Vad utgör medvetandets referens?

[Smisk]

Rörelsen är ett med rummet, därav begreppet rum/tid.

Ja, rum och tid bildar rumtiden enligt teorin.

Begreppet tid bör dock som sagt bytas ut mot rörelse eller liknande då tid innebär ytterligare en dimension, från förflutet till framtid. Det är denna jag väntar på att du belägger men du har inte ens börjat försöka.

Jag kan inte bryta ner tid i mer fundamentala begrepp. Rörelse sker ju alltid i tidsdimensionen, dess vektor talar ju för att tiden har en riktning. Inte helt undantagslöst, men i vardagen så föregås verkan av någon orsak. Vi beskriver händelser med hjälp av tempus.

Entropiargumentet är ett argument men det håller inte då det inte tillför någon tid utan en beskrivning för tendensen till rörelsen. Allting sprider sig är inte samma sak som att förflutet och framtid behövs för detta.

Om världen (Big Bang) startade med en högsta grad av ordning så är universums framtid kaos.

Du undviker sakfrågan och repeterar påståenden så jag ser inte att ämnet utvecklas.



/Smisk

[Smisk]

Enklast är väl att ha en klocka. Annars tycker jag tid som fenomen är svårgripen, någon skrev en gång att "tid är materiens existensform", jaha säger inte så mycket. På något sätt är detta kanske sant i rum-tiden, det ena kan inte existera utan det andra och vi har en symbios som inte är så lätt att förstå.

Det vi mäter med en klocka mäter inte egenskaperna hos tid menar jag. Tid som begrepp verkar vara överflödigt för att beskriva vad man mäter. Det verkar förvränga det man tror att man mäter, utanför tänkandet, till att bli tankar OM vad man mäter. Man mäter mer ordningen man själv ger världen än världens natur, psykets natur, mer än verklighetens. Eller mer klartänkt, man mäter en relation mellan psyket och den externa upplevelsen psyket tillfälligt har av omvärlden. Psyket kan ju även ha en tidlös relation med den och sig självt, detta vet alla som mediterar.

Om vi tänker oss att vi ur fysikens perspektiv har ett ämne som alltid rör sig konstant i vakum/rymd (Cesium eller vad som). Sedan relaterar vi dessa rörelser mot andra rörelser oavsett vilka dessa är och hur de händer då får vi ett sätt att relativt mäta händelser mot händelser. Lägger vi på en linje av "konstant relation mellan händelser" har vi ett sätt att mäta dem i en sekvensuell ordning.

Allt detta kan användas för att beskriva objektiva fysiska händelser och dessa kan vi väva in i en teori om hur den fysiska världen kan fungera.

Men begreppet TID behövs inte och kan inte mätas. Tid betyder att linjen vi använder för att se händelser sekventiellt säger något om egenskaper hos världen när det är vi själva som ser världen genom denna lins.

Enligt ockhams rakkniv bör vi inte lägga till fler föreställningar om vad som förklarar något än vad som är nödvändigt och tid som en "dimension" inom vilket händelser sker är en sådan så vitt jag kan se.

TIdlöshet/evighet verkar mer rimligt. Dessa begrepp hjälper till att peka på att vi behöver negera vårat tänkandes linjära perspektiv för att kunna förstå naturens med holistiska egenskaper. Det vi har tillgång till att uppleva som en "verklighet" upplevs och verkar existera som en holistisk scen, som ett holistiskt tillstånd, utan tid.

Lycka till med att försöka förstå denna text säger jag till er linjära tänkare

/Smisk

[Pilatus]

Det vi har tillgång till att uppleva som en "verklighet" upplevs och verkar existera som en holistisk scen, som ett holistiskt tillstånd, utan tid.

Varför skulle ett holistiskt tillstånd vara detsamma som ett tidlöst tillstånd? Hur definierar du holism?

[Smisk]

Det vi har tillgång till att uppleva som en "verklighet" upplevs och verkar existera som en holistisk scen, som ett holistiskt tillstånd, utan tid.

Varför skulle ett holistiskt tillstånd vara detsamma som ett tidlöst tillstånd? Hur definierar du holism?

Allt existerar "samtidigt" kan vi tänka oss. Ett tillstånd som är vad det är som en funktion av helhetens samtidighet.

Som jag försöker förmedla är detta, allt vi läser här och allt vi tänker, väldigt inkapslat i ett tänkande som jobbar med ordning. Förflutet-nu-framtid, ordning-verkan, samtidighet, tid, holistiska mönster, etc, ALLT detta är som en karta psyket måste ha för att förhålla saker till varandra genom minnen, bilder, koncept, tankar etc.

Vi har svårt att "kliva ur detta" och få kontakt med sakers essens.

Som Alan watts sa, man kan inte bli blöt av ordet vatten. Essensen av vattnets natur "bara är" och alla upplevelser vi har AV vattnet är en upplevelserelation mellan det interna medvetandet och externa vattnet och helheten är ett slags tillstånd.

Poängen är, att om vi tar ett objekt och försöker förnimma vad objektet är i sitt varand, intuitivt direkt, kan vi se att alla tankar OM objektet är påklistrade. Snöar vi in på enbart en "linjär axel" missar vi helheten. Vi kan lika gärna se objektet som en existens i ett "direkt tillstånd" utan tid alls. Och då det inte finns några belägg för tid har vi en filosofisk tråd i ämnet

/Smisk

[Pilatus]

Varför skulle ett holistiskt tillstånd vara detsamma som ett tidlöst tillstånd? Hur definierar du holism?

Allt existerar "samtidigt" kan vi tänka oss. Ett tillstånd som är vad det är som en funktion av helhetens samtidighet.

Så du har kastat dina klockor och går till jobbet om det passar ditt holistiska helhetsperspektiv?

[Algotezza]

Tid är mätbar. Redan det är en egenskap.

Hur mäter man tid? Vad innebär det?

Enklast är väl att ha en klocka.
Annars tycker jag tid som fenomen är svårgripen, någon skrev en gång att "tid är materiens existensform", jaha säger inte så mycket. På något sätt är detta kanske sant i rum-tiden, det ena kan inte existera utan det andra och vi har en symbios som inte är så lätt att förstå.

Med en klocka skapar du i princip en jämn rytm som du räknar. Hur vet du att den är jämn? Hur vet du att det är tid du mäter?

Tid definieras som det du mäter med en klocka och är något du mäter tid med. Fler en jag som ser det cirkulära i den definitionen?

[Smisk]

Så du har kastat dina klockor och går till jobbet om det passar ditt holistiska helhetsperspektiv?

Nej

Precis som det mesta som styr, driver och är mig så har det väldigt lite att göra med något utanför mig själv såsom världen verkar vara beskaffad enligt fysiken.

Jag går till jobbet som en del av ett personligt och levande liv och inte som en konsekvens av fysiklagar direkt. Och då tiden inte har belägg av någon vetenskap mig veterligen ser jag min "personliga tid" som en föreställd och tänkt resurs mitt psyke behöver för att mappa händelser i världen mot livet.

På samma sätt som det inte finns någon mening i att säga att "inget i livet kan ha värde" finns det ingen i att säga att "inget i livet kräver tid". Jag försöker vidga linsen något och dela med mig att perspektivet att verkligheten är av holistisk natur, inte enbart fysisk. Tid, värde, mening, skönhet, själ, medvetenhet och personlighet hör alla till en holistisk verklighet men ingen av dessa saker kan reduceras till en fysisk struktur.

En holistisk struktur betyder att allt är uppbygt av Holons, inte av objekt.

https://en.wikipedia.org/wiki/Holon_(philosophy)

Existens manifesteras genom att vara en helhet/del och genom att ha en insida/utsida (komplexitet-djup/yta).

En hierarki av holons kallas en holarchy:

https://en.wikipedia.org/wiki/Holarchy

Jag skulle säga att en holistisk världsbild bygger på att "allt hänger ihop" och förståelsen för världen måste ges i ljus av de egenskaper som beskriver den som sådan.

Precis som fysiska objekt är en utsträckning genom x,y,z,t eller hur du vill beskriva den där man inte kan reducera någon av dessa dimensioner till någon annan måste man i en holistisk världsbild se den som en funktion av holons.


/Smisk

[Pilatus]

Tid definieras nog inte något man mäter med klocka.

Inte i teoretisk mening, men som en operationell definition. Klockor har hög reliabilitet, de är pålitliga. Jag tror även att man är överens om deras validitet, att det är tid man mäter med en klocka. Tids-referensen är sekunden.

Jag har aldrig läst en definition på tid.

Det finns en tråd i forumet Vad är tid?

[Smisk]

Tid definieras nog inte något man mäter med klocka.

Inte i teoretisk mening, men som en operationell definition. Klockor har hög reliabilitet, de är pålitliga. Jag tror även att man är överens om deras validitet, att det är tid man mäter med en klocka. Tids-referensen är sekunden.

Jag har aldrig läst en definition på tid.

Det finns en tråd i forumet Vad är tid?

http://www.exactlywhatistime.com/definition-of-time/

Även om alla i hela världen påstår att tid existerar i universum påverkar inte detta en objektiv bevisföring.

Har du en sådan Pilatus?

Om du inte har det, varför påstå att tid existerar?

/Smisk

[Algotezza]

Tid är det som skiljer upplevda händelser och processer åt. Få av oss tror jag upplever att allt sker exakt samtidigt. Om sedan tiden finns därute i världen oberoende av oss eller är en följd av hur vårt medvetande fungerar vid mötet med världen är en annan femma. Vem kan bevisa vad som finns i sig i världen bortom vårt upplevande av världen - och också övertyga andra om det? Å andra sidan vad säger att världen i upplevd form skulle skilja sig radikalt från världen bortom vår upplevelse av densamma?

[Pilatus]

Om du inte har det, varför påstå att tid existerar?

Det tror jag mig ha gjort vid det här laget. Se även tråden Vad är tid?

Man kan förstås göra som idealisterna och förneka det reella, att våra upplevelser av skeenden är en slags illusion. Vår upplevelse skulle då inte motsvara någonting som finns utanför vårt medvetande.

Somliga saker kan vi ha svårt att visa annat än verkan av. Som till exempel tid. Man kan naturligtvis kalla tid för ett kontinuum som vi är fångade i. En slags ström som får allt att åldras, brytas ner och småningom ingå nya föreningar. Det liknar på sätt och vis vår plats i rummet, med den skillnaden att vi kan se oss själva i rummet. Vi kan inte se tiden. Kanske är det därför det är svårt att erkänna tidens flöde.

[Smisk]

Om du inte har det, varför påstå att tid existerar?

Det tror jag mig ha gjort vid det här laget. Se även tråden Vad är tid?

Man kan förstås göra som idealisterna och förneka det reella, att våra upplevelser av skeenden är en slags illusion. Vår upplevelse skulle då inte motsvara någonting som finns utanför vårt medvetande.

Somliga saker kan vi ha svårt att visa annat än verkan av. Som till exempel tid. Man kan naturligtvis kalla tid för ett kontinuum som vi är fångade i. En slags ström som får allt att åldras, brytas ner och småningom ingå nya föreningar. Det liknar på sätt och vis vår plats i rummet, med den skillnaden att vi kan se oss själva i rummet. Vi kan inte se tiden. Kanske är det därför det är svårt att erkänna tidens flöde.

Inget bevis har du givit vad jag kan se och du undviker frågan

/Smisk

[xion]

Jag förmodar att de flesta av er har läst Bodil Jönssons "Tio tankar om tid". Jag tycker hon har många bra infallsvinklar där. Såvitt jag förstår så är hon helt enig med mig om att den enda tid som finns är "upplevd tid", alltså tid som vi bär i vårt medvetande. Andra levande varelser har också en tidsuppfattnig i den mån de behöver den. Förutom denna medvetandebaserade tid så finns bara rörelser och händelser, som enligt mitt sätt att se är sammanlänkade i oändliga händelsekedjor.

[Pilatus]

Jag förmodar att de flesta av er har läst Bodil Jönssons "Tio tankar om tid". Jag tycker hon har många bra infallsvinklar där.

Ja, hon talar om den tid som är relevant för henne. En naturvetare talar om relativitetsteorin och ett annat tidsbegrepp än det subjektiva.

Förutom denna medvetandebaserade tid så finns bara rörelser och händelser, som enligt mitt sätt att se är sammanlänkade i oändliga händelsekedjor.

Och där tar det stopp med tänkandet! Att energin kan anta en rörelseform som omfattar allt, borde få en filosof att fundera. Det är ju inte bara så att materiens partiklar är sammanlänkande i en "oändlig händelsekedja". Det händer ju saker på vägen i denna "kedja". Materien (och energiformerna) bryts ner. Så någon oändlighet kan vi inte spåra i naturen, tvärtom allt är ändligt.

Hur skulle den speciella relativitetsteorin kunna gestalta sig utan begreppet tid?

[xion]

allt är ändligt.

Utom människors dumhet (enligt Einstein)