Du kan uppenbarligen inte din historia, Sceptisk. Om du hade gjort det hade du vetat att konservatismen, som ideologi, kom till i Edmund Burkes huvud när han reflekterade över just den franska revolutionen.
Du påstår att nazisterna var ett "vänsterparti", men vad i deras politik var "vänster"? Du har inte visat på någonting alls, jag har däremot pekat på några otvivelaktigt konservativa drag i deras politik.
Att nazisterna avskydda kommunister anser jag vara problematiskt, inte för att det i sig är problematiskt och kan i själva verket bero på lite vad som helst, utan det är problematiskt i det avseendet att om vi antar att nazisterna var ett "socialistiskt arbetarparti" så blir det direkt svårare att förstå hur de kunde komma till makten med ett partiprogram i vilket kampen mot kommunismen var så högt på dagordningen. De arbetande massorna kan absolut inte ha funnit en sådan kamp nämnvärt angelägen, eller? Snarare måste vi väl anta att nazisterna också i denna fråga förde andra intressenters talan, eller? Kanske de "konservativas"?
Progressivt tänkande är ett omyndigförklarande
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Chloe skrev:Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, heter det då jag kollade. Är det omöjligt att ett socialistiskt arbetarparti är vänster?
Var inte kopplingen mellan symbol och symboliserat arbiträr nyss? Självfallet är den det. Och om man istället för till namnet ser till den ideologi det rörde sig om så ser man fort dessa konservativa drag som jag nämnde. Dessutom, som bekant, så var kommunisterna Hitlers primära fiende bortsett från judarna.
Klart att det var. Vad är problemet? Arbetarpartier har kallats vänster förut. Nu är det inte heller så att vänsterpacket inte skulle vara konservativt, eller att de drar sig för att dräpa varandra.
Avant
Skillnaden mellan liberaler och konservativa har också oftast varit just det att liberalerna har haft sin anti-Gud och anti-auktoritets ideologi medan konservativa alltid försökt att bevara traditionerna. Det är grundläggande skillnader och har inget med ideologi att göra.
Om nu Nazister och Kommunister hatar varandra så struntar jag fullständigt i det. Det enda som är intressant att påpeka är att de är båda huvuden av samma hydra. Den ena vill vara elitistisk, den andra vill vara medelmåtta. Men i sin essens är de båda rebeller. Alla revolutionärer idealiserar rebellen. För mig så är det bara ett tecken på deras ytlighet och dumhet. Liberaler älskar sina fashion statements. Den senaste Obama hysterin är ju bara ett exempel. Hela Obama baseras på en modefluga.
"Change we can believe in" jo men säkert
Skillnaden mellan liberaler och konservativa har också oftast varit just det att liberalerna har haft sin anti-Gud och anti-auktoritets ideologi medan konservativa alltid försökt att bevara traditionerna. Det är grundläggande skillnader och har inget med ideologi att göra.
Om nu Nazister och Kommunister hatar varandra så struntar jag fullständigt i det. Det enda som är intressant att påpeka är att de är båda huvuden av samma hydra. Den ena vill vara elitistisk, den andra vill vara medelmåtta. Men i sin essens är de båda rebeller. Alla revolutionärer idealiserar rebellen. För mig så är det bara ett tecken på deras ytlighet och dumhet. Liberaler älskar sina fashion statements. Den senaste Obama hysterin är ju bara ett exempel. Hela Obama baseras på en modefluga.
"Change we can believe in" jo men säkert
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
En hopplös och idiotisk fråga. Ni liberaler kan tydligen inte tänka om ni inte hade era principfrågor. Om det bara gällde en kaka så skulle du kunna få den om om du känner att du absolut måste ha den. Men om det gällde något som till exempel utbetald lön för utfört arbete så räknar jag det som rättvist att få den lön som motsvarar min insats.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Sceptisk skrev:En hopplös och idiotisk fråga. Ni liberaler kan tydligen inte tänka om ni inte hade era principfrågor. Om det bara gällde en kaka så skulle du kunna få den om om du känner att du absolut måste ha den. Men om det gällde något som till exempel utbetald lön för utfört arbete så räknar jag det som rättvist att få den lön som motsvarar min insats.
Nja, men däremot ett hopplöst idiotiskt svar. Du missade uppenbarligen att det rörde sig om en metafor. Du ger inget riktigt svar. Du säger endast att du är värd mer utav kakan eftersom ditt arbete är mer "värt" (oklart hur detta bestäms, vem värderar insatsen t.ex.) än mitt, men frågan kvarstår därmed: varför? Varför är du (ditt arbete) mer värd än jag? Varför ska du ha en större del av kakan?
Sen, hur lyckas du få det till att jag är "liberal"? Kanske inte så lustigt med tanke på att du menar fascismen vara "vänster". Detta leder dock till en annan lustighet, givet att det du säger stämmer, och det är att du själv är "vänster", eftersom du är fascist. Helt vansinnig logik om du frågar mig. Kanske skulle du börja överväga att se över dina idéer åtminstone en gång till innan du springer runt och basunerar ut dem?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Den vansinniga logiken har uppstått helt och hållet i din egen tolkningssfär. Du verkar faktiskt inte vilja förstå det som står skrivet. Rättvisa är att få en rimlig betalning för utfört arbete. Om det då betyder att jag får en viss summa för att jag arbetar som lärare eller en annan summa för att jag arbetar som snickare så bedöms det utifrån hur pass värädefull den tjänst eller vara som jag säljer. Är detta svårbegripligt? Är det svårbegripligt att en skådespelare som når ut till miljontals människor tjänar mer än vad en svetsare tjänar? Är det orättvist? Enligt vänsterns syn så är det orättvist så fort som någon annan verkar att ha det bättre. Alltså ett "rättvisetänkande" som ligger på nivå med en fyraåring. När man är vuxen så borde man ha lärt sig att rättvisa inte fungerar på det sättet. För om rättvisa skulle handla om det skulle den basera sig på ren och skär avundsjuka.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Än en gång misslyckades du med att svara på frågan, kanske för att det är en blind fläck för både liberaler och konservativa. Mer värdefullt säger du, men för vem? Vem avgör vad som är "rimlig betalning för utfört arbete"? Du menar att rättvisa är att vissa blir systematiskt utsugna för att andra överdriver värdet på sin egen insats? Det är rent konkret vad du skriver. Ett sånt "rättvisebegrepp" vinner du nog inget gehör med.
Att du inbillar dig att det handlar om "avundsjuka" är för att du har de konservativa glasögonen på dig som förvränger bilden. Det handlar om att ingen djävla självgod idiot ska sitta och bli vidrigt fet medan andra svälter. Men att du som menar häxbålen och massutrotningar i religionens namn vara rättfärdiga också anser att man kan avfärda svält, misär, och död med att tänka sig dem som blott avundsjuka kommer knappast som en överraskning. Det handlar inte om att det är orättvist att någon har det bra, vänster vill tvärtom att alla ska ha det bra, utan det handlar om att det är orättvist att många ska svälta för att ett fåtal ska ha lyx.
Alltså, på allvar, vilket svin du är, Sceptisk. Rakt av. Du sitter och rättfärdigar systematiskt mord. Om det var brist på kunskap så hade man kunnat ursäkta dig. Nu tvingas man istället tolka det som endera ren ondska eller psykisk sjukdom (typ aspergers), och eftersom jag inte tror på det förra så får jag lov att sluta mig till det senare.
Att du inbillar dig att det handlar om "avundsjuka" är för att du har de konservativa glasögonen på dig som förvränger bilden. Det handlar om att ingen djävla självgod idiot ska sitta och bli vidrigt fet medan andra svälter. Men att du som menar häxbålen och massutrotningar i religionens namn vara rättfärdiga också anser att man kan avfärda svält, misär, och död med att tänka sig dem som blott avundsjuka kommer knappast som en överraskning. Det handlar inte om att det är orättvist att någon har det bra, vänster vill tvärtom att alla ska ha det bra, utan det handlar om att det är orättvist att många ska svälta för att ett fåtal ska ha lyx.
Alltså, på allvar, vilket svin du är, Sceptisk. Rakt av. Du sitter och rättfärdigar systematiskt mord. Om det var brist på kunskap så hade man kunnat ursäkta dig. Nu tvingas man istället tolka det som endera ren ondska eller psykisk sjukdom (typ aspergers), och eftersom jag inte tror på det förra så får jag lov att sluta mig till det senare.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Som allt annat så reducerar vänstern ner realiteter till endimensionella principer för det är det enda som kan nå dem på det stadium av tänkade de befinner sig på. Nämligen att livet är rationellt eller skall vara rationellt. och följdaktligen att livet kan förstås enbart med hjälp av förnuftet. Alltså ska man förstå livet med hjälp av principer. Du har till exempel tagit upp en principfråga om hur man ska fördela en kaka, som du helt felaktigt kallar för en metafor. Det du talar om är hur man ska bygga upp en princip för lika fördelning och kalla det för rättvisa. Det är en helt bisarr tanke att rättvisa ska baseras på att alla ska få lika mycket, av vem då? Jo staten naturligtvis. Staten ska agera pappa och dela ut lika till alla. Varför? För att det är principen om vänsterns rättvisa.
Vilka systematiska mord är det egentligen som sker och har skett i världen? Under vems eller vilkas ledning? De konservativa finns inte längre, alltså begränsas bedömandet till antingen den eltistiska sidan eller den kollektivistiska sidan av vänsterideologin.
Det finns 44 länder i världen som har kvar monarkin och jag vet inte hur många av dom som verkligen fortfarande har en rent monarkisk ordning. Men alla andra civiliserade länder har på något sätt byggt upp en regering med politiker och byråkratisk statsmakt. Är det ett högerfenomen? Knappast. Det är helt och hållet resultatet av en progressiv frammarsh som pågått i två århundraden.
Vilka länder är det som så att säga, suger ut mest av dom som arbetar? Kan det då överhuvudtaget vara möjligt att det är en monarki det handlar om? Uppenbarligen inte. Istället ser man att de länder som behandlar folk sämst är kommunistdiktaturer som Nordkorea och Kina. Jag tyckte till exempel att det var lite lustigt talande hur man under OS i Kina ställde fram en söt tös som inte kunde sjunga, samtidigt som man hade en inte lika söt tjej som kunde sjunga i bakgrunden. Det speglade ganska tydligt kommunistmentaliteten. Alla ska vara dåliga på nånting, för om man är dålig på nåt då har man iallfall någon kontaktpunkt. Eftersom man inte har någon Gud i kommunistländer så blir ens svagheter och sjukdomar som man har det som får agera isbrytare.
Kommunistländer är för övrigt iskalla länder socialt talat. Marx talade om sin alienering, som han menade uppstod hos arbetare som mer eller mindre tvingats in i verstäder i storstäderna. Men den alienation som uppstår i superkontrollerade kommunistländer är av en mycket grymmare sort. Du kanske sett massmötena och dessa massgymnastiska övningarna som dom alltid hållit på med. Den anda och bild man försöker att förmedla och fostra är att man inte kan ha några inbördes konflikter eller skillnader, utan all uppmärksamhet skall vara på den kommunistiska frälsaren, som räddat alla ur deras förtryck.
Nazismen som också är ett barnbarn av vänsterideologierna utvecklade en annan typ av människosyn, istället för att man ska vara lika dåliga så ska man vara lika bra. Dom som är svaga och odugliga ska helt enkelt elimineras. Likhetstänkandet finns alltså fortfarande kvar, bara det att nu måste alla vara vinnare. Likhetstänkandet återfinns i alla länder som suger ut sin befolkning på något sätt. Det spelar ingen roll att Marx sa att alla ska få efter förmåga och behov. För att lyckas med sin fördelningsprincip så måste vänstern bygga sina tyranniska byråkratier.
F.ö. du frågade mig om Franco och Mussolini förut. Mussolini var en hängiven vänsteranhängare. Och känd för att vara en mycket kompromisslös sådan. Att han blev utesluten ur socialistpartiet gör ingen skillnad i att man förstår vart hans övertygelser låg. Franco var annorlunda och jag ser inte honom som diktator utan mer som an auktoritär ledare för en nation som försökte att blåsa liv i traditionerna. Visst förekom det förtryck även här, eller iallafall hård kontroll och denna gång mot just vänsteranhängare.
Skillnaden mellan konservativ monarkism och den spridda vänstern är just det att man inte tror att man blir förtryckt under en monark. Vänstern har bara detta som argument, egentligen när man tittar på vad dom är ute efter så slutar det alltid med att de känner sig så förtryckta. Av vem eller vad är de förtryckta? Sverige är till exempel ett oerhört fritt land, men även här marserar vänstern varje år mot förtrycket. Det är löjeväckande. De är förtryckta av sina egna demoner helt enkelt, det kan inte förklaras på något annat sätt. Samtliga vänstermänniskor jag talat med har alltid den där sårade blicken, ett beteende som att något plågar dom. Det känns hela tiden som att dom måste få utlopp för nån slags inre smärta. Och ständigt detta ältande om deras jävla ångest. Dom ska ha ångest, för dom står för helt sjuka idéer. Ifall man går omkring och tror på vänsterideologier som ska revolutionera ens liv och annars bara gå omkring och hata allting för att det inte är som ideologin säger, klart man får ångest av det. Vänster lider av barnsligheter och har ingen moralisk stomme. De är dessutom ateister vilket egentligen kan förklara hela deras livsleda och hat. Men jag är ingen vänsteranhängare och jag hatar inte. Jag tycker att det är betydligt mer tillfredställande att arbeta på något som kan förbättras.
Om man bara tar en sån sak som att titta på hur vänstern lever, vilka hus dom bor i. Nuförtiden så bor många i väldigt exklusiva villor utan att skämmas för det. Men om man kolla på hur det ser ut i förorterna. Vilken gränslös fulhet dessa platser har. Egentligen tycker jag att hela det progressiva och sk moderna samhällsbyggandet präglas av meningslöshetens fulhet. På något sätt är allting vad vänster gör en lektion i hur man kan göra något som skulle kunna vara bra till något extremt nihilistiskt, mörkt och fult.
Det kanske stämmer ändå, med att man i vänstern ska ha det besvärligt. Utopin är för alltid placerad i framtiden. Men i nuläget ska man bara lida i sin ångest inför tillvarons meningslöshet. Alltså om man köper den ideologin så är man pantad och borde flytta in på mentalsjukhus. Istället så flyttar mentalsjukhuset ut i samhället. Hela staten blir en mentalvårdsanstalt. Ungefär som Sverige är som en enda stor sjukstuga för förtidspensionärer och arbetslösa akademiker. Vart är glöden? Var är livsviljan? Vänsterideologin har ingen själ och den vill döda allting som har en själ. Allt för att alla ska ha det lika dåligt.
Vilka systematiska mord är det egentligen som sker och har skett i världen? Under vems eller vilkas ledning? De konservativa finns inte längre, alltså begränsas bedömandet till antingen den eltistiska sidan eller den kollektivistiska sidan av vänsterideologin.
Det finns 44 länder i världen som har kvar monarkin och jag vet inte hur många av dom som verkligen fortfarande har en rent monarkisk ordning. Men alla andra civiliserade länder har på något sätt byggt upp en regering med politiker och byråkratisk statsmakt. Är det ett högerfenomen? Knappast. Det är helt och hållet resultatet av en progressiv frammarsh som pågått i två århundraden.
Vilka länder är det som så att säga, suger ut mest av dom som arbetar? Kan det då överhuvudtaget vara möjligt att det är en monarki det handlar om? Uppenbarligen inte. Istället ser man att de länder som behandlar folk sämst är kommunistdiktaturer som Nordkorea och Kina. Jag tyckte till exempel att det var lite lustigt talande hur man under OS i Kina ställde fram en söt tös som inte kunde sjunga, samtidigt som man hade en inte lika söt tjej som kunde sjunga i bakgrunden. Det speglade ganska tydligt kommunistmentaliteten. Alla ska vara dåliga på nånting, för om man är dålig på nåt då har man iallfall någon kontaktpunkt. Eftersom man inte har någon Gud i kommunistländer så blir ens svagheter och sjukdomar som man har det som får agera isbrytare.
Kommunistländer är för övrigt iskalla länder socialt talat. Marx talade om sin alienering, som han menade uppstod hos arbetare som mer eller mindre tvingats in i verstäder i storstäderna. Men den alienation som uppstår i superkontrollerade kommunistländer är av en mycket grymmare sort. Du kanske sett massmötena och dessa massgymnastiska övningarna som dom alltid hållit på med. Den anda och bild man försöker att förmedla och fostra är att man inte kan ha några inbördes konflikter eller skillnader, utan all uppmärksamhet skall vara på den kommunistiska frälsaren, som räddat alla ur deras förtryck.
Nazismen som också är ett barnbarn av vänsterideologierna utvecklade en annan typ av människosyn, istället för att man ska vara lika dåliga så ska man vara lika bra. Dom som är svaga och odugliga ska helt enkelt elimineras. Likhetstänkandet finns alltså fortfarande kvar, bara det att nu måste alla vara vinnare. Likhetstänkandet återfinns i alla länder som suger ut sin befolkning på något sätt. Det spelar ingen roll att Marx sa att alla ska få efter förmåga och behov. För att lyckas med sin fördelningsprincip så måste vänstern bygga sina tyranniska byråkratier.
F.ö. du frågade mig om Franco och Mussolini förut. Mussolini var en hängiven vänsteranhängare. Och känd för att vara en mycket kompromisslös sådan. Att han blev utesluten ur socialistpartiet gör ingen skillnad i att man förstår vart hans övertygelser låg. Franco var annorlunda och jag ser inte honom som diktator utan mer som an auktoritär ledare för en nation som försökte att blåsa liv i traditionerna. Visst förekom det förtryck även här, eller iallafall hård kontroll och denna gång mot just vänsteranhängare.
Skillnaden mellan konservativ monarkism och den spridda vänstern är just det att man inte tror att man blir förtryckt under en monark. Vänstern har bara detta som argument, egentligen när man tittar på vad dom är ute efter så slutar det alltid med att de känner sig så förtryckta. Av vem eller vad är de förtryckta? Sverige är till exempel ett oerhört fritt land, men även här marserar vänstern varje år mot förtrycket. Det är löjeväckande. De är förtryckta av sina egna demoner helt enkelt, det kan inte förklaras på något annat sätt. Samtliga vänstermänniskor jag talat med har alltid den där sårade blicken, ett beteende som att något plågar dom. Det känns hela tiden som att dom måste få utlopp för nån slags inre smärta. Och ständigt detta ältande om deras jävla ångest. Dom ska ha ångest, för dom står för helt sjuka idéer. Ifall man går omkring och tror på vänsterideologier som ska revolutionera ens liv och annars bara gå omkring och hata allting för att det inte är som ideologin säger, klart man får ångest av det. Vänster lider av barnsligheter och har ingen moralisk stomme. De är dessutom ateister vilket egentligen kan förklara hela deras livsleda och hat. Men jag är ingen vänsteranhängare och jag hatar inte. Jag tycker att det är betydligt mer tillfredställande att arbeta på något som kan förbättras.
Om man bara tar en sån sak som att titta på hur vänstern lever, vilka hus dom bor i. Nuförtiden så bor många i väldigt exklusiva villor utan att skämmas för det. Men om man kolla på hur det ser ut i förorterna. Vilken gränslös fulhet dessa platser har. Egentligen tycker jag att hela det progressiva och sk moderna samhällsbyggandet präglas av meningslöshetens fulhet. På något sätt är allting vad vänster gör en lektion i hur man kan göra något som skulle kunna vara bra till något extremt nihilistiskt, mörkt och fult.
Det kanske stämmer ändå, med att man i vänstern ska ha det besvärligt. Utopin är för alltid placerad i framtiden. Men i nuläget ska man bara lida i sin ångest inför tillvarons meningslöshet. Alltså om man köper den ideologin så är man pantad och borde flytta in på mentalsjukhus. Istället så flyttar mentalsjukhuset ut i samhället. Hela staten blir en mentalvårdsanstalt. Ungefär som Sverige är som en enda stor sjukstuga för förtidspensionärer och arbetslösa akademiker. Vart är glöden? Var är livsviljan? Vänsterideologin har ingen själ och den vill döda allting som har en själ. Allt för att alla ska ha det lika dåligt.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Ja se extremvänsterns hypotetiska tjuveriscenarior (rättvis omfördelning). Renderar alltid i upprymda tillmälen.
Jag tror att det svenska folket säkerligen inte skulle ha något emot norpa grannens prylar (om stöld legitimeras dvs. ). Grannen de gått och varit så avundsjuk på. Men de är väl mest rädda för att de blir av med mer än de får. Det är säkerligen det som gör att ingen röstar på dessa stöldlegitimerande partier. Eller vad tror ni?
Jag tror att det svenska folket säkerligen inte skulle ha något emot norpa grannens prylar (om stöld legitimeras dvs. ). Grannen de gått och varit så avundsjuk på. Men de är väl mest rädda för att de blir av med mer än de får. Det är säkerligen det som gör att ingen röstar på dessa stöldlegitimerande partier. Eller vad tror ni?
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster