilket innebär/medför att medvetandeperspektiven ifråga blir REFERENSBEROENDE.

I några inlägg ingår ”händelse” i definitionen av tid.
Att något händer uppfattar jag som att det rör sig om någon form av förändring som funktion av tid.
Man kan inte använda sig av något som är tidsberoende, för att korrekt definiera tid.

/ Illusionen

Det är svårt att hänga med i Antics förklaringar och kanske lider jag av samma sjuka, för det verkar inte vara någon som förstår det jag skriver heller.(Ibland gör jag det knappt själv)
När du skriver "förnimmelse" skulle man lika gärna kunna använda det "Antica" begreppet "upplevelse". Jag börjar gilla det ordet och för mig har det en universell betydelse som motsvarar subjekt/objekt-relationen.
I natt låg jag och funderade lite på rum/tid:
Tänk dig ett rum som bara innehåller ett föremål (jag använder ordet "föremål" eftersom jag inte kan komma på något bättre).
Vid närmare eftertanke inser du att detta är en omöjlighet. Ett rum måste kunna avgränsas, annars är det inget rum. Oändligheten är därför inget rum.
Men om vi har två föremål i rummet då?
Rummet utgör i så fall mellanrummet mellan dessa föremål. Har vi någon tid i detta exempel? Nej, visserligen kanske föremålen närmar sig eller fjärmar sig från varandra, men hur ska vi få en tidsreferens?
Om vi inför ytterligare ett föremål i rummet skulle vi ta ett steg närmare en primitiv tidsreferens eftersom vi då har tre föremål som rör sig i förhållande till varandra. Vi får nu rumtiden i sin enklaste form (relativ).
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 17 apr 2015 13:34

reflex skrev:Ett rum måste kunna avgränsas, annars är det inget rum.

Big Bang bildade universum, ett rum som hela tiden expanderar. Det saknar "avgränsning", vad det nu kan innebära. Huruvida det finns ett rum avgörs endast av om något bildar ett rum.

Annars kan vi exempelvis mena ett antal sammanbundna koordinatpunkter i ett tredimensionellt koordinatsystem som bildar en kub.
Moderator

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 17 apr 2015 16:13

För att göra det enkelt Reflex

Allt vi vet om universum är det som vi upplever helt och hållet inom oss.

Utanför våra kroppar finns inget av det vi upplever, inget rum, ingen tid, inga objekt.

Många gör samma fel och pratar om universum som om det vore på det sättet även om ingen upplevde det inom sig. Något sådant universum finns inte.

Och det finns en bra orsak till det också. Tänk efter lite så kommer du nog på varför.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 17 apr 2015 16:30

Antic skrev:Allt vi vet om universum är det som vi upplever helt och hållet inom oss.

Du brukar upprepa de där trossatserna hundra gånger i hopp om att någon skall förstå vad det skulle innebära.

En vanligare inställning numera är kritisk realism. Våra sinnen står i en viss systematisk relation till en objektivt existerande verklighet, men inte strikt avbildar den. Det är enkelt, nästan naivt, men experiment som dagligen utförs bekräftar uppfattningen. Varför gå tillbaks till idealismens konstiga uppfattningar. Hur många har inte trälat med Platons besynnerliga grottmodell. Ingen levande varelse kan ha trott att en sådan analogi kunde ha något med verkligheten att göra. Jag förstår inte varför han krånglade till det för sig. Kan någon förklara?
Moderator

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 17 apr 2015 16:43

Låter som en ännu större gissning. Och lika omöjlig.

Universum har inget upp, inget med, inget vänster och inget höger. Lika lite har det något annat som skulle vara något speciellt. Därför att allt måste "upplevas som något".

Du sätter dit dessa egenskaper när du upplever universum.

Först med upplevelsen finns någon objektivitet i universum. Men den har inget med universum utanför upplevelsen att göra. Allt existerar fortfarande bara helt och hållet inom dig.

Det finns inte ens någon tid i universum, inte ens de likriktade händelserna utanför upplevandet har någon specifik hastighet, den skapas av upplevelsen och blir annorlunda beroende på vem som upplever.

Universum får alltså inte vara på ett speciellt sätt utan måste upplevas på ett speciellt sätt beroende på vem som upplever det.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster