Minded,
En del (inte jag) säger att IQ-test inte mäter något annat än förmågan att klara av IQ-test. Att det inte är mer meningsfullt att mäta IQ än att mäta förmågan att dricka läsk med näsan eller något annat lika onödigt. Vad är svarar Mensa / du på det?
Finns det något påvisbart samband mellan höga poäng på IQ-test och t.ex. att man är särskilt bra på att klara sig bra i livet, eller något annat som anses någorlunda odiskutabelt värdefullt?
Hur definieras i så fall [att klara sig bra i livet]? Är det att leva länge? Bli rik? Bli omtyckt? Förvärva mycket makt och inflytande i samhället? Vara bra på att vara lycklig? Få många barn? Få framgångsrika barn (framgångsrika enligt vilken definition)? Osv. Utgör alla dessa kriterier tillsammans definitionen av att klara sig bra i livet? Väger vissa av dem tyngre än andra, och i så fall vilka? Kanske är ett altruistiskt, självuppoffrande liv, som gynnar mänskligheten eller andra djur, rentav på ens egna geners överlevnads bekostnad, minst lika intelligent, eller mer intelligent, än ett liv som främst gynnar ens egna geners överlevnad?
Föreställ dig en poet som super ihjäl sig redan som ung på grund av de svåra inre känslospänningar som var grogrunden till poesin. Anta att han dör barnlös. Anta att hans poesi aldrig uppskattas under hans livstid men däremot blir världsberömd långt efter hans död. Ska hans liv anses som ovanligt framgångsrikt (han blev ju världsberömd, om än postumt)? Eller ska hans liv anses som mindre framgångsrikt än snittet, med tanke på att varken han eller hans gener överlevde, eftersom han söp ihjäl sig? Är det hans bidrag till samhället, snarare än hans berömmelse, som definierar hans framgång? Tänk om hans dikter visserligen var stor poesi, men svart sådan, och därför gav upphov till svår depression bland många läsare, så att det sammantagna resultatet blev att han tillförde mänskligheten mer lidande än lycka? Var hans liv då ett exempel på ett framgångsrikt liv?
Brukar stora poeter, konstnärer, kompositörer, musiker, skalder och liknande ha högre IQ än snittet?
Hur är det med människor som haft svårt i skolan, slutat skolan efter grundskolan, men sedan byggt upp ett företag med två tomma händer och blivit mångmiljonärer på det, och dokusåpadeltagare som har känsla för hur man slår igenom och därför blir berömda och förmögna, och andra liknande typer av människor som inte har någon lång utbildning men ändå blir rika och/eller berömda och/eller väldigt lyckliga och/eller får ett väldigt långt liv - har de oftast en IQ över genomsnittet, eller har de bara en street smartness som inte visar sig i IQ-test? Hur är det med alla dessa akademiker med fina betyg från högskola som inte får något jobb, för att de valde fel utbildning, brukar de ha hög IQ? Hur är det med filosofer, kärnfysiker, matematiker, datanördar m.fl. som presterar skyhögt på IQ-tester men som inte kan koka ett par ägg, inte kan knyta skorna, inte kan få tag på någon tjej, och som därför tenderar hamna bland "förlorarna" i sitt samhälle i genernas kamp om överlevnad? Med tanke på att det finns många liknande exempel på hur människors framgång ofta är omvänt proportionell mot förmågan att tänka komplicerat, något som ger hög poäng i IQ-test, kan man verkligen säga att hög IQ alls är någonting positivt? Eller är den IQ som berättigar till Mensa-medlemskap bara en egenskap som för samman en viss typ av människor som får stort utbyte av varandra på grund av att deras hjärnor fungerar på ungefär samma sätt? Finns det hos er en tro, bakom Gifted Children Programme, på att hög IQ är bättre än låg IQ, och att det finns en korrelation mellan hög IQ och ett extra framgångsrikt/lyckat liv? Eller är meningen med Gifted Children Programme bara att tillgodose särskilda behov hos vissa barn så att de inte upplever sig hindrade från att vara som de vill vara? D.v.s. handlar det endast om att ni vill förhindra att hög-IQ-barns liv blir _sämre_ än andra barns, och inte att ni vill göra deras liv _bättre_ än andras? (Eller är huvudmotivet att resten av samhället har något att tjäna på att hög-IQ-barns läggning tas tillvara bättre?)
Missförstå inte mina kanske provocerande frågor, jag tycker det är roligt att Mensa finns, då jag själv gillar att vrida och vända på saker och överhuvudtaget motionera den där märkliga fettklumpen innanför mitt kranium!

Det är filosofen i mig som vill veta svaren på de här frågorna.