Poesi/dikter

[Anne]

Grön turban? Hur i allsindar tänkte du då ?

[David H]

:lol: Grön turban? Hur i allsindar tänkte du då ?

Kanske, som att det börjar med ett adjektiv, och sen ett oväntat subjektiv, som överraskar en lite grand!

[Severus Snape]

Jag kan inte bli älskad i trasans liturgi
poleratören ska slipa utemot objektets symmetri

[Anders]

Jag är inte vad man kallar för kreativ
Fast jag är produktiv
Har inget eget liv
Är en vanlig Svensson är på kontor till fem
Innan jag kan åka hem

[xion]

Att vara pensionär är mitt tidsfördriv
Därför gäller det att vara kreativ
man får ligga i som få
för att få tiden att gå
Man skriver om ditt och datt
Trots att andra tror att man fått fnatt
Och hoppas att någon gång ska någon förstå

[Anders]

Kommunicerar dåligt med akademiskt prat
Äter processad mat
Känner ett allmänt hat
Mot de vänsteraktivister som har fått allt
Serverat uppå silverfat (som barn)

(Refräng)
Alla fina fötter…

[Anders]

vinterns rike vargar yla uti denna hemska kyla kölden genom huden syla måste den med kläder skyla

[xion]

Jag hade denna låttext "på hjärnan" när jag vaknade;

Through the corridors of sleep
Past shadows dark and deep
My mind dances and leaps in confusion
I don't know what is real
I can't touch what I feel
And I hide behind the shield of my illusion
So I'll continue to continue to pretend
My life will never end
And flowers never bend with the rainfall
The mirror on my wall
Casts an image dark and small
But I'm not sure at all it's my reflection
I'm blinded by the light
Of God, and truth, and right
And I wander in the night without direction
So I'll continue to continue to pretend
My life will never end
And flowers never bend with the rainfall
No matter if you're born
To play the king or pawn
For the line is thinly drawn 'tween joy and sorrow
So my fantasy becomes reality
And I must be what I must be and face tomorrow
So I'll continue to continue to pretend
My life will never end
And flowers never bend with the rainfall
Låtskrivare: Paul Simon.

[Anders]

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

[xion]

Soff-poesi för en regnig dag.

Jag kom - jag låg - jag somnade.

[Vertumnus]

Enslingen på Salamis ö av Hjalmar Gullberg

Strof 1.
"Havsfågel, du som läker
ensam bland klippor och tång
din vinge utom räckhåll
för nästa bågskyttspil!
Sorgespelsdiktaren Euripes
jämför jag med dig,
när till sjöss från atenarnas gator,från skvaller och hätska dispyter
han flydde med tvivel
och sång i sitt bröst.

Motstrof 1.
Salamis, ö där segern
över barbarerna vanns,
du skänkte den besvikne
en säker tillflyktsort!
Lustspelsfäsören Aristofanes
nagelfor hans verk,
men pamfletternas giftpilar nådde
ej mannen som gömd i en grotta
rannsakade gudars
och människors liv.

Strof 2.
Heder åt den som fördröjer sig milvis från fädernestaden
ensam i en grotta på en ö!
Heder åt envar som hissar segel
och från hamnen styr ut på ett hav!
Nående klippan i kaos med kunskap om böljande djup
ser han på rätta distansen med klarare ögon den lilla
tomt bullrande storm i vattenglas,
vi kallar för verklighet.

Motstrof 2.
Feghet och flykt skall hans resa benämnas i fiende-
hopen:
rymmer man så finns det ett motiv.
Kanske är det frågan om förskingring
eller ett olyckligt samliv med frun?
Strax är förtalet i gång, men det hinner ej mannen på ön,
tystnadens älskare, stjärnornas vän, eremiten i
grottan
hans enda musik är månens rop
och dyningens aftonbrus.

Slutstrof.
Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket att göra,
är det av synnerlig vikt att man reser bort från
det hela
för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet
och tyda de hemliga lagar
som härskar över vårt liv.
Ärade samtid, min sång vill betona att världen behöver
någon som bor på en ö i en grotta och vakar och
lyssnar
vid tillvarons gränser, en andlig spion,
en utpost i ingen mans land!

[Algotezza]

Skrivandets fonetik


Det välkända ljudet av papper som bläddras
återspeglar grenar som knäcks
men med en mildare timbre

Pennan som skriver texten på papperet
skapar en viss lätt igenkänd karakteristisk rytm
betingat av handens snabbhet
och vilka bokstäver som för tillfället skrivs

Konsonanter och vokaler kan i och för sig
låta tämligen lika när de präntas
Dock hörs en viss cirkularitet
när en del vokaler sätts på papperet,
vokaler som a, å, ä, o och ö,
beroende av deras grafiska utformning


Därför låter skrivet s
lite som vokalen o
Den som lyssnar till texten
när den skrivs,
kan då lätt missförstå den,
ja, hela akten kan te sig som nonsens,
”nonoeno”, helt enkelt

Det är lättare att ta till sig texten
på vanligt sätt
när den skrivits färdigt
Färre missförstånd då

Så är det ju icke heller meningen
att man skall lyssna sig till innehållet
i skrivet språk
Bara i undantagsfall bör man göra så