Vad menas med att något är?

[Pilatus]

Vid närmare eftertanke finns det nog tre grader av existens.

Ingenting existerar till hälften. Men du menar säker former, eller modaliteter, av existens.

[Algotezza]

Vid närmare eftertanke finns det nog tre grader av existens.

Ingenting existerar till hälften. Men du menar säker former, eller modaliteter, av existens.

Ja, det finns ju sådant som existerar som fantasiföreställningar och sådant som finns som någon form av planering vilken ännu inte blivit verklighet. Potentialiteter och omöjligheter...

[Pilatus]

Ingenting existerar till hälften. Men du menar säker former, eller modaliteter, av existens.

Ja, det finns ju sådant som existerar som fantasiföreställningar och sådant som finns som någon form av planering vilken ännu inte blivit verklighet. Potentialiteter och omöjligheter...

Frågan är som gjord för missförstånd. Något som existerar vill vi gärna kunna gripa, ett föremål. Så när vi nämner sagoväsen som enhörningar säger vi spontant att de inte existerar, kanske menar vi bara att de inte finns i sinnevärlden. Lars Bergström förklarade vid tillfälle att talen existerar, t ex talet fem. Likaså existerar gudar. Kanske måste man skilja på vad som äger befintlighet och vad som endast finns i någons fantasi. Det är ibland litet för enkelt att påstå att något existerar, t ex att det finns liv på Mars. Men gör det det i någon mening alls?

[Algotezza]

Ingenting existerar till hälften. Men du menar säker former, eller modaliteter, av existens.

Ja, det finns ju sådant som existerar som fantasiföreställningar och sådant som finns som någon form av planering vilken ännu inte blivit verklighet. Potentialiteter och omöjligheter...

Frågan är som gjord för missförstånd. Något som existerar vill vi gärna kunna gripa, ett föremål. Så när vi nämner sagoväsen som enhörningar säger vi spontant att de inte existerar, kanske menar vi bara att de inte finns i sinnevärlden. Lars Bergström förklarade vid tillfälle att talen existerar, t ex talet fem. Likaså existerar gudar. Kanske måste man skilja på vad som äger befintlighet och vad som endast finns i någons fantasi. Det är ibland litet för enkelt att påstå att något existerar, t ex att det finns liv på Mars. Men gör det det i någon mening alls?

Fantasin skisserar ibland upp möjligheter som kan bli verklighet. Så jobbar väl uppfinnare... Gränsen mellan fantasi och verklighet är flytande, de går in i varandra. Eller kanske fantasin ska räknas som en viss vinkling på eller del av verkligheten i vid mening... Att vi fantiserar är något vi faktiskt gör i verkligheten.

[reflex]

Vid ännu närmare eftertanke, så måste det vara så att precis allt existerar.
Existenser skiljer sig bara åt i sina egenskaper.
Till och med sanning existerar. Det beror helt på vad vi "laddar" i ordet.

[Pilatus]

Vid ännu närmare eftertanke, så måste det vara så att precis allt existerar.
Existenser skiljer sig bara åt i sina egenskaper.
Till och med sanning existerar. Det beror helt på vad vi "laddar" i ordet.

Ja, jag blir litet nyfiken på vad du laddar "precis allt" med. T ex jultomtens existens?

[reflex]

Vid ännu närmare eftertanke, så måste det vara så att precis allt existerar.
Existenser skiljer sig bara åt i sina egenskaper.
Till och med sanning existerar. Det beror helt på vad vi "laddar" i ordet.

Ja, jag blir litet nyfiken på vad du laddar "precis allt" med. T ex jultomtens existens?

När du nämner Jultomten så får du säkert någon slags föreställning om vad detta är. Därmed har Jultomten en existens i din upplevelse.
Du (subjekt) tänker på(predikat) jultomten (objekt).

[Pilatus]

Ja, jag blir litet nyfiken på vad du laddar "precis allt" med. T ex jultomtens existens?

När du nämner Jultomten så får du säkert någon slags föreställning om vad detta är. Därmed har Jultomten en existens i din upplevelse.
Du (subjekt) tänker på(predikat) jultomten (objekt).

Jodå, jultomten kan vi ha en viss föreställning om. Men har du inte samma slags "föreställning" om ett rött äpple?

[reflex]

Ja, jag blir litet nyfiken på vad du laddar "precis allt" med. T ex jultomtens existens?

När du nämner Jultomten så får du säkert någon slags föreställning om vad detta är. Därmed har Jultomten en existens i din upplevelse.
Du (subjekt) tänker på(predikat) jultomten (objekt).

Jodå, jultomten kan vi ha en viss föreställning om. Men har du inte samma slags "föreställning" om ett rött äpple?

Jo det kan man säja. Men dessutom känner du ju till en hel del om dessa existensers egenskaper. Allt som är ett objekt har samtidigt något slags existens. Så även allt som skulle kunna bli ett objekt (potentiell existens).

[förstår mig själv]

Hej trevlig filosofi enligt min mening har förts här! Till att börja med utgår man från grunderna så kan man med "sig själv", dvs existensen av reaktioner i det vi kallar jaget påvisa något existerande i det egna medvetandet. Detta är faktist något absolut som sker. Om vi utgår från oss själva som absolut grund och referens i oss så kan det genom dels vår mängd "upplevelser"/förnimmelser/ ge data/indata år "förnuftet" vilket kan bestämma hur naturen är bättre och bättre. Och vad som vårat medvetande blir varse (även om detta inte ses hörs eller känns så som vi skulle förvänta oss i den andre utifrån vår erfarenhet själva om de reaktioner som ett som det verkar "objektiv" händelse som flera människor betraktar/tar in med sina sinnen ja här visas olika reaktionsmönsterupp då själva outputen på tex en indata kombinationssevens, sekvenser dess outcome beror av "väsendet" dess konstanta struktur "arv", men även miljön (tex vanan av situationen, erfarenheter av situationerna mm.
Sedan bygger vi på redan skapade teorier/sanningar med ny data. Detta är dock obehagligt då hela politiken och samhället och kultur och religionsutövarna inte som regel arbetar förnuftigt och skyddar sina uppfattningar om juridik, lagar, brott, straff, styra, etik, osv. Det är alltså så att man inte rätt förstått upphovsmän som ex spinoza, Jesus och Einstein utan bildar oändligt mycket sämre teorier och förklaringar.
Angående att något är ja då betyder det att man anger existens av något sådant är menar jag det viktiga och detta existerande kan andra pröva och eventuellt blir det existerade för dem också! Dock bör man hålla sig kort och genom förnimmelse menar jag i första hand så att det blir verkligt för fler.
Anta att man går i en relativt orörd natur tex och tittar på ett berg, på träd och växter så ser man ofta många ansikten. I vissa fall så oändligt exakt och fantastiskt bildat att ja någon människa kan inte göra detta men uppfatta (i den mån den är mottaglig att urskilja).
Dessa konstverk naturens konst har alltid funnits där den uppstår ur alltet på ett övermänskligt sätt och det visar sig också för vissa människor. Och detta existerande som är en aspekt att se/tolka naturen naturligtvis något som ökar vår förståelse. Information som används till att förstå högre kunskaper om naturen!

[Dean]

En återkommande tanke i många hittillsvarande inlägg är att ett objekts existens (varande) fastställs genom ett subjekts förnimmelse eller föreställning. Detta väcker frågan om denna föreställning är en nödvändig förutsättning för existens eller om man kan tänka sig att något existerar utan att förnimmas?
Dean

[Algotezza]

En återkommande tanke i många hittillsvarande inlägg är att ett objekts existens (varande) fastställs genom ett subjekts förnimmelse eller föreställning. Detta väcker frågan om denna föreställning är en nödvändig förutsättning för existens eller om man kan tänka sig att något existerar utan att förnimmas?
Dean

Javisst, det kan man anse, om man inte är berkeleyian, men hur vet man då att det finns?

[reflex]

En återkommande tanke i många hittillsvarande inlägg är att ett objekts existens (varande) fastställs genom ett subjekts förnimmelse eller föreställning. Detta väcker frågan om denna föreställning är en nödvändig förutsättning för existens eller om man kan tänka sig att något existerar utan att förnimmas?
Dean

Jag tänkte på ett exempel häromdan:
Antag att du är ute på en promenad i skogen. Du följer en stig som slingrar bland träden och gläds åt allt du ser. Vad du inte vet är att på samma stig från andra hållet kommer en björn lufsande. Du vet visserligen att det finns björnar, men just den här björnen vet du inte om. Björnen existerar dock på så vis att den lever och rör sig framåt på stigen och är en varelse av kött och blod. Men ur din synpunkt så existerar den inte. Först när ni möts på stigen omvandlas dess existens från att vara potentiell till att bli upplevd och blir därmed ett objekt.

[reflex]

Min "guru", Lin Yutang skriver att västerlandets filosofi sysslar för mycket med definitioner istället för att ägna sig åt själva levandet. Jag håller inte riktigt med eftersom jag tycker det är väldigt intressant med definitioner. Genom orden sammanlänkas medvetanden till förståelse. Definitionerna är bärare av förståelsen.
Jag har tagit upp Antics ord "upplevelse" eftersom jag tycker att det är ett bra universalord för subjekt/objekt-relationen. Kanske skulle jag börja använda Illusionens "atomär" och "imaginär" också i existenssammanhang. Jag gör ett försök:

Upplevelse = en subjekt/objekt-relation där medvetandet är subjekt.
"imaginär" = upplevelsebaserad existens.
"atomär" = bestående av atomer och därmed fysiskt/kemiskt baserad existens.

[reflex]

Vid ännu närmare eftertanke, så måste det vara så att precis allt existerar.
Existenser skiljer sig bara åt i sina egenskaper.
Till och med sanning existerar. Det beror helt på vad vi "laddar" i ordet.

Vad menar jag nu med påståendet att "precis allt" existerar?
Om jag frågar: Kan du säga något som inte existerar?
Du svarar: Jultomten.
Fel, Det finns massor av "kunskap" om Jultomten så han existerar i nästan allas medvetande.
Vad du än kommer med för exempel så skapas existensen i samma stund som du kommer med förslaget. Existensen är visserligen kanske imaginär men lika förbannat ett slags existens.