Största möjliga lycka åt största möjliga antal?

[Åkes granne]

Det är ovanligt dumt av mig att fråga, eftersom kommunikation likt denna är totalt meningslös.

Jag brukar inte bete mig såhär. Mitt fel.

[Åkes granne]

Förstod just nyligen att det är vid mitt sittande vid datorn som är mest genererar mest fördommar -som får mig att må så dåligt. Det säger en hel del.

[Skyline]

...eftersom kommunikation likt denna är totalt meningslös.

Håller med dig om det. Ändå är man här...

Jag har faktist inte ändrat någon åsikt eller uppfattning om någonting genom att tjöta o diskutera på forum. Heller så har jag antagligen inte påverkat någon heller. Man kan inte övertala människor något. Som att tro på Gud tex. Man måste uppleva honom för att ändra sin uppfattning.

/Skyline

[Avantgardet]

ja du får tycka vad du vill, men jag ser inte det konstiga. kärlek är en underbar känsla...då är det väl bättre att vara kär även ifall det är olycklig kärlek, än att inte vara kär alls.

Det är lika dumt som att säga: "eftersom livet är underbart så är det bättre att ha upplevt det än att aldrig ha funnits."

Varför skulle det vara dumt?

Om man aldrig hade funnits så skulle känslor som "underbart" ha absolut ingen betydelse.

Nej, men det implicerar ju inte att det heller skulle vara negativt, och således så kan det inte sägas vara dumt. Jag kan se ett värde i existensen självt.

Den enda som är lycklig är den som aldrig har upplevt lycka. För om man inte har upplevt lycka så kan man inte heller veta vad olycka är.

Det är fel, för som du sade tidigare så måste man ha upplevt lycka för att veta vad olycka är, men det innebär också att man varit tvungen att uppleva lycka för att veta vad lycka är. Lyckan är alltså, den upplevda, precis som du säger, avhängig definitionen. Men samma resultat som du eftersträvar erhåller man genom att helt enkelt greppa att begreppet är substanslöst då det är ett fullständigt relativt begrepp. Vi är vad vi tror oss vara.

[Avantgardet]

...eftersom kommunikation likt denna är totalt meningslös.

Håller med dig om det. Ändå är man här...

Jag har faktist inte ändrat någon åsikt eller uppfattning om någonting genom att tjöta o diskutera på forum. Heller så har jag antagligen inte påverkat någon heller. Man kan inte övertala människor något. Som att tro på Gud tex. Man måste uppleva honom för att ändra sin uppfattning.

/Skyline

Håller inte med er här. Text är ju ett slags suspenderad upplevelse.

[amy]

Det är fel, för som du sade tidigare så måste man ha upplevt lycka för att veta vad olycka är, men det innebär också att man varit tvungen att uppleva lycka för att veta vad lycka är.

Den största "lyckan" är när det finns varken lycka eller olycka -- ingenting finns.
Men hur ska jag förklara det med imperfekta ord som lycka, perfekt, imperfekt, förklara osv.

[Avantgardet]

Det är fel, för som du sade tidigare så måste man ha upplevt lycka för att veta vad olycka är, men det innebär också att man varit tvungen att uppleva lycka för att veta vad lycka är.

Den största "lyckan" är när det finns varken lycka eller olycka -- ingenting finns.
Men hur ska jag förklara det med imperfekta ord som lycka, perfekt, imperfekt, förklara osv.

Men det krävs ju också att det finns något som kan "upphöra" (fiktionen) för att "upphörandet" i sig skall kunna upplevas positivt.

Själv har jag dock inget emot existensen, tycker den är rätt sjysst, och perfektion är tråkigt. Lever gärna ett tag till.

[amy]

Men det krävs ju också att det finns något som kan "upphöra" (fiktionen) för att "upphörandet" i sig skall kunna upplevas positivt.

Positiva saker är negativa för att så länge de finns, finns negativa saker.

perfektion är tråkigt.

Tråkigt är en känsla, precis som känslan positiv...

Det finns inga känslor när man inte finns (drömlös sömn), så det kan inte vara tråkigt, positivt eller negativt eller neutralt.

[Avantgardet]

Men det krävs ju också att det finns något som kan "upphöra" (fiktionen) för att "upphörandet" i sig skall kunna upplevas positivt.

Positiva saker är negativa för att så länge de finns, finns negativa saker.

Men är "negativt" med nödvändighet negativt? Existensen bara är, vi behöver inte föra in värdeomdömen om vi inte vill, men existensen är dock svårare att skaka av sig än värdeomdömen.

perfektion är tråkigt.

Tråkigt är en känsla, precis som känslan positiv...

Det finns inga känslor när man inte finns (drömlös sömn), så det kan inte vara tråkigt, positivt eller negativt eller neutralt.

Men varför då eftersträva det? Om ingen grund finns att säga att det är "bättre än", så finns ju ingen poäng i detta.

Bara en tanke...

[amy]

Men är "negativt" med nödvändighet negativt?

Eftersom positiva saker är negativa så är negativa saker positiva, vilket betyder att båda är det där neutrala ingentinget som kallas himlen och nirvana.

Men varför då eftersträva det? Om ingen grund finns att säga att det är "bättre än", så finns ju ingen poäng i detta.

det är oändligt mycket bättre än "bättre än".

allting strävar efter ingenting, döden.
samtidigt är allting rädd för den.
planeter vill falla i solen för att förenas med den och dö.
men de faller inte för att de är rädda...
så de snurrar...
men jag bryr mig inte.

allting är ingenting, som strävar efter att bli ingenting.
allt och inget är samma sak.
det betyder ingenting.

[Sartre]

allting är ingenting, som strävar efter att bli ingenting.
allt och inget är samma sak.

för att ngt ska vara "något" måste det existera, allting måste alltså vara varat, medan ingenting är intet. hur kan detta då vara samma sak...jag är förvirrad?!

[J R Auk]

Men är "negativt" med nödvändighet negativt?

Eftersom positiva saker är negativa så är negativa saker positiva, vilket betyder att båda är det där neutrala ingentinget som kallas himlen och nirvana.

Men varför då eftersträva det? Om ingen grund finns att säga att det är "bättre än", så finns ju ingen poäng i detta.

det är oändligt mycket bättre än "bättre än".

allting strävar efter ingenting, döden.
samtidigt är allting rädd för den.
planeter vill falla i solen för att förenas med den och dö.
men de faller inte för att de är rädda...
så de snurrar...
men jag bryr mig inte.

allting är ingenting, som strävar efter att bli ingenting.
allt och inget är samma sak.
det betyder ingenting.

Så du menar att genom din imperfekta kropp och med dina imperfekta begrepp så har du greppat att det inte går att värdera, vilket du värderar som bättre än att tro att det går att värdera, för att allt upplöses.

Varför tror du buddha och dylikt sökte ge ett tydligt budskap, varför ville dom ge ett budskap alls? Om detta enbart är en dröm, märk här att jag inte säger att det inte är en dröm, vad för skäl skulle dina auktoriteter ge för att förmedla det budskap du tagit till dig?

Eller menar du dig vara autodidakt, påfallande överländsk, mystiker på korståg mot meningsheten genom meningslösheten?

Om livet är en dröm, och det är en skön dröm, sluta för bövelen att söka väcka folk. Åtminstone gör det inte i drömmen. Skaka mig i min vila och inte i min dröm. Det stör bara.

Förövrigt hade jag en dagdröm med knepiga tankar idag. Och helt plötsligt sa det voff! Bara så där och så påfallande tydligt. Undrar om det var en hund som sökte väcka mig i mitt riktiga liv utanför detta intet.

[Tractatus]

allting är ingenting, som strävar efter att bli ingenting.
allt och inget är samma sak.
det betyder ingenting.

Amy har förmodligen skumläst (för att hon i vanlig ordning inte vinnlade sig om att förstå) Parmenides kunngörelse om förändringens omöjlighet och att allt är ett, och fått allting om bakfoten.

(Förändring förutsätter att något går från en extrem, finns inte, till en annan extrem, finns. Eftersom ingenting inte har någon existens, alltså inte finns, kan ett ting således inte gå från ingenting till någonting. Detta innebär att förändring är omöjlig. Allt som finns, existerar med nödvändighet och det som inte finns, kommer inte att finnas)


Nu lät jag som Amy.

[Avantgardet]

Men är "negativt" med nödvändighet negativt?

Eftersom positiva saker är negativa så är negativa saker positiva, vilket betyder att båda är det där neutrala ingentinget som kallas himlen och nirvana.

Det är sant att så fort du definierar något som "gott" så kan du definiera dess motpol som "ont". Innebär då detta att du skulle hävda att ett värderingsfritt omdöme befinner sig i "Himlen" eller "Nirvana"? Det är alltså ett "tillstånd" i den befintliga existensen som du talar om. Men då anser jag ditt tryckande på "upphörandet" vara lite överflödigt, och kanske rent av missvisande.

Men varför då eftersträva det? Om ingen grund finns att säga att det är "bättre än", så finns ju ingen poäng i detta.

det är oändligt mycket bättre än "bättre än".

Men det finns ju ingen grund att kalla det vare sig bra eller dåligt?

allting strävar efter ingenting, döden.
samtidigt är allting rädd för den.
planeter vill falla i solen för att förenas med den och dö.
men de faller inte för att de är rädda...
så de snurrar...
men jag bryr mig inte.

allting är ingenting, som strävar efter att bli ingenting.
allt och inget är samma sak.
det betyder ingenting.

Måste det vara "rädsla"? Varför inte tänka sig det som "livsglädje"? Du för implicit in ett värdeomdöme när du talar i termer av "rädsla" (så ock även om vi talar om "livsglädje", du kan emellertid välja ett begrepp som är "neutralt" - det står dig fritt).

Måste det också sträva efter att "bli ingenting", kan det inte vara omvänt så att det strävar efter att fortsätta existera? Jag förstår inte varför du så övertygat antar det förra.

[Avantgardet]

Sen kan man fråga sig vad "lyckan" har för biverkningar, är den eftersträvansvärd - och har den då ett intrinsikalt värde eller ett instrumentellt?

vill vi inte ha lyckan för lyckans skull? eller är det bara vår kärlek till livet som följer som vi jagar?

Jag tänkte i termer av: är det ens önskvärt att vi är "lyckliga" hela tiden? Jag har alltid misstänkt lyckan för att vara något som får en att stagnera, den går på tvären mot "utveckling". I den bemärkelsen så blir det en typ av prioriteringsfråga. Vad tror du?