Vad är tid?

[Zokrates]

Multiuniversum får man givetvis ta hänsyn till. Ska vi granska tiden som helhet eller bara i vårt univerum ? Det är ju frågan då. Men det är samma sak där och mellan bubblorna mellan alla universum. Där inte utrymme finns där finns ingen rumstid eller plats för händelser. Där är ingenting tydligen inte ens en tanke. Eller kanske bara en tanke utan fysik ? De lärda lär tvista.

Vi kan bara granska det som låter sig granskas, men det som föregår teorin om en big bang, blir ju en hypotes om att det trots allt
bör ha skett en ackumulering av partiklar under en viss tidsrymd, händelse, tills det att den sammanlagda partikelihopklumpningen
når den kritiska punkten då vårt rum skapas, således finns det ju bevisligen, ( oavsett ett eller flera univerum) plats för händelse.

[Pilatus]

Multiuniversum får man givetvis ta hänsyn till. Ska vi granska tiden som helhet eller bara i vårt univerum ?

Jag skulle föreslå att du räknar med borgerlig tid. Skall du hinna med tåget i Sverige bör du ju gå efter GMT+2.
Hur de ställer sina klockor på andra planeter eller i "multiuniversum" kommer antagligen för alltid att vara utan intresse. Deras referenser är med fullkomlig säkerhet annorlunda än den tid du är förtrogen med.

[förstår mig själv]

Vissa valar kan bli över 200 år. De lever i Arktis. Man anger att de "åldras långsammare" deras kroppstemperatur är lägre. Bakterier växer även långsammare i kyla. Vidare går det att vara "död" längre och bli återupplivad om man är nedkyld.
Mollekylreaktionerna/rörelserna går långsammare.
Någon form av "egentid" kan man kanske säga.

[Pilatus]

Bra frågor!

1) Vilken förändringstakt korrelerar med tidens gång?

När vi talar om tid, alltså inte om eviga cykler, så brukar vi i det lägga en betydelse av åldrande. Antagligen finns det inte något som inte åldras? Det finns ett spontant sönderfall av all materia. Sönderfallet är antagligen inte endast orsakat av den strålning det utsätts för. α-, β- och γ-sönderfall. Materiens åldrande, dess sönderfall är vad tid ytterst handlar om enligt denna hypotes. Hur vi valt att mäta tiden är en ren teknikalitet.

2) Har tiden upphört på de platser där förändringen har avstannat?

Lurig fråga, hur skall den förstås? Om tiden har upphört kan diskuteras, har tiden funnits om där inte finns något? Och om där finns något får vi räkna med att materien lyder under samma lagar som på vilken annan plats som helst i universum. Det var ett av Einsteins postulat att det förhåller sig så.

3) Har vi en lokalitetsproblematik här eller gäller denna förändring hela universum? Om svaret är att det gäller hela U, hur sätts då referensen för avgörandet av förändringstakten?

Universum har antagits vara likformigt, förändringstakten är universellt kalibrerad genom att materiens halveringstider är desamma överallt. Förmodligen kan det finnas lokala undantag genom supertäta stjärnor och svarta hål. Effekter av gravitationens påverkan enligt den allmänna relativitetsteorin.

[Pilatus]

Det verkar inte rätt vid närmare eftertanke. Materiens sönderfall är endast en taktpinne i tiden. Tiden är bara en dimension i vilken materien tillåts göra sina konster. Tiden är en dimension som ger en nödvändig egenskap till rummet. Att försöka hypostasera tiden leder fel.

[Pilatus]

Kanske lurar vi oss själva då vi talar om att "tiden går". Så vad är det som rör sig, är det tiden eller de processer vi mäter och upplever? Det som anger tidens takt är tingens egen dynamik. Universums utveckling från 13,8 miljarder år sedan, kroppens åldrande, klockans anpassning till jordvarvet, kalenderåret till jordens varv runt solen.

Det finns ett flertal deltagare som talat om hur de upplever tiden, att det är en subjektiv och situationsbetingad upplevelse. Vad som bestämmer takten i den upplevelsen handlar till stor del på vår medvetandegrad, att nervsystemet har en förhöjd beredskap. Vi sitter i ett väntrum, på järnvägsstationen, eller vi väntar på att något skall hända, eller att någon skall ringa. Är vi helt avspända och gör något vi gärna vill göra så upplever vi tiden på ett helt annat sätt, tiden går fort när man har roligt.

[Antic]

En gissning...

Tid är en illusion?

Inte alls, tid är det som låter oss sätta mått på händelser. Händelser som finns där vare sig tid finns eller inte. Lika lite som universum kan vara något objektivt och bestämt så kan tid vara något objektivt och bestämt. Detta för att allt skall kunna upplevas annorlunda beroende på vem, var och när. Varken tid eller universum får vara något bestämt utan måste bli något bestämt beroende på vem, var och när.

Tid är bara en formel utan bestämd verkan eller hastighet, en formel som ingår i altet för att kunna se och beräkna världen objektivt och se den indirekt från ett medvetande där annars upplevandet skulle bli enda sättet att se världen på. Tiden får en funktion och objektivitet beroende på vem som upplever och beräknar den eftersom både funktion och objektiviteten av tiden blir knuten till själva upplevelsen av den.

Tid är alltså bara ett sätt att sätta mått på händelser precis som all annan matematik vi använder för att kunna se världen där utanför oss indirekt. Tiden fungerar precis som allt annat vi kan uppleva och upplevs som annorlunda från gång till gång.

Att sedan tiden fungerar olika beroende på vem, tillstånd och plats tror jag inte beror på någon tid utan på helt andra orsaker som givetvis påverkar beräkningen av tiden.

[Pilatus]

Lika lite som universum kan vara något objektivt och bestämt så kan tid vara något objektivt och bestämt.

Självklart är universum något lika objektivt och bestämt som isberget var för Titanic. Det är något mycket påtagligt, vår livsmiljö. Även tid är något mycket påtagligt och är inte det minsta beroende av "vem, var och när". Om du kommer en timma för sent till middagen, promoveringen, eller operan så förstör du något av stämningen och det goda med att infinna sig i tid. Din upplevelse av tid är inte alltid detsamma som det du mäter med armbandsuret. Och det är enkelt att hålla åtskilt, tycker jag.

Tid är bara en formel utan bestämd verkan eller hastighet,

En "formel", berätta! En formel är ett uttryck som beskriver samband med hjälp av symboler.

Jag föreställer mig att dimensionstänkandet ger mer begripliga begrepp att handskas med. En kub med is i ett glas vatten tar upp plats i fyra riktningar, alla fullt mätbara. Höjd, längd och bredd, plus den tid det tar innan iskuben ändrat sitt aggregationstillstånd. Detta är mätbart i SI-enheter. Mycket objektivt.

[Antic]

Du pratar endast om universum och tid utifrån vår egen upplevelse på en fast plats i universum, på planeten jorden. Så kan du inte diskutera.

Ett annat medvetande eller till och med du själv på en helt annan plats i universum skulle se helt annorlunda på det. Det räckte att vi ändrade om dina sinnen lite så fick du genast en helt annan värld att leva i där ingenting du tror skulle vara som nu.

Vi skapar alltså upplevelsen av universum inom oss och den ser olika ut beroende på vilka vi är, var vi befinner oss och vilka sinnen som bygger upplevelsen.

Därför kan inte universum "vara någonting" utan måste "bli någonting". Beroende på vem och var man befinner sig i universum.

Om vi frågar oss vad tid är, så kan vi lika gärna fråga oss vad en meter är.

En meter är ett avstånd som vi själva har bestämt är så här långt. Men vad en meter skulle vara därute i den objektiva världen eller om den ens skulle existera vet vi inte eftersom det är en egenkonstruktion av oss själva för att se världen objektivt knuten till vår egen upplevelse av den.

[Pilatus]

Du pratar endast om universum och tid utifrån vår egen upplevelse på en fast plats i universum, på planeten jorden. Så kan du inte diskutera.

Äsch, nej, din tumstock och klocka mäter med tillräcklig noggrannhet på en godtyckligt vald planet i universum.

[Antic]

Du förstår nog ganska bra vad jag menade Pilatus. En meter för oss skulle även vara en meter på Mars eller till och med på en av jupiters månar. Men bara för oss.

Jag skulle vilja beskriva tid så här.

"Världen där utanför oss låter oss sätta siffror på allt i den, till och med på händelser"

Vad sedan som driver allt framåt och får saker att hända vet jag däremot inte. Inte ens varför saker påverkas olika beroende på var de befinner sig och vad de är för något.

[Pilatus]

Du förstår nog ganska bra vad jag menade Pilatus. En meter för oss skulle även vara en meter på Mars eller till och med på en av jupiters månar. Men bara för oss.

Ja visst, och det gör metoden att mäta tid och sträckor på ett objektivt sätt. Om en grön liten man kommer fram till oss och frågar hur stort huset är som vi bor i behöver vi bara översätta vår längdenhet till de som han har. Om det går 7,13 fl (fl ett längdmått som i den gröne mannens värld är en miljondel av hemplanetens cirkelkvadrant) på en meter är det enkelt ordnat.

Vad sedan som driver allt framåt och får saker att hända vet jag däremot inte.

Därför att det pågår ständiga processer i materien, på alla plan. Det handlar om materiens energi och dess förmåga att utföra arbete. Tillför energi till en bägare med vatten. Vad händer med vattnet? Vad driver på förändringen?

[Illusionen]

Det här är inte ”min tråd”, men då det rör sig om TID följer jag med intresse det ni skriver.
I tråden Vad utgör medvetandets referens ?, förklarar jag det ni söker.

/ Illusionen

[Antic]

Skall kolla in detta Illusionen.

Pilatus

Pilatus, jag tror inte riktigt att du förstår när du förutsätter att alla andra skulle fungera som oss. Tänk om den gröne mannen inte ens ser ett hus? Hur gör du då? Det räcker med att vi manipularar dina sinnen lite så att det som skulle vara synintrycket av ett hus blir till ett ljud eller en viss lukt istället. En del djur ser världen genom att höra eller med lukter till exempel. Osv.

Även om materien innehåller/är energi så måste det finnas en betydligt större kraft som styr upp allihopa. Därför att ingen materia fungerar oberoende och det är det som gör att vi överhuvudtaget kan veta och beräkna något.

Tid är helt enkelt en egenkonstruktion för att försöka se och beräkna händelser på ett objektivt sätt som vi inte kan uppleva själva. Men den konstruktionen gäller bara oss och här. Skulle vi byta planet och sol så skulle vi genast få en helt annan tidsuppfattning och ingenting skulle stämma med det vi upplever just nu. Vi skulle nog inte ens överleva en sådan förflyttning. Och skulle andra varelser än vi sätta mått på händelser i en annan del av universum så skulle det också se garanterat helt annorlunda ut.

Alltså får varken universum eller tid vara något objektivt utan måste bli något objektivt för den som upplever dem.

[Pilatus]

Det här är inte ”min tråd”, men då det rör sig om TID följer jag med intresse det ni skriver.
I tråden Vad utgör medvetandets referens? förklarar jag det ni söker.

Hej Illusionen, i den här tråden om tid får olika idéer brytas mot varann.

I föregående inlägg har jag lagt fram en idé om hur jag uppfattar tid. Du behöver givetvis inte kommentera vad som skrivs här, men det vore ju artigt om du nämnde varför du anser att det är en omöjlig väg. Du skriver: "Diskussioner rörande TID blir ej trovärdiga om resonemanget börjar "mitt i något obestämt"/odefinierat." Det framgår inte vilket resonemang du syftar på.

Vidare skriver du att "fenomenet TID är en del av vår VERKLIGHET, och således kan inte verklighetens/tidens egenskaper i vissa fall användas för att ”förklara” sig själv." Återigen, vad är det som åsyftas med att verklighetens egenskaper får förklara sig själva?

Du efterlyser tydlighet Illusionen. Säkert kan man finna mängder av formella och sakliga fel i snart sagt varje tråd. Logiska felslut gör vi oss alla skyldiga till då och då. Men ingen kan förstå kritik, hur väl menad den än må vara, om den inte åtföljs av ett citat.