Finns Gud?

[Esther]

Att du inte förstår, vad kan jag göra åt det?
Läser du Bibeln, hur kommer det sig att du bortser från grejer som i herrens tukt och förmaning och bara ser smaragder?

av lynx » 21 maj 2018 17:41

Då rekommenderar dig automatväxel:)

Ja, det är väl det bästa rådet om man inte har koll på kopplingen?

Som jag sa - du ska dit jag slipper. Du har gjort ditt val - jag har gjort mitt val.
Alla är lyckliga. Du me ditt - ja me mitt.

[Anne]

Oj oj oj.

[Esther]

För mig ett slags ödmjukande. Säga att Gud finns och att det inte är jag själv som är Gud.

...det är fint... kan inte annat än hålla med dig om detta...

[Anne]

I hate to break the news, men alltså det här med att plocka russinen ur kakan... Fetglöm att ni möter Skaparen då. Delvis gör ni ju det. Blir höga som fasiken på lagrade russin. Gör som ni vill. Min ängel rekommenderar mig att låta er gå era vägar och jag tänker följa det rådet hur ont det än gör.

[Pilatus]

Nej, det känns helt förfrämligande. Jesus som skriftlärd vid 12 års ålder! Det är tyvärr svar på frågor som jag inte kan förstå.

Självklart du inte kan förstå - du är ju inte troende... och Gud är inte någon du tror existerar.

Det är mer märkligt att tro sig veta något om en tolvårig grabb som levde för tvåtusen år sedan och påstå att han kan jämföras med en skriftlärd. Vidare tycks du tro att Jesus mor fick tillträde till templet i Jerusalem.

Det märkliga är att du frågar mig - hur jag mår

Om jag förstår dig rätt så tolkar du min fråga negativt.

[Anders]

Kan man skrämmas till att intala sig själv att man tror på Gud av rädsla för det eviga helvetets plågor? Vad är en sådan gudsrelation värd?

Tron är ju människans sätt att förhålla sig till Gud. Att försöka tro på Gud av rädsla för eviga straff, vad är det för slags Gud man då vill tro på och ha en relation till?

Nja, jag skulle säga, att den som ordentligt tittat in i begreppen död och evighet inte behöver uppfinna någon straffande instans, döden är straff nog, ateistens kompletta försvinnande (eller gör man det i evighetens perspektiv). Det rent rationella funderandet på det som känns logiskt för de flesta men få vågar borra i, är snarast vad man försöker fly från med en gudstro. Behövs inga röda killar med horn och treudd. Kaos är normaltillståndet.

Men ingen beskriving av någon gud klarar att omringa det fruktansvärda i tillvarons fundamentalia, så jag har för närvarandeingen gudstro.

Och snälla rara allihop, håll inte på och leta formuleringar bokstavligt tolkade ur bibeln, vare sig som skäl för eller emot. Professor Jordan Petersons läsning av bibeln kan jag lyssna på, han tar saker och ting då han läser på ett allvar som de här frågorna kräver.

Lite så här, om Jesus nu i någon mening var guds son, varför gick han på vattnet? Det är sån ruskig trivialnivå på det jämfört med de stora frågorna. Det kände jag redan vid mycket unga år. Samaritenliknelsen och liknande flyger dock. Det behandlar oss som levande människor, och det är en viktig bit. Men sardinhostning jämfört med de riktigt tunga frågorna som finns att besvara.

[Pilatus]

Lite så här, om Jesus nu i någon mening var guds son, varför gick han på vattnet?

Jag ser inget fel i att ställa frågan. Om man verkligen tror så, att Jesus klev ur båten och kunde knalla omkring på vattnets yta, ja då har man väl torskat dit ordentligt!

Vår ärkebiskop verkar inte läsa Bibeln i den andan, hon använder begreppet narrativ om jungfrufödslar och sådant som vi i dagsljus kan ha litet andra tankar kring. Men låt det vara magiska berättelser då, att vi sugs in i en värld där fantastiska saker kan hända. Som i Tusen och en natt, kanske, men med vissa skillnader. Ingen begär av oss att vi skall tro annat än att sagorna är sagor.

[Anne]

Jag tror på sagor Jag skämtar inte! Mest av allt vill jag, romantiker som jag är, se prinsen komma och hämta sin prinsessa. Ett ögonblick som är värt att leva och dö för.

[Pilatus]

Jag tror på sagor Jag skämtar inte! Mest av allt vill jag, romantiker som jag är, se prinsen komma och hämta sin prinsessa. Ett ögonblick som är värt att leva och dö för.

Sagor har alltid berättats, från äldsta tider. Syftet är ju att läsaren/åhöraren skall förtrollas en stund innan vi trötta fortsätter att drömma om äventyr och romantik, tills morgonen gryr.


Scheherazade

[Anne]

Tro, hopp, kärlek. Har du det, Pilatus? Om inte - vilket/vilka saknas?

[Pilatus]

Tro, hopp, kärlek. Har du det, Pilatus? Om inte - vilket/vilka saknas?

Det var allt många frågor det. Vad betyder tro i sammanhanget? Vad vi tror om framtiden kanske, vår egen framtid och vår världs framtida öde. Jag tror att människor vill väl, men förmågan räcker inte alltid till. Vi klantar till det och beter oss litet dumt ibland. När det sker i större skala är det illa. Men eftersom det här är en tråd tillägnad frågan om Guds existens så får jag trots allt lämna den frågan obesvarad. Jag har ännu inte sett ett spår av någon gudomlig handling. Godhet är bra, men om alltför många kräver vår godhet, hur går det då med vår tro ...

Mitt hopp är att Mellanösternknuten skall kunna lösas i framtiden, på ett mänskligt sätt, inte på det sätt som Trump kräver. Den totala underkastelsen fungerar inte. Det skapar en bitterhet som kräver upprättelse.

Kärleken kan ingen döda, den finns alltid, överallt, William Shakespeare skrev om det, Aleksandr Solzjenitsyn skrev om det. Människor blir kära i varann, enkelt uttryckt. Hur skulle någon kunna förhindra det?


Odysseus bunden vid masten

[Esther]

Nej, det känns helt förfrämligande. Jesus som skriftlärd vid 12 års ålder! Det är tyvärr svar på frågor som jag inte kan förstå.

Självklart du inte kan förstå - du är ju inte troende... och Gud är inte någon du tror existerar.

Det är mer märkligt att tro sig veta något om en tolvårig grabb som levde för tvåtusen år sedan och påstå att han kan jämföras med en skriftlärd. Vidare tycks du tro att Jesus mor fick tillträde till templet i Jerusalem.

Det märkliga är att du frågar mig - hur jag mår

Om jag förstår dig rätt så tolkar du min fråga negativt.

....det som är saken här Pilatus - är de tusentals människor (mig inklusive) som lär känna Jesus här (även muslimer som inte alls läst Bibeln och därmed har någon psykotisk fantasi om "sagorna i Bibeln") - eftersom nämnde Jesus inte är en sagofigur (annat än för de som inte känner Honom eller därmed tror), inte är död och inte är ---inte här. Detta innebär att inte bara jag - utan alla som har lärt känna Honom och på grund av detta konverterat - vet.
Vetandet --- baserar sig på att du får information (precis som de judiska prästerna för över 4000 år sedan) om hur Gud skapade världen - när de inte var där - och skrev ner det.
För dig - och alla icke troende är sådant trams.
Jag kan förstå det.
Jag förstår hur det känns att inte vara där - inte känna, inte se, inte höra, inte ha en levande relation till Gud.

[Esther]

Kärleken kan ingen döda, den finns alltid, överallt, William Shakespeare skrev om det, Aleksandr Solzjenitsyn skrev om det. Människor blir kära i varann, enkelt uttryckt. Hur skulle någon kunna förhindra det?

Att folk känner en massa som de kallar olika saker - även kärlek - må väl vara hänt. Saken är nog den att när det bränner till visar det sig att det de känner är inte alls det som de kallar det för.
Vi kan ta den unge läkaren i filmen du rekommenderade som jag såg - maken till pervers typ... bara för att han blev försmådd i en kärlek han inte jobbade för att få genom att visa sig för henne --- han drog sig undan henne i sig själv och lade fram ett tillrättalagt varande där han gjorde henne till viljes genom att spela kort halvhjärtat, genom att ta med henne på fest halvhjärtat, genom att se på när en annan man lade an på henne utan att förhindra det så han sedan kunde hämnas på henne och klandra henne för det--- en kärlek?
Nej - inte mycket till kärlek... perversaste känslan av att plåga en annan människa, ha makt över henne och tiga ihjäl henne som straff... - tur att han bad om förlåtelse sekunderna innan han dog!!!
Den andre mannen - den normale - ständigt otrogne och hans "fru" - den normala hustrun som nedlåtande säger om alla som han ligger med att de är så mediokra... kärlek?
Inte mycket...

Vad krävs? Jo att man äger, har fått, får, tar emot, lever i, genom och med Kärleken - som är Gud -- och hur "äger man" Gud? - ja... det gör man ju inte. Ingen människa äger Gud.

Gud älskade oss först. Gav sig till oss Först. OM och NÄR en människa verkligen tar emot Honom (vilket vi sällan gör ens när vi tror vi gör det) kan denna människa älska - även andra människor. OM en sådan människa som fått del av gemenskap med Gud gifter sig, inleder förhållanden eller har förhållanden med sådana som inte är där - blir hon som den hon förenar sig med.

Kärleken visar sig flyktig och eländigt icke varande --- och allt som liknar guld är ju inte det. Människor får det som de har valt.

[Esther]

Kärleken kan ingen döda, den finns alltid, överallt, William Shakespeare skrev om det, Aleksandr Solzjenitsyn skrev om det. Människor blir kära i varann, enkelt uttryckt. Hur skulle någon kunna förhindra det?

Att folk känner en massa som de kallar olika saker - även kärlek - må väl vara hänt. Saken är nog den att när det bränner till visar det sig att det de känner är inte alls det som de kallar det för.
Vi kan ta den unge läkaren i filmen du rekommenderade som jag såg - maken till pervers typ... bara för att han blev försmådd i en kärlek han inte jobbade för att få genom att visa sig för henne --- han drog sig undan henne i sig själv och lade fram ett tillrättalagt varande där han gjorde henne till viljes genom att spela kort halvhjärtat, genom att ta med henne på fest halvhjärtat, genom att se på när en annan man lade an på henne utan att förhindra det så han sedan kunde hämnas på henne och klandra henne för det--- en kärlek?
Nej - inte mycket till kärlek... perversaste känslan av att plåga en annan människa, ha makt över henne och tiga ihjäl henne som straff... - tur att han bad om förlåtelse sekunderna innan han dog!!!
Den andre mannen - den normale - ständigt otrogne och hans "fru" - den normala hustrun som nedlåtande säger om alla som han ligger med att de är så mediokra... kärlek?
Inte mycket...

Vad krävs? Jo att man äger, har fått, får, tar emot, lever i, genom och med Kärleken - som är Gud -- och hur "äger man" Gud? - ja... det gör man ju inte. Ingen människa äger Gud.

Gud älskade oss först. Gav sig till oss Först. OM och NÄR en människa verkligen tar emot Honom (vilket vi sällan gör ens när vi tror vi gör det) kan denna människa älska - även andra människor. OM en sådan människa som fått del av gemenskap med Gud gifter sig, inleder förhållanden eller har förhållanden med sådana som inte är där - blir hon som den hon förenar sig med.

Kärleken visar sig flyktig och eländigt icke varande --- och allt som liknar guld är ju inte det. Människor får det som de har valt.

[Algotezza]

Tron på Gud finns. Tron på en uppförstorad variant av en själv. Egot som superhjälte. Odödlig allsmäktig allvis. Vi har väl den Gudsbild/Gud vi förtjänar.