xion skrev:Anders skrev:David H skrev:Skillnaden mellan att vara en spelare och en spelpjäs?
Skulle funka alldeles utmärkt om alla var lönearbetare. Och jobbade ungefär lika mycket. Alla bidrog där de hade förmåga och det finns folk till allt.
"Från var och en efter förmåga till var och en efter behov."
Man behöver inte ändra mycket på detta för att skapa ett rent slavsamhälle.
Du behöver bara sätta in någon som bestämmer villkoren.
Aristoteles sätter likhetstecken mellan verksamhet och lycka, eller kanske snarare en förutsättning.
Om så vore skulle slaveriet vara höjden av lycka?
Tricket är att ta bort "till var och en efter behov". Har aldrig upplevt detta starkare än på somrarna i det arbetarkollektiv där farfar var en. Det fanns en enorm respekt för ett väl utfört arbete, och det är detta som är den moral som jag ser hos de flesta människor. Det ÄR ett tvång med arbete och man kunde kanske önska att de flestas arbetsdagar var kortare. Men finns det inte något tilltalande i tanken att man - eftersom vi nu inte enbart är fria individualister utan är beroende av varandra, att man lägger ett antal timmar av sin vecka på det allmäna, och njuter frukterna av detta kollektiva arbete under resten av tiden? Annars, varför skall vissa slippa det?