Harald Davidsson skrev:som svar på Nuddles fråga om ..ifall Gud eller människan drog sig tillbaka.
men följande berättelse
är under harald davidsson copyright
DEL 1.
Judarnas skapelsemyt om Adam och Eva har blivit misstolkad,
och inte helt rätt formulerad,
för när Gud skapade Adam, människan,
så särskiljde sig inte Gud från människan,
de var ett men ändock två,
för människan var totalt förenad med
Guds kraft-fält inom sig, hon kunde alltså använda
sig av Guds allsmäktighet spontant då hon tänkte,
men Gud som hade ett skäl för denna skapelsen
där då människan skulle vara kronan på verket,
han ville göra människan medveten om sin skapelse,
från det lägsta till det högsta,
för Adam trodde han var Gud,
han var inte medveten om att han var människa,
och heller inte medveten om djuren och naturen,
allt bara fanns där runt omrkring honom,
därför drog sig Gud tillbaka från Adam,
men innan dess skapade han en kvinna,
för att kunna göra människan medveten om
kärlek, men inte bara det , men också om det dialektiska,
för när Gud drog ut sitt kraftfält från människan
sjönk hon ihop, föll i kaos,
men lyckades skapa en ny ordning,
fast på lägre nivå,
nu skulle människan alltså få lära känna Skapelsen
genom att direkt få konfronteras med
alla de makter som existerade runt henne,
och hon blev rädd för lejonet,
Copyright ©
jag håller inte med,
däremot säger jag att enbart SANNING kan nås genom ovillkorlig kärlek
resten är bara tro,
subjektivt snack osv
---------------------------------------------------------------------------
följande är inte Copyright:
Gud skapade en värld där ingen kunde veta något
men de kunde känna vad som var gott och ont
genom själen, Gud såg även till att vissa tankar, känslor och
handlingar medförde själslig obehag för människan.
De kunde även känna på sig att vissa saker skulle leda till
ett slags hemskt lidande och andra till en evig fröjd, genom
själen.
Däremot fanns änd-dock inga bevis på Guds existens. Gud valde
att pröva och se vem av alla människor skulle SJÄLV utan
bevis, utan anledning vara ovillkorligt kärleksfulla gentemot
andra, och när en människa var på det viset
visade sig Gud för den och gav den SANNINGEN.
Dessa människor var alltså nu inte troende människor längre,
utan de visste, men de kunde inte bevisa för andra denna
sanning.
Tanken med allt detta var att Gud ville se vilka som var lika Gud,
alltså vilka var av sig själva goda och ville ge utan att få, och dessa
skulle sedan belönas med ett evigt liv i frid och fröjd,