Aristoteles sats
Moderator: Moderatorgruppen
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Re: Äventyret att skriva ett bidrag
cogito skrev:....
Handlingsfriheten reduceras först till att enbart omfattar ”valfrihet”. Mänsklig handlingsfrihet blir för honom tvångsvalet att göra det ena eller det andra. Att vara tvungen att välja mellan det ena eller det andra handlingssättet – det skulle vara människans adelsmärke.
Mvh/ cogito
Om du har missförstått Ramirez' artikel eller inte är kanske inte så himla intressant men däremot kan det vara intressant att förstå vad du SJÄLV är ute efter. Poängen att tala om "tvånget att välja" handlar förstås inte om att välja mellan "det ena eller andra" utan att just VÄLJA, att se något framför sig och att inte vara en robot. Att "välja" innebär förstås att det måste finnas minst en valmöjlighet och den kan ju vara att göra eller inte göra men VAD man kommer att göra består ju av en närmast oändlig mängd kombinationsmöjligheter och varje val avgörs av vad man ser framför sig, inte av vad man har bakom. Men du tycker uppenbarligen att detta är ett för begränsat sätt att tala om ansvar och frihet?
När du talar om Beethoven förstår jag inte vad du menar. Kan du inte utveckla den tanken i stället för att tillskriva Ramirez det ena och andra? Om din tanke är för outvecklad kan du väl presentera ett embryo och se fall andra kan fråga vidare så du blir tydligare?
Skall man behandla knölar som människor?
En knöls försvarstal.
Knölar behövs. Av minst två skäl. Det ena är att knölar är de som tillför tankeforskare skattemedel så att forskning kan bedrivas. Tänk om ALLA var anställda på Aktiebolaget Metafor&Metonymica, vem skulle då finnas kvar att efterfråga tjänsterna?
Det andra skälet är att de gör nytta när man minst anar det. Ett telefonsamtal eller ett inlägg av en knöl som man drabbas av. Vad knölen framför är kanske fullständig fel i sak, men blotta händelsen kan ge nytt bränsle för att alstra egna tankar i ämnet. Skulle inte förvåna mig att knölarnas framfart utgör 30% av åskådningsmaterialet för professorns egen verksamhet i hörsalen.
Fann erbjuder mig att utveckla vad jag *själv* menar. Vem kan motstå sådan charm (ibland kallad kvinnlig list
? Men jag nöjer mig med knöl-rollen.
I näringslivet vill alla företag vara customer-minded, man vill ha nöjda kunder. Ofta glömmer de ansvariga dock att värdesätta knölarnas missnöje med produkten/tjänsten då knölarna är det enda utvecklingspotential de ha för att ha nöjda kunder imorgon! De gottar sig i nöjda-kund-brev och tappar farten.
Vad hjälper det dem att få ett brev, typ ”Jag har också läst Walter Ong och är väldigt nöjd med innehållet”? Bekräftelse att man ligger rätt till?
Är det då inte bättre med en knöls fråga typ så här:
Du (José) ”lurar” opponenten till att säger ”visst har jag sett en brevlåda!” Och lär honom att skilja mellan ett varseblivningsobjekt och förståelsen av vad en brevlåda är, att ”se” begreppet, som låta meningen nedkomma, själva begripandet. Men knölen frågar: Jag utför handlingen att begripa och vad denna handling når fram till. Det som jag nu begriper var således innan i ett *begreppslöst* tillstånd.
Från detta begreppslösa tillståndet, som dock redan hade en slags närvaro i mitt medvetande, gör jag det begripbart och klär det sedan i ord i ett valfritt språk. Även om detta inte tillhör vardagen, där jag bara etikettera saker och ting, finns dock tillfällen där jag tänker en *ny* tanke som dyker upp under bråkdelen av en sekund och sedan tar timmar och sidor i anspråk för att begripas och kommuniceras. Först här har jag nytta av AB Metafor&Metonymica.
Knölens uppgift är således att agera missnöjd kund och kräva utveckling av de tillhandahållna tjänsterna.
Vem skall jag annars vända mig till?
Mvh/ cogito
Knölar behövs. Av minst två skäl. Det ena är att knölar är de som tillför tankeforskare skattemedel så att forskning kan bedrivas. Tänk om ALLA var anställda på Aktiebolaget Metafor&Metonymica, vem skulle då finnas kvar att efterfråga tjänsterna?
Det andra skälet är att de gör nytta när man minst anar det. Ett telefonsamtal eller ett inlägg av en knöl som man drabbas av. Vad knölen framför är kanske fullständig fel i sak, men blotta händelsen kan ge nytt bränsle för att alstra egna tankar i ämnet. Skulle inte förvåna mig att knölarnas framfart utgör 30% av åskådningsmaterialet för professorns egen verksamhet i hörsalen.
Fann erbjuder mig att utveckla vad jag *själv* menar. Vem kan motstå sådan charm (ibland kallad kvinnlig list
? Men jag nöjer mig med knöl-rollen.
I näringslivet vill alla företag vara customer-minded, man vill ha nöjda kunder. Ofta glömmer de ansvariga dock att värdesätta knölarnas missnöje med produkten/tjänsten då knölarna är det enda utvecklingspotential de ha för att ha nöjda kunder imorgon! De gottar sig i nöjda-kund-brev och tappar farten.
Vad hjälper det dem att få ett brev, typ ”Jag har också läst Walter Ong och är väldigt nöjd med innehållet”? Bekräftelse att man ligger rätt till?
Är det då inte bättre med en knöls fråga typ så här:
Du (José) ”lurar” opponenten till att säger ”visst har jag sett en brevlåda!” Och lär honom att skilja mellan ett varseblivningsobjekt och förståelsen av vad en brevlåda är, att ”se” begreppet, som låta meningen nedkomma, själva begripandet. Men knölen frågar: Jag utför handlingen att begripa och vad denna handling når fram till. Det som jag nu begriper var således innan i ett *begreppslöst* tillstånd.
Från detta begreppslösa tillståndet, som dock redan hade en slags närvaro i mitt medvetande, gör jag det begripbart och klär det sedan i ord i ett valfritt språk. Även om detta inte tillhör vardagen, där jag bara etikettera saker och ting, finns dock tillfällen där jag tänker en *ny* tanke som dyker upp under bråkdelen av en sekund och sedan tar timmar och sidor i anspråk för att begripas och kommuniceras. Först här har jag nytta av AB Metafor&Metonymica.
Knölens uppgift är således att agera missnöjd kund och kräva utveckling av de tillhandahållna tjänsterna.
Vem skall jag annars vända mig till?
Mvh/ cogito
Re: Skall man behandla knölar som människor?
cogito skrev:Fann erbjuder mig att utveckla vad jag *själv* menar. Vem kan motstå sådan charm (ibland kallad kvinnlig list
Du (José) ”lurar” opponenten till att säger ”visst har jag sett en brevlåda!” Och lär honom att skilja mellan ett varseblivningsobjekt och förståelsen av vad en brevlåda är, att ”se” begreppet, som låta meningen nedkomma, själva begripandet. Men knölen frågar: Jag utför handlingen att begripa och vad denna handling når fram till. Det som jag nu begriper var således innan i ett *begreppslöst* tillstånd.
Från detta begreppslösa tillståndet, som dock redan hade en slags närvaro i mitt medvetande, gör jag det begripbart och klär det sedan i ord i ett valfritt språk. Även om detta inte tillhör vardagen, där jag bara etikettera saker och ting, finns dock tillfällen där jag tänker en *ny* tanke som dyker upp under bråkdelen av en sekund och sedan tar timmar och sidor i anspråk för att begripas och kommuniceras. Först här har jag nytta av AB Metafor&Metonymica.
Mvh/ cogito
OK om det är kvinnlig list eller bara nyfikenhet så började du med embryot ändå. Men jag är inte säker på vad det är du vill komma åt. Att det är något som sker FÖRE själva begripandet, nån slags riktning av uppmärksmaheten som gör att man VILL begripa osv? Att viljan, riktningen, uppmärksamheten föregår den begreppsbildande aktiviteten? Jo men det är väl självklart - varför är det viktigt att påpeka menar du o vad har den insikten för betydelse?
Re: Skall man behandla knölar som människor?
cogito:
Från detta begreppslösa tillståndet, som dock redan hade en slags närvaro i mitt medvetande, gör jag det begripbart och klär det sedan i ord i ett valfritt språk. Även om detta inte tillhör vardagen, där jag bara etikettera saker och ting, finns dock tillfällen där jag tänker en *ny* tanke som dyker upp under bråkdelen av en sekund och sedan tar timmar och sidor i anspråk för att begripas och kommuniceras. Först här har jag nytta av AB Metafor&Metonymica.
Fann:
Jag är inte säker på vad det är du vill komma åt. Att det är något som sker FÖRE själva begripandet, nån slags riktning av uppmärksmaheten som gör att man VILL begripa osv? Att viljan, riktningen, uppmärksamheten föregår den begreppsbildande aktiviteten? Jo men det är väl självklart - varför är det viktigt att påpeka menar du o vad har den insikten för betydelse?
cogito, nu:
När jag (cogito) tänker, sker det för det mesta så, att jag får ordbilder i något språk att uppträda i mitt medvetande. Dessa begreppsliga(?) föreställningar(?) bollar jag med, flyttar, håller fast, kombinera jag för att se om något nytt uppstår av denna aktivitet. Nästan aldrig gör det det, utan jag får fram en slags ordning som blir till en tankegång, typ den jag skriver ned just här.
I undantagsfall får jag dock ett "infall" dvs, det utgör ingen kombination utan snarare en insikt: "så är det!" En sådan insikt kan också komma utan att jag tänker planerat, kanske som en frukt av tidigare ansträngningar som nu är moget att "begripas". Denna "nya" tanke är för det mesta inte originell, men var ny för mig då.
Detta "så är det" behöver dock inte ha ett ord-språk som klädnad. Det kan vara begreppslös förståelse, där jag måste bilda åskådliga begrepp för att kunna minnas "insikten".
Så, med förbegreppsligt menar jag inte förberedelsen/viljan/aktiviteten att tänka, utan förståelsen utan begrepp i lexikalisk mening.
Kan det vara nå´t?
mvh/ cogito
Från detta begreppslösa tillståndet, som dock redan hade en slags närvaro i mitt medvetande, gör jag det begripbart och klär det sedan i ord i ett valfritt språk. Även om detta inte tillhör vardagen, där jag bara etikettera saker och ting, finns dock tillfällen där jag tänker en *ny* tanke som dyker upp under bråkdelen av en sekund och sedan tar timmar och sidor i anspråk för att begripas och kommuniceras. Först här har jag nytta av AB Metafor&Metonymica.
Fann:
Jag är inte säker på vad det är du vill komma åt. Att det är något som sker FÖRE själva begripandet, nån slags riktning av uppmärksmaheten som gör att man VILL begripa osv? Att viljan, riktningen, uppmärksamheten föregår den begreppsbildande aktiviteten? Jo men det är väl självklart - varför är det viktigt att påpeka menar du o vad har den insikten för betydelse?
cogito, nu:
När jag (cogito) tänker, sker det för det mesta så, att jag får ordbilder i något språk att uppträda i mitt medvetande. Dessa begreppsliga(?) föreställningar(?) bollar jag med, flyttar, håller fast, kombinera jag för att se om något nytt uppstår av denna aktivitet. Nästan aldrig gör det det, utan jag får fram en slags ordning som blir till en tankegång, typ den jag skriver ned just här.
I undantagsfall får jag dock ett "infall" dvs, det utgör ingen kombination utan snarare en insikt: "så är det!" En sådan insikt kan också komma utan att jag tänker planerat, kanske som en frukt av tidigare ansträngningar som nu är moget att "begripas". Denna "nya" tanke är för det mesta inte originell, men var ny för mig då.
Detta "så är det" behöver dock inte ha ett ord-språk som klädnad. Det kan vara begreppslös förståelse, där jag måste bilda åskådliga begrepp för att kunna minnas "insikten".
Så, med förbegreppsligt menar jag inte förberedelsen/viljan/aktiviteten att tänka, utan förståelsen utan begrepp i lexikalisk mening.
Kan det vara nå´t?
mvh/ cogito
Re: Skall man behandla knölar som människor?
cogito skrev:rDetta "så är det" behöver dock inte ha ett ord-språk som klädnad. Det kan vara begreppslös förståelse, där jag måste bilda åskådliga begrepp för att kunna minnas "insikten".
Så, med förbegreppsligt menar jag inte förberedelsen/viljan/aktiviteten att tänka, utan förståelsen utan begrepp i lexikalisk mening.
Kan det vara nå´t?
mvh/ cogito
OK då förstår jag vad du menar (tror jag). Alltså en intutitiv förståelse som inte bygger på begreppsbildning. Hur kan man veta att det funkar så? Kan det inte finnas många sorters begreppsbildning? Den där intuitiva förståelsen kan ju vara en begreppsbildande aktivitet fast förmedveten? Och inte nödvändligen begrepp som "ord" utan kanske strukturer, riktningar, hastighet o sånt. Men jag har svårt att förstå hur någon form av förståelse skulle kunna uppstå utan någon form av "mentala representationer" som man i sin tur upplever någon form av samband mellan. Sen lär det ju vara olika procedurer beroende på VAD det är man ska förstå. Är det helheter så är det väl den intuitiva förtsåelsen som är i förgunden men är det delar och abstrakta resoneamang lär det väl vara omöjligt utan begrepp i mer vanlig mening? Själv tänker jag mig att det som sker när man kommer på något som är nytt för en själv och när man känner att man förstår fast man ännu inte kan sätta ord på det beror på sådant som jobbar bortom "skärmen". Inget hindrar ju att vi har tillgång till inlärda begrepp och tankestrukturer även i det omedvetna, förmedvetna eller latent medvetna?
Fann,
med viss skadegläjde konstaterar jag att du för en gångs skull behöver svettas för att få fram det du menar
Du kommer fram till "Inget hindrar ju att vi har tillgång till inlärda begrepp och tankestrukturer även i det omedvetna, förmedvetna eller latent medvetna?"
Jag får det till att det finns ett "*över*-medvetet tillstånd utan redan inlärda eller medfödda begrepp. Den ansträngningen som små barn dagligen gör för att "förstå" och som vi begreppsspäckade vuxna försätts i i undantagsfall, är en kännande åtbörd i syfte att förstå. Det kanske uppträder som en mental begreppslös bild... vad vet jag, var så länge sen.
mvh/ cogito
med viss skadegläjde konstaterar jag att du för en gångs skull behöver svettas för att få fram det du menar
Du kommer fram till "Inget hindrar ju att vi har tillgång till inlärda begrepp och tankestrukturer även i det omedvetna, förmedvetna eller latent medvetna?"
Jag får det till att det finns ett "*över*-medvetet tillstånd utan redan inlärda eller medfödda begrepp. Den ansträngningen som små barn dagligen gör för att "förstå" och som vi begreppsspäckade vuxna försätts i i undantagsfall, är en kännande åtbörd i syfte att förstå. Det kanske uppträder som en mental begreppslös bild... vad vet jag, var så länge sen.
mvh/ cogito
Intuition och begrepp
cogito skrev:Fann,
med viss skadegläjde konstaterar jag att du för en gångs skull behöver svettas för att få fram det du menar
Du kommer fram till "Inget hindrar ju att vi har tillgång till inlärda begrepp och tankestrukturer även i det omedvetna, förmedvetna eller latent medvetna?"
Jag får det till att det finns ett "*över*-medvetet tillstånd utan redan inlärda eller medfödda begrepp. Den ansträngningen som små barn dagligen gör för att "förstå" och som vi begreppsspäckade vuxna försätts i i undantagsfall, är en kännande åtbörd i syfte att förstå. Det kanske uppträder som en mental begreppslös bild... vad vet jag, var så länge sen.
mvh/ cogito
Jag vet inte om jag svettades precis (inte för att jag inte unnar dig skadeglädje) men formuleringarna om det som inte bara kan kallas omedvetet var inget famlande. "Latent medvetet" är min egen konstruktion, tror jag, men som jag ser det finns det en poäng att skilja de olika nivåerna åt, hursomhelst har dom det gemensamt att de inte för tilfället är närvarande i "medvetandefönstret" men det behöver ju som sagt inte betyda att de inte arbetar med språkliga begrepp. Som jag uppfattar det har jag oftare den där förspråkliga förnimmelsen av att förstå nu än när jag var barn och det skulle ju kunna betyda att jag nu har fler begrepp att arbeta med även i det omedvetna. Om riktigt små barn "förstår" eller vad det är de gör är som sagt inte gott att veta. Nog kan man väl tänka sig att den språkliga och begreppsliga utvecklingen skulle kunna trubba av helhetsförståelse (intuition) men det BEHÖVER ju inte vara så, det KAN ju alltså vara att även intuitionen arbetar med strukturer som är inlärda. Att man kan överbetona det intellektuella så man tappar kontakten med det intuitiva är förstås sant men det finns många extremt intellektuella som även är intuitiva. dessutom är ju intuitionen inblandad i själva begreppsbildningen. Åtminstone i metaforerna.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster