Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Strålöga
Inlägg: 428
Blev medlem: 02 sep 2013 22:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Strålöga » 28 apr 2015 21:25

Algotezza skrev:
Antic skrev:För att inte missförstås

Processen som hjärnan skapar är inte fysisk (en process är inget som är fysiskt lika lite som ett dataprogram eller ett tankesätt är fysiskt)

Ursprunget (hjärnan) är däremot fysisk och slocknar den så slockar allt den skapar samtidigt. Blir det fel på hjärnan så blir det givetvis fel på processen den skapar också.

Hjärnan i sig har inte en enda mänsklig egenskap. Kanske därför vi säger "min hjärna" istället för "mig".


Du är på rätt spår. Det handlar om relationer. Musik består inte av toner utan av relationerna dem emellan. Men utan tonerna blir det inga relationer mellan tonerna. Bara tystnad. Detta med att relationerna är det centrala insåg jag hösten 1971 och hamnade på hispan för det. Grubblade mig galen. Ingen fattade. Nu kanske någon kan göra det... Relationer är immateriella.
Man kan samla alla toner på samma plats också. Som en bild. Där syns allt i ett enda nu. Men alla objekt påverkar varann. Ok en blomma mot vit bakgrund kan va vackert också. Men relationerna blir i slutändan ändå en helhet. När låten är slut är alla toner spelade redan. Vi minns den som EN låt trotts tonernas relationer. Men relationerna vore värdelösa utan minne. Fem år mellan varje ton skulle göra att vi glömde föregående ton och ingen låt skulle bli annat än en ton p.g.a minnet. Men känslan en låt ger är EN känsla. Hur många toner låten än har

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 29 apr 2015 12:34

Pilatus skrev:Det måste väl ändå få vara min frihet att få definiera hur jag ser på jaget?


Eller rättare sagt hur andra ser på jaget. Vore kul att höra om du har en helt egen ide på vad jaget skulle var för något och glömma det mesta du sett och läst. Var aldrig rädd för att kasta fram en liten ide, inget kan vara för dumt på ett sånt här område där ingen vet. ;)

För min del tror jag att hemligheten med jaget ligger i processen som hjärnan skapar. I så fall skulle hjärnan bara vara en slags "kopplingscentral" mellan fysik och ickefysik. Det skulle i så fall förklara varför "hjärnan i sig" inte har några mänskliga egenskaper, de finns i processen den skapar.

Hur processen ser ut och vad den består av, vet ingen.

Å andra sidan tror jag inte att processen går att se överhuvudtaget, den går bara att vara och uppleva.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 29 apr 2015 14:22

Antic skrev:Eller rättare sagt hur andra ser på jaget.

Det var en del av resonemanget. Jag avslutade med: "Själv håller jag med om uppfattningen att jaget är vår kropp, inklusive hjärnan och dess funktioner."
Antic skrev:För min del tror jag att hemligheten med jaget ligger i processen som hjärnan skapar.

Vårt nervsystem inkluderar dock hela vår kropp, vi gör inte någon uppdelning mellan "mina processer i hjärnan och min kropp". Vi säger "jag fryser", "jag går ofta klädd i kostym", "jag fyller år i dag". Vi avser ofta oss själva som en helhet.

Jagupplevelsen svarar på hur vi känner oss, hur vi uppfattar oss själva, vilken bild vi gör av oss.

Psykologiskt förutsätter jaget ett du. Jaget är vår identitet, vår referenspunkt. Jaget bildas genom växelspelet mellan personen och omgivningen. Jaget är summan av våra erfarenheter.
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 30 apr 2015 08:05

FÖRTYDLIGANDE ANG VERKLIGHETEN och JAGET

Min personliga syn på ”jaget” förefaller inte ha någon motsvarighet, vare sig här på FF,
eller i litteraturen.
Som ett exempel på hur jag resonerar kan vi ta följande.
Vi skriver roten ur −1 som √−1 = ±j
Medelvärdet av +1 och −1 skriver vi som √(+1 ∙ −1) = ±j
Medelvärdet av +j1 och −j1 skriver vi som √(+j1 ∙ −j1) = ±1
Jag använder detta inom balanskriteriet i form av kombinerade reella och imaginära resonanser.

Här bör man vara observant på tecknen + och – då kan tolkas som olika/omkastad ”riktning”.
Det har sin förklaring i att ± kan skrivas som +/- alternativt -/+, i förhållande till varandra.

Det vi ser här är hur matematiken rymmer två lösningar, som kan liknas vid en ”separation”.
Begreppet växelverkan, vxv, är ett sätt att atomärt beskriva denna referensberoende separation.
I balanskriteriet 2∆Ø ingående fenomen, RUM och TID, är exempel på sådan separationseffekt.
Det atomära perspektivets referensberoende återspeglas därigenom i matematikens regelverk.
Vår atomära verklighet formas alltså av en referensberoende växelverkan, i form av RUM och TID.
Den förnimbara verkligheten blir då snarare ett ”verktyg” för jaget, än något som kan användas
för att beskriva jaget.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 30 apr 2015 10:49

Illusionen skrev:Min personliga syn på ”jaget” förefaller inte ha någon motsvarighet, vare sig här på FF,
eller i litteraturen.

Kan det bero på att det du skriver saknar (eller har en vag) koppling till vår jagupplevelse?

De som skrivit om jaget och medvetandet har ju sedan mycket länge utarbetat en filosofisk och psykologisk modell, en betraktelse av jaget. Modernare psykologer lämnade delvis introspektiva betraktelser till förmån för behaviorismen. Medvetandet fick därmed en mindre framträdande plats.

Hur man skall förstå din syn på jaget är inte lätt att veta. En mer eller mindre matematisk modell ger inte mycket kött på benen. Och du viftar undan varje försök att från skolpsykologin finna någon koppling till vad du möjligen kan mena. Naturligtvis ligger det i sakens natur att jagupplevelsen är "atomär" och psykologiserande. Om det finns några samtida filosofer som funderar på dessa frågor är oklart. Det brukar handla om självmedvetandet, hur är det möjligt att vi kan reflektera över våra egna tankar och vår identitet?

Något svar på just den frågan är svår att finna. Men i övrigt finns det mycket klokt sagt, inte minst av William James. En av mina favoriter är Rolf Lagerborg och Vad vi kunna veta om själen.
Moderator

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 30 apr 2015 12:37

Vid närmare eftertanke så måste också rumtiden betraktas som en form av upplevd tid.
För att få rumtid måste vi först identifiera ett rum.
För att identifiera ett rum krävs ett subjekt.
Rumtid existerar sålunda heller inte utanför upplevelsen.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 30 apr 2015 12:51

Immanuel Kant skrev:
Åskådningsformer: Transcendental estetik
Kant skiljer mellan åskådningarnas form och materia. Materian är de förnimmelser eller intryck som vi mottar och formen är tid och rum. Åskådningen hänför sig omedelbart till föremål och Kant skiljer mellan ren åskådning a priori, som är en sinnlig åskådning utan förnimmelse och empirisk åskådning som innehåller förnimmelse.

Vetenskapen om sinnlighetens a prioriska principer kallas transcendental estetik. Kant skiljer också mellan det yttre och det inre sinnet. "Medels det yttre sinnet föreställer vi oss föremålen som varande utanför oss i rummet. Däri är deras gestalt, storlek och inbördes (rumsliga) relationer bestämda eller bestämbara. Det inre sinnet, medels vilket själen åskådar sig själv eller sitt inre tillstånd, ger visserligen ingen åskådning av själen själv som ett objekt, men det är dock en bestämd form under vilken åskådningen av själens inre tillstånd endast är möjlig, så att allt som hör till de inre bestämningarna föreställs i tidsrelationer. Tiden kan inte åskådas som något yttre, lika litet som rummet kan åskådas som något i oss."

"Rummet är en nödvändig föreställning a priori, som ligger till grund för alla yttre åskådningar. Man kan aldrig föreställa sig att rummet inte finns, ehuru man mycket väl kan tänka sig att inga föremål påträffas i det. Rummet betraktas således som själva betingelsen för företeelsernas möjlighet och inte som en av dem beroende bestämning. Det är en föreställning a priori som nödvändigt ligger till grund för alla yttre företeelser." "Rummet är inte någon egenskap hos ting i sig, ej heller ett förhållande mellan dem, alltså ingen beskaffenhet som skulle tillkomma föremålen själva och förbliva även om man abstraherade från åskådningens subjektiva betingelser. Rummet är endast formen för alla det yttre sinnets företeelser, dvs. sinnlighetens subjektiva betingelse som är nödvändig för att vi skall kunna ha yttre åskådning." Rummet har empirisk realitet, men transcendental idealitet, dvs. det är intet så snart vi bortser från betingelserna för all erfarenhets möjlighet och antar att det är något som ligger till grund för tingen i sig.

På analogt sätt förhåller det sig med tiden, som är det inre sinnets form.


Från http://www.thephilosophynet.com/kant.htm
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 30 apr 2015 13:00

Jag upplever spontant att jag är kroppen, att det inte är rätt att säga att jag har en kropp som när jag säger att jag har en cykel eller ett plagg. Eftersom det finns nerver i hela kroppen finns medvetandet i hela kroppen, genomsyrar den. Jag upplever att jag tänker med fingrar när jag skriver. Mitt medvetande sitter lika mycket i muskler som i hjärnan. Frågan är då om medvetandet kan överleva när kroppen dör. Återstår att se.

Kanske är jaget/jagkänslan ett emanensfenomen som emanerar ur ett tillräckligt komplext system, kroppen, och som gör kroppen till ett självordnande system. Eller också innebär ett självordnande system en inkarnationsmöjlighet för ett medvetande.

Personligen kvittar det lika om jag lever ett liv eller flera - det är ändå i ett här och nu mitt liv utspelar sig och det är id etta här och nu mina möjligheter finns. Kanske tron på reinkarnation kan göra en etiskt slapp och tänka att det kan ordna sig i nästa liv, man behöver inte anstränga sig. Det ordnar sig om man missat en chans. Tror man vi bara lever detta liv är man kanske mer mån om de chanser man får för man får dem en gång och sedan aldrig mer.
Algotezza aka Algotezza

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 30 apr 2015 13:31

Algotezza skrev:
Immanuel Kant skrev:
Åskådningsformer: Transcendental estetik
Kant skiljer mellan åskådningarnas form och materia. Materian är de förnimmelser eller intryck som vi mottar och formen är tid och rum. Åskådningen hänför sig omedelbart till föremål och Kant skiljer mellan ren åskådning a priori, som är en sinnlig åskådning utan förnimmelse och empirisk åskådning som innehåller förnimmelse.

Vetenskapen om sinnlighetens a prioriska principer kallas transcendental estetik. Kant skiljer också mellan det yttre och det inre sinnet. "Medels det yttre sinnet föreställer vi oss föremålen som varande utanför oss i rummet. Däri är deras gestalt, storlek och inbördes (rumsliga) relationer bestämda eller bestämbara. Det inre sinnet, medels vilket själen åskådar sig själv eller sitt inre tillstånd, ger visserligen ingen åskådning av själen själv som ett objekt, men det är dock en bestämd form under vilken åskådningen av själens inre tillstånd endast är möjlig, så att allt som hör till de inre bestämningarna föreställs i tidsrelationer. Tiden kan inte åskådas som något yttre, lika litet som rummet kan åskådas som något i oss."

"Rummet är en nödvändig föreställning a priori, som ligger till grund för alla yttre åskådningar. Man kan aldrig föreställa sig att rummet inte finns, ehuru man mycket väl kan tänka sig att inga föremål påträffas i det. Rummet betraktas således som själva betingelsen för företeelsernas möjlighet och inte som en av dem beroende bestämning. Det är en föreställning a priori som nödvändigt ligger till grund för alla yttre företeelser." "Rummet är inte någon egenskap hos ting i sig, ej heller ett förhållande mellan dem, alltså ingen beskaffenhet som skulle tillkomma föremålen själva och förbliva även om man abstraherade från åskådningens subjektiva betingelser. Rummet är endast formen för alla det yttre sinnets företeelser, dvs. sinnlighetens subjektiva betingelse som är nödvändig för att vi skall kunna ha yttre åskådning." Rummet har empirisk realitet, men transcendental idealitet, dvs. det är intet så snart vi bortser från betingelserna för all erfarenhets möjlighet och antar att det är något som ligger till grund för tingen i sig.

På analogt sätt förhåller det sig med tiden, som är det inre sinnets form.


Från http://www.thephilosophynet.com/kant.htm

Som sagt.....
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 30 apr 2015 13:43

Jag blir lite "schalur" på Illusionens och Antics beskrivningar av verkligheten eftersom jag vet att de båda tror på Gud.
Förutsättningarna måste då bli fel som jag ser det.
Det påminner minner mig om en historia om en pojke som inte kunde låta bli att räkna på fingrarna:
Lärarinnan: hur mycket är tre plus sju?
Kalle: tio
Lärarinnan: Jag har ju sagt att du inte får räkna på fingrarna. Håll nu händerna bakom ryggen. Hur mycket är åtta plus fem?
Kalle efter en liten paus: tretton.
Lärarinnan: Du räknade på fingrarna i alla fall. Nu får du ha händerna i fickorna i stället. Hur mycket är fem plus fem?
Kalle med händerna i byxfickorna: elva.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 30 apr 2015 13:46

Algotezza skrev:Jag upplever spontant att jag är kroppen, att det inte är rätt att säga att jag har en kropp som när jag säger att jag har en cykel eller ett plagg. Eftersom det finns nerver i hela kroppen finns medvetandet i hela kroppen, genomsyrar den. Jag upplever att jag tänker med fingrar när jag skriver. Mitt medvetande sitter lika mycket i muskler som i hjärnan. Frågan är då om medvetandet kan överleva när kroppen dör. Återstår att se.

Kanske är jaget/jagkänslan ett emanensfenomen som emanerar ur ett tillräckligt komplext system, kroppen, och som gör kroppen till ett självordnande system. ...

Ja, så långt delar jag din uppfattning. Jag tycker den verkar både enkel och naturlig. Sedan kan man alltid spekulera om hjärnans struktur och hur jaget byggs upp med hjälp av minnen och återkopplade funktioner som tillåter ett slags betraktande av pågående inre verksamhet (tankar, reflektion över en nyss läst text), eller fokus på någon kroppsdel. En liten sten i skon kan få oss att tvärstanna och hela vår uppmärksamhet är plötsligt förflyttad till att snarast åtgärda det som utlöste smärtförnimmelsen.
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 30 apr 2015 14:31

reflex skrev:Jag blir lite "schalur" på Illusionens och Antics beskrivningar av verkligheten eftersom jag vet att de båda tror på Gud.
Förutsättningarna måste då bli fel som jag ser det.
Det påminner minner mig om en historia om en pojke som inte kunde låta bli att räkna på fingrarna:
Lärarinnan: hur mycket är tre plus sju?
Kalle: tio
Lärarinnan: Jag har ju sagt att du inte får räkna på fingrarna. Håll nu händerna bakom ryggen. Hur mycket är åtta plus fem?
Kalle efter en liten paus: tretton.
Lärarinnan: Du räknade på fingrarna i alla fall. Nu får du ha händerna i fickorna i stället. Hur mycket är fem plus fem?
Kalle med händerna i byxfickorna: elva.


Av vissa inlägg att döma, saknas förutsättningar hos fler.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=dL3nNRvd2N0

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 30 apr 2015 14:33

Algotezza skrev:"Rummet är inte någon egenskap hos ting i sig, ej heller ett förhållande mellan dem, alltså ingen beskaffenhet som skulle tillkomma föremålen själva och förbliva även om man abstraherade från åskådningens subjektiva betingelser. Rummet är endast formen för alla det yttre sinnets företeelser, dvs. sinnlighetens subjektiva betingelse som är nödvändig för att vi skall kunna ha yttre åskådning." Rummet har empirisk realitet, men transcendental idealitet, dvs. det är intet så snart vi bortser från betingelserna för all erfarenhets möjlighet och antar att det är något som ligger till grund för tingen i sig.

På analogt sätt förhåller det sig med tiden, som är det inre sinnets form.

Jag tror att Kants föreställning om rummet är överspelad, att den ersatts av senare uppfattningar om att tid och rum är helt avhängiga av Big Bang, på så sätt att BB inte var en händelse i tid och rum. BB är det som skapar/medför att vi kan uppleva rumtiden. Men Kant är alltid intressant att läsa, klarheten och skärpan i framställningen är njutbar och ger läsningen ett värde i sig.
Moderator

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 30 apr 2015 14:42

Illusionen skrev:Av vissa inlägg att döma, saknas förutsättningar hos fler.

Bli inte antagonistisk Illusionen! Förklara i stället varför du anser att din uppfattning är fullt rimlig. Det är trevligare att diskutera på så vis.

Bild
Moderator

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 30 apr 2015 15:46

reflex skrev:Jag blir lite "schalur" på Illusionens och Antics beskrivningar av verkligheten eftersom jag vet att de båda tror på Gud.
Förutsättningarna måste då bli fel som jag ser det.
Det påminner minner mig om en historia om en pojke som inte kunde låta bli att räkna på fingrarna:
Lärarinnan: hur mycket är tre plus sju?
Kalle: tio
Lärarinnan: Jag har ju sagt att du inte får räkna på fingrarna. Håll nu händerna bakom ryggen. Hur mycket är åtta plus fem?
Kalle efter en liten paus: tretton.
Lärarinnan: Du räknade på fingrarna i alla fall. Nu får du ha händerna i fickorna i stället. Hur mycket är fem plus fem?
Kalle med händerna i byxfickorna: elva.


Det är väl det som är problemet hos en del. Man förkastar en sak man helt enkelt inte vill skall finnas. Sen går man in och diskuterar med en fast orubblig åsikt istället för att ta till sig något och lära sig mer.

Tro mig, allt utan en Gud inräknad blir totalt obegripligt. Sen får man diskutera därifrån med alltifrån slump, multiuniversum, planlös big bang och allt utan minsta mening. Allt är bara tur och ren lycklig slump.

Just därför resonerar jag utifrån en skapare av universum, en skapare lik mig själv.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 31 och 0 gäster