Inläggav Illusionen » 10 okt 2020 19:42
Existerar slumpen?
Kan begreppet slump kanske vara ett bekräftande substitut för människans begränsade intellektuella förmåga ?
För att besvara rubricerad fråga, bör det klargöras ur vilket strukturellt perspektiv slumpen betraktas, och relativt vad,
samt vilka definitioner som är aktuella att tillämpa. Min personliga uppfattning är att begreppet SLUMP refererar
till hur JAGET förnimmer verkligheten, inom ramen för TID och RUM.
Huruvida slumpen skall anses existera kräver alltså att begrepp som jaget inkl förnimmelsen förklaras,
och hur tid och rum kommer in i bilden, innan ett välgrundat svar på frågan kan presenteras.
Följande citat taget från mina tidigare inlägg, ger en antydan om frågeställningens/problemets komplexitet.
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras,
är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid,
alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till,
något materiellt. Principen som efterfrågas är här den atomära modell, som beskriver relationen och sambanden
mellan hjärnan som materia och jaget. Någon sådan förklaring har, såvitt jag känner till, ej redovisats.
Personligen tolkar jag detta som att ingen egentligen vet och förstår.
Den verklighet, som kännetecknar livet, ur jagets perspektiv, är vi vana att beskriva som funktion av TID,
inom ramen för det vi benämner RUM-TID. Frågan, Vad är TID?, motiveras av att begreppet TID innehar en central
och närmast dominerande roll, vid beskrivande av den verklighet livet ger uttryck för, inkl vårt medvetande med dess tankeförmåga. Konceptet ger förslag till svar på frågan vad TID representerar, baserat på REFERENS beroende och
STRUKTUR beroende differens.
Utan tillgång till svar på aktuella frågor, blir resonemang rörande universums basala natur och egenskaper ej trovärdiga.
Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara), är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den
dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.
Det kan ifrågasättas (mot bakgrund av det jag skriver i konceptet) om våra atomära begrepp och storheter räcker för att
mer uttömmande besvara frågan. Det perspektivgränsöverskridande går då, i förlängningen, att associera med det vi
lägger i begreppet själ, vilket gör frågeställningen än mer fascinerande.”
/ Illusionen
Pax vobiscum.
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”