Jag söker en funktonell primärgrupp

[Åkes granne]

Kul det där att upptäcka 6.33,
men när det gäller rättvisa så är det en föreställning som enbart existerar i vår tankevärld, egentligen en utopi.

Rättvisa, vad är det i sammanhanget, en konstruktion som likt ett manuskript skall ge tillbaka något taget, men livet går inte att backa, det går inte att ta tillbaka gärningar. Upprättelse, att få rätt, men jag vet ju redan innan vad som är rätt, det blir en ordlek utan verklig betydelse där en skall pekas ut som syndare och den andre som offer.
Men jag vill ju inte vara ett offer, det är ju en dubbel nesa, hellre då, gör mig till en syndare än att jag förlorar två gånger i rad, först släpa korset och sedan korsfästas, för dina synders skull.

Ja, men dåså. Vem är det som "hittat på" detta för den stora massan då?


Vad kallar du naturens / världens / världsalltets: naturliga sammanhållning i komplexa fusioner av frånstötande magnetism, och så vidare...? Människan agerande i sin neuros sökande efter självständig mänsklig upplysning, i symbios med detta?

Du missförstod mig helt. Du ser inte ett sammanhang i det första korta inlägget där jag citerar dig, med tre meningar? Jag frågar seriöst. Du ser inte konsten, buskapet, meningen, enkelheten, det uppenbara -i det jag säger? Eller var tror du att jag menar egentligen?

Att jag därtill bidrar med det löjliga, du ovan inledde inlägget med.. just för att DU ska FÖRSTÅ konsten.. samtidigt som du inte gör det..

Jävligt märkligt.

[Zokrates]

En dålig smed anklagar järnet, du däremot skapar ett verk och anklagar sedan betraktaren för att inte förstå vad det dels är och hur det dels skall brukas. Konstigt.

Ja, men dåså. Vem är det som "hittat på" detta för den stora massan då?

Människor före oss, det finns inget som är ristat i sten före människan om hur vi skall leva, vi skapar våra liv efter de mallar som utvecklats av våra förfäder ( könsneutralt ord, märkligt nog ). Har du gjort något helt unikt, eget, som endast du är ensam om?

Vad kallar du naturens / världens / världsalltets: naturliga sammanhållning i komplexa fusioner av frånstötande magnetism, och så vidare...? Människan agerande i sin neuros sökande efter självständig mänsklig upplysning, i symbios med detta?

Här förblandar du naturlagar som finns oaktat vår existens, med människans strävan efter trygghet i en fientlig miljö.
Vi är i sammanhanget endast en biprodukt, och kan endast parasitera på vår omgivning, detta i sin tur kan endast ske på två sätt, med eller mot naturen / miljön.

Att jag därtill bidrar med det löjliga, du ovan inledde inlägget med.. just för att DU ska FÖRSTÅ konsten.. samtidigt som du inte gör det..

Konst är ett artificiellt uttryck för det vi upplever med våra sinnen, det finns god konst som är estetiskt tilltalande och det finns grotesk konst som är estetiskt motbjudande, ALLT DÄREMELLAN ÄR LJUMMET, VARKEN ELLER. Det är inte märkligare än så.

[Loke]

Det här är inte så mycket ett svar på vad ni skriver Pop-Jimmy och Åkes Granne, men ni får gärna läsa det ändå och kommunicera tillbaka. Trots att jag inte så ofta tar mig tiden/har lust till att läsa och förstå allt ni skriver (nu är och skriver ni ju ganska olika, men ändå förhållandevis likt jämfört med många andra här på stället, som jag tex) så vill jag först och främst säga att ni verkligen ger ett mervärde här på forumet. Det kan för mig ofta ge en frihetskänsla att läsa det ni skriver iom att ni så prestigelöst lämnar ut och löser upp er själva.

Det hoppas jag att ni tar till er och har med er i fortsättningen. Jag har i skrivande stund en tro på att jag faktiskt kan ge er lite hjälpande feedback, vilket känns bra för mig. För är det inte det utbytet av bekräftelse som ni uttrycker brist på? Ömsesidigt givande, där ena delen givande tex kan vara en frihetskänsla från upplösta föreställningar och andra parten ger i form av sin tacksamhet.

Så att lösa upp föreställningar och vidga vyerna är ju uppenbart en av era största styrkor. Fråga er själva hur ni kan använda denna förmåga så konstruktivt som möjligt till andra människors hjälp. Vad krävs för att ni ska kunna dra nytta av denna förmåga och därmed bli behövda? Och vad är hindren?

tillit

[Åkes granne]

Tack.

[Åkes granne]

Har du gjort något helt unikt, eget, som endast du är ensam om?

Världen s a s "fortskrider". Har inte direkt med att vi "blandas upp" mer och mer att göra, eller är det så? I så fall delar/utgör kollektivism och individualism samma värde, och detta är livets stora hemliga kreativitet. Mänsklighetens "budskap" i sig själv.

[Åkes granne]

Mindes precis vad jag skrivit om min far och min menlösa upplösning med alkohol, och förstod abrupt. Jag vet vad detta handlar om Jimmy, eftersom jag känner igen mig i dina psykologiska uppväxtvillkor ang. "hinder", som jag fått en blick på i tidigare inlägg från dig. Jag kände att jag VAR min egen pappa nu när jag satte mig och började skriva inlägget -eftersom jag lever på den andra/första sidan av mig själv, där min självbild/egen källa, är en komplex total-identifikation med mina föräldrar, som allt det jag är, men inte är (mitt föruspådda Jag, s.a.s.) Brukar inte känna detta dock, det var en förnimmelse (detta annars utgör mitt mentala centrum, minnet av honom, inser jag.)

Ja. Om du säger att det är "fel" på dem, och "tänker försöka hjälpa" dem, vilket blir en obalanserad rundgång.

Så du ser inget fel? Det är ju det jag försöker fråga mig. Antingen är det fel på mig eller så är det fel på andra, jag ser ingen annan utväg. Det måste isf vara fel på mig. Och jag frågar då uppriktigt: Vad är felet på mig?

Okej. Detta är all drivkraften till ditt "sökande" efter kunskap..? Någon har brutalt "förstört ditt arbete" och tagit ditt liv ifrån dig (och hotar att "ge dig dåligt rykte", eftersom den RENA viljan döljs/alltså att "hjälpa", vilket då blir "tvånget" för att bara av ren frustration rentvå sig som god -samtidigt som man är så "överlägsen" -å andra sidan, vilket ger ett märkligt intryck tillsammans..) Extrem obalans alltså, i strävandet efter "absolut balans".

Och detta leder till ditt filosofiska koncentrationsläger (dina höga krav SJÄLV!).. som handlar om att förstå vilken sida man står på, ang. det MAN INTE ÄR; och tvärtom. Förstår du vad jag menar, med det sista alltså? Detta är sökande efter PERFEKTION. Men det känns som något är väldigt "glömt" vilket ger en känsla av en defekt, vilket blir "behovet". Man HATAR något, vilket blir det återskapande healandet; defekten/behovet.

Det finns andra "kontaktfält" om man inte är rädd för att förlora sina "mentala" resurser. Detta innebär inte att man blir en "idiot" eller umgås med "idioter", detta är något mer genuint och mindre "desperat" bara.

Jag tror jag förstår. Jag ska offra mina "mentala" resurser, för att "smälta in" i massan? Bete mig mer korkat och inte påpeka "andras" misstag? Visst. Jag förlorar på så sätt mental makt, jag måste börja komprimissa med andra.

Nej det var inte så jag menade. Du agerar nu exakt "rädslan".

Jag menar typ att förstå varför andra människor beter sig som de gör, utan att etikettera dem med egenskapade psykologiska "former" av "spel"/kontrakt.. vilket då kommer göra dig "dömd" igen, eftersom du "tar mer än du ger".. osv.

Men detta är ganska svårt. Man skapar ett HELT NYTT kontrakt genom att återgå till "känslorna" (utan att "falla offer" för egendomliga skuld-monument.. "lyckan" i det NYA/den rena potentialen, är att man inser att man överlever, vilket innebär att den andra (dvs. LIVET) är det som DÖR.. vilket leder till "skuld" (den som aldrig ville vinna blev värderad).. när detta perverteras till en inåtvänd intellektuell relation där Jaget är det som DÖR, och att man här inte KAN SKILJA på dessa "poler", vilket leder till "problem"...) Man kan då inte skilja mellan sig själv och andra i denna rörelse/dramatik, vilket gör att man ständigt "förstör för sig själv", eftersom man är beroende av andra i dialogen..

Du har skapat en ledande kritisism; bland annat genom att "bära"/fokusera fack av memorerad information från de auktoriteter du ser upp till, för att du tror att detta ska leda till samma "resultat", bara du går i deras spår genom att hitta på ett eget projekt. Du är omedvetet livrädd -för att förlora kontrollen över denna "datorisering" (som ÄR felet!)

Du började sluta tro på Gud när du var barn när du inte visste vad du kunde lita på, -förutom tilliten själv. Sedan började du istället tro att det var något fel; och gjorde denna analys till en identitet för att "separera" och "se vart du står" -för att få personliga perspektiv och skydda dig från din pappa födde du ett "fel" och skapade ett djupt mysterium kring det, som vi kan kalla för "kreativt meningskapande av massan". Du är jätterädd för att identifiera dig med honom..

Du kan inte skilja mellan dig själv och andra på några inre dolda "punkter" ..på något sätt.. -skyldig/oskydlig (manifesterade i intellektets former/elitism -vilket är "du").. ett slags ständigt etiskt kontrollbehov "på liv/död"...

Ja, det är något som är fel. Och detta ÄR MYSTERIET. Jobbigt. Men vilken extrem resurs till "begåvning".

..eftersom du vill hålla din källa HEMLIG. Du vet inte vad Gud är; för du söker BORTOM dina villkor; du söker dig själv -din egen TANKE-BANA. Gud är allting och du vill vara "mystiken".

Känns som det finns en känsla, ett minne av en "tung dualism", som skapar ansvarsbörda och "ständigt fel" i ditt hemförflutna ("mamma och pappa"..)

Det är som om du "förstod allt", men var för "ung" för att "kunna göra något".. och detta är din "inre renhet"... (känns som "svaret" ligger i att "vända ut och in" på detta, och du förstår vad jag menar..)

Kanske låter generaliserande och ytligt.. men i alla fall..

[Åkes granne]

Till PopJimmy igen:


Du blandar visst ihop "leken" med "intentionerna" -därför utstrålar du en "obalanserad nervositet" som du ständigt "kontrollerar" -genom andra människor, även om du är "välvillig".


Många gör såhär. De tror att de är "charmiga". Det stämmer inte. Det gör allting förvirrat för andra; "man undrar vad man själv menar" -vilket man inte gjorde från början. Någon har alltså där börjat försöka "flytta på papperna" -just eftersom de är blanka.

Det är som att ibland; "vara en trevlig människa" och ibland; "umgås med sina vänner".

Skulle kännas bra om du inte avfärdade detta bara för att "du vill det".



Allting handlar väl om att hela tiden vilja LÄRA någon något: återgår man till platsen där man "älskar sig själv" ("dominant" kärlek, trots tillvarons KAOS) -måste man fråga sig varför man gör detta. Detta är att vara en PRODUKT av sina föräldrar/genetiska betingelse. Många tror att det är "kärnan av allting" -detta stämmer inte. För då blir det som att den fria viljan är att "behandla andra". Det är som att utnyttja sitt eget liv.

Det som uppmärksammas som "den egna viljan" -är att vilja frigjöra sig från detta.

[Åkes granne]

Det finns hela tiden en nivå där alla möts som MÄNNISKOR, eftersom vi vet att allting är ett spel. Vissa personer tror att de är unika om detta medvetandeplan -samtidigt är det detta som utgör "spelets regler" -som inte existerar.

Den "mentala stabiliteten" eftersom man inte är rädd. Man är bara rädd att människor inte ska förstå detta (vilka fastnar i "mörkret" som en slags tillgång.)