När man är lycklig är man alltid god, men när man är god är man inte alltid lycklig.
(ok detta bidrar inte med något, men visst låter det snittsigt?)
Hur är en god människa?
Moderator: Moderatorgruppen
Så fort vi talar om en praktisk gemensam objektiv godhet tror jag vi måste utgå från väldigt breda och generella påståenden: "Liv framför död", "lycka framför sorg". Att enas kring sådana övergripande påståenden gör att vi kan kalla en handling för god ifall den främjar liv och lycka för andra varelser. Vi kan även kalla en handling för god ifall den på ett rationellt sätt främjar liv och lycka på sikt. Motsatsen skulle vi kunna definiera som ondska, och vi kan skapa lagar mot uppenbar ondska och uppmuntra godhet. Har vi inte redan gjort något liknande, om än inte lika uttalat, i dagens samhälle?
Annars instämmer jag att den närmsta tillgängliga godhet vi har finns inom oss själva, så länge vi är ärliga mot våra innersta känslor och handlar utifrån dem så gott vi kan. Tyvärr är det inte alltid så lätt att ta beslut, att erkänna eller ens veta vad vi egentligen vill, i myllret av våra tankar och inlärda vanemönster.
Intressant mening!
Jag får uppfattningen av att den första delen behandlar den subjektiva definitionen av godhet medan den andra behandlar den objektiva/allmänna i förhållande till den subjektiva och påpekar att de inte alltid går hand i hand.
Annars instämmer jag att den närmsta tillgängliga godhet vi har finns inom oss själva, så länge vi är ärliga mot våra innersta känslor och handlar utifrån dem så gott vi kan. Tyvärr är det inte alltid så lätt att ta beslut, att erkänna eller ens veta vad vi egentligen vill, i myllret av våra tankar och inlärda vanemönster.
Rafael skrev:När man är lycklig är man alltid god, men när man är god är man inte alltid lycklig.
Intressant mening!
Jag får uppfattningen av att den första delen behandlar den subjektiva definitionen av godhet medan den andra behandlar den objektiva/allmänna i förhållande till den subjektiva och påpekar att de inte alltid går hand i hand.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Def finns väl massa mänskor som är mer eller mindre "lyckliga" men inte särskilt goda. Bert Karlsson, Jerry Seinfeld, Carl Bildt, Göran Persson är några.
Johan/
Man kan föra två diskussioner om godheten. en är den meta-etiska: vad är "gott". Enligt G.E. Moore var det exvis en "indefinable property", enligt old school-emotivisterna var att säga "A är gott/Det är rätt att A" att säga "Hurra för A", varken mer eller mindre.
Den andra är den etiska: vilka handlingar är goda. Enligt utilitaristerna är godhet att maximera lyckan, enligt deontologer är det alltid gott, eller rätt, att inte bryta mot vissa bud som att inte döda, etc.
Enligt många, kanske de flesta, filosofer, har den metaetiska diskussionen ingen relevans för den etiska.
Johan/
Alternativet är godtyckliga axiom om godhetens natur, och det är intressant ur en praktisk synvinkel, men inte som filosofiskt reflekterande.
Man kan föra två diskussioner om godheten. en är den meta-etiska: vad är "gott". Enligt G.E. Moore var det exvis en "indefinable property", enligt old school-emotivisterna var att säga "A är gott/Det är rätt att A" att säga "Hurra för A", varken mer eller mindre.
Den andra är den etiska: vilka handlingar är goda. Enligt utilitaristerna är godhet att maximera lyckan, enligt deontologer är det alltid gott, eller rätt, att inte bryta mot vissa bud som att inte döda, etc.
Enligt många, kanske de flesta, filosofer, har den metaetiska diskussionen ingen relevans för den etiska.
Stefan skrev:Def finns väl massa mänskor som är mer eller mindre "lyckliga" men inte särskilt goda. Bert Karlsson, Jerry Seinfeld, Carl Bildt, Göran Persson är några.
Hur vet vi att dessa personer är lyckliga? Hög status eller mycket pengar har ju många gånger visat sig inte ha någon direkt koppling till ökad lycka. Snarare tvärtom.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Rafael skrev:När man är lycklig är man alltid god, men när man är god är man inte alltid lycklig.
Jag skulle faktiskt hellre vända på din mening och säga den tvärtom.
När man är god är man alltid lycklig, men när man är lycklig är man inte alltid god.
När man gör en god gärning eller agerar på ett bra sätt så blir känner iaf jag att jag också blir gladare av mig. Jag tyckte också stefan hade en bra poäng när han drog upp en del personer som säkert är lyckliga men inte särsklit goda. Detta skulle jag förklara med att de ur deras egen synvinkel förmodligen anser att de är goda personer och gör rätt. men ur andras synvinkel inte är de. Så alltså den första delen i meningen "När man är god är man alltid lycklig," är altså från ens eget perspektiv sett, och den andra delen "men när man är lycklig är man inte alltid god." blir alltså hur omvärlden ser på en.
There is always another side.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
J R Auk skrev:
Eller ska vi inte piska machokisten för att vi inte ser det som gott att slå andra, trots det "dåliga" i mottagandet av vårt avhållande.
Det du måste göra är att utröna det rationella i masochistens psykologi; och om han har ologiska hämningar som leder till hans begär. Först då kan du avgöra det goda med din handling. Inte ologiska hämningar i den bemärkelse att det existerar en kausalitet, utan huruvida denna kausalitet kohererar med en sanningsenlig uppfattning om hur verkligheten är. Att piska eller inte piska beror på denna logik. Din goda handling avgörs av din förmåga att se det som är rätt, på samma sätt som du som förälder inlämmar dina barn i ett beteende som du anser vara rationellt. DU ställer dig alltid över varje situation - du är ensam (och beroende av din klokhet). Frågan är hur DU ska tilldela världen dess förmenta godhet. Hur ska DU handla för att agera gott? Hur agerar du, och varför?
Jag är hyfsat berusad (och olycklig) nu, men låt gå, verkar vettigt.
Kanske inte så vettigt, men kan alltid ta bort inlägget i morgon enligt nya klippprinciper.
/Johan
Du menar något i stil med; den som vet det rätta gör det rätta, den som vet det sköna strävar efter det sköna.
Jag är beredd att hålla med dig, men vill ha med en viss relativism ändock. Det avgörande för överenstämmande bra, i subjektivt till objektivt, är viljan synes det mig. Det är inte resultatet som avgör.
Ett barn som behandlas fel, men pågrund av den alltför kärleksfulle modern, eler fadern, kommer nog förlåta detta just då det var en "god" vilja bakom.
Vi kan inte ställa kraven på överensstämmande gott i allt vi strävar efter. Men vi vi kan ställa kravet på strävandet efter gott.
Det viktiga blir att vi kan säga:
Hade x varit sådan att x hade kunskap om dom riktiga förhållandena hade x handlat gott, detta då x strävade efter att göra det som kunskapen skulle givit x.
Jag är beredd att hålla med dig, men vill ha med en viss relativism ändock. Det avgörande för överenstämmande bra, i subjektivt till objektivt, är viljan synes det mig. Det är inte resultatet som avgör.
Ett barn som behandlas fel, men pågrund av den alltför kärleksfulle modern, eler fadern, kommer nog förlåta detta just då det var en "god" vilja bakom.
Vi kan inte ställa kraven på överensstämmande gott i allt vi strävar efter. Men vi vi kan ställa kravet på strävandet efter gott.
Det viktiga blir att vi kan säga:
Hade x varit sådan att x hade kunskap om dom riktiga förhållandena hade x handlat gott, detta då x strävade efter att göra det som kunskapen skulle givit x.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Hon bör också göra gott även om hon inte finner nöje i det.
finner hon inget nöje i det så är det inte längre gott. För vart finns då godheten i det goda ?
Finner hon inget nöje i det är godheten bara en fasad för att få något i utbyte.
Vad blir annars meningen att göra det så kallade gott.
Okunskapen är min lärare , Smärtan är min vän.
finner hon inget nöje i det så är det inte längre gott. För vart finns då godheten i det goda ?
Jag får syn på en äldre tant som behöver hjälp med att gå över vägen. Jag ser att folk passerar förbi utan att bry sig. Jag är mycket stressad, försöker hinna till en buss som ska ta mig till flygplatsen. Håller på att missa ett viktigt flyg (varje sekund räknas). Utan att direkt finna ett "nöje" i min handling (jag kommer nog att missa bussen och planet) hjälper jag damen över vägen, ty min moral säger mig att jag så måste göra, trots att det i det läget direkt missgynnar mig.
Anledningen till att du hjälper henne trots alla motsträvigheter är att du förebygger ett dåligt samvete. Vi kan då säga att du gör det för din egen lyckas skull eftersom du känner på dig att du skulle bli ännu olyckligare om du inte hjälpte henne, trots att du får ta massa annan skit om du gör det. Du väljer då att slippa det dåliga samvetet och riskera att missa planet. I en annan situation kanske du skulle agerat på ett helt annat sätt, och en annan människa kanske skulle prioriterat annorlunda. Vi brukar kalla detta moral, men jag tror fortfarande det handlar om våra känslor i grund och botten.
Det intressanta är när det dåliga samvetet ges större vikt än det egentligen har rent känslomässigt, och vice versa. Det förstnämnda har varit ett av mina största problem genom livet: att jag varit onödigt rädd för mitt samvete. Jag gjorde konstant saker jag inte ville enbart för att någon annan ville jag skulle göra det. Jag var så rädd för att göra dem ledsena eller besvikna att jag förträngde flera andra viktiga behov och känslor inom mig själv, och gjorde allt för att andra skulle må bra. Det är först nu på senare tid som jag insett att det inte håller. Även fast det kanske anses gott ur ett objektivt perspektiv så är det inte hållbart på sikt, för det skapar ilska och frustration inom mig som sedan går ut över andra, inte minst de som jag försökte vara snäll mot. När jag tar på mig en mask och låtsas om att jag vill något som jag egentligen inte vill så blir resultatet att jag ljuger inför både mig själv och min omgivning, och det äter upp mig inifrån.
Jag tror att ett sådant "gott" beteende ganska snart förvandlas till ett "ont", ifall andra äkta känslor förträngs.
Det intressanta är när det dåliga samvetet ges större vikt än det egentligen har rent känslomässigt, och vice versa. Det förstnämnda har varit ett av mina största problem genom livet: att jag varit onödigt rädd för mitt samvete. Jag gjorde konstant saker jag inte ville enbart för att någon annan ville jag skulle göra det. Jag var så rädd för att göra dem ledsena eller besvikna att jag förträngde flera andra viktiga behov och känslor inom mig själv, och gjorde allt för att andra skulle må bra. Det är först nu på senare tid som jag insett att det inte håller. Även fast det kanske anses gott ur ett objektivt perspektiv så är det inte hållbart på sikt, för det skapar ilska och frustration inom mig som sedan går ut över andra, inte minst de som jag försökte vara snäll mot. När jag tar på mig en mask och låtsas om att jag vill något som jag egentligen inte vill så blir resultatet att jag ljuger inför både mig själv och min omgivning, och det äter upp mig inifrån.
Jag tror att ett sådant "gott" beteende ganska snart förvandlas till ett "ont", ifall andra äkta känslor förträngs.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Det intressanta är när det dåliga samvetet ges större vikt än det egentligen har rent känslomässigt, och vice versa. Det förstnämnda har varit ett av mina största problem genom livet: att jag varit onödigt rädd för mitt samvete. Jag gjorde konstant saker jag inte ville enbart för att någon annan ville jag skulle göra det. Jag var så rädd för att göra dem ledsena eller besvikna att jag förträngde flera andra viktiga behov och känslor inom mig själv, och gjorde allt för att andra skulle må bra. Det är först nu på senare tid som jag insett att det inte håller. Även fast det kanske anses gott ur ett objektivt perspektiv så är det inte hållbart på sikt, för det skapar ilska och frustration inom mig som sedan går ut över andra, inte minst de som jag försökte vara snäll mot. När jag tar på mig en mask och låtsas om att jag vill något som jag egentligen inte vill så blir resultatet att jag ljuger inför både mig själv och min omgivning, och det äter upp mig inifrån.
Jag tror att ett sådant "gott" beteende ganska snart förvandlas till ett "ont", ifall andra äkta känslor förträngs.
så sant så sant.
Okunskapen är min lärare , Smärtan är min vän.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster