meanman skrev:Jag tycker man gjort den erfarenheten att så snart man försöker prata ingående med dig om det du säger, så hoppar du av och startar en ny tråd.
Alltså det finns ju flera anledningar till att jag inte orkar följa upp trådar.
Allt kan det tyckas, för att inte drabbas av insikt om att något du förkunnar
inte är oantastbart.

Men vad är det för något jag förkunnar?
Alltså jag kan beskriva Kiifens beteende genom en inverterad metafor. Det är som att jag skulle säga all vetenskap är godtycklig självövertygelse, och då basera mina observationer på alla de vetenskapliga expriment och skolor som visat sig inte vara så ventenskapliga som forskare, i sin brinnande scientism först kanske trodde. Alla de övergrivna projekt som är så pinsamma för oss idag att människor nästan t.o.m. verkar förneka dess existens.
Det jag försöker säga är att verkligheten är nyanserad, och alla typer av upptäckter människor gjort innan vetenskapens intåg inte nödvändigtvis är upptäckter som inte har något ... vad ska vi kalla det... "sanningsvärde". Det vetenskapliga tillvägagångsättet är något som hela tiden utvecklas, men, och detta är något jag vill poängtera, mycket av medvetandeforskningen är en NY företeelse inom ramen för vetenskap. Den är bara kanske två årtionden gammal. Första nummret av Journal of Consciousness Studies kom ut 1994. Medveteandeforskning är alltså en relativt ny företeelse inom vetenskap. Vi i väst har länge förnekat att det inte ens existerar något medveteande, dock har man senaste tio, tjugo åren börjat inse hur naiva vetenskapsmän har varit. Studier av medvetandet är dock det mest grundläggande i flera av de österländska traditionerna.
För att ta citera ett utdrag om boken Essential Sources in the Scientific Study of Consciousness
http://www.amazon.com/gp/product/026252 ... e&n=283155 :
Consciousness is at the very core of the human condition. Yet only in recent decades has it become a major focus in the brain and behavioral sciences. Scientists now know that consciousness involves many levels of brain functioning, from brainstem to cortex. The almost seventy articles in this book reflect the breadth and depth of this burgeoning field. The many topics covered include consciousness in vision and inner speech, immediate memory and attention, waking, dreaming, coma, the effects of brain damage, fringe consciousness, hypnosis, and dissociation
Och för att citera en recension om boken:
If thought about in retrospect, it is perhaps flabbergasting that the study of consciousness was not considered, and could not be considered, part of science. The impact of the behavioral school of psychology was no doubt both a symptom and a cause of this exclusion. The reasons though for excluding the study of consciousness from science are now properly given to historians, for, as this book is an indication of, extensive scientific research is now being done in this area, and this research is a fascinating story. Once thought to be the domain of mysticism and philosophy, research into consciousness has, finally, entered the domain of the laboratory. The arm-chair speculations of Edmund Husserll are now replaced by the fMRI scan and careful observations. In the words of Francis Crick and Christof Koch, who have written an article for this book, "the time to start the scientific attack is now."
Det han nämer är behaviourismen, men det han inte nämner är att behavoiurism i sitt uttryck, handlar om att reducera människans psykologi till materia. Det är ett uttryck för den materiella världsbilden som växt fram.
Jag är alltså inte kritisk mot att vetenskapsmän nu öppnat ögonen för medvetandet, jag är kritisk mot att det genomgående genom vetenskapenshistoria har funnits en sån här hets, att vissa saker inte anses som "vetenskapliga". Men det är inte av alla vetenskapsmän som är offer för scientism, utan det är bara de som inte sätter ventenskapen i perspektiv. Däremot är jag väldigt kritisk till New Agare som försöker bevisa spökens existens genom expriment. Dessa människor jagar försöker bara hitta bevis för sina trosförestälnningar.
Wilber är som jag sagt, inte en New Agare, hur mycket än Kiifen, som inte är insatt i sånna här saker, än kan påstå. Han är en pionär som började i slutet på sjuttiotalet då dessa saker var väldigt tabubelagda. Han var från början en renodlad A student som hade avskedstal på sin skola, eftersom han var den mest framstående elveven på hela skolan, han skulle senare studera till läkare på Duke, men efter två veckor hoppade han av, eftersom han hade trodde att det i större utsträckning skulle vara självständigt undersökande, men att det var samma gamla indoktrinerande litteraturindunkande. Han valde alltså att gå en annan väg. Vi tror att buddhism är en naiv religion som handlar om att tro på naiva förrationella barnfantasier, och i en bemärkelse finns det en sån del av den. Så är det med alla traditioner innan vetenskapen. Med det buddhism och liknande skolor gjort, är att de undersökt och kartlagt medvetandet från ett fenomenoligiskt perspektiv i över tvåtusen år. Det är inte konstigt att medvetandeforskare är intressarade av att göra expriment på buddhistmunkar.
Allt kan det tyckas, för att inte drabbas av insikt om att något du förkunnar
inte är oantastbart.

Sen undrar jag vad du menar med detta? Vad är det jag försöker säga som skulle vara så heligt? Det enda jag försöker försvara är att buddhismen har undersökt medvetandet och utvecklat väldigt sofisikerade verktyg genom meditation. Jag försöker inte påstå att spöken existerar, etc.
Jag håller inte med i allt Wilber säger för den delen heller, men det är antagligen den mest heltäckande, överglipliga bilden av allt jag läst inom området filosofi/psykologi. Naturligtvis är det han säger inte lika specifikt, som vad t.ex. vissa kogntiva forskare håller på med. Men det är ju inte ens hans poäng. Han håller ju på med integral filosofi.
Förklara gärna för mig meanman vad som inte är oantastbart i det jag försöker säga. Jag vet inte. Jag försöker bara förstå saker, men inte begränsa mig innan för ramarna av vad som "för tillfället" anses ligga inom för det man studerar inom det område man kallar vetenskap.