Vad är tid?

[Illusionen]

Fenomenet TID är en funktion av viktat och ej viktat, alltså en typ av sammanlänkande substitut
mellan det förnimbara (ej viktade) och dess universella (viktade = abstrakta) vxv-värde.

I övrigt v g se mitt senaste inlägg i dag under rubriken, Vad utgör medvetandets referens ?

/ Illusionen

[reflex]

Detta måste väl vara en hållbar definition av tid:

Tid är ett verktyg för att bestämma hastigheten av ett händelseförlopp i relation till andra händelseförlopps hastighet.

Einstein utgick från Lorentz-transformationen, LT, vid sitt arbete med den Speciella Relativitets Teorin, ESR.
ESR anger att fenomenet tid ur observatörens perspektiv förändras (saktar ned) vid relativrörelse.
Observera att detta gäller ömsesidigt.
LT utgår från det vi anser oss se via vårt medvetandes logik, m a o det du benämner "händelseförloppet".
LT, beskriver ändringen av rums- och tidskoordinater vid relativrörelse mellan två observatörer.
LT anses entydigt bestämda såsom de transformationer för vilka Maxwells ekvationer inkl dynamik är invarianta.
Som jag tolkar detta, håller inte din definition av tid (såvida du inte inför begränsningar och förbehåll).

Hälsar
Illusionen

En sak som hänger samman med tiden är en "tro" jag har, att slumpen inte existerar. Att allt som sker gör det på grund av tidigare händelser.
Det här synsättet travar ju upp händelser i ett slags tidsföljd och ger ett visst stöd för synsättet med tidspilen. Men egentligen är det inte alls någon tidspil utan istället en händelsepil. Nu finns det ju inte bara en händelsepil, utan oändligt många. Vad man väljer för referenspunkter påverkar ju inte själva händelsepilarna i sig utan bara hur de ter sig från olika perspektiv.

[Illusionen]

Detta måste väl vara en hållbar definition av tid:

Tid är ett verktyg för att bestämma hastigheten av ett händelseförlopp i relation till andra händelseförlopps hastighet.

Einstein utgick från Lorentz-transformationen, LT, vid sitt arbete med den Speciella Relativitets Teorin, ESR.
ESR anger att fenomenet tid ur observatörens perspektiv förändras (saktar ned) vid relativrörelse.
Observera att detta gäller ömsesidigt.
LT utgår från det vi anser oss se via vårt medvetandes logik, m a o det du benämner "händelseförloppet".
LT, beskriver ändringen av rums- och tidskoordinater vid relativrörelse mellan två observatörer.
LT anses entydigt bestämda såsom de transformationer för vilka Maxwells ekvationer inkl dynamik är invarianta.
Som jag tolkar detta, håller inte din definition av tid (såvida du inte inför begränsningar och förbehåll).

Hälsar
Illusionen

En sak som hänger samman med tiden är en "tro" jag har, att slumpen inte existerar. Att allt som sker gör det på grund av tidigare händelser.
Det här synsättet travar ju upp händelser i ett slags tidsföljd och ger ett visst stöd för synsättet med tidspilen. Men egentligen är det inte alls någon tidspil utan istället en händelsepil. Nu finns det ju inte bara en händelsepil, utan oändligt många.
Vad man väljer för referenspunkter påverkar ju inte själva händelsepilarna i sig utan bara hur de ter sig från olika perspektiv.

Den sista meningen du skriver tolkar jag som att du enbart utgår från referenspunkter i vår förnimbara verklighet,
m a o i det atomära perspektivet.
Det du därutöver har att beakta (enligt mitt koncept) är vad som utgör referens för verklighetens egenskaper.
Det jag avser här är det jag nyligen skrivit i tråden ”Vad utgör medvetandets referens ?” citat,

"Egenskaper i vår verklighet bestäms utifrån symmetrisk växelverkan, (det ”universella” perspektivet)
som utgår från en annan från punkt-referensen avvikande referens.
Denna universella referens är ej punktformad, betraktad ur vårt atomära perspektiv."

Du bör alltså begrunda skillnaden mellan atomärt och universellt perspektiv.

/ Illusionen

[PeterK]

Vad är tid?

"Tid" är vår upplevelse av rörelserna i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"...

Menar i.a.f. PeterK

[Pilatus]

Vad är tid?

"Tid" är vår upplevelse av rörelserna i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"...

Måste vi uppleva tiden?

Ett stort antal förslag har tidigare presenterats på frågan. Förklaringar på vad tid är leder lätt till cirkelbevis. Alternativt operationella definitioner. Jag skrev tidigare att tid är avståndet mellan händelser i rummet. Tid förutsätter att något byter position. Det finns en video där en man håller upp två trianglar som ändrar läge i förhållande till varann. Jag tror det var ett sätt att fixera förändringens läge.

[förstår mig själv]

Vad är tid?

"Tid" är vår upplevelse av rörelserna i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"...

Måste vi uppleva tiden?

Ett stort antal förslag har tidigare presenterats på frågan. Förklaringar på vad tid är leder lätt till cirkelbevis. Alternativt operationella definitioner. Jag skrev tidigare att tid är avståndet mellan händelser i rummet. Tid förutsätter att något byter position. Det finns en video där en man håller upp två trianglar som ändrar läge i förhållande till varann. Jag tror det var ett sätt att fixera förändringens läge.

I och med att allt följer naturlagar dvs följa samband. Då uppstår "ordningsföljd". Då kan man bilda teorin om "tid".

[Pilatus]

I och med att allt följer naturlagar

Om du anser att det är en självklarhet, behöver det kanske inte ständigt upprepas, eller?

Då uppstår "ordningsföljd". Då kan man bilda teorin om "tid".

Det är inte ett tillräckligt villkor för att definiera tid.

[förstår mig själv]

I och med att allt följer naturlagar

Om du anser att det är en självklarhet, behöver det kanske inte ständigt upprepas, eller?

Då uppstår "ordningsföljd". Då kan man bilda teorin om "tid".

Det är inte ett tillräckligt villkor för att definiera tid.

Jo i detta samanhang är det viktigt och jo det är tillräckligt. Det är för att dina tankar är "förvirrade" du inte inser detta.
Din "kropp" förändras från jord är du kommen.... Du började som encellig organism sedan genom att följa naturlagarna förändras kroppen i "ordningsföljd" och om du tex säger. Jag är 30 år så "förstår vi" att det "motsvarar" ett läge/tillstånd dvs vi åldras (enligt naturlagar) vi beskriver och förstår varandra genom denna ordningsföljd och för detta har vi bland annat "uppfunnit ordet tid".
Vi noterar att olika cykliska samband sker. Tex solens "ljusstyrka" förändras under dagen. Genom att alla "känner till dessa samband mer eller mindre omedvetet har man en referens och till detta används begreppet/ordet tid".
Om något är konstant dvs saknar ordningsföljd så förlorar tidsbegreppet sin funktion.

[Pilatus]

Jo i detta samanhang är det viktigt och jo det är tillräckligt.

Ja, jag förstår att du tycker det. Men att tycka något bevisar inte speciellt mycket.

Det är för att dina tankar är "förvirrade" du inte inser detta.

Vad menar du mera exakt?

Vi noterar att olika cykliska samband sker. Tex solens "ljusstyrka" förändras under dagen. Genom att alla "känner till dessa samband mer eller mindre omedvetet har man en referens och till detta används begreppet/ordet tid".

Men frågan gällde vad tid är.

Om något är konstant dvs saknar ordningsföljd så förlorar tidsbegreppet sin funktion.

En rörelse kan vara konstant, även cesiumatomens egenfrekvens kan vara konstant, en pendelrörelse kan vara konstant. Men det medför inte att tidsbegreppet förlorar sin funktion, eller hur fms?

Jag tror att tid snarast har med positionsförändringar i rummet att göra. Förändringen kan inte återställas helt utan förlust, därför har tid riktning, den är irreversibel, den påverkas av om vi befinner oss i ett gravitationsfält och om vår rörelse är accelererad. Tiden medför en förändring i entropin.

En ordningsföljd är således inte ett tillräckligt villkor för att definiera tid.

[PeterK]

Vad är tid?

"Tid" är vår upplevelse av rörelserna i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"...

Måste vi uppleva tiden?

Ett stort antal förslag har tidigare presenterats på frågan. Förklaringar på vad tid är leder lätt till cirkelbevis. Alternativt operationella definitioner. Jag skrev tidigare att tid är avståndet mellan händelser i rummet. Tid förutsätter att något byter position. Det finns en video där en man håller upp två trianglar som ändrar läge i förhållande till varann. Jag tror det var ett sätt att fixera förändringens läge.

För det första så är sanningen eller de verkliga förhållandenas sanna natur igenting man "röstar om", varvid det fullkomligt saknar betydelse "vad andra sagt". Begriper man inte och kan man inte formulera sig själv, utan finner sig nödsakad att stödja sig på "vad andra sagt", har man inte mycket med sann vetenskap att göra, utan då rör man sig i trons domäner. OK..??

Sedan..; joo... "tid" är upplevd rörelse, dvs, upplevelsen av ett ”förgånget” (bl.a. via ”minnet”), av ett ”nu”, samt av en ”framtid” (bl.a. via förmåga till mer eller mindre logiskt baserat ”förutseende”). Utan upplevelse är "tid" bara rörelse. Lägg märke till hur vi "mäter" tiden; blott genom kontrollerad rörelse. Men som sagt; utan upplevelse av rörelse (dvs, förändring med dess resultat förgångenhet och framtid) existerar inte vad vi upplever som "tid".

Och så..; beträffande i vad mån vi behöver uppleva — inte bara rörelse och därmed bl.a. "tiden", utan överhuvudtaget allt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" — måtte erinras det faktum att bara vad som kan figurera i det levande väsendets medvetande och som alltså är tillgängligt för förnimmelse, samt som härigenom på ett eller annat sätt är känt av forskningen kan vara föremål för vetenskaplig utrannsakan. Varvid allt tal om diverse materiella former såsom varande ”orsak” till medvetande, etc, varvid det skulle kunna existera någonting i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd” som skulle utgöra någon slags självständig och i förhållande till medvetande eller upplevelse, oavhängig företeelse, saknar all vetenskaplig relevans. Vad som på intet vis kan figurera i medvetandet som en realitet, kan aldrig vetenskapligt verifieras. Varvid föreställningar kring detta saknar all vetenskaplig relevans. Såvida man inte kan dra logiska slutsatser utifrån vad man redan vet, samt på så sätt logiskt bekräfta förekomsten av företeelsen ifråga. Men — och detta är synnerligen viktigt för varje ”materialist” — det har aldrig någonsin presenterats öht något slags bevis för att någonting i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd” skulle existera bortom samt oavhängigt medvetande. Den föreställningen är bara gripen ur det blå, samt ingenting mera än hundraprocentig vidskepelse..!

Däremot är det lätt överkomligt för alla ”med (någorlunda) ögon att se med”, att logiskt bevisa allt i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd” existerande såsom uteslutande utgörande upplevelseobjekt samt härvid något som endast figurerar som en slags medvetandeföreteelser. Ja, se här:

För att vara vetenskaplig bedömer man ”det okända” utifrån ”det kända”, så att man härvid noterar likheter och skillnader samt på detta sätt införlivar ”det okända” i det redan ”kända”. OK..? Men för att detta införlivande skall utmynna i någonting absolut känt och som således inte bara är ”känt” utifrån ett begränsat, lokalt eller relativt perspektiv, måtte man som ”det kända” använda sig av ”det absolut kända” samt därmed av något som är exakt lika för vilken forskare det än månde vara. Eljest ernår man ju bara facit som gäller under blott vissa i tiden och rummet begränsade premisser, och som härvid förr eller senare överspelas av tidens tand.

Och då det faktum ”att forskaren upplever något” — egalt vad — utgör det enda absolut kända för varje forskare, skall allt i ”det okända” som utgörs av ”vad denne/denna upplever av sinsemellan kontrasterande och därmed begränsade, relativa eller kvantitativa upplevelseobjekt i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd” bedömas i ljuset av det förra. Vilket logiskt bekräftar forskarens och därmed själva alltets identitet såsom varande en upplevare som upplever det upplevda.

Ja, glöm inte att förklaringsgrunden här är absolut och inte relativ — det faktum att man upplever gäller för alla livs-forskare utan undantag, vidare kan denna realitet inte vägas eller mätas för att uttryckas i siffror, den kan alltså inte kvantifieras eller relativiseras utan alla relativiteter utgörs uteslutande av vad forskaren upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", vidare kan ingen med vetenskapligt fog påstå att ”forskaren upplever endast under begränsad tid”, ty då föregriper man analysen samtidigt som man förbiser att ”hur länge” forskaren upplever ju bestämmer ”vad forskaren upplever”, vilket ju med handen på hjärtat är det för den gängse jordmänskliga forskaren helt okända, samt just vad som utifrån det ofrånkomliga faktum ”att forskaren upplever” skall logiskt undersökas. Så, utifrån absoluta förklaringsgrunder ernås absoluta, dvs, för allt och alla gällande, facit. På samma sätt som man på begränsade grunder, á la ”naturvetenskap” uteslutande ernår begränsade samt härvid på ett eller annat sätt haltande och ofullständiga facit.

Här gives alltså inget som helst utrymme för alltet såsom varande något slags i förhållande till upplevelse eller medvetande primärt eller självständigt fenomen. Ja, utifrån en absolut sann och för alla forskare helt identisk grund, visas alltet vara något helt annat, än vad ”naturvetenskapen” med dess fatala vetenskapliga begränsning att uteslutande begagna sig av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd” som ”det kända”, samt att härvid basera sina vetenskapliga facit på kvantiteter/relativiteter. Dvs, på vad som kan ”vägas” och ”mätas” och som härvid uteslutande utgör lokaliteter i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd”, vilket vill säga på lokaliteter som utifrån den ene synes vara en sak (exempelvis en ”brödsmula”) men som ur den andres perspektiv ter sig som något helt annat (t.ex. ett livsrum samt härvid rentav som ett ”universum”).

Såå… någon omvandling eller rörelse kan inte existera, utan att utgöra en detalj i någons upplevelse, varvid någon rörelse som inte ger den förnimmelse vi kallar ”tid” överhuvudtaget inte existerar…

• Så skriver du — Pilatus — »Jag skrev tidigare att tid är avståndet mellan händelser i rummet. Tid förutsätter att något byter position.« Och ja, det är ju precis vad det handlar om. Dvs, ”rörelse” som genom vilken vi får en förnimmelse av tid. Varvid vårt minne utgör en oundgänglig del i det hela. Men inte nog med det, utan för upplevelsen av ”tid” behövs också en kontinuitet i detta ”bytande av position” så att vi kan uppleva ett sammanhang i detsamma. Så här analyserade jag en gång detta:

»Allt begränsat utgör “rörelse”
För att någonting skall kunna figurera i sinnevärldens tid, rum eller tillstånd och därmed vara tillgängligt för upplevelse/omskapelse, måtte detta uppenbara sig genom att kontrastera gentemot något annat, samt härvid således vara begränsat. Och därmed städse vara inbegripet i rörelse, eftersom varje upplevelseobjekt endast kan figurera i tidens, rummets och tillståndens dimensioner i kraft av de “tids-”, “rums-” eller “tillståndsfacit” som gör dem begränsade. De är således utan undantag behäftade med en “början” och ett “slut”. Och då dessa begränsade upplevelseobjekt inte kunnat komma ur “intet” lika lite som de kan uppgå i “intet”, så utgör de “omvandlingar” av något annat liksom de är stadda i omvandling till något annat. Vilket ju gäller ”skapelseobjekten” i samma mån som ”upplevelseobjekten”, samt härvid all ”manifestation” i samma mån som all ”upplevelse”. Ja, eljest hade ju återigen något befintligt avgränsats av, vad som överhuvudtaget inte existerar. Någonting som — med handen på hjärtat — bara riskerar föresväva någon, i kraft av vederbörandes i så fall minst sagt raglande bruk av tankeförmågan. De med absolut nödvändighet ändliga upplevelse/skapelseobjekten utgör följaktligen successivt övergående led i ett evigt omvandlingsnummer, varför de med andra ord är inbegripna i en evigt fortgående rörelse. Allt som är föremål för “Jagets” upplevelse och skapelse av livet är således statt i rörelse.

”Rörelse” bildar ofrånkomligen “kretslopp”
“Rörelse” innebär således omvandling av något innevarande till förmån för något kommande. Därför utgör “rörelse” en slags kontrasternas gradvisa övergång i varandra. Och då denna omvandling sker i “sinnevärlden” som enligt ovan, absolut ofrånkomligen är identisk med Jagets upplevelsevärld, så innebär all rörelse i samma upplevelsevärld övergången av ett upplevelsetillstånd till ett annat. Och då det levande väsendets upplevelse/manifestationstillstånd ordnas följdriktigt, såtillvida att väsendet i samband med sin ”födelse” lägger det nyfödda livets alla späda egenskaper i dagen, för att efter tillräcklig tillväxt på höjden av sin livsbana uppvisa det kulminerande livstillståndets all dådkraft, samt där denna kulminerat uppvisa ett degenererande tillstånd med ty efterföljande avveckling och ”död” av det innevarande livstillståndet, så kan all denna omvandling inte sträcka sig längre än till kulminationen av det innevarande tillståndets motsats. Varvid en uppvelse/manifestations-kontrast förr eller senare ovillkorligen övergår i sin motpol. Sedan kommer rörelsen lika ofrånkomligt att i kraft av den fortsatta omvandlingen återgå till sitt ursprungliga läge. Och därmed bildar rörelsen en fram- och återgående bana mellan de kulminerande motsatserna, vilken tillsammans med alla de mellanstadier som finns däremellan och som kontrasterar mot sina motpoler, skapar en “cirkel”.

”Kretslopp” bildar ofrånkomligen “utvidgade spiraler”
Men då varje lokal “detalj” eller “fas” i denna “rörelse” eller “omvandling”, ju i en kedja utan början och utan slut baserar sig logiskt följdriktigt på det förutvarande, så kan “rörelsen” inte beskriva en evigt upprepad cirkel i alla sina lokala detaljer. Varje “fas” i “rörelsen” kommer därför att till sin platsbundna utformning vara logiskt betingad av den förutvarande, så att denna ständiga cirkelformiga återgång mellan de kulminerande motsatserna, till sina yttre former är evigt förändrad trots sin lika evigt oföränderliga kretsloppsprincip. Varje enskild “fas” bygger då på alla föregående fasers ackumulerade lokala egenskaper, varför rörelsen kan sägas bilda en i “sinnevärlden” evigt utvidgad “spiral”. Och då denna “spiral” utgör den primära formen för såväl “Jagets” upplevelse som skapelse, så är det själva upplevelsen och skapelsen av allas vår tillvaro som i sin grundform utmejslas på detta sätt.

Något som inte skall tagas som intäkt för att allt är ”förutbestämt”, eftersom det är det levande väsendets egna val som avgör hur de nya lokala skapelsedetaljerna kommer att påverkas av de förutvarande detaljernas lokala utformning. Något jag återkommer till längre fram i denna text, i samband med utredningar av den s.k. ”fria viljan”.

”Rörelse” innebär ”omvandling” och “utveckling” för det levande väsendet
Och då vår rörelse genom livet — enligt ovan — innebär ett gradvist förmerande av livsupplevelsens lokala utformning, så utgör den vad vi kallar “utveckling”. En “utveckling” som innebär ett i kraft av kretsloppsprincipen “rytmiskt” hopande av erfarenheter, vilket betyder att den härvid ofrånkomliga pendlingen mellan generalkontrasterna “ljuset” och “mörkret” inte utgör ett stereotypt upprepande av ett och samma scenario, utan istället en evig pånyttfödelse av livet med ständigt nya upplevelse- och manifestationsformer inom ramen för en och samma logik, varvid allt kan sägas utgöra oändliga variationer på samma evigt oföränderliga tema. Och utifrån en sådan analys behöver ingenting förmodas ha uppkommit ur “intet” eller vara betingat av “tillfällighet”, utan allt blir såväl vetenskapligt fattbart som uppenbarat såsom själva motsatsen till död automatik och mekanisk stagnation.«

Här kommer visserligen några livsaspekter med — "på köpet" — vilka inte äger full relevans i denna tråd, men ändå visas i ovanstående min uppfattning av den "rörelsens" natur, som är oundgänglig för livsupplevelsen samt då icke minst för upplevelsen av "tid". Dvs, att denna upplevelse kräver sammanhang samt därmed den totala frånvaron av tankemässiga kalamiteter som att "något skulle kunna uppkomma ur, samt därmed avgränsas av, "intet". Eller att "vad som helst skulle betinga precis vad som helst" (tillfälligheter), etc...

OK..?

Mvh/ PeterK

[Pilatus]

För det första så är sanningen eller de verkliga förhållandenas sanna natur igenting man "röstar om", varvid det fullkomligt saknar betydelse "vad andra sagt". Begriper man inte och kan man inte formulera sig själv, utan finner sig nödsakad att stödja sig på "vad andra sagt", har man inte mycket med sann vetenskap att göra, utan då rör man sig i trons domäner. OK..??

Vad är det för trams? All vetenskap bygger på tidigare hypotesbildningar och experiment. Klart det är både tillåtet och nödvändigt att citera och att stödja sig på vad andra sagt!

[förstår mig själv]

För det första så är sanningen eller de verkliga förhållandenas sanna natur igenting man "röstar om", varvid det fullkomligt saknar betydelse "vad andra sagt". Begriper man inte och kan man inte formulera sig själv, utan finner sig nödsakad att stödja sig på "vad andra sagt", har man inte mycket med sann vetenskap att göra, utan då rör man sig i trons domäner. OK..??

Vad är det för trams? All vetenskap bygger på tidigare hypotesbildningar och experiment. Klart det är både tillåtet och nödvändigt att citera och att stödja sig på vad andra sagt!

Nej det är inte trams eller skoj. det handlar iprincip om din "tro". På samma sätt som kyrkans män trodde utan att förstå naturen eller jesus. Se vad som hände. De blev de som gjorde mot andra just det som deras mentor(tex jesus) sa att INGEN människa skulle göra mot någon annan.

[förstår mig själv]

Jo i detta samanhang är det viktigt och jo det är tillräckligt.

Ja, jag förstår att du tycker det. Men att tycka något bevisar inte speciellt mycket.

Det är för att dina tankar är "förvirrade" du inte inser detta.

Vad menar du mera exakt?

Vi noterar att olika cykliska samband sker. Tex solens "ljusstyrka" förändras under dagen. Genom att alla "känner till dessa samband mer eller mindre omedvetet har man en referens och till detta används begreppet/ordet tid".

Men frågan gällde vad tid är.

Om något är konstant dvs saknar ordningsföljd så förlorar tidsbegreppet sin funktion.

En rörelse kan vara konstant, även cesiumatomens egenfrekvens kan vara konstant, en pendelrörelse kan vara konstant. Men det medför inte att tidsbegreppet förlorar sin funktion, eller hur fms?
Tror du att rörelse är relativ pilatus? Jag föredrar att se det som ordningsföljd eller samband inte rörelse. Då det begreppet inte för mig kan användas i detta ändamål lika bra. (när vi pratar om "tid").
Om du tror på att rörelser är relativa så kan du aldrig avgöra vad som rör sig utan endast förhållanden mellan de "objekt" som "rör" sig.

Jag tror att tid snarast har med positionsförändringar i rummet att göra. Förändringen kan inte återställas helt utan förlust, därför har tid riktning, den är irreversibel, den påverkas av om vi befinner oss i ett gravitationsfält och om vår rörelse är accelererad. Tiden medför en förändring i entropin.

En ordningsföljd är således inte ett tillräckligt villkor för att definiera tid.

[Pilatus]

Sedan..; joo... "tid" är upplevd rörelse, dvs, upplevelsen av ett ”förgånget” (bl.a. via ”minnet”), av ett ”nu”, samt av en ”framtid” (bl.a. via förmåga till mer eller mindre logiskt baserat ”förutseende”). Utan upplevelse är "tid" bara rörelse. Lägg märke till hur vi "mäter" tiden; blott genom kontrollerad rörelse. Men som sagt; utan upplevelse av rörelse (dvs, förändring med dess resultat förgångenhet och framtid) existerar inte vad vi upplever som "tid".

Blandar du inte ihop perception och fysik nu? Vi har en upplevelse av tid, visst! Men den är ju beroende av att tiden existerar som något mer än endast en rörelse. Är ditt åldrande en rörelse?

[Pilatus]

Nej det är inte trams eller skoj. det handlar iprincip om din "tro".

Vilket "det" handlar i princip om tro? Vad är det du syftar på?