Könsfixering i debatten om försäkringspremier

[Kallekula]

Nu vet jag inte om ni skrivit om anledningen till detta (har inte läs alla inlägg), men förklaringen från försäkringsföretagen är den att eftersom att kvinnor i högre utsträckning har hand om barn så leder detta till fler olyckor (eftersom ungarna också ingår i försäkringen). Därav högre premier. Dock så uppger, mig veterligen, inte kvinnor när de tecknar försäkring om de har ungar, är ensamstående kvinnor etc så där få alltså kollektivet kvinnor bära kostnaderna. Vad jag fattat av det hela.


Ganska mysko men så har jag fått det förklarat.

[Rorschach]

Kommer man också att ta bort differensen i premie baserat på åldern?

Det finns en relativt ny utredning om åldersdiskriminering där det kanske framgår åt vilket håll det lutar, se [1].

[1] http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/1 ... 7f9b42.pdf

[Justin Case]

För övrigt klagar nästan ingen av de män som lider brist på sex, eftersom det är så skamligt för en man att alls erkänna att han lider brist på sex.

Den enda jag hört klaga och göra jämförelsen är du.

Jag skulle uppskatta om du ville svara på mina frågor istället för att bara påpeka hur många och vilka som "klagar och gör jämförelsen". Sakargument tack. Om jag är den enda du hört "klaga och göra jämförelsen" kan det väl bero på att det är tabu att göra det, och att jag är modigare än andra män? Jag kanske inte ens tillhör den grupp män som jag påstår blir orättvist behandlade, jag kanske bara helt enkelt reagerar på orättvisor när jag ser dem. Det är det väl många som gör, eller i varje fall borde göra?

Svara nu på frågorna jag ställde i mitt förra inlägg.

[Justin Case]

Jag tycker att problemet ligger här: ->

Det är ett ständigt motargument från män: du ska inte ha det bra, för vi har det inte bra. Och sedan så frågar man vad som män inte upplever som är så bra och vad man ska göra åt det, och får bara luddiga svar, och i slutändan så verkar män ändå vara ganska nöjda med sin position. Och därför vill de att kvinnor ska vara nöjda där de är.

Att män svarar "luddigt" när de ombeds förklara vad de vill ha mer av beror naturligtvis i väldigt många fall på att det är tabu i vårt samhälle för en man att påpeka att han tycker att kvinnor är orättvist ovilliga att ha sex med honom och att han skulle vilja att de blev villigare till det. En man blir betraktad som "loser" om han säger sådant, avfärdad som pinsam, patetisk, ovärdig. Som om det självklart vore en mans eget fel att kvinnor behandlar honom orättvist. Som om kvinnor vore någon sorts alltid rättvisa domare över männen. Den föreställningen, att en kvinnas dom över en man alltid skulle vara rättvis och vettig, skär sig rejält med verkligheten: en påfallande stor andel av kvinnorna i vårt samhälle tänder i första hand på, och ligger i påfallande stor utsträckning med, riktiga rötägg till män - mördare på fängelserna, rånare, slödder. Vad skickar dessa kvinnor - och de är många - för signaler till de män som idag stämplas som "losers" för att de är t.ex. "för snälla"? Att dessa "alltför snälla" män ska börja mörda och råna om de vill få kvinnor att falla för dem?

Nu är det säkert så, att det inte alls skulle bli bättre om kvinnor tvingades, eller tvingade sig, till att ha sex med män de inte tände på. Och det föreslår jag inte heller. Antagligen är det bäst att de får fortsätta dras till mördare och rånare, om de nu absolut inte kan låta bli det. Jag tror på att låta människor göra sina val, att individens autonomi bör respekteras, till och med i större utsträckning än vad de flesta svenskar verkar vilja att människor ska få göra.

Jag bara påpekar att det sammantaget tycks vara så att svenska kvinnor nu har det lika bra som svenska män, genom att deras större valfrihet på sexområdet ger dem en lyckomängd som inte männen har tillgång till och som troligen kompenserar för att kvinnor har lägre löner än männen. Om man skulle ändra endast på det sistnämnda (alltså göra lönerna för kvinnor och män lika höga), skulle männen sammantaget, livskvalitetsmässigt, hamna lägre än kvinnorna i lyckonivå, eftersom balansen mellan två varandra kompenserande diskrimineringar på två olika livsområden då skulle rubbas, så att endast kvinnors diskriminering av män, och det lyckounderskott för männens del som följer av det, skulle kvarstå, och sammantaget göra männens sammantagna lyckonivå lägre än kvinnornas. Därför bör man inte göra det.

Lägg därtill att kvinnor generellt lever längre än män. Fem år längre i genomsnitt. Hela fem år av liv, det är väldigt värdefullt det, för en människa. Varför kan inte det, redan bara det, ses som fullgod kompensation till kvinnorna, som en könsrelaterad fördel de har som kompenserar helt och fullt för de könsrelaterade fördelar männen har (t.ex. högre lön)?

Anta att lilla Karin får gå på ridskola, och att lille Pelle får åka på skidläger. Plötsligt vill Karin även åka på skidläger, och Pelle vill även gå på ridskola. Men det finns bara en ridskola, och Karin vill inte ha Pelle på sin ridskola. Därför låter man inte Pelle gå på ridskolan. Att då låta Karin gå på både ridskola och åka på skidläger skulle signalera till Pelle att han är mindre värd än Karin - han får ju bara åka på skidläger medan Karin får göra både detta och dessutom gå på ridskola. I ett sådant fall tycks väl den bästa lösningen vara att låta dem göra bara en sak var, och spara pengarna man hade kunnat lägga på ett skidläger till Karin till något senare tillfälle när man kan fördela dem mer rättvist över de två barnen istället.

Varför inte resonera likadant när det gäller fördelning av livets goda mellan vuxna av de två olika könen?

Många kvinnor är inte nöjda med sin position. Och då är det något som är fel.

Inte mer fel än vad det är att många män inte är nöjda med sin position. Man måste inte försöka förändra allt som kan beskrivas som "de och de är inte nöjda med sin position"; det är långtifrån självklart att den förändring du vill se skulle höja lyckonivån i hela samhället sammantaget. En medicin kan ha större negativa biverkningar än goda effekter.

Och det där med att män verkar må ganska bra: de visar väl helt enkelt inte hur de verkligen mår. Det faktum att de flesta i vårt samhälle inte på långa vägar visar hur mycket de lider är väl knappast något du kan vara omedveten om? Det är ju status att vara lycklig och klara av sitt liv utan problem, de flesta (både män och kvinnor) vill se ut att vara sådana oavsett om de är det eller inte.

Om ni - män - inte är nöjda med hur ni har det idag, då får ni klargöra hur ni faktiskt vill ha det. Komma med rimliga förslag till förbättring.

En förbättring vore att kvinnor slutade tjata om att män könsdiskriminerar dem på vissa områden, när de inte är bättre själva på andra områden. Kvinnor könsdiskriminerar män lika mycket som vice versa, bara på andra områden. Om kvinnor började inse hur bra de har det istället för att klaga, skulle samhället bli trevligare för både män och kvinnor.

Sedan finns det naturligtvis individer som verkligen mår dåligt, och de ska man ta hand om, men de utgörs av både män och kvinnor. Det är inte det minsta klart för mig att kvinnor generellt skulle må sämre än vad män generellt mår. Inte heller lyckoforskningen tyder på något sådant. Lyckoskillnader mellan människor kan kopplas till många faktorer, som t.ex. sjukdom, sklismässofrekvens, grad av demokrati i landet man bor i osv, men inte just till kön (just i vår del av världen).

[Justin Case]

Skulle du hellre vilja vara kvinna idag?

Kanske inte hellre, men lika gärna, om vissa villkor är uppfyllda, se nedan. Jag tror heller inte att någon särskilt stor andel av Sveriges kvinnor verkligen hellre skulle vilja vara män. Om de säger det, kan det vara lögn och taktik, för att få igenom orättvisa förbättringar på männens bekostnad men kunna framställa det som enbart "utjämning". Skulle kvinnorna i Sverige få lika hög lön som männen, men ingenting annat förändras, skulle jag hellre vilja vara kvinna än man i Sverige, eftersom kvinnor som sagt har fördelar framför männen på andra områden. Men att jag skulle gå med på att byta mot att vara kvinna förutsätter att jag får byta med en kvinna vars framtidsutsikter är i förhållande till andra kvinnors minst lika goda som mina nuvarande framtidsutsikter är i förhållande till andra mäns. Om jag nu har ett ganska bra liv, skulle jag självklart inte vilja byta med en utfattig drogmissbrukande hemlös kvinna, och jag tror heller inte att genomsnittskvinnan i Sverige idag skulle vilja byta med en utfattig drogmissbrukande hemlös man. Likaså skulle nog inte Kungen vilja byta med genomsnittskvinnan i Sverige, bland annat eftersom hon är mycket fattigare än han. Drottningen skulle nog inte heller vilja byta med genomsnittsmannen i Sverige. Ska man byta kön, är det alltså naturligt att man vill byta med någon med minst lika goda förutsättningar till ett lyckligt och långt liv som man själv. Dessutom kan andra psykologiska aspekter komplicera bilden: många är så fästa vid den personlighet de har, en personlighet som kanske är svår att föreställa sig i ett annat köns skepnad, och då kan man vara motvillig att byta kön bara för det. Det gäller nog för både män och kvinnor.

Sammantaget tror jag som sagt att den genomsnittliga svenska kvinnan har det lika bra som den genomsnittliga svenske mannen.

[Justin Case]

Problemet är att kvinnor inte får avgöra själva om de har lust att prioritera karriär eller hem och barn, pengar, makt.

Inte heller män är fria att välja att prioritera t.ex. barn hur de vill. De kan inte få barn med en kvinna om inte kvinnan vill. Det är kvinnan som har makten över hur det blir med barn. Hon kan göra abort oavsett vad han vill. Hon kan vägra att göra abort oavsett vad han vill. Hon vinner med största säkerhet en vårdnadstvist om det blir en sådan. Hon har mycket mer makt än mannen när det gäller barn.

Långt fler kvinnor än män kan vara långt säkrare på att lyckas få barn och därefter få vara med barnet så mycket de vill.

Många anser att barn, familj, är det viktigaste, mest värdefulla, i livet. Kvinnorna kan alltså anses ha ett övertag över männen på det viktigaste området i livet, med tanke på det ovanstående. Varför kan männen då inte få ha någon sorts kompensation på andra områden, en kompensation för att de inte ges samma rättigheter som kvinnor på "det viktigaste livsområdet"?

Det finns vägar att gå, men det är svårare när du är kvinna, därför att du har en massa fördomar att bekämpa på vägen.

Du pratar om att få sex när man vill. Men jag tycker att du missar hur det går till i praktiken.

Förmånen för att få sex när du vill- med ett kön som troligen, om du utnyttjar den förmånen, inte kommer att respektera dig, därför att deras anknytningsförmåga hänger ihop med att du inte ska vara "för lättillgänglig"?

Jag vet hur det går till i praktiken. Jag vet också att det finns länder där det är kutym att kvinnan ofta, av omtanke om sin man, har sex med honom för att han ska slippa gå frustrerad och otillfredsställd hela dagarna. Även om hon inte själv känner för att ha sex. Hon gör det för mannens skull. I gengäld gör mannen emellanåt saker för henne. Så skulle vi kunna ha det i Sverige (i fler fall än vad som nu sker). Självklart ska det vara frivilligt från båda parters sida. Och naturligtvis är sex alltid roligast när båda verkligen vill. Men när endast t.ex. mannen vill, är inte alltid den självklart mest rättvisa och bästa lösningen att han förvägras sex. Sex måste inte alltid vara perfekt. Liksom varje måltid inte alltid måste vara som en lyxmiddag på Grand.

Män respekterar inte kvinnor som har sex när och var de själva har lust till i samma utsträckning som kvinnor som "håller på sig". De säger att de gör det, men de fungerar inte så i praktiken. Vanligtvis "skyller" de på någon annan egenskap hos kvinnan, men får en man sex "för snabbt" så kommer han inte att anknyta i samma grad och inte visa samma respekt.

Det kan vara mestadels tvärtom istället. Vissa ansikts- och kroppsutseenden på en kvinna är av natur mer tilldragande för män än andra dito, det sitter i männens gener. Därför ser t.ex. fotomodeller oftast ut på ett visst sätt, ett sätt som inte är representativt för hur kvinnor i allmänhet ser ut. De kvinnor som av natur är vackrast enligt denna definition märker att männen dras till dem som flugor och att de kan välja och vraka bland även de mest populära män. Detta leder till att dessa kvinnor oftast är samma kvinnor som männen har svårast för att få i säng - eftersom det är så många män som tävlar om dessa kvinnors tid. Priset (i detta fall i form av ansträngning), och svårigheten att få tag på det man vill ha tag på, styrs av både efterfrågan och tillgång, som på alla marknader.

Liksom på andra marknader kan en säljare även öka efterfrågan genom att "oberättigat mycket" höja priset och/eller minska tillgången (avsiktligt försvåra för folk att få tag på varan de säljer). Människor tror lätt att det som är svårt att få tag på måste vara särskilt värdefullt. Det brukar ju vara det! Det är det du är inne på. Men det är bara en liten del av de mekanismer som gör att vissa kvinnor är mer populära bland männen än andra. Den viktigaste mekanismen är kvinnans utseende. En kvinnlig fotomodell som gör sig fullständigt tillgänglig för en genomsnittlig svensk man är definitivt mer attraktiv i den mannens ögon än en vårtig gammal hagga som spelar svårfångad.

Män är knappt ens medvetna om att de resonerar så på ett djupare plan. Det kan finnas enstaka undantag, men i samhället i stort så är fortfarande kvinnor inte lika "respektabla" om de hoppar i säng med en man första kvällen.

Många män skulle vilja att det blev ändring på det. Det är inte minst kvinnorna själva som av egen kraft håller fast vid föreställningen att de "måste hålla på sig för att vara respektabla". Det har blivit ett tvång som kvinnor håller kvar varandra i, med outtalad skrämsel, genom att subtilt mobba eller frysa ut de kvinnor som vågar gå sin egen väg och ha sex när de känner för det.

Du säger att kvinnor tänker mer sällan på sex än vad män gör, enligt undersökningar. Varför skulle kvinnor tala sanning i sådana undersökningar, med tanke på den kultur av att "hålla på sig" som de känner att de måste leva upp till? Egentligen vill många kvinnor ha mer sex än de låtsas om. En kvinnas aptit på sex visar sig i själva verket vara större än en mans, i många fall. Det är min och många andra mäns erfarenhet. Det är bara det att det sker först när hon kommit i säng och känner sig trygg med den man hon gått i säng med. Innan dess har hon en massa psykiska låsningar inom sig som mannen måste lirka upp för få henne att våga göra det hon egentligen innerst inne vill.

Jag ser inte att det har skett någon fundamental ändring där. Det har inte blivit mindre vanligt bland ungdomar att kalla tjejer för slampa och hora idag än för 20 år sedan.

Felet är inte ordet "hora", felet är att det används med underförstått negativ klang. Det är inget fel på att vara hora.

Det finns tom troligen kvinnor runt omkring dig som du kan ha sex med, men du är inte tillräckligt intresserad av dem, eftersom de är "för tillgängliga".

Du får väl tro det om du vill. Det är snarast i första hand kvinnor som fungerar så som du beskriver. En effektiv metod för en man att få många kvinnor i säng är att se till att ha många väninnor omkring sig som ser ut att gilla honom. Då kommer det fram en massa andra kvinnor och vill ha sex med honom, i princip. Hur ful han än är. Män värdesätter kvinnors utseende långt högre än vice versa. En man ligger som sagt hellre med en fullständigt tillgänglig och vacker fotomodell än med en aldrig så "svårflörtad" vårtig gammal hagga. (Påminner om: hellre rik och frisk än fattig och sjuk.)