Meditation

[Avantgardet]

Alltså varför envisas du med att separera känslor och tankar åt Auk? Vet du vilka implikationer det får? Kommer tanken före känslan? Eller tvärtom? (som Ling är inne på) Vad blir det då av den "fria viljan", eller möjligheten att erhålla sann kunskap överhuvudtaget? Sofisteri blir det av det hela, och endast för att man inte kunnat förankra dessa båda begrepp i en solid grund. Att sätta "medvetandet", som nåt fritt svävande, ovan dessa hjälper dig inte.

Liknande trubbel hamnar man i när man envisas med att upprätthålla rigida kategorier av slaget interna/externa, eller intryck/uttryck osv. Här hamnar också buddhisterna i meningslösa hårklyverier. Vad tröttsamt! Varför kan inte ni bara ha läst samma böcker som jag så jag slipper förklara allt sånt här?

[Avantgardet]

Och bildar dig för?

För att jag bränt alla mina andra broar. För att få mat i magen utan att helt och hållet behöva hora.

[Skogsälvan]

Tror du på den fria viljan, Avant?

[Krilles]

Varför kan inte ni bara ha läst samma böcker som jag så jag slipper förklara allt sånt här?

Så du menar alltså att människan är kapabel att intellektualisera sitt eget intellekt? Blir det inte en oändlig loop? Intressant

[Avantgardet]

Tror du på den fria viljan, Avant?

Nej, absolut inte i den vulgära mening som de allra flesta talar om den, och knappast heller i den inskurna meningen heller.

[J R Auk]

Alltså varför envisas du med att separera känslor och tankar åt Auk? Vet du vilka implikationer det får? Kommer tanken före känslan? Eller tvärtom? (som Ling är inne på) Vad blir det då av den "fria viljan", eller möjligheten att erhålla sann kunskap överhuvudtaget? Sofisteri blir det av det hela, och endast för att man inte kunnat förankra dessa båda begrepp i en solid grund. Att sätta "medvetandet", som nåt fritt svävande, ovan dessa hjälper dig inte.

Liknande trubbel hamnar man i när man envisas med att upprätthålla rigida kategorier av slaget interna/externa, eller intryck/uttryck osv. Här hamnar också buddhisterna i meningslösa hårklyverier. Vad tröttsamt! Varför kan inte ni bara ha läst samma böcker som jag så jag slipper förklara allt sånt här?

Därför att dessa saker har jag inte lärt i böcker. Böckerna har bara givit mig skäl att tro att flera upplever det på samma sätt.

Vadå tanken före känslan? Eller känslan före tanken? Vad menar du med det? Nu kan du inte ha läst vad jag skriver, eller Hume som jag rekommenderade.

Jag säger att känslor och tankar är samma sak, inte åtskilda. Sann kunskap för ett relativt sinne måste det inte innehålla en relativitet? Alltså måste inte detta - (minus) få ett till - så att de bildar en positiv förening?

Vilken grund vill du lägga sanningen på?

För övrigt, det är just för den fria viljan som jag undersökt detta noggrant, och enda sättet att rädda den är det här med att se medvetandet som över både tanken och känslan. Och medvetandet som ett a temporalt något. Sinnesinnehåll som enbart empiriskt temporala osv.

[Avantgardet]

Varför kan inte ni bara ha läst samma böcker som jag så jag slipper förklara allt sånt här?

Så du menar alltså att människan är kapabel att intellektualisera sitt eget intellekt? Blir det inte en oändlig loop? Intressant

Jag förstår inte riktigt i vilken mening du brukar begreppet intellekt här, hur menar du? Det finns väl inget tänkande utan tankar? Och det är väl självfallet så att vi kan tänka oss tänkandet, och det synes mig inte bli någon cirkelrörelse av det alls, anser du att det är ett oöverstigligt hinder?

[Avantgardet]

Alltså varför envisas du med att separera känslor och tankar åt Auk? Vet du vilka implikationer det får? Kommer tanken före känslan? Eller tvärtom? (som Ling är inne på) Vad blir det då av den "fria viljan", eller möjligheten att erhålla sann kunskap överhuvudtaget? Sofisteri blir det av det hela, och endast för att man inte kunnat förankra dessa båda begrepp i en solid grund. Att sätta "medvetandet", som nåt fritt svävande, ovan dessa hjälper dig inte.

Liknande trubbel hamnar man i när man envisas med att upprätthålla rigida kategorier av slaget interna/externa, eller intryck/uttryck osv. Här hamnar också buddhisterna i meningslösa hårklyverier. Vad tröttsamt! Varför kan inte ni bara ha läst samma böcker som jag så jag slipper förklara allt sånt här?

Därför att dessa saker har jag inte lärt i böcker. Böckerna har bara givit mig skäl att tro att flera upplever det på samma sätt.

Vadå tanken före känslan? Eller känslan före tanken? Vad menar du med det? Nu kan du inte ha läst vad jag skriver, eller Hume som jag rekommenderade.

Jag säger att känslor och tankar är samma sak, inte åtskilda. Sann kunskap för ett relativt sinne måste det inte innehålla en relativitet? Alltså måste inte detta - (minus) få ett till - så att de bildar en positiv förening?

Vilken grund vill du lägga sanningen på?

För övrigt, det är just för den fria viljan som jag undersökt detta noggrant, och enda sättet att rädda den är det här med att se medvetandet som över både tanken och känslan. Och medvetandet som ett a temporalt något. Sinnesinnehåll som enbart empiriskt temporala osv.

Ja, jag ser ju att du söker en ad hoc där för att rädda den "fria viljan", och det är också därför jag menar att du hamnar i dessa meningslösa hårklyverier.

Kommer känslan före tanken och tanken som ett svar på känslan så kan ingen fri vilja existera. Föreligger det på det motsatta sättet, som jag tror att du vill mena, så skulle du ha rätt i att hävda ett slags "fri vilja", men därmed följer också, i Sartres anda, en fullständig relativism inför känslolivet. Det senare tilltalar givetvis mig, men inte fullt så mycket som att betrakta tanke och känsla som en "språklig mening", med hela organismen som svarande mot denna.

Jag skrev ju tidigare om att vi måste revidera Hume om vi ska kunna använda honom här, då jag inte håller med honom, vilket du kan se om du går tillbaka en eller ett par sidor eller vad det kan vara.

Det du skriver om böcker och att dessa gett dig skäl att tro att fler också upplever på samma sätt menar jag vara lite knepigt. Du kan inte dra den slutsatsen, däremot, om du hade varit uppmärksam, hade du märkt att boken, eller böckerna, modifierat, aldrig så litet, ditt upplevande, just genom att skriva om den historia som är ditt medvetande i sin helhet. Vilket är precis vad jag säger här, och den linje jag driver i frågan.

[Krilles]

Jag förstår inte riktigt i vilken mening du brukar begreppet intellekt här, hur menar du? Det finns väl inget tänkande utan tankar? Och det är väl självfallet så att vi kan tänka oss tänkandet, och det synes mig inte bli någon cirkelrörelse av det alls, anser du att det är ett oöverstigligt hinder?

Hmm..

[Krilles]

Jag förstår inte riktigt i vilken mening du brukar begreppet intellekt här, hur menar du? Det finns väl inget tänkande utan tankar? Och det är väl självfallet så att vi kan tänka oss tänkandet, och det synes mig inte bli någon cirkelrörelse av det alls, anser du att det är ett oöverstigligt hinder?

Ja vet inte, tappade bort mig. Ja syftade på att du menade att själva tankeprocessen är nedskriven i en bok. Men har man då även analyserat den tankeprocessen som beskrev tankeprocessen osv...

Men faktiskt tror jag det finns någon Buddhistisk bok om detta..

så ja.. ja vet inte vad ja tänkte direkt  :P

Men det jag menade att jag inte tror att man tänka sig till hur tänkandet fungerar.. utan sker med observation snarare. Under djup meditation.. typ när man kommer ner till 2-3 hjärtslag per minut. Nej, ja tror inte en psykolog kan sitta där o filosofera fram hur den själv filosoferar fram.

[Avantgardet]

Jag förstår inte riktigt i vilken mening du brukar begreppet intellekt här, hur menar du? Det finns väl inget tänkande utan tankar? Och det är väl självfallet så att vi kan tänka oss tänkandet, och det synes mig inte bli någon cirkelrörelse av det alls, anser du att det är ett oöverstigligt hinder?

Ja vet inte, tappade bort mig. Ja syftade på att du menade att själva tankeprocessen är nedskriven i en bok. Men har man då även analyserat den tankeprocessen som beskrev tankeprocessen osv...

Men faktiskt tror jag det finns någon Buddhistisk bok om detta..

så ja.. ja vet inte vad ja tänkte direkt  :P

Men det jag menade att jag inte tror att man tänka sig till hur tänkandet fungerar.. utan sker med observation snarare. Under djup meditation.. typ när man kommer ner till 2-3 hjärtslag per minut. Nej, ja tror inte en psykolog kan sitta där o filosofera fram hur den själv filosoferar fram.

Så du menar att tanken om hur tänkandet tänker kommer till genom att inte tänka den alls snarare än att tänka den? Låter inte alls rimligt i mina öron, men då menar jag ju att tankar hör tänkandet till och inte medvetslösheten.

[Krilles]

Jag förstår inte riktigt i vilken mening du brukar begreppet intellekt här, hur menar du? Det finns väl inget tänkande utan tankar? Och det är väl självfallet så att vi kan tänka oss tänkandet, och det synes mig inte bli någon cirkelrörelse av det alls, anser du att det är ett oöverstigligt hinder?

Ja vet inte, tappade bort mig. Ja syftade på att du menade att själva tankeprocessen är nedskriven i en bok. Men har man då även analyserat den tankeprocessen som beskrev tankeprocessen osv...

Men faktiskt tror jag det finns någon Buddhistisk bok om detta..

så ja.. ja vet inte vad ja tänkte direkt  :P

Men det jag menade att jag inte tror att man tänka sig till hur tänkandet fungerar.. utan sker med observation snarare. Under djup meditation.. typ när man kommer ner till 2-3 hjärtslag per minut. Nej, ja tror inte en psykolog kan sitta där o filosofera fram hur den själv filosoferar fram.

Så du menar att tanken om hur tänkandet tänker kommer till genom att inte tänka den alls snarare än att tänka den? Låter inte alls rimligt i mina öron, men då menar jag ju att tankar hör tänkandet till och inte medvetslösheten.

medvetslösheten skulle ja inte kalla det, total vila fysiskt snarare
man ser varje uppkomst av spår till tanke och känsla.. väldigt häftigt

[J R Auk]

Alltså varför envisas du med att separera känslor och tankar åt Auk? Vet du vilka implikationer det får? Kommer tanken före känslan? Eller tvärtom? (som Ling är inne på) Vad blir det då av den "fria viljan", eller möjligheten att erhålla sann kunskap överhuvudtaget? Sofisteri blir det av det hela, och endast för att man inte kunnat förankra dessa båda begrepp i en solid grund. Att sätta "medvetandet", som nåt fritt svävande, ovan dessa hjälper dig inte.

Liknande trubbel hamnar man i när man envisas med att upprätthålla rigida kategorier av slaget interna/externa, eller intryck/uttryck osv. Här hamnar också buddhisterna i meningslösa hårklyverier. Vad tröttsamt! Varför kan inte ni bara ha läst samma böcker som jag så jag slipper förklara allt sånt här?

Därför att dessa saker har jag inte lärt i böcker. Böckerna har bara givit mig skäl att tro att flera upplever det på samma sätt.

Vadå tanken före känslan? Eller känslan före tanken? Vad menar du med det? Nu kan du inte ha läst vad jag skriver, eller Hume som jag rekommenderade.

Jag säger att känslor och tankar är samma sak, inte åtskilda. Sann kunskap för ett relativt sinne måste det inte innehålla en relativitet? Alltså måste inte detta - (minus) få ett till - så att de bildar en positiv förening?

Vilken grund vill du lägga sanningen på?

För övrigt, det är just för den fria viljan som jag undersökt detta noggrant, och enda sättet att rädda den är det här med att se medvetandet som över både tanken och känslan. Och medvetandet som ett a temporalt något. Sinnesinnehåll som enbart empiriskt temporala osv.

Ja, jag ser ju att du söker en ad hoc där för att rädda den "fria viljan", och det är också därför jag menar att du hamnar i dessa meningslösa hårklyverier.

Kommer känslan före tanken och tanken som ett svar på känslan så kan ingen fri vilja existera. Föreligger det på det motsatta sättet, som jag tror att du vill mena, så skulle du ha rätt i att hävda ett slags "fri vilja", men därmed följer också, i Sartres anda, en fullständig relativism inför känslolivet. Det senare tilltalar givetvis mig, men inte fullt så mycket som att betrakta tanke och känsla som en "språklig mening", med hela organismen som svarande mot denna.

Jag skrev ju tidigare om att vi måste revidera Hume om vi ska kunna använda honom här, då jag inte håller med honom, vilket du kan se om du går tillbaka en eller ett par sidor eller vad det kan vara.

Det du skriver om böcker och att dessa gett dig skäl att tro att fler också upplever på samma sätt menar jag vara lite knepigt. Du kan inte dra den slutsatsen, däremot, om du hade varit uppmärksam, hade du märkt att boken, eller böckerna, modifierat, aldrig så litet, ditt upplevande, just genom att skriva om den historia som är ditt medvetande i sin helhet. Vilket är precis vad jag säger här, och den linje jag driver i frågan.

Jo jag är medveten om att min tro till stort är kopplat till att jag kan bekräfta mina antaganden med någon metod, i detta fallet att se om min tolkning av världen kan göras koherrent med det jag kan utläsa av någon annans tolkning av världen. Men varför skulle det vara problematiskt? Detta med tron på sin insikt eller sanningen i det är något vi får flyta med. Det är den relativa grunden för sanningen som jag pratade om (bland annat).

Du missar fortfarande min poäng med känslor och tankar. Jag ser dem inte som åtskilda på det sättet, det är inte så att det ena behöver komma före det andra. Från våra sinnen kommer intryck som representeras genom känslor och tankar. Varför det är brukligt att separera dem är för att de flesta inte kan tänka sig begreppslösa tankar (nämner inga namn ). Varpå distinktionen blir bruklig.

Hela min idé med att ha en estetisk logik är att kombinera tanke känsla, vilket till mångt om mycket liknar begrepp som "dao" eller "samsara". Alltså, se vägen, eller slippa motståndet.

Så dessa problem du menar på ser jag inte, och jag tror inte jag har dem heller.

Jag tycker mig se att du ser tanken som det som till störst del utgör oss. Alltså, att jag, är mina tankar. Och inte att tankarna är något för mig.

Jag finner en stor poäng i detta som tjatas om att man skall "kill your bodhi". Döda tanken. Var istället.

(Ledtråd till min väg till fri vilja, tid är bara en representation, genom att försätta oss i olika tider, få känslor av det som är och det som kommer vara, så kan vi komma till ett a priori, relativt det som är, beslut kring vad som är mest följsamt för medvetenheten om känslan och tanken.)

[J R Auk]

Btw vadå söker en ad hoc, absolut inte, det är en a priori jag söker. Något annat vore väl otänkbart?

[Krilles]

ja vet inte vad som hänt med mig.. känner mig vilsen, finns ingen att argumentera med längre..

hmm ja menade nog andetag per minut snarare.. jo så var det..

hursomhelst går andetagen i relation till hjärtslagen annorlunda under meditation..

ja har för mig hjärtat slår snabbt men man andas långsamt..