Favorit i repris - den ekonomiska demokratin....

[Sökande]

Jbig skrev:

Vi avvaktar, ser om de bortgjorda hör av sig, eller om de håller sig borta nu när de inser vart det lutar åt? En har anmält sig, sökaren, den senaste av våra försmådda hjältar som nu också oroar sig om en av de sista nyliberala bastionerna är på G att fallera?

Jag förstår inte vad du pratar om. Är jag din försmådda hjälte? Vad är de nyliberala bastionerna? Vad har jag anmält mig till? Försöker du pracka på mig en massa tiitlar som nyliberal? Om så är fallet ser jag gärna att du slutar pga av titlarnas felaktighet, du har kallat mig exempelvis totalitär förut och även det var felaktigt.

[Kallekula]

Vi skall besöka en av dessa ockuperade fabriker, som inom parantes, lagligen tillerkändes arbetarna efter några års kämpande inom det juridiska systemet i Argentina.

Säker på att det en fabrik vi ska besöka? Eller 3?  :)

Nåväl verkar dessa företag på en kapitalistisk marknad? På vilket sätt kommer dessa företag rucka (eller vara ett dödligt hot som du själv säger) den kapitalistiska ordningen?

Hur många rör det sig om? Kall statistik tack.

Hur har utvecklingen, i siffror antal företag osv, varit de senaste 30 åren.

Märk nu kära läsare jbig kommer inte ge något svar. Synd för det är intressant med all typ av företagande. Driftiga människor som driver företag. Fler av dem. Där är jag och jbig inne på samma linje.

[Jbig]

Hejsan...

Sökaren verbaliserade slutligen följande:

"....Jag förstår inte vad du pratar om...."

Exakt, det har vi förstått, och därför är det ju meningslöst att taga dig på allvar, det har vi dessutom redan framfört - ju! Inte heller vet vi vad du "anmält" dig till, lika lite som du ju själv tycks veta det! Dock, försvarar man totalitära, då är nog ej steget icke stort till att själv vara det, sorry vännen lille! Epiteringen sitter fast!

Och som vi antog, hade du intet att komma med i sakfrågan........ho ho ho ho....vad vi njuter när de totalitära stampar på samma fläck.......  :D  :arrow:  8)  :arrow:  :oops:

MVH
jbig

[Sökande]

Jbig skrev:

Sökaren verbaliserade slutligen följande:

"....Jag förstår inte vad du pratar om...."

Jag ser att du inte drar dig för att ta det man säger ur sammanhanget det sades.... märkligt....tycker mig minnas att DU själv klagade över det...
Du verkar inte leva som du lär Jbig, vilket ypperligt föredöme du är.

Exakt, det har vi förstått, och därför är det ju meningslöst att taga dig på allvar, det har vi dessutom redan framfört - ju! Inte heller vet vi vad du "anmält" dig till, lika lite som du ju själv tycks veta det! Dock, försvarar man totalitära, då är nog ej steget icke stort till att själv vara det, sorry vännen lille! Epiteringen sitter fast!

Ojojooj...vad var det jag skrev Jbig om att förklara?

Jbig skrev även:

Vi avvaktar, ser om de bortgjorda hör av sig, eller om de håller sig borta nu när de inser vart det lutar åt? En har anmält sig, sökaren, den senaste av våra försmådda hjältar som nu också oroar sig om en av de sista nyliberala bastionerna är på G att fallera?

Minns du det ?

sedan..

Inte heller vet vi vad du "anmält" dig till, lika lite som du ju själv tycks veta det!

Har du en minsta aning om vad du pratar om? Du påstår att jag anmält mig och sedan har du ingen aning om det. Vilken imponerande sinnesnärvaro.

Vidare..

Dock, försvarar man totalitära, då är nog ej steget icke stort till att själv vara det, sorry vännen lille! Epiteringen sitter fast!

All denna obestämda fingerpekning... Jag har försvarat totalitärerna? Och vilka är det? På vilket sätt har jag försvarat dem?

Du framstår inte i ett bra ljus om man börjar skärskåda det du skriver. Oklarheter, din förvirring, obestämt fingerpekande som gränsar till paranoia...

Ho ho ho ho ho ho vad vi njuter av denne Jbig....

[Jbig]

Hejsan...

Trodde jag hade svarat redan, men det glömde vi tydligen! Nåväl, sökaren han framhärdar i sin frustration, men vem bryr sig!  :lol:

Vi fortsätter däremot med sakinnehållet......att se på de alternativ som finnes till kapitalism och ickedemokrati inom arbetslivet!

Demokratiska försök inne i kapitalismens lejonkula

Under 1950-talet började den amerikanske bankiren Louis Kelso fundera på varför bara ett fåtal blev rikare, och de övriga stod och stampade på samma fläck, eller fick det sämre i USA! Kelso visste att nya investeringar skulle öka produktionen, samtidigt som dess behov av mänsklig arbetskraft minskade. Detta medförde att maktkoncentrationen i både USA och globalt bara skulle öka. En sådan grogrund stred mot forne president Jeffersons dröm om det jämlika och välmående USA. Dessutom oroades Kelso av att en ökad fattigdom skulle ge grogrund för ”kommunismen”, som under 1950-talet var på frammarsch i världen. Kelso ville att industrins anställda skulle bli delägare i företagen, så att deras makt ökade och gav inflytande i de företag där de var anställda. Detta skulle stabilisera det amerikanska samhället och stärka demokratin. Kelso förde denna tankelinje under åratal och länge ansågs han lite av en kuf inom den ekonomiska och företagskulturella världen. Men efter åratal av ständiga amerikanska nederlag, både in- och utrikes, började trenden vända till Kelsos fördel, och med 1968 som höjdpunkt och fruktan för en dominoeffekt av ett förlorat Vietnam-krig som ryckte allt närmare efter 1970 fick han gehör för sina idéer. Till slut började en del politiker tro på hans idéer, och 1974 genomdrevs något de kallade ”Emloyee Stock Ownership Plan” – Plan för Anställdas Aktieägande – kallat ESOP. Företag som styrdes efter planen gavs skattefördelar och de blev även en del av pensionssystemet. Arbetsgivarna gillade den, främst för skattefördelarna. Facken var först misstänksamma, och såg det hela som ett försök att motarbeta facket. Med tiden innebar dock detta att facket och dess medlemmar fick ett användbart verktyg som delvis skyddade från fabriksnedläggelser och kapitalflykt.

ESOP var dock inte oomtvistat i USA. Det amerikanska facket var kritiskt och oroades för att ESOP kunde användas för att ersätta viktiga avtalsförmåner som pensioner och sjukförsäkringar för de anställda, och öka deras ekonomiska risker. Dessutom ansåg facket att man vid en konflikt rent av hade sig själva som motpart om de ägde ett företag. Sådana situationer uppstod faktiskt, bl.a. 1975 då ”South Bend Lathes” ESOP ägde 100 procent av företaget efter ett uppköp. De anställda fick litet inflytande och när företagsledningen villa avskeda trilskande arbetare gick de anställda ut i strejk mot ledningen.
Med tiden vände det dock för ESOP, inte minst vid stålkrisen mot slutet av 1970-talet slog mot delstaten Ohio. I staden Youngstown arbetade 10 000 anställda på stadens tre stålverk. Youngstown skulle bli ESOP-systemets eldprov...

Vi avvaktar, sedan går vi vidare......och kanske de syraka åter opponerar medan större delen av läsarkåren njuter av vårt kunnande......

MVH
jbig

[Kallekula]

Med tiden vände det dock för ESOP, inte minst vid stålkrisen mot slutet av 1970-talet slog mot delstaten Ohio. I staden Youngstown arbetade 10 000 anställda på stadens tre stålverk. Youngstown skulle bli ESOP-systemets eldprov...

Spännande. Hur ser det ut idag?

Läsare minns. Fråga alltid om totala antal företag. Sätt dem i relation till alla andra företag som bildas. Jämför. Statistik. Tyvärr lite krasst. I annat fall spännande sagor. Det medges.

Ni kära tusentals läsare kommer märka att jbig inte har något svar. Detta skärper ert kritiska tänkande. Man ska alltid ha en sund och kritisk observant blick gentemot demagoger. Se detta som en övning kära läsare.

[Jbig]

Hejsan...

Vi fortsätter med Youngstown, och eldprovet för ESOP-systemet, skulle det fungera?  :lol:

Åren 1977-1979 lades alla tre stålverken i staden Youngstown, Ohio, ner. De lokala facken försökte rädda företagen genom att bilda en ESOP och köpa företagen, men man fick stålarbetarfacken på det nationella planet emot sig. Efter en lång tids förhandlingar började det nationella facket ge med sig, men då var det för sent att rädda företagen. Några hundra jobb kunde dock räddas genom att man köpte upp verksamheter som bar sig. Fram till mitten av 1990-talet hade Stålarbetarfacket bildat 35 nya ESOP-företag. Av dessa hade tre lagts ner och i två hade personalen sålt sina aktier och förlorat majoriteten. Ohios delstatsregering var positivt inställt till bildandet av ESOP-företag och år 1986 skapade man ett informationscentrum vid Kent State University, som hade till uppgift att stödja och utveckla ESOP-tanken. Mot 1990-talets slut hade Ohio den mest stabila utvecklingen vad gäller ESOP, och de har även överlevt politiska maktskiften.

Svårare har det varit för stålarbetarfacken att få med sig AFL-CIO på det hela. Trots detta växte ESOP fram i hela USA, även företagsledarna såg fördelar med ESOP, inte minst skattefördelarna. Under 1990-talet minskade många företagsledares entusiasm. De anställda krävde att bli respekterade och behandlade som andra aktieägare, och de ville vara med och bestämma. Företagsledningarna ville inte dela makten med sin personal och konstruerade egna ESOP-varianter där de anställda helt stängdes ute från inflytande. Detta ledde till att ESOP innebar splittring istället för lojalitet till företagen bland de anställda. I företag där ESOP fungerar som det var tänkt, var produktionen ofta högre än på andra företag, vilket berodde på att personalen då anstränger sig mer för att få det hela att fungera på företaget.  

Vad lär oss då denna bild från verkligheten? Jo, arbetare och anställda kan mycket väl vara med och styra företag och ta ansvar. Inte bara det, det hela visar sig även vara en vinst för hela samhället; statsmakten och lokala samhällen får ökade inkomster, folk får arbete, och det skapas arbeten som tenderar att bli mer framgångsrika än om de skulle vara enbart privatistiskt drivna. belackarna hade således fel, det går att sprida demokratin, och går det på några ställen, går det på ännu fler ställen.....

Nyliberalerna hade förlorat en viktig strid - de hade fel i sak....något som säkerligen också den handfull totalitärt troende här på sajten kommer att sent glömma, och försöka förtränga på alla sätt rent utav......  :wink:

Snart fortsätter vi till ett annat land, och ett annat sätt, att skapa ekonomisk demokrati - Kanada!

MVH
jbig

[Kallekula]

35 företag som ska vara något slags intäkt för att kooperativ är vägen ur det kapitalistiska samhället, fast de verkar givetvis på en kapitalistisk marknad.

Så kära läsare minns detta, fakta och statistik. Jämför och sätt in i sammanhang. 35 företag i USA är som en nål i en höstack.

Nåväl kära läsare snart närmar sig jbig Argentina. En gammal favorit i repris. Spänningen stiger.

Jag har inget emot att anställda tar över företag. Händer titt som tätt. Det är bra med eget företagande. Har självklart inget med att rucka någon kapitalism att göra.

[Jbig]

Hejsan...

Då tydligen sökaren, den siste som försökte göra motstånd, även haver kastat in handduken, enär han inte rår på vårt granitblock av vattentät teori med verklighetsunderlag som empiriskt grundfundament, går vi emellertid vidare!

Det finns mer att skriva om arbetarmakt, arbetarstyre och ekonomisk demokrati, mycket mer......

Quebec i Kanada…

Idéerna om löntagarägda och demokratiskt styrda företag spred sig under slutet av 1970-talet, bl.a. till Quebec, i Kanada. Dessutom fanns det lokala krafter som också drömde om något liknande lite här och var. I Quebec oroades fackföreningsmannen Louis Laberge för att den ekonomiska krisen under 1970-talet slog mot hans medlemmar i företagen, och skapade massarbetslöshet. Laberge var övertygad om att problemet var det lilla industrikapital som fanns i den fransktalande provinsen. Företag och kapital sökte sig bort, till de engelsktalande delarna av Kanada, och USA. Laberge föreslog delstatsregeringen mot slutet av 1970-talet att facken och delstaten tillsammans skulle bygga upp en ”nationell sysselsättningsfond” för att bekämpa arbetslöshetens gissel. År 1981 började även Quebecs LO, QFL, att stödja hans tankegångar. Tanken var att de anställda skulle skapa sysselsättning genom att de själva bidrog i finansieringen och styrningen av företagen.

Statsmaktens kvarnar malde dock långsamt och år 1982 drabbades Quebec av en än värre ekonomisk kris, som under hösten gjorde ytterligare 150 000 arbetare arbetslösa. Något måste göras ansåg delstatsregeringen, kapitalismen hade spårat ur och skapat en långvarig kris i östra Kanada. Nu började man lyssna på Laberge och hans idéer. År 1983 drog Laberge och QFL igång ett eget projekt, och nu stöttade delstatsregeringen det hela genom att ge sådana företag skattefördelar om de investerade i den nystartade investeringsfonden. Efter några år började det hela fungera och fram till mitten av 1990-talet hade man skapat närmare 50 000 nya arbeten, där de anställda var delägare och kunde påverka sina företag till viss del. Det rörde sig om över 100 nya, demokratiskt drivna, företag. Delstatsregeringen hade även satsat medel, men redan efter 3 år hade man fått tillbaks pengarna genom att arbetslöshetskostnaderna minskade i samma grad folk fick nya jobb och kunde klara sig själva. Under 1990-talet blev dessa investeringsfonder Kanadas viktigaste källa till insatskapital åt industrin. På finansmarknaden i Nordamerika kallas detta kapital för ”Venture capital”. Systemet har sedan mitten av 1980-talet spritt sig över USA och Kanada.

Vad visar oss detta? Jo, att riskkapital minsann går att skaffa utanför de normala kotterierna av halvkriminella grupperingar bland de kapitalistiska samhällseliterna…ännu en spik i den nyliberala mytbildningens likkista…..

Vi avvaktar, sedan fortsätter vi vår, för totalitärer, knäckande turné....

MVH
jbig

[Sökande]

Jbig skrev:

Då tydligen sökaren, den siste som försökte göra motstånd, även haver kastat in handduken, enär han inte rår på vårt granitblock av vattentät teori med verklighetsunderlag som empiriskt grundfundament, går vi emellertid vidare!

Kastat in handduken? Knappast! Jag sitter bara inte och bevakar den här tråden hela min vakna tid.

[Kallekula]

ge sådana företag skattefördelar om de investerade i den nystartade investeringsfonden....

Jbig är rolig skyller på att totalitärer som byter inrikting i trådar, när det är han själv gör det.

Skäller på marknadsliberaler samtidigt som han propagerar klassiska marknadsliberalt sinnade förslag.

Ånyo humor.


Som sagt att stimulera eget företagande är väl bra. Klart att skattelättnader och vettiga investeringsfonder hjälper till. Har väl liberala alltid sagt. Tänk att en gammkommunistgädda som jbig insett det.

[Jbig]

Hejsan...

Enär våra kunskaper ser ut att ha tystat alla, går vi vidare, för nu är det tyst i klassen och koncentration på budskapet!  :wink:

Pennsylvania, USA…

År 1996 strejkade arbetarna i Wheeling-Pittsburgh Steel Co, och arbetarna tog hjälp av USA:s ”LO” AFL-CIO. Kassör inom det dåvarande AFL-CIO, Richard Trumka, tog kontakt med företagets största aktieägare, Dewey Square Investors Corp, där han påpekade att bolaget genom att stödja arbetsgivarsidan i konflikten hade minskat värdet på sin 10-procentiga andel med hälften. Trumka pekade vidare på att Dewey Squares moderbolag, United Asset Management Corp, hade hand om 10 miljarder dollar av fackföreningsmedlemmarnas pensionssparande. Trumka hotade med att ta ur dessa 10 miljarder dollar från företaget om de inte ändrade sig. Detta tog snart skruv, snart uppmanade Dewey Squares direktör Wheeling-Pittsburgh Steel att förhandla med de strejkande. Facket hade äntligen hittat ett medel som man kunde påverka, ett medel som marknadens aktörer alltid tvingats lyssna till – ekonomisk makt!  

AFL-CIO hade inrättat ett ”Centrum för Arbetande Kapital”, under 1980-talet med målsättningen att samordna de tillgångar som ägs av fackets medlemmar så att dessa jättelika belopp blev ett vapen i händerna på facket i kampen för nya jobb och goda anställningsvillkor. Detta kapital utgjorde under 1990-talets andra halva omkring 14 procent av det samlade aktiekapitalet i USA. Väl att märka, bara 15 procent av arbetarna var med i facket i USA, flertalet av dessa anslutna medlemmar var dessutom koncentrerade till nordöstra USA. Visserligen ville AFL-CIO ha högsta avkastning på pensionssparandet, men under 1990-talet har man även börjat se det hela mer långsiktigt. Facken ville ha en viss etik i förvaltandet av medlemmarnas pengar, sådant som goda arbetsvillkor i de företag man lånar pengar till, och naturligtvis goda löner. Man ville inte medverka till att göra kortsiktiga vinster som kommer från nedskärningar och liknande. Nedskärningar måste därför motiveras av långsiktiga strukturskäl för att de skall gynna pensionsspararnas långsiktiga ekonomiska intressen. Inte heller vill man investera kapital i företag som har ständiga konflikter mellan ledning och de anställda, eller företag som ofta bryter mot bestämmelser om arbetar- och miljöskydd. Kort sagt, man strävade efter ekonomisk demokrati…

Det går att vrida makten ur kapitalisternas händer, det gäller att ta tillbaks löntagarnas/folkets pengar från deras klor. Eller som Sherman Kreiner, VD i ”The Crocus Fund” i Manitoba, Kanada, skrev:
”Demokratin upplevs bara som vackra ord så länge vi inte har ett demokratiskt arbetsliv.”

Vi låter läsarna smälta kunskapen, sedan går vi vidare i vår numera helt accepterade skissering av en framtid utan fascism och kapitalism.....

MVH
jbig

[Sökande]

Jbig skrev:

Enär våra kunskaper ser ut att ha tystat alla, går vi vidare, för nu är det tyst i klassen och koncentration på budskapet!

Ja just det, DINA kuskaper, som i det här faller visar sig vara felaktiga eftersom jag faktiskt säger något just nu.

En fråga, om du klarar den..
Hur räknas den mänskliga faktorn in i allt detta?

[Kallekula]

Ett exempel till ja snart har vi väl en höstack med exempel, om vi väntar på några hundratusentals inlägg till. Snabbt går det inte.


Hur gick det sedan för Wheeling-Pittsburgh Steel

.... Sedan 1998 har 26 amerikanska stålföretag gått omkull.
Den amerikanska stålindustrin kämpar mot billigare import från större rivaler i Europa och Asien, låga priser och stora pensions- och hälsovårdsskulder.

Industrin uppvaktar regeringen för att få hjälp med företagens sociala kostnader.

Det talas om statlig hjälp för kostnader på 2-4 miljarder dollar, det vill säga upp till 40 miljarder kronor.”

Ojo då får några andra stålverk, och anställda på andra ställen det tuffare. Solidariskt och fint.

http://di.se/Nyheter/?page=%2fAvdelning ... 06%5c37343

Ja hur är det med löner och liknande:

"COMPANY NEWS; WHEELING-PITTSBURGH STEEL EMERGES FROM CHAPTER 11
Wheeling-Pittsburgh Steel Corp emerges from Chapter 11 bankruptcy protection; union steelworkers approve five-year contract that includes wage concessions "

[Jbig]

Hejsan...

Sökanden var tvungen att framföra något, och det blev naturligtvis fel - det också!  :lol:

Vet inte om det enbart är "mina" kunskaper - eftersom de ju bygger på verkligheten där ute......hade du svårt för det också, vännen lille? Jobbigt nu när du inte kan gnälla, men ändå blir överkörd av fakta? Eller hur, vännen lille!?  :wink:

Här har vi således en av årets korkade frågor:

"...Hur räknas den mänskliga faktorn in i allt detta?..."

Hur korkad kan man bli egentligen? Allt jag beskriver är ju taget från verkligheten, och de människor jag beskriver har ju genomlidit kapitalismens konsekvenser, men fått det bättre enär arbetslivet blivit mer demokratiskt styrt!
Vi anar den extrema frustrationen hos sökaren, enär han inget har att sätta emot, utan helt enkelt är tvungen att acceptera verkligheten såsom vi visar den här - men avunden märks ända hit.....ho ho ho ho.....vad vi njuter av att de totalitära helt enkelt blivit mer eller mindre tystade av vår briljans.......  :lol:

MVH
jbig