Logos skrev:Jaha då, hoppla hej, barnen sover så nu kör vi.
Överlag kan man säga att identitetssatsen har sin plats som ett axiom i ett logiskt system. Men vad är då ett axiom? Jo någonting som du måste anta för att hålla ihop det logiska systemet. En konstant, så att säga, som reglerar variablernas ordning gentemot varandra. Och visst kan ett logiskt system vara användbart, men det är ju en rätt avancerad skolastik att anta att verkligheten skulle av sig själv ha någon form av logisk ordning som grundval bara för att du tillskriver den en logisk ordning. Läs Hume!
Orsaken till att vi tillskriver verkligheten en logisk ordning är att alla våra erfarenheter tyder på detta. Om vi renodlar de mönster som framgår ur mänsklighetens samlade erfarenheter och skalar av dem till det yttersta kommer vi fram till bland annat identitetslagen. Om vi däremot erfor att saker och ting i vår omgivning förvandlades till andra ting hur som helst, att min katt får vingar och flyger iväg, att huset börjar brinna utan att brinna ner osv. så skulle vi inte ha några erfarenheter som vi kan integrera med vårt förnuft och se sammahang och struktur i. I en sådan värld skulle inte erfarenheterna stödja att verkligheten är en logisk ordning.
Hela vårt männksliga kunskapsbygge är ett logiskt system. Det är med största sannolikhet logiskt av den anledningen att verkligheten är logisk. När våra erfarenheter pekar på att verkligheten är logisk och förutsägbar så generaliserar vi och antar och att verkligheten faktiskt är det den är och ser identitetslagen som en av grundpelarna för kunskap. Sedan kan vi använda logik och konsekvens som ett av kriterierna för att skilja kunskap från fantasi. Detta var varför vi människor faktiskt kommer till insikt rent praktiskt om identitetslagen. Men den går även att resonera sig fram till på teoretisk väg, som någonting som krävs för att det alls ska gå att göra kunskapsanspråk.
"För att något alls ska gå att veta krävs 3 villkor:
1. Det måste finnas något att vinna kunskap om
2. Det måste finnas någon som vinner kunskap
3. Att vinna kunskap om något är att vinna kunskap om vad det verkligen är (om det inte är något finns inget att vinna kunskap om)
Dessa 3 villkor är det absolut mest grundläggande vi måste acceptera om det överhuvudtaget ska vara möjligt att leva, röra sig, äta, tänka och gå. Även om dessa tre antaganden inte går att bevisa till 100 % eller kan sägas innehålla evig sanning är det de mest grundläggande och O-reducerbara vi har tillgång till. Dessa villkor måste vi per definition bygga allt vårt tänkande och handlande på. Ur detta följer tre axiom: Existens, medvetande och identitet. Existensen existerar (det finns saker i verkliga rummet) medvetandet är medvetet (medvetandet kan vinna kunskap om det som verkligen finns) och A = A (saker är verkligen det de är och inget annat).
Ur dessa tre axiom följer en mängd följdsatser. Här är två exempel: Ur identitetslagen (A = A) följer att A inte = inte A. Detta innebär att motsägelser inte kan existera. Motsägelselagen är en följdsats till identitetslagen. Om identitetslagen tillämpas på handling och rörelse kan lagen om orsak och verkan härledas. Om varje ting är vad det är och inget annat kan det bara verka på ett visst sätt och inget annat. Det ingår alltså i tingens natur att följa orsakslagen.
Nästa steg i den objektivistiska tankebyggnaden är att ta in människan i verkligheten. Rand gör två antaganden om människan. Människan har ett förnuft och kan välja. Människans förnuft är medvetet om existensen/verkligheten och identifierar och integrerar det material som sinnena ger. Människan upptäcker verklighetens natur och hur saker och ting hänger ihop genom att tillämpa de tre grundläggande o-reducerbara axiomen på sin erfarenhet. Fantasifoster och konstiga idéer följer inte kunskapens tre axiom och är därför inte en del av det rationella förnuftet. Fantasifoster kan därför enkelt skiljas från verkligheten genom att de inte går att undersöka, inte följer identitetslagen, orsakslagen, motsägelselagen, och lagen om existensens primat (att existensen har företrädesrätt framför medvetandet [medvetandet observerar bara existensen]). " (min vanliga källa s. 42)
Logos skrev:Du visar en viss brist på förståelse redan i ditt första inlägg, då du konsekvent tillskriver en viss partikel en viss identitet, och argumenterar därifrån om dess egenskaper, medan problemet till stor del ju handlar om att tillskriva en "partikel" en viss identitet över huvud taget! Det är precis som JR skriver, beskrivningen av partikeln kan antingen aldrig vara partikeln i sig, eller så är det bara beskrivningen som är partikeln i sig!
Och förövrigt vill jag inflika att man i formell logik brukar skriva a <-> a, alltså om och endast om a gäller så gäller a. Vi måste fortfarande ta reda på om a gäller!
Beskrivningen av partikeln är endast en beskrivning och inget mer. Partikeln i sig är endast partikeln i sig och inget mer. När vi pratar om olika ting i verkligheten som t.ex. partiklar så använder vi begrepp, beskrivningar av tingens karakteristiska egenskaper. Det skenbara problemet med kvantifysiken är att det inte finns "någon partikel i sig" eftersom att den befinner sig i ett odefinierat kvanttillstånd. Den parikel i sig som existerar under en observation existerar inte i sig när den inte observeras.
