Samma behov av auktoritet nu som förr.

[Skogsälvan]

Jag, utan läkarutbildning, ordinerar två joint om dagen till Skogis.
Sen kan hon drömma tbx till bättre tider.

Du är allt bra gullig du, such. Ja, önskar det hade funkat på mig, men det verkar inte vara en bra idé. Visserligen har jag bara testat det en gång, men då blev det ambulansfärd...

[SportFilosofen]

Jag har i samspråk med min läkare kommit fram till mediciner som jag och han tror på. Vad är det för fel på att förena kunskap? Bara för att jag inte har ett läkardiplom innebär det inte att jag med intresse är helt ovetande och säger "Ja, doktorn" till vad som helst. Däremot har jag respekt och tilltro till läkare, men även till mig själv.

Om du pratar om SSRI är det enda du åstadkommit i effekt är att du ökat placebo. Eftersom du nu själv tror på dina mediciner. (Det dög tydligen inte med en läkare med 5,5-14 års utbildning).   Samt tagit upp sjukt mycket tid från din läkares andra behövande patienter. Tänk om någon fått vänta med en tumörutredning pågrund av ditt tjafs?

Min doktor är överläkare i psykiatri, väldigt duktig. Den "sjukt mycket tiden" jag "tar från min läkares andra patienter" rör sig om en halvtimmes samtal var tredje månad eller så. Han menar ju att jag är sjuk och då är det hans jobb att försöka bota mig. Vi har alltså mitt välmående som gemensamt intresse. Dessvärre har det varit kruxigt att hitta en lämplig medecin. Jag har säkert testat ett trettiotal olika. Mitt "tjafs" upplever varken han eller jag som tjafs. Låt gå för att jag är galen, men jag är en rätt trevlig galning med en del relevanta kunskaper. Jag har en familjär relation till min läkare. Han vet så ini norden mycket att han inte har svårt att erkänna att just x kände han faktiskt inte till. Låt mig säga att det vore en underdrift att säga att jag har läst "några timmar"...

Om du testat 30 talet olika, föreskrivna, mediciner mot depression vill jag påstå att du tagit upp mer än lovligt med plats i vården. Särskilt när antalet preparatgrupper är betydligt mer begränsat än så.

Ditt ointresse för att diskutera dina egna problem framför grundfrågan är synnerligen störande. Skapa en egen tråd i stället för att snylta på min vet ja.

[suchanother]

Har ni läst William S. Burroughs Naked lunch, (översatt på svenska "Den nakna lunchen")?
Burroughs var utbildad läkare men hade drogproblematik, i "Naked Lunch", (det nakna refererar här till morgonsilen, ung. hans lunch), beskriver han en helt absurd scen på akutmottagningen på ett sjukhus där akutläkarna saknar resurser eftersom vaktmästaren har nallat alla piller och läkarna tar i ren desperation till avloppssugskoppen (en sån man rensar vasken med) och med räddar den en hjärtdöd patient.

I en annan konstig scen är en amerikansk turist i Mexiko och har hyrt en lokal guide. Turisten är överklass och otrevlig och frågvis, plötsligt tar guiden upp en kniv och sticker den i turisten. Hola, amigos!

Burroughs' uttrycker här sitt tvivel om den amerikanska kulturimperialismen.

[Skogsälvan]

Jag har i samspråk med min läkare kommit fram till mediciner som jag och han tror på. Vad är det för fel på att förena kunskap? Bara för att jag inte har ett läkardiplom innebär det inte att jag med intresse är helt ovetande och säger "Ja, doktorn" till vad som helst. Däremot har jag respekt och tilltro till läkare, men även till mig själv.

Om du pratar om SSRI är det enda du åstadkommit i effekt är att du ökat placebo. Eftersom du nu själv tror på dina mediciner. (Det dög tydligen inte med en läkare med 5,5-14 års utbildning).   Samt tagit upp sjukt mycket tid från din läkares andra behövande patienter. Tänk om någon fått vänta med en tumörutredning pågrund av ditt tjafs?

Min doktor är överläkare i psykiatri, väldigt duktig. Den "sjukt mycket tiden" jag "tar från min läkares andra patienter" rör sig om en halvtimmes samtal var tredje månad eller så. Han menar ju att jag är sjuk och då är det hans jobb att försöka bota mig. Vi har alltså mitt välmående som gemensamt intresse. Dessvärre har det varit kruxigt att hitta en lämplig medecin. Jag har säkert testat ett trettiotal olika. Mitt "tjafs" upplever varken han eller jag som tjafs. Låt gå för att jag är galen, men jag är en rätt trevlig galning med en del relevanta kunskaper. Jag har en familjär relation till min läkare. Han vet så ini norden mycket att han inte har svårt att erkänna att just x kände han faktiskt inte till. Låt mig säga att det vore en underdrift att säga att jag har läst "några timmar"...

Om du testat 30 talet olika, föreskrivna, mediciner mot depression vill jag påstå att du tagit upp mer än lovligt med plats i vården. Särskilt när antalet preparatgrupper är betydligt mer begränsat än så.

Ditt ointresse för att diskutera dina egna problem framför grundfrågan är synnerligen störande. Skapa en egen tråd i stället för att snylta på min vet ja.

Uppenbarligen ger jag inte dig de svar du vill ha. Osis, men så kan det vara ibland. Just nu har jag givit dig ett exempel på varför s.k auktoriteter ofta inte är betraktade med samma vördnad som tidigare. Vi har mer tillit till oss själva nuförtiden. Det tycker jag är bra.

Nädå, jag har en rätt komplex diagnosbild, så jag har testat medeciner för flera olika psykiska åkommor. Jag tycker du låter lite anklagande mot mig här om tiden jag tar upp. Ja, vad ska jag säga? Förlåt att jag finns till, gå och gömma mig i en garderob? Det är ju han som vill träffa mig. Visst finns det de som är sjukare än mig, men jag har väl rätt till vård jag också?

[SportFilosofen]

Jag har i samspråk med min läkare kommit fram till mediciner som jag och han tror på. Vad är det för fel på att förena kunskap? Bara för att jag inte har ett läkardiplom innebär det inte att jag med intresse är helt ovetande och säger "Ja, doktorn" till vad som helst. Däremot har jag respekt och tilltro till läkare, men även till mig själv.

Om du pratar om SSRI är det enda du åstadkommit i effekt är att du ökat placebo. Eftersom du nu själv tror på dina mediciner. (Det dög tydligen inte med en läkare med 5,5-14 års utbildning).   Samt tagit upp sjukt mycket tid från din läkares andra behövande patienter. Tänk om någon fått vänta med en tumörutredning pågrund av ditt tjafs?

Min doktor är överläkare i psykiatri, väldigt duktig. Den "sjukt mycket tiden" jag "tar från min läkares andra patienter" rör sig om en halvtimmes samtal var tredje månad eller så. Han menar ju att jag är sjuk och då är det hans jobb att försöka bota mig. Vi har alltså mitt välmående som gemensamt intresse. Dessvärre har det varit kruxigt att hitta en lämplig medecin. Jag har säkert testat ett trettiotal olika. Mitt "tjafs" upplever varken han eller jag som tjafs. Låt gå för att jag är galen, men jag är en rätt trevlig galning med en del relevanta kunskaper. Jag har en familjär relation till min läkare. Han vet så ini norden mycket att han inte har svårt att erkänna att just x kände han faktiskt inte till. Låt mig säga att det vore en underdrift att säga att jag har läst "några timmar"...

Om du testat 30 talet olika, föreskrivna, mediciner mot depression vill jag påstå att du tagit upp mer än lovligt med plats i vården. Särskilt när antalet preparatgrupper är betydligt mer begränsat än så.

Ditt ointresse för att diskutera dina egna problem framför grundfrågan är synnerligen störande. Skapa en egen tråd i stället för att snylta på min vet ja.

Uppenbarligen ger jag inte dig de svar du vill ha. Osis, men så kan det vara ibland. Just nu har jag givit dig ett exempel på varför s.k auktoriteter ofta inte är betraktade med samma vördnad som tidigare. Vi har mer tillit till oss själva nuförtiden. Det tycker jag är bra.

Nädå, jag har en rätt komplex diagnosbild, så jag har testat medeciner för flera olika psykiska åkommor. Jag tycker du låter lite anklagande mot mig här om tiden jag tar upp. Ja, vad ska jag säga? Förlåt att jag finns till, gå och gömma mig i en garderob? Det är ju han som vill träffa mig. Visst finns det de som är sjukare än mig, men jag har väl rätt till vård jag också?

Det är just det som är min poäng. Litar du verkligen till dig själv?
Jag menar det är väl inte dina egna studier / hemsidor / upplevelser du läser om?

Du litar ju lik förbannat på någon annan än dig själv när det gäller din sjukdom.

Webben, Illustrerad Vetenskap eller vad det nu må vara. Du har bara bytt ut ditt focus för din auktoritetstro.

Och följdfrågan måste bli vad som är vinsten med det? Nu tänker jag inte diskutera ditt enskilda fall längre.

Ciao.

[Skogsälvan]

Jag har i samspråk med min läkare kommit fram till mediciner som jag och han tror på. Vad är det för fel på att förena kunskap? Bara för att jag inte har ett läkardiplom innebär det inte att jag med intresse är helt ovetande och säger "Ja, doktorn" till vad som helst. Däremot har jag respekt och tilltro till läkare, men även till mig själv.

Om du pratar om SSRI är det enda du åstadkommit i effekt är att du ökat placebo. Eftersom du nu själv tror på dina mediciner. (Det dög tydligen inte med en läkare med 5,5-14 års utbildning).   Samt tagit upp sjukt mycket tid från din läkares andra behövande patienter. Tänk om någon fått vänta med en tumörutredning pågrund av ditt tjafs?

Min doktor är överläkare i psykiatri, väldigt duktig. Den "sjukt mycket tiden" jag "tar från min läkares andra patienter" rör sig om en halvtimmes samtal var tredje månad eller så. Han menar ju att jag är sjuk och då är det hans jobb att försöka bota mig. Vi har alltså mitt välmående som gemensamt intresse. Dessvärre har det varit kruxigt att hitta en lämplig medecin. Jag har säkert testat ett trettiotal olika. Mitt "tjafs" upplever varken han eller jag som tjafs. Låt gå för att jag är galen, men jag är en rätt trevlig galning med en del relevanta kunskaper. Jag har en familjär relation till min läkare. Han vet så ini norden mycket att han inte har svårt att erkänna att just x kände han faktiskt inte till. Låt mig säga att det vore en underdrift att säga att jag har läst "några timmar"...

Om du testat 30 talet olika, föreskrivna, mediciner mot depression vill jag påstå att du tagit upp mer än lovligt med plats i vården. Särskilt när antalet preparatgrupper är betydligt mer begränsat än så.

Ditt ointresse för att diskutera dina egna problem framför grundfrågan är synnerligen störande. Skapa en egen tråd i stället för att snylta på min vet ja.

Uppenbarligen ger jag inte dig de svar du vill ha. Osis, men så kan det vara ibland. Just nu har jag givit dig ett exempel på varför s.k auktoriteter ofta inte är betraktade med samma vördnad som tidigare. Vi har mer tillit till oss själva nuförtiden. Det tycker jag är bra.

Nädå, jag har en rätt komplex diagnosbild, så jag har testat medeciner för flera olika psykiska åkommor. Jag tycker du låter lite anklagande mot mig här om tiden jag tar upp. Ja, vad ska jag säga? Förlåt att jag finns till, gå och gömma mig i en garderob? Det är ju han som vill träffa mig. Visst finns det de som är sjukare än mig, men jag har väl rätt till vård jag också?

Det är just det som är min poäng. Litar du verkligen till dig själv?
Jag menar det är väl inte dina egna studier / hemsidor / upplevelser du läser om?

Du litar ju lik förbannat på någon annan än dig själv när det gäller din sjukdom.

Webben, Illustrerad Vetenskap eller vad det nu må vara. Du har bara bytt ut ditt focus för din auktoritetstro.

Och följdfrågan måste bli vad som är vinsten med det? Nu tänker jag inte diskutera ditt enskilda fall längre.

Ciao.

Nädå, vi kan prata lite mer generellt om du så önskar. Något måste man tro på annars blir den här världen ruskigt svår att leva med. Att tro på fakta, exempelvis APA-artiklar, har du nog rätt i att det kan sammanfalla med auktoritetstron. Så får vi kunskap. Den kunskap som den ene besitter är aldrig identisk med vad den andre besitter. APA-artiklar är petigt kliniska, opersonliga, men en läkare är en människa. Läkare är olika. Förlåt (jag ska verkligen försöka att undvika det) men nu tar jag mig själv som exempel för att det är tydligast att illustrera på det viset: Jag har träffat många olika läkare vilka har gett mig vitt skilda diagnoser. Det är jag inte ensam om. Första gångerna tror man på att läkaren har rätt. Efter några turer börjar man tvivla på om det faktiskt är möjligt att vara både si och så parallellt i till synes omöjliga kombinationer. Jag tycker att man som vuxen människa ska försöka ta ansvar för sitt liv, men söka hjälp om man behöver. Att skänka sin tilltro till en auktoritet är att frånskriva sig själv personligt ansvar. Den auktoritslängtan som florerade under andra världskriget är inte sund.

[Xinea]

Avantgardet, när du är på apoteket fråga efter det billigaste generiska tabletterna, det vad jag menar är att  tex paracetamol (generiskt namn) kan finnas med olika sk trade names beroende på tillverkaren. Finns mycket billiga SSRI om nu läkare har ordinerat detta till dig.

[Avantgardet]

Replikerade med "fruktansvärt fel" på din vad du trodde jag var, en överklassunge som seglar i skärgården.
Är tvärtom, en invandrare med proletärbakgrund. Skrev därför " inget kan vara mer fel", ung. så.

Sen, unnar ingen sjuksköterska att bli läkare, önskar lycka till och tror att de kan bli helt utomordentliga doktorer.
Mina skriverier om "läkaryrket" härstammar en tid tbx när det var knivskarp konkurrens om utbildningsplatser.
Jag gick alltid emot strömmen trots att vägen låg vidöppen, förklara det den som kan.

*Skakar hand*

Vill även påpeka att det inte är för att stila som jag diskuterar mitt yrke. Det är ett jobb som berör etik och innehåller många svåra frågeställningar. Eftersom jag lärde mig kasta lasso vid 4 års ålder och skjuta hagelbössa vid 5 så har jag, som det kanske framgår, inga självklara kanaler i släkten att göra det med. Därför ältar jag mina frågor på internet.

Samma här. Böckerna och det här forumet är typ min enda intellektuella stimulans. Farsgubben har varit råalkoholiserad så länge jag har levat, och hos honom växte jag och min äldre bror upp, och kan gott och väl betraktas som landets ledande antiintellektuella - en stor bedrift i sig. Universitetskurser läser jag, men blott per distans då jag har så sjukt svårt för universitetsmiljön och det folk som i regel söker sig dit. Så det är inte för inte som endast 20% av de universitetsstuderande har arbetarbakgrund (snacka om snedfördelning), och nu har väl vår borgerliga regering gått och tagit bort det där med att en för alla gemensam högskolekompetens att erhålla under gymnasiestudierna (oavsett program eller linje).

[Avantgardet]

Jag, utan läkarutbildning, ordinerar två joint om dagen till Skogis.
Sen kan hon drömma tbx till bättre tider.

Du är allt bra gullig du, such. Ja, önskar det hade funkat på mig, men det verkar inte vara en bra idé. Visserligen har jag bara testat det en gång, men då blev det ambulansfärd...

Men då inte för att det skulle ha inneburit någon egentlig hälsorisk utan snarare för att du nojade upp dig själv, har jag rätt eller har jag rätt? Vissa är lite nervsjuka av sig, det kan man nog bli av det här samhället och denna förebannat stressade tidsålder, och då ska de ha benso. Men som sagt brajjet är universalmedicin, så du skulle ha de där två jointarna efter att du stoppat i dig din sobril eller nåt. Själv tycker jag om att vara helt nykter mellan varven också.

Behöver vi auktoriteter, eller är vi förmögna att fatta beslut själva? Kunskaperna kan vi ju alltid tillägna oss, så vad är problemet? Det är väl ändå vi själva som måste ansvara för när vi anser oss ha koll på läget eller inte, och om det senare så faller det sig väl ganska naturligt att rådfråga någon som kan bättre?

Kan man tänka sig läkare som snarare agerar nåt slags kunskapskälla, och inte besitter lika mycket makt?

[Avantgardet]

Jag har i samspråk med min läkare kommit fram till mediciner som jag och han tror på. Vad är det för fel på att förena kunskap? Bara för att jag inte har ett läkardiplom innebär det inte att jag med intresse är helt ovetande och säger "Ja, doktorn" till vad som helst. Däremot har jag respekt och tilltro till läkare, men även till mig själv.

Om du pratar om SSRI är det enda du åstadkommit i effekt är att du ökat placebo. Eftersom du nu själv tror på dina mediciner. (Det dög tydligen inte med en läkare med 5,5-14 års utbildning).   Samt tagit upp sjukt mycket tid från din läkares andra behövande patienter. Tänk om någon fått vänta med en tumörutredning pågrund av ditt tjafs?

Min doktor är överläkare i psykiatri, väldigt duktig. Den "sjukt mycket tiden" jag "tar från min läkares andra patienter" rör sig om en halvtimmes samtal var tredje månad eller så. Han menar ju att jag är sjuk och då är det hans jobb att försöka bota mig. Vi har alltså mitt välmående som gemensamt intresse. Dessvärre har det varit kruxigt att hitta en lämplig medecin. Jag har säkert testat ett trettiotal olika. Mitt "tjafs" upplever varken han eller jag som tjafs. Låt gå för att jag är galen, men jag är en rätt trevlig galning med en del relevanta kunskaper. Jag har en familjär relation till min läkare. Han vet så ini norden mycket att han inte har svårt att erkänna att just x kände han faktiskt inte till. Låt mig säga att det vore en underdrift att säga att jag har läst "några timmar"...

Om du testat 30 talet olika, föreskrivna, mediciner mot depression vill jag påstå att du tagit upp mer än lovligt med plats i vården. Särskilt när antalet preparatgrupper är betydligt mer begränsat än så.

Ditt ointresse för att diskutera dina egna problem framför grundfrågan är synnerligen störande. Skapa en egen tråd i stället för att snylta på min vet ja.

Grejen är ju också den att läkarna skall använda en som en djävla försökskanin först och provar ut varenda icke-verksam medicin som överhuvudtaget finns innan de börjar skriva ut saker som fungerar, och detta gör de överhuvudtaget inte alls om man, som jag, har "missbrukarbakgrund" (själv skulle jag ju mena att jag brukar, vilket är en helt annan sak, men gängse språkbruk kräver att vi betraktar allt bruk av narkotikaklassade substanser som just missbruk).

[Avantgardet]

Avantgardet, när du är på apoteket fråga efter det billigaste generiska tabletterna, det vad jag menar är att  tex paracetamol (generiskt namn) kan finnas med olika sk trade names beroende på tillverkaren. Finns mycket billiga SSRI om nu läkare har ordinerat detta till dig.

Ja, fast jag gick inte dit för SSRI, har aldrig gjort det, men likförbannat så kommer man alltid ut med en ny variant av de där grejerna istället för det som jag själv vet skulle funka hur bra som helst och som jag då blir tvungen styra på annat håll. Jag säger klart och tydligt att den där skiten hjälper endast marginellt och att jag får så sjukt mycket biverkningar att det bara är läskigt att äta det, och då svarar de alltid: "Jomen det har kommit en ny här som ska vara bättre". Detta eftersom de blint litar till nåt slags framstegstanke. Erkänner att jag blir blåst av läkarna, och dyra som fan är de också. Liksom, inte lustigt att man slutar lita på dem som auktoriteter i mitt fall. Likväl går jag ju till dem om det är nåt annat jag behöver hjälp med, men det är ytterst, ytterst, sällan jag är så sjuk.



Och Such, visst jag gillar också Burroughs.

[Xinea]

Avantgardet, om det kommer ut nya läkemedel då finns det ju info i fass + bipackssedel Har du läst någon gång? Min väninna hostade och fick en hostmedicin utskriven - efter att hon had eläst bipackssedeln ringde hon mig och sa att hon hade bestämt att hosta vidare - det var så många biverkningar bl a man kunde bli förlamad. Det är inte hela sanningen eftersom måste måste he med i FASS/BPS alla sk  events som händer under forskningstiden med patienterna  Det vad jag vill säga är ju att när det kommer ut kan det bli svårt att tolka läkemedelstexten och exakt veta hur mycket bättre är en medicin jämfört med andra om det inte finns jämförelser dvs studier där de läkemdel har blivit jämförda. Sedan brukar inte läkare ha bra kollpå vilka generiska är billigast. Om du får biverkningar bör du tala om det med din läkare och ni måste testa ett annat läkemedel. Du säger att i stort sätt är du frisk - det är ju tur! Jag tycke rinte det är rätt av älakre att när du går till läkare pga någon åkomma då skriver han bl a SSRI. Man måste ta ordentlig anamnes först. Det verkar vara jätte lätt att få antidepressiva utskrivna.

[Avantgardet]

Avantgardet, om det kommer ut nya läkemedel då finns det ju info i fass + bipackssedel Har du läst någon gång? Min väninna hostade och fick en hostmedicin utskriven - efter att hon had eläst bipackssedeln ringde hon mig och sa att hon hade bestämt att hosta vidare - det var så många biverkningar bl a man kunde bli förlamad. Det är inte hela sanningen eftersom måste måste he med i FASS/BPS alla sk  events som händer under forskningstiden med patienterna  Det vad jag vill säga är ju att när det kommer ut kan det bli svårt att tolka läkemedelstexten och exakt veta hur mycket bättre är en medicin jämfört med andra om det inte finns jämförelser dvs studier där de läkemdel har blivit jämförda. Sedan brukar inte läkare ha bra kollpå vilka generiska är billigast. Om du får biverkningar bör du tala om det med din läkare och ni måste testa ett annat läkemedel. Du säger att i stort sätt är du frisk - det är ju tur! Jag tycke rinte det är rätt av älakre att när du går till läkare pga någon åkomma då skriver han bl a SSRI. Man måste ta ordentlig anamnes först. Det verkar vara jätte lätt att få antidepressiva utskrivna.

Men herregud, jag kan FASS innan- och utantill! Har hunnit vara med ett tag. Generika snackar man ju med apotekspersonalen om, och självfallet ber jag alltid efter den billigaste (i själva verket är det väl också så att apotekspersonalen har som nåt slags regel att alltid per automatik erbjuda den billigaste, åtminstone så brukar de säga det till mig). De problem som jag har skriver man, beroende på vem människan är, endera ut benso eller SSRI till, och eftersom jag har den bakgrund jag har så har jag tydligen bara det senare alternativet. Benso tycker jag inte ens om. Bäst hade varit om jag gick på en daglig dos om ca. 200mg tramadolhydroklorid, vilket är löjligt lite, alltså hälften av vad som vanligtvis ordineras mot olika typer av värk. Ska man ens kalla det ett opiatmissbruk? Nej. Varenda heroinist i det här landet skrattar arslet av sig när de hör mig säga nåt sånt. Men det funkar bra för mig. Lustigt nog så har ju också den kemikalien nåt slags samröre med det serotonerga systemet. Men glöm att jag skulle få det utskrivet, trots att ingen risk därmed föreligger för missbruk (man kan ju inte ens kalla det ett missbruk), och det finns heller ingen risk att jag skulle sälja dem eller byta bort dem mot annat (i helvete heller, de skulle jag i såna fall ha själv!). Det är en dos som man inte ens blir s.k. "påverkad" av. Det är vad som funkar, efter mycket efterforskningar. Sen att jag röker en braja emellanåt är en annan sak, det är jämförbart med att andra tar sig en pilsner eller två. Det är alltså mer av slaget "festande", om man vill göra en jämförelse. Är för ärlig av mig för att springa till läkarna och låtsas värk. Kör inte med skådespel, är rak av mig.

[Xinea]

INte en tanke att sluta?

[Avantgardet]

INte en tanke att sluta?

Varför skulle jag? Varför slutar inte du se på TV eller köra bil, eller äta ditt och datt?