Vad skall vi ha istället för kapitalismen?

[Kallekula]

Hur många kapitalister tror förresten på att (Guds) "osynliga handen" skall komma ned från ovan med ny teknik och rädda mänskligheten från den stundande domedagen? Såna fantasier är väl mer eller mindre en nödvändig premiss för kapitalismens existens.

Så det är Bibeln nu istället för att presentera alternativ, tja varför inte.

[Kallekula]

http://www.gapminder.org/hdt_05/swe/

Lite mer fakta, som självklart är skräp eller?

[Avantgardet]

Var nu inte så ideologisk. Ta en titt på de fakta som presenterades en gång till. Du kommenterade bara en av uppgifterna. Hur är det med de andra? Om befolkningen också tredubblats i Afrika under denna period och fördubblats i Världen. Mycket möjligt, jag kan surfa och kolla. Men de andra uppgifterna?

Den uppgift som jag kommenterade är symptomatisk för hela det kapitalistiska tänkandet, den implicita värdegrund som förfäktas, men givetvis kan vi problematisera det hela på oändligt många sätt men det har ju visat sig, vid ett flertal tillfällen, vara gagnlöst eftersom ni då börjar skrika, "aj, aj, det gör ont, ge oss plåster, vi orkar inte se det hela!" (eller som du skulle uttalat det bakom ditt av smärta förvridna ansikte: Jaha, det går alltid kritisera, men kom med nåt alternativ då!). Poängen är att om du, ni, förutsätter att endast en ny typ av kapitalism kan fylla kapitalismens skor så finns ju, redan från början, inga andra alternativ. Då kan du, ni, ju lika gärna lämna dessa diskussioner bakom dig, er, trygga i vetskapen om att ni vägrar se några andra möjligheter. Om man däremot är intresserad av alternativ, på allvar, så krävs däremot ett öppet sinne, och en vilja att tänka om och revidera på alla punkter där man ser det system man förfäktar stöta på problem - inte blunda för dem kort sagt.

Sen det här med Manna från himlen. Är det inte lite naivt Kalle? Samma fråga gäller alla kapitalister, syna nu er själva, TROR ni på allvar att Gud/Mamma/Pappa/Osynliga handen/Star Trek skall kliva ned från himlen och ger er nyckeln till evigheten?

[Kallekula]

Avantgardet

...och som kommentar till de övriga siffrorna du presenterar så......?

Det var just det som jag var nyfiken på.

Att du sedan upplever en massa är en sak. Men nu talar vi om kalla fakta.

[Jbig]

Hej alla igen...

Tänkte välan att analyseringen av kapitalismen skulle locka fram folk att läsa, vilket ju även är syftet!  :wink:

Kallekula...Johan Norberg på Timbro hade dock fel, idag ökar fattigdomen, det har den gjort sedan mitten/slutet av 1990-talet. Han hade rätt att världen dock har ökat tillväxten, men det bygger han på att i stort sett ett land står för tillväxten, och har kört på i jättefart - det kommunistiska Kina! Fast det håller han tyst om!  :lol:

Nix, folk i tredje världen har fått det sämre med kolonialismen som härjade under perioden 1500-1947/1965 ungefär. Därefter har stora länder blivit självständiga eller fria i praktiken, vilka med statsmedel åter fått upp levnadsstandarden på många håll - bortsett från Afrika. Men efter 1995 har trenden tyvärr åter vänt! Fattigdomen ökar igen! Visst har folk i Indien och Kina fått det bättre, men i Indien har ännu fler fått det sämre. Delvis samma sak i Kina. I övrigt är trenden nedåtgående på de flesta håll - gemensamt med dessa länder är att de varit västerländska kolonier tidigare!

Därmed går vi vidare i ananlyserandet av kapitalismen och dess ersättningar - som en del otåligt väntar på!  :lol:  

Utbildningen och problemet med dess urvattning...

Detta visar sig i även på utbildningens område. Utbildningskvaliteten har nämligen två dimensioner. Dels har den en absolut dimension, där kvaliteten förstärks i kraft av receptiva elever, goda lärare, effektiva läromedel, etc. Dels har den en relativ dimension, där kvaliteten består i hur mycket individen höjer sig över den kunskaps- och färdighetsnivå andra nått. Att gå på ”bättre” skolor ger social prestige. I den mån utbildningen är ett sovringsinstrument är allmänna framsteg en illusion.  

Ofta har man från liberalt håll invänt mot en mer demokratiserad skola genom att påstå att sådan undervisning urvattnar utbudet och att de därmed minskar valmöjligheterna. Det svenska skolsystemet motsäger faktiskt sådana antaganden. I själva verket visar det sig att ett mera diversifierat utbud av skoltjänster och rikare valmöjligheter favoriserar de förmögna och inflytelserika familjerna. Det ökar på sikt utrymmet för ekonomisk och social ojämlikhet.  

I Sverige visar privatskolorna att de urholkar de kommunala budgeterna då den ordinära skolan förlorar elever med högre studiemotivation, vilket leder till försämrade skolresultat, samtidigt som kostnaderna för skolan ökar för kommunerna då verksamheten sprids ut och man måste sända skolpeng med eleverna! Allt enligt rapporter från skolchefer och kommunala politiker under maj månad år 2003! Idag vet vi ytterligare en sak, de privata skolorna skapar inflation i betygssystemet!

Om man såg till att den högre utbildningen blev ett mindre säkert medel att uppnå eller bevara ett ekonomiskt övertag, skulle det finnas mindre anledning att konkurrera om den hägrande sysslan, som kvalificerad undervisning representerar. Ungdomarna och deras föräldrar skulle bli mindre angelägna att välja skoltyp och utbildningslinje med tanke på vad de kan betyda för ett snabbt tillträde till högavlönade jobb, och de skulle lägga större vikt vid frågan huruvida valet motsvarar de berörda ungdomarnas läggning och intellektuella resurser.

Om man prövade att minska den ekonomiska dragningskraften hos den utbildning som säkrast leder till starkt eftersökta jobb, skulle man upplösa sambandet mellan utbildning och förmögenhet och undgå många konflikter. Åter är det då lönerna som ligger som hinder i vägen, och deras allt för höga nivåer inom nyckelposternas sfär. Genom att minska de knappa ledarposternas sötma skulle man göra lusten att jaga efter dem mindre stark.  

MVH
jbig

[Jbig]

Vi kör på med en inläggning till...

Inkomstfördelning och dess konsekvenser i längden...

Många individer som försöker avancera på den fria marknaden i kraft av exempelvis utbildningsmeriter eller politiskt tryck på de styrande, saknar förståelse för konflikten mellan individuella och sociala möjligheter. De inser inte att en möjlighet som står öppen för varje person inte står öppen för alla personer.

Problemet är den ojämna inkomstfördelningen och tillgången därmed till de socialt knappa godbitarna. Alla de som befinner sig längre ned på stegen blir utan sin behovstillfredsställelse vid en allmän köpkraftsökning eftersom denna hela tiden tenderar att fördyra priset på de knappa varorna och tjänsterna. Genom den ökande tillväxten ökar även kampen om köpkraften, vilket verkar vara raka motsatsen till vad ekonomerna förväntar sig av den ekonomiska tillväxten som sådan. Därför är det tyvärr så att den ekonomiska tillväxten i mogna ekonomier betraktas som godartad, fast den kanske egentligen är motsatsen. Även om de rikas hela kapital blev konfiskerat skulle den stora massan aldrig komma i närheten av de förmögnas levnadsstandard.

Därmed är talet om att om hela befolkningen bara väntar tålmodigt, så kommer de att nå målet att bli rika, helt befängt! Men när den ekonomiska tillväxten bringat masskonsumtionen till den punkt där den vållar trängselproblem i vidaste mening så att andras konsumtion och trängseln i platsköerna slår ut den ena individen efter den andra, då kommer nyckeln till personlig välfärd på nytt att ligga i konsten att hålla sig ett tuppfjät före de andra.

Denna utvecklig leder till att individens vilja att få vad han/hon vill ha blir alltmera skilt från att göra vad han/hon önskar. Det leder till slutsatsen att den traditionella liberala valfriheten presenteras som en realiserbar framtidsutsikt för dem som är beredda att acceptera de erforderliga liberala värderingarna, men i verkligheten framstår den på vissa nyckelpunkter alltmer som ett privilegium för en minoritet. Den erbjuds majoriteten men är tillgänglig endast för en minoritet. Spänningar och besvikelser blir de ofrånkomliga resultaten.


Det liberala systemets motsägelser och kriser...

Därför uppstår kriser i det liberala systemet. Liberalismen har alltmer fallit offer för sin egen propaganda – att erbjuda alla välfärd har den framkallat krav som inte kan uppfyllas.
När ett samhälles individer blir allt mer välbeställda, blir samtidigt det dynamiska växelspelet mellan den materiella och den positionella sektorn elakartad. Istället för att minska den otillfredsställda efterfrågan på det ekonomiska systemets avkastning, ökas denna genom den materiella tillväxten.

Problemet är här motsättningen mellan vad som är möjligt för en individ och vad som är möjligt för alla individer. Ökade materiella resurser ökar efterfrågan på positionsnyttigheter (bra och välavlönade jobb och liknande), och den efterfrågan kan tillfredsställas för den ene endast genom att den andres efterfrågan gäckas. På så sätt skärps konkurrensen, och extra resursinsatser blir nödvändiga för att hon eller han skall nå upp till en given välfärdsnivå. Alla jagar alla – och ansträngningarna blir allt mer krävande, medan ”prissumman” blir den samma.  

Tidspressen i det liberala samhället...

Det växande överflödet innebär paradoxalt också att den moderna människan blir mer, inte mindre, jäktad och stressad – därför att själva konsumtionsprocessen kräver längre tid. När produktionen av materiella varor ökar, medan den tid som står till förfogande för att bruka dem förblir konstant, blir tiden i förhållande till varorna mera knapp (varornas tidsintensitet ökar). Det påverkar individen på två sätt. Pressen på henne/honom att hushålla med den egna tiden, så att hon/han kan sprida den på sitt utvidgade konsumtionsområde, blir starkare, och detta i sig självt absorberar tid i större eller mindre grad. Samtidigt tvingas han/hon i ökad utsträckning att köpa tid genom att tillhandla sig personliga tjänster. Allt detta leder till rastlöshet. För att hinna med allt eller det mesta möjliga av vad man önskar göra försöker man göra många saker på samma gång.

Själva konkurrensens dynamik hindrar faktiskt att tillfredsställa alla människors vilja att komma ifrån knappheten. Eftersom konkurrensen samtidigt bidrar till att nya behov hela tiden skapas. Det blir ett slags växelspel som hela tiden ökar kraven på att öka produktionen av allting.  
Många liberala företrädare påstår att de rikas mål kommer att uppnås av de fattiga efter en tid, då tillväxten ger alla möjlighet att nå målen, men att det tar en viss tid. Problemet är att när de fattiga når de mål de rika uppnådde i går, är att målet därefter har förändrats, till det sämre.

Ett eget hem i ett lugnt område för rika år 1900 har ersatts av enorma villaområden idag. Bilens tjusning under 1930-talet har ersatts av trafikkaos idag. Trafiken skördar stora offer dessutom. Samt kollektivtrafikens försämringar ju fler privatbilarna blir. Samma sak med massturismen, det som förr var ett ”paradis” är i dag överbefolkade stränder och hotellområden. Den tystnad som rådde förr är ersatt av buller och ljud överallt. Den natur som fanns för 100 år sedan är ersatt av skogsplantager och skövlade skogar idag. Och så vidare, tjänst efter tjänst, vara efter vara.  

I en marknadsekonomi blir det svårt att tillfredsställa offentliga nyttigheter eftersom privat vinstmaximering inte kan vara ett medel för att nå kollektiva mål – därför att i de kollektiva nyttigheternas marknad är parametrarna anpassade till kollektiva behov.  I effektivitetstermer skulle detta innebära att individerna maximerade sina kollektiva intressen istället för de privata vinstintressena. Därmed kommer man in på sociala normer som bör göras till sociala pliktbud. Sådant måste man vanligen läras att följa – och förstå nyttan av. Sådana kollektiva nyttigheter är tillträde till natursköna miljöer, skolor, äldrevård m.m. Paradoxalt nog innebär det att ju effektivare det liberala produktionssystemet blir – ju mer beroende blir detta vinstmaximerande samhälle av just avskildhet, lugn och fridfullhet, vård och omsorg.

I dag uppfattas sådana värden allt mer som menliga för det liberala systemets funktion, av dess förespråkare – därför att de kostar pengar och insatser som inte går att göra lönsamma om alla skall ha del i dem. Just egoismen och det privata vinstintresset förstärks, så försvagas samtidigt normerna för frivillig samverkan och social solidaritet. Därmed blir den osynliga handen Adam Smith en gånga ansåg drev samhället framåt, att bli en medicin som har alltfler biverkningar ju längre tiden går mot ett ökat egotrippande samhälle.

Tillväxten i det liberala samhället som formerades i Västeuropa under 1800-talet, och även i USA och Australien, var faktiskt en rad teknologiska landvinningar parade med en inkomstfördelning mot slutet av 1800-talet ökade välfärden i västvärlden. Människor gavs ett längre liv, bättre tillgång till sjukvård, allmän läskunnighet, sanerade bostäder, mer mat och fler kläder etc. Det var frågan om ett framåtskridande som karakteriserades av både individuellt respektive kollektivt framåtskridande. Det sker främst under perioden 1875-1975.

MVH
jbig

[Kallekula]

Kallekula...Johan Norberg på Timbro hade dock fel, idag ökar fattigdomen, det har den gjort sedan mitten/slutet av 1990-talet. Han hade rätt att världen dock har ökat tillväxten, men det bygger han på att i stort sett ett land står för tillväxten, och har kört på i jättefart - det kommunistiska Kina! Fast det håller han tyst om!  :lol:


jbig

Hej.

* Sedan 1965 har genomsnittsmänniskan nästan fördubblat sin inkomst.
* Sedan 1965 fram till 2001 har den rikaste femtedelen av befolkningen ökat sin inkomst med 75%
* Värlsfattigdomen har minskat mer de senaste 50 åren än de föregående 500 åren
* Den absoluta fattigdomen har halverats de senaste 30 åren
* 1975 var 6 av 10 asiater fattiga, idag mindre än 2 av 10.
* Medellivslängden sedan 1960 har ökat med 18 år i U-länderna
* 1970 låg spädbarnsdödligheten på 11% i U-länderna, idag knappa 6%
* I början på 70-talet led 37% av U-ländernas befolkning av hunger, nu 17%. I sydöstra Asien har siffran minskat från 43 till 10%.
* Den globala matproduktionen har fördubblas sedan 1960 och tredubblats i tredje världen.
* 1950 var var 70% av de vuxna i U-länderna analfabeter jämfört med dagens siffra på 23%
* Antalet krig har halveras det senste deceniet.

Så tolkade Johan fakta fel eller presenterades de på ett felaktigt sätt eller var det fel fakta?

Om inte annat anges kommer uppgifterna i detta kapitel från FN:s utvecklingsprogram UNDP och Världsbanken, särskilt respektive institutions årliga Human Development Report och World Development Report, samt sammanställningen World DevelopmentIndicators..."

Sid 18

http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175665581.pdf

Och fel på dessa?:
http://www.gapminder.org/hdt_05/swe/


Och som vanligt väntar vi alla med spänd förväntan på svar på trådens fråga,tråden som du själv skapade.

[Avantgardet]

Om inte annat anges kommer uppgifterna i detta kapitel från FN:s utvecklingsprogram UNDP och Världsbanken, särskilt respektive institutions årliga Human Development Report och World Development Report, samt sammanställningen World DevelopmentIndicators..."

Ja Världsbanken har väl aldrig varit tendentiösa?

Och fel på dessa?:
http://www.gapminder.org/hdt_05/swe/

Men herregud!!! Vad kommer härnäst? "Knark är bajs"-kampanjen? Siffror har du väl fått i överflöd av jbig?

Och som vanligt väntar vi alla med spänd förväntan på svar på trådens fråga,tråden som du själv skapade.

...och som han redan flera gånger svarat på, och som jag vet att du tagit del av. Ibland får man för sig, i ett av dina klarsynta ögonblick, att du är med på noterna men sen i nästa stund så har du gått ett varv runt i cirkeln för att återvända till, och kamma hem, noll. Vad är poängen med detta ditt dagliga oförstånd? Nollställs ditt tänkande varje natt så att du vaknar upp som ett lika stort frågetecken varje morgon och tvingas ställa samma frågor om och om och om igen? Jag blir orolig, är det nån sömnmedicin som du äter? Skicka ett PM så kanske jag kan hjälpa dig!

All heder åt jbig, oförglömligt att se denne ensamme Atlas släpa halva forumet i anklarna genom gruset!

[Kallekula]

Avantgardet

Ja så kan man ju också tolka det. Tack för tipset.Ska jag köra nästa gång öhöö dina fakta är bajs.  

Så är det felaktiga fakta eller tycker du det bara är bajs?

Klart att du tycker att det räcker med fakta när det kommer de som motsäger vad du tycker. Det är väl i och för sig inte mer än mänskligt.

Nix han ger inga förslag. Inte du heller. Eller rättare sagt mycket vaga  sådan som man kan tolka hur som helst. Välj parti, valfritt, och lägg till x (vaga förslag eller vad det är vi sett) står för bla bla. Kanske en kul gissninglek med släkt och vänner i juletider? Vilket parti är det? Slipper man köpa massa spel och gynna kapitalet.

[Jbig]

hejsan igen...

Kallekulan han kör på som vanligt!
Nix, Kallekula, merparten av dessa dessa siffror är inte alls hämtade från UNDP. eller Human Development Report - däremot från just Timbro! Möjligen är en del hämtat från Världsbanken, men denna institution haver intressen i att måla i glada färger! Slutligen så säger tillväxt inget alls om att fattigdomen skulle minska, däremot att vissa grupper blir rikare!  Ett tips till dig, kolla de källor som ligger till grund för det du framför, så slipper du vurpa allt för häftigt! Alltså exempelvis det Johan Norberg på Timbro framförer!

Här lite info om hur det i verkligheten ligger till:

http://www.svenskakyrkan.se/lutherhjalp ... ren/fn.htm

http://www.un.dk/Swedish/Briefing_paper ... /frame.htm

http://www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=169&a=25623

http://www.lotcobistand.org/news/505

http://www.child-aid.nu/fakta.htm

http://www.id21.org/society/s5agg1g1.html

I verkligheten har alltså fattigdomen ökat - men det var ju det jag skrev!  :lol:

Därmed går vi vidare i att kratta manegen för det som komma skall, vilket i klarhet betyder att vi skapar de förutsättningar som finnes för att framlägga våra inlagor om vad som helst bör ersätta kapitalismen!

Det individuella ”framskridandet”

Individuellt framåtskridande har varit särskilt karakteristiskt för medelklassen. För att få del av detta slag av framåtskridande är individen beroende av sina personliga prestationer och sin personliga ställning. Kollektivt framåtskridande har kroppsarbetarna i Europa och vissa etniska minoriteter och andra låglönegrupper i USA erfarit; på det planet är utrymmet för personligt avancemang begränsat genom frånvaron av karriärstegar och/eller genom diskriminering; framåtskridandet måste ske genom gruppen och parallellt med den. Likaså är marknadsmakten där av kollektiv och inte privat art. Normen för beteendet heter i detta fall lojalitet gentemot gruppen, inte konkurrens inom gruppen. De personliga förväntningarnas horisont är där begränsad, och referensgruppen som bestämmer standarden för den enskilde, hör hemma inom klassen eller i dess närhet.
Så länge det kollektiva målet endast rör förvärv av materiella nyttigheter och deras kvalitet inte försämras av att spridas till många, kan kollektiv tillväxt ske utan att medelklassens individualistiska och konkurrensinriktade tillväxtprocess blir störd.

Men just spridningen av det borgerliga synsättet till underliggande sociala skikt stärker den liberala marknadskapitalismens legitimation, så undergräver den samtidigt dess ekonomiska prestanda. Vad som sprids är ju den privilegierade minoritetens konsumtionsmöjligheter som bara kan utnyttjas av ett fåtal för att undvika ömsesidiga skada. Slutsatsen blir en mångfald besvikelser för enskilda på efterfrågesidan och biverkningar på den samhälleliga infrastrukturen. Allas anslutning till det kapitalistiska marknadssystemets värderingar kommer att hota hela systemet eftersom de saknar individuella avancemangsmöjligheter, och då använder sig av kollektiva metoder som på sikt hotar hela det kapitalistiska systemet eftersom de blir allt mer effektiva ju sårbarare samhället blir för störningar. Dessutom leder denna anpassning till det borgerliga tänkandet att efterfrågan på varor och tjänster som bara kan förvärvas av ett fåtal. Därmed utsätts medelklassen för konkurrens nerifrån om de knappa varorna. Priset ökar eller så försämras kvaliteten.
En sådan efterfrågan ökar trycket på inflationistiska tendenser inom ekonomin. Det leder till en evigt ökad realinkomst – för alla. Eller evig inflation om man så vill!

Således innebär det liberala samhället – som dess förespråkare framhävdar – att det finns en social harmoni som manifesterar i en tillväxtens dynamiska formel: ”Över tiden vinst för alla”. Men ett system som uppvisar sociala gränser för den ekonomiska tillväxten (att vissa har mycket mer än andra hela tiden, trots att tiden går), kan självfallet inte göra anspråk på moralisk legitimation, eftersom de sociala tillväxtgränserna hindrar det från att uppfylla sitt löfte: att på sikt förverkliga den ekonomiska utjämningen mellan skilda befolkningsgrupper. Därmed förfaller den moraliska legitimationen, som ju förutsätter obruten ekonomisk tillväxt.

Det liberala marknadssystemets förmåga att överföra individernas efterfrågan till producenterna fungerar med tiden allt sämre, eftersom många av kraven är oförenliga med ett kapitalistiskt marknadssystem, även med hjälp av statliga åtgärder. Efterfrågan gäller ju inte bara varor utan i lika hög grad tjänster, som tidigare var allmänna eller tillhandahållna en liten minoritet. Därför utövar de inre krafter som allt fler människor omfattar genom att acceptera den liberala marknadskapitalismen, även fröet till de ständigt återkommande kriser som skakar systemet. Ironiskt nog återkommer kriserna allt oftare  ju fler som omfattas av de liberala tankegångarna.

MVH
jbig

[Kallekula]

Ja tusan vet. Du kanske har rätt. Ska mejla författaren får vi se vad han säger, så slipper jag kolla upp det själv.

Ja då är det bara att ge upp då.

Eller har du några ideer vad man kan göra? Nej det finns ju inte. Orkar inte läsa igenom helvetsplågan. Eller så är det väl helt kört och då finns det ju heller ingen större idee att läsa vad du skriver.

Ähä skiter i att mejla han. Ingen idee att läsa detta längre. Enbart sorgligt. Jag skulle säkert vara med på att förändra saker och ting men det går ju inte och inget blir ju någonsin bättre. Överlåter deppandet till de örriga. Hittar på något roligare istället. Ser till att ha det kul på vägen til helvetet istället  :)

Ha det bra

[Jbig]

Således kommer vi till kvällens sista jazzande inlaga...

Överflödssamhällets problem...

De lockelser som det liberala systemet erbjuder via sina massproducerande företag kan inte vara tillgängliga för alla på en gång för en mycket stor mängd människor, samtidigt som en spridning av dem förändrar både deras innehåll och deras egenskaper. När man marknadsför olika varor räknar man inte riktigt med att sådana privata varor ändå har en betydelse i den sociala omgivningen. Företagen säljer varor och tjänster för att tillfredsställa individuella önskningar – men samtidigt påverkar dessa önskningar tillsammans med varorna och tjänsterna också den sociala omgivningen, kollektivet!

Ekonomiska analyser utförda av ekonomerna belyser inte tillräckligt att köparna av varor och tjänster också tillsammans påverkas av konsekvenserna av sina individuella köp. När marknadsföringen och reklamen uppmuntrar individerna att tänka på sig själva, att avskärma sig från de sociala effekterna, att ”slå sig fram” och skydda den egna positionen, innebär det ett socialt slöseri. Därmed är de socialt omoraliska och skadliga för den sociala stabiliteten. Om alla uppfordras att tänka på det egna intresset, kommer många med nödvändighet att få sina förväntningar svikna.

Överdriven konkurrens på den positionella sektorn av ekonomin har visat sig vara förknippad med stora extra kostnader. Om man låter dessa kostnader växa ytterligare, når man till sist den punkt, där de samhälleliga skadeverkningarna blir alltför stora för att den individuella handlingsfrihet, som vållat dem, skall kunna tillåtas bestå. Den individuella friheten visar sig vara alltför socialt destruktiv och i längden alltför självförstörande för att detta skall få ske. Trycket på att begränsa denna frihet blir oemotståndligt.

Motivationen i den kapitalistiska ekonomin – egennyttans undergörande medicin

I det liberalkapitalistiska systemet finns en underförstådd tes som säger att människornas motivation kan underordnas resultaten. Slaktarens och bagarens egennytta skulle mobiliseras så att folk fick den föda de behövde. Det bakomliggande antagandet var, att egennyttiga handlingar har socialt nyttiga resultat. Den kapitalistiska ekonomin sysslar med produktionsorganisation, kapitalackumulering och kommersiella byten mellan enskild individer, som handlar fritt antingen var för sig eller i korporativa grupper, på basis av kommersiella kontrakt och motiverade enbart av sina egna penningvinster. Den kapitalistiska marknadsekonomin har en del sociala kontroller som gör att den alls accepteras av folkets flertal.

1) Inkomstfördelning av olika slag måste till för att de ekonomiskt sett svagaste grupperna i samhället.
2) Kontroller behövs för att marknaden skall kunna fungera effektivt i enlighet med sina egna villkor, d.v.s. sörja för att privata marknadsbeslut så långt möjligt återspeglar de sociala vinster och förluster de ger upphov till.
3) För det tredje behövs informella samhällskontroller i form av införlivade sociala beteendenormer för att marknadsprocessen skall fortlöpa. Att man följer den allmänna moralen, talar sanning och att kontrakten är legitima grunde för affärstransaktioner. Viktigt här är de tysta överenskommelser som träffas mellan parterna om deras marknadsbeteende och vilka intressen som anses legitima.  

Moralen i det liberalkapitalistiska samhället...    

Generellt sett kan regler och restriktioner för det individuella beteendet, föranledda av allmännyttiga skäl, tillämpas bäst och effektivast när individernas sociala förpliktelser är förankrade i deras eget inre. Att de tror på dem själva. Sådana förpliktelser blir allt mer nödvändiga ju mer befolkade våra befolkningscentra blir och där livet blir mer socialt rörligt.

I mindre samhällen fanns en social kontroll där grannarna kunde påverka varandras sociala uppträdanden. Sådana tryck kunde också upplevas som kvävande för individen, som ju gärna lämnade sina gamla liv bakom sig och drog in till städerna där det gick att vara mer anonym. Därmed förlorade den sociala kontrollen i styrka i just städerna. Samtidigt kräver sådana befolkningscentra sociala förpliktelser för att kunna fungera tillfredsställande för alla. Städernas minskade sanktionssystem och minskande grannbevakning innebär att de kollektiva intressena försummas i växande grad. Personer med privatorienterade normer accepterar hellre tillfälliga motiv för att styra sitt egennyttiga beteende åt ett mer allmännyttigt håll än att acceptera mer generella sociala beteendenormer.

Därmed blir skatter och liknande subsidier den naturliga framkomstvägen om man vill stimulera till eller avskräcka från et alltför privatbetonat beteende. Med tiden kommer detta att kräva allt dyrare kontrollapparater. En lösning som förr gick hem var att alla i samhället omfattade en allmän tro på en makt som regulator i samhället! Därmed kunde man slippa allt för dyra kontrollapparater eftersom människorna själva uppfyllde kontrollen av sig själva! I ett samhälle som där människorna allt mer överger denna makt, och därmed självkontroll, återuppstår problematiken med kontrollapparaten.  

Det mesta pekar mot att det blir mindre kostsamt för den enskilde att agera socialt i en social miljö än att agera individuellt. Där det ömsesidiga beroendet är stort är gruppen mer effektiv som beslutsfattare än den enskilde individen. Det beror förståss på omständigheterna, ibland kan det även vara ogynnsamt för gruppen. För individen är dock kostnaderna omöjliga att beräkna om han/hon inte vet hur de andra agerar. I ett privatinriktat samhälle försöker dock individen att ta beslut som främst gynnar honom/henne själv. Ofta kommer sådana beslut att snedvrida hans/hennes beslut i antisocial riktning.

Att sätta egenintresset före allmänintresset har drag av en dynamisk process, vars drivkrafter kan spåras tillbaka till det sociala växelspelet mellan individuella beslut. Den processen kan dock kastas om. Om människor gjordes mer medvetna om de skador som samhället i sin helhet åsamkas genom det av privatintresset bestämda beteendet, skulle denna insikt främja uppkomsten av en social moral. Men så länge samhällets moral uppmuntrar ett beteende som är individualistiskt i en annars kollektiv sfär är det svårt att få människorna att tillämpa ett mer socialt anpassat beteende.

Problemet är att detta privatorienterade beteende med tiden innebär hinder för att tillfredsställa också de privata intressena. Det är möjligt, vilket de religiösa dogmerna förr visade, att ge allmänintresset en högre preferens, till priset av en nedtoning av åtminstone vissa privatekonomiska intressen. Dock är inte människorna själva, på egen hand, i stånd att skapa och föra ut ett sådant preferenssystem i verkligheten. De behöver ett stöd från samhället för att ändra på sina vanor - en demokratisk process.

MVH
jbig

[Kallekula]

Kunde inte låta bli att läsa igenom länkarna du uppgav. Jag menar hur kan skillnaden vara så stor i uppfattning? Okej vi skippar handlingsplanerna och vad man bör göra det är ju meningslöst enligt dig och kollar på de fakta som anges.

http://www.un.dk/Swedish/Briefing_paper ... /frame.htm

Några få exempel där det blvit sämre men den enda jämförande statestiken jag kan se är denna:

"Den största nedgången av fattigdom har ägt rum i Östasien, framför allt i Kina. I utvecklingsländerna minskade spädbarnsdödligheten med mer än 40% och analfabetismen bland vuxna med 50%. Ett nyfött barn kan förväntas leva tio år längre, och skolgången har ökat med nära 50%. Men det har skett bakslag de senaste åren, och stora problem återstår. "

Står dock inte under vilken tidsperiod.

"Ekonomisk tillväxt är en av de viktigaste faktorerna i arbetet med att minska fattigdom..."

"Kina är ett exempel på vad som skulle kunna uppnås med snabb ekonomisk tillväxt som byggts på investeringar i befolkningen: inkomstklyftan mellan Kina och resten av världen har minskat med över 50% jämfört med 40 år sedan. "

Och det hänvisar du av alla till?

_____________________________________

http://www.svenskakyrkan.se/lutherhjalp ... ren/fn.htm

Vad säger den länken om om jämförelser?
______________________________________________

http://www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=169&a=25623

Vid ett expertmöte om utvecklingen i världens så kallade minst utvecklade länder, MUL-länderna, konstaterades att den extrema fattigdomen ökar istället för att minska i 34 av de 50 länder som i dag räknas som världens fattigaste.

- Uppgifterna om den senaste fattigdomsutvecklingen är inte uppmuntrande. De tyder på en obetydlig minskning, och i vissa fall även en ökning, av fattigdomen, säger Mark Malloch Brown, FN:s biträdande generalsekreterare.

Ja hur ska de ha det. Här krävs underlaget för att kunna tolka siffrorna, annars kan man vad man kan se tolka dem hur som helst

___________________________________________

http://www.lotcobistand.org/news/505

http://www.child-aid.nu/fakta.htm

http://www.id21.org/society/s5agg1g1.html

Jämför inte, så det duger inte.

Men finner du uppgifter som motsäger de som jag presenterade så visst då ger jag väl upp, igen  :)

[J R Auk]

Kalle till att börja med, det finns massor av uppslag för förändring om du bara läser ordentligt.

För det andra, vi kan väl inte stirra oss blinda på hur många som överlever sina första år, värdet av livet dom kommer i åtnjutande av måste väl tas i beräkning.
På samma sätt kan vi väl inte bara se till att det finns en skolgång?
Att läsa handlar väl lika mycket om vad man läser? Inte skulle du godkänna en läskunnig om denna enbart läst sitt namn? Vi måste väl kunna tillgodogöra oss all sorts literatur? Idag är det inte fallet hos dom "läskunniga".
Om denna enbart manar till anpassning till dom ökade marknadsbehoven av arbetskraft.

Du vill ju ha frihet. Varför inte vara lite mer kritisk mot frihetsbegreppet?

[Kallekula]

Visst finns det, men i grund och botten så ses väl det man kan läsa som kosmetika. Det är som att laga rosten på en gammal bil, att bara måla över hjälper inte, något från grunden måste väl ske. Anser vissa. Du vet mycket väl vad det egentligen handlar om ifall det väl skulle komma till kritan.  

Appropå detta med historian. Moderaternas förslag om att utse den bästa arbetaren. Hey var befinner vi oss? Fd Sovjet eller?
Eller varför inte ett slipprig "framgångsföretag" (som alltid använder sig av de senaste flosklerna när de ska berätta om företaget) där man utser dagens, veckan eller månadens arbetare. Allt för att ska den rätta vi-känslan, framgångssagan eller what ever. Ge högre lön istället. Brr.

Att inte glädjas åt förbättringar kan man ju hänge sig åt. Går alltid att hitta fel. Klart att man också måste finna fel annars skulle det ju vara riktigt illa, om det blir bättre dvs. .