Avantgardet skrev:Honoré de Balzac skrev:Den kraft med vilken tankar utslungas står utan tvivel i ett direkt förhållande till den med vilken de alstras, och de slår ner just på den punkt dit hjärnan skickar dem enligt en matematisk lag, som är jämförlig med den som styr de projektiler som skjuts ut från en mörsare. Verkningarna varierar. Om det finns veka naturer hos vilka tankarna stannar kvar och skapar förödelse, finns det också kraftigt beväpnade naturer, skallar förstärkta med koppar, mot vilka andras vilja plattas till och faller ner som kulor mot en stenmur; men det finns också slappa, svampaktiga naturer hos vilka andras tankar förlorar sin kraft liksom kulor i redutternas lösa jord. Rastignacs huvud var av den sorten som är fyllt med krut och som exploderar vid minsta stöt. Han var för ung och livlig för att inte vara tillgänglig för denna beskjutning med tankar, denna känslornas smitta som utan att vi vet om det har så märklig inverkan på oss.
Jaha, men han GLÖMDE en sak. Alla är inte på ett sätt varje dag i resten av sitt liv. Det finns olika känslotillstånd också. Vem man ÄR kan inte gubbstrutten säga. Han har med största förmodan INTE stött på ens sej själv så tjurskallig som han va !??? Va liksom... ekar förnekelse här. Han va inte klok för att vara gammal han tror jag.
