Ekstasi inom filosofi sammanhang tid

[Pilatus]

Man kan väl säga att Aristoteles ger en alternativ tankemodell, även om han inte lyckas bevisa den med samma skärpa som Leibnitz och Newton.

Ja, han är ju filosof och löser problemet på ett fullt acceptabelt sätt. Aristoteles förstår att rörelse är ett flöde, inte en serie frusna ögonblick. Numera definieras rörelse matematiskt som derivatan av position med avseende på tid. Inte så enkelt för de flesta.

[Vertumnus]

Man kan väl säga att Aristoteles ger en alternativ tankemodell, även om han inte lyckas bevisa den med samma skärpa som Leibnitz och Newton.

Ja, han är ju filosof och löser problemet på ett fullt acceptabelt sätt. Aristoteles förstår att rörelse är ett flöde, inte en serie frusna ögonblick. Numera definieras rörelse matematiskt som derivatan av position med avseende på tid. Inte så enkelt för de flesta.

Derivatan ger hastigheten - sträcka per tidsenhet - i en punkt trots att där varken passerar tid eller sträcka och det gör den genom att succesivt korta intervallet till dess att bara punkten återstår. Grundtanken är densamma som Aristoteles: att hastigheten i punkten bestäms av dess sammanhang.

[Anne]

Vertumnus, kan du försöka förklara vad du skriver i ditt senaste inlägg? Jag vet att det är en utmaning att lyckas få mig att förstå det, men jag vet också att du är väldigt intelligent

[Vertumnus]

Vertumnus, kan du försöka förklara vad du skriver i ditt senaste inlägg? Jag vet att det är en utmaning att lyckas få mig att förstå det, men jag vet också att du är väldigt intelligent

Jag tror inte det är nån större utmaning när det gäller dig. Matematisk analys som inleds med infinitesimalkalkyl, derivata och integraler, ingår i gymnasiekursen i matematik, men jag tror inte vi behöver uppehålla oss vi det utan vi tar en annan väg vilken beskriver samma tankegång fast utan koordinatsystem och funktioner. Du talade om tecknad film och om hur de snabbt passerande bilderna ger intryck av rörelse trots att bilderna var för sig inte är annat än stillbilder. Det Zenon gör är att han fokuserar på en sån bild och konstaterar att nej, där finns ingen rörelse och det är ju alldeles riktigt, rörelse är förändring och någon sådan hittar vi inte i en stillbild. Vi får tydligen titta någon annanstans. I den tecknade filmen måste vi föreställa oss rörelsen som något som finns mellan bilderna. Rörelsen framträder nu som ett medelvärde. Rörelsen i ett visst ögonblick fås alltså som ett medelvärde från tidsskillnaden och avståndsskillnaden mellan ögonblicket före och ögonblicket efter. Det man i infintesomalkalkylen tar fasta på är att de här ögonblicken kan läggas godtyckligt nära varandra och till sist oändligt nära, så nära att medelvärdet anger det exakta värdet i den sökta punkten.

[Anne]

Alltså... I love your mind, V Hur coolt som helst sättet som du förklarar. Det förekom inte matte som ämne på min gymnasielinje. Måste det finnas en observatör som ai:n nämnde inom kvantfysiken?

[unik]

Ett SAKRALT projekt utan tidsangivelser och rum.

Andas in.
Andas ut.
Räkna till ett.

Upprepa till 10.
På natten då det råder total tystnad.
Om en tanke eller känsla bryter rytmen, så börjar man om från början.

Vad händer när mantrat löper på i cykler, i omlott utan avbräck.
Då är man i det heligaste tidlösas rymd och vad finner man där, GUD eller något annat gudomligt?
Det är detta som kallas NIRVANA och har olika beteckningar utifrån olika trosuppfattningar.

Tror ytterst få kan göra denna till synes enkla resa.
Med livets måsten och alla beroendeställningar till livspusslet gör det svårt omfamna möjligheten, på gymmet, kväll efter arbetspass osv.
Även om man kan greppa enkelheten hos möjligheten i denna text.

V

AI - Generat svar.

Kod: Markera allt

Vad finner man i tomrummet?

• Det teistiska svaret (Gud/Det Gudomliga): Inom mystika traditioner (som kristen mystik, sufism eller judisk kabbala) ses denna totala tystnad som mötet med Skaparen. När det egna "jaget" tystnar, kan Guds närvaro fylla tomrummet.

• Det österländska svaret (Nirvana/Atman): Inom buddhismen handlar Nirvana inte om att möta en extern gud, utan om utslocknandet av begär, illusioner och det separata självet – ett tillstånd av absolut frid. Inom hinduismen (Advaita Vedanta) finner man Atman (den sanna själen), som visar sig vara ett med Brahman (alltets kosmiska medvetande).

• Det psykologiska/neurobiologiska svaret: När hjärnans "standardnätverk" (Default Mode Network), som skapar vår upplevelse av ett linjärt "jag" och tid, går ner i aktivitet, upplever vi en djup sammansmältning med omvärlden. Gränsen mellan "jag" och "universum" suddas ut.