Vad är mobbing?

[Basal]

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har samarbetat.

Det var faktiskt fint sagt..
Klokt.

Ja alltså jag tycker det var bra skrivet. (punkt. )



Mitt inlägg nu var kanske ett oviktigt inlägg - men må så vara i så fall.

[Lufier]

.

[Minded]

Varför skulle den starke ha en "rätt"?

Tycker det är att förneka människans förmåga till "mänsklighet", förklena henne till en slags robot som inte tänker längre än näsan räcker och näven når.

Den starke har inte en "rätt", (vi pratar nämligen inte om maträtter här).

Att frånta den "starkes naturliga rätt", är att förneka människans förmåga till "mänsklighet", förklena henne till en slags robot som inte tänker längre än näsan räcker och näven når.

Alltså, ni har bägge poänger i ert sagda. Och som sagt, jag är inte helt säker på vart diskussionen kommer leda. Ej heller har jag alla svaren.

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har samarbetat.

Vissa människor har definitivt överlevt efterom att de har samarbetat med varandra i uppgiften att konkurrera ut en annan grupp människor. I makroperspektiv, ta krig som exempel. I mikroperspektiv, ta gräl mellan 2 personer.

Nytt namn's poäng i sitt sagda är just att tillåta sig själv vara sig själv. Någon som by default är starkare än en annan, ska den tvingas hålla tillbaks sin styrka (sin egen person/mänsklighet) eftersom de som vill brottas med den inte gillar att den faktiskt är starkare? Någon som vet mer än en annan, ska denne hålla tyst, trots att den vet - bara för att den vet?

Det känns inte som ett relevant förhållningssätt för mig. However, det kan vara så att det är just idag jag inte vill ha det sättet, eftersom att jag i mitt tidigare liv upplevt en brist på det. Jag har vuxit upp i en kultur med en övertygelse om att man ska vara snäll mot allting som rör sig. Att det förtjänar snällheten. Och jag gillar det förvisso, jag ser att det kan leda till många positiva saker. Men jag menar att det är en slippery slope när det är så (åt det ena eller andra hållet) by default, och man själv (tex jag själv) tror att man faktiskt varken får eller kan göra annorlunda.

Hoppas tråden häri går att följa.. Det kan vara så att det är idag som jag inte accepterar det perspektivet, av afore mentioned reasons. Och att imorgon, då jag övertygat mig själv om min egen rörelsefrihet, inte längre behöver försöka övertyga varken mig själv eller någon annan.

[Minded]

/politik och samhälle/Creepschool och barnprogrammering/
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=6329

Jag diskuterade fenomenet uppfostran med några stycken.. Tråden är på 7 sidor, men bläddra tills att jag börjar skriva något, det är ganska lättläst.

[transversal]

Någon som by default är starkare än en annan, ska den tvingas hålla tillbaks sin styrka (sin egen person/mänsklighet) eftersom de som vill brottas med den inte gillar att den faktiskt är starkare? Någon som vet mer än en annan, ska denne hålla tyst, trots att den vet - bara för att den vet?

Det känns inte som ett relevant förhållningssätt för mig.

However, det kan vara så att det är just idag jag inte vill ha det sättet, eftersom att jag i mitt tidigare liv upplevt en brist på det. Jag har vuxit upp i en kultur med en övertygelse om att man ska vara snäll mot allting som rör sig. Att det förtjänar snällheten.

Hålla tillbaks sin egen styrka ...

Det finns definitivt situationer när jag tycker att man bör hålla tillbaka sig själv och sin egen styrka, nedan några exempel:
- om man själv vill ha sex och ens "partner" inte vill det och du kan övermanna (henne/honom) fysiskt eller psykiskt och "ta" vad du vill ha från honom/henne.

- ditt barn protesterar och du kan inte få barnet att göra som du vill. Du har möjlighet att ge din dotter/son en örfil för att få din vilja igenom.

Det finns även praktiska/logiska skäl för att hålla tillbaka sig själv och sin styrka i en hel del sammanhang:

- evolutionen har tillåtit oss att utveckla empati och bli socialiserade på ett sätt som gör att vi tar hand om sjuka och svaga individer. Det innebär att det finns en hög sannolikhet för att detta gagnar vår "art".

- den dan du upptäcker att du har cancer kommer du att vara tacksam för att du aldrig har förtryckt underbetalda sjuksköterskor "bara för att du kan".

Det finns också tillfällen när jag tycker att man INTE ska hålla tillbaka sin styrka utan utveckla sig själv:

- om andras avundsjuka är drivkrafter som gör att andra håller tillbaka dig

- om andra behandlar dig illa så att du behöver försvara dig

Det finns ingen motsättning mellan att utveckla sin styrka och att respektera andras "svaghet".

Ditt sätt att beskriva ditt tidigare liv tyder på att du faktiskt känner dig förtryckt själv. Det tycker jag inte att du ska acceptera.

Lösningen är dock inte att förtrycka andra, svagare personer. Man kan söka en grupp människor där man kan stångas på lika villkor och hävda sig där, om man känner behov att hävda sig bland andra / uttrycka sin styrka. Då får du också rättvist motstånd som du behöver för att utvecklas maximalt. Det är inte ens utvecklande för dig som person att använda din styrka till att förtrycka andra, svagare individer.

Frågan är - vad är det du vill uppnå? Vilket slags samhälle vill du leva i?

Att en del personer eller grupper blir utsatta för övergrepp som till exempel mobbing eller stor fattigdom gör dock att deras levnadsförhållanden hamnar på en odräglig nivå. Dessutom - ju mer skillnad mellan starka och svaga i samhället, desto oroligare/våldsammare samhälle och desto mindre lycka - för både starka och svaga. Det gagnar alla att hålla levnadsförhållandena för alla människor på en dräglig nivå.

(Vad det gäller kunskap - saker man vet, så är det en skild fråga.)

[transversal]

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har samarbetat.

Det var faktiskt fint sagt..
Klokt.

Ja alltså jag tycker det var bra skrivet. (punkt. )



Mitt inlägg nu var kanske ett oviktigt inlägg - men må så vara i så fall.

Tack Basal och Lufier.

[nytt namn]

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har samarbetat.

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har konkurrerat ut alla andra.

[Otis]

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har samarbetat.

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har konkurrerat ut alla andra.

  Det finns igen motsättning här. Konkurens förutsätter samarbete, människan har inte konkurrerat något som enskild individ. Vi är alltid beroende av sammanhanget för vår arts överlevnad.
 Individuell mobbing är alltid del i ett större sammanhang.


                                                               /O

[nytt namn]

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har samarbetat.

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har konkurrerat ut alla andra.

Det finns igen motsättning här. ...

1. Du skriver att det "igen" finns motsättning här, då undrar jag bara: varför finns det motsättning här?

2. Bra att du inte ser någon motsättning här (om jag antar du menade "ingen" när du skrev "igen"), jag undrar bara: varför antog du att det fanns en motsättning här?

[Minded]

Ditt sätt att beskriva ditt tidigare liv tyder på att du faktiskt känner dig förtryckt själv. Det tycker jag inte att du ska acceptera.

Lösningen är dock inte att förtrycka andra, svagare personer. Man kan söka en grupp människor där man kan stångas på lika villkor och hävda sig där, om man känner behov att hävda sig bland andra / uttrycka sin styrka. Då får du också rättvist motstånd som du behöver för att utvecklas maximalt. Det är inte ens utvecklande för dig som person att använda din styrka till att förtrycka andra, svagare individer.

Ovan stycken kan jag inte riktigt förhålla mig till. De antaganden du verkar göra om mig stämmer bara inte. Jag känner mig inte (längre) speciellt förtryckt (av någon) lika mycket som jag önskar jag var något år framåt i min kunskap. Det är vad jag har tagit upp i andra trådar om samhället - jag vet att många saker verkar fel med dagens samhälle, men jag vet inte ännu om det faktiskt är en nödvändighet att det ser ut som det gör. Detta är det enda jag saknar. 'Lösningen är inte att förtrycka andra...' vet jag inte heller varifrån den kommer. Jag känner inte att den reellt skulle ha något med mig att göra.

Men här kommer också en intressant grej in i sammanhanget 'vad är mobbing?' - nämligen förtryck. Ordet förtryck.

Var det Nietzsche som hade som livsmål att omintetgöra (namngivningen av) alla psykiska sjukdomar? Orden förtryck och mobbing är två av samma mynt, de kan inte användas i positiv bemärkelse. Ingen vill kalla sig 'förtryckande' för att vinna gladhet hos en omgivning. Thus, mobbing och förtryck är i sig två ord som är (till sin inherenta natur) mobbandes och förtryckandes. De innehåller ett om det beskrivna strikt negativt förhållningssätt (jämför chans & risk, där det senare också klingar negativt).

Det får mig att undra över dess relevans i språket, i vårt varande. Mobbing som ord. Det är en specifik värdering av en handling, inte en specifik handling. Att slå någon kan inte relevant kallas mobbing utan en kontext (tex han som blev slagen hade upprepade gånger själv slagit andra, och det här var ett tillfälle som någon annan gick in i försvarande syfte). Att slå någon är inte alltid mobbing. Inte heller något annat verb, något annat man kan göra. Mobbing är en label, en diagnos, liksom bokstavskombinationerna adhd och depression. Man säger att han har en depression. Realiteten blir då att man relaterar till det som en del av just honom, han 'är' deprimerad. Han 'är' så och så.

Det finns ingen motsättning mellan att utveckla sin styrka och att respektera andras "svaghet".

'Utveckla sin styrka' och 'respektera andras svaghet'.. Dessa är också ord, som har en direkt influens i hur vi uppfattar realiteten, thus hur vi lever och fortsätter leva våra liv. Egentligen bara ett påpekande i förbifarten, men jag tror inte på att utveckla ens egen styrka som att inse att den alltid fanns där, tillåta styrkan komma tillbaks till en själv. Vi är alla otroligt starka och mäktiga i oss själva. Sen har uppfostran och kultur och vana kommit in i bilden. Och en del av mig vill härleda 'respektera andras svaghet' till jante. Är jag en schysst medmänniska om jag respekterar (accepterar) min nästas svaghet och lämnar den därhän? Hon 'är' svag.. Är inte detta i sig essensen av fenomenen mobbing och förtryck?

Frågan är - vad är det du vill uppnå? Vilket slags samhälle vill du leva i?

Ett bra, ett effektivt. Men jag vet ännu inte vad som är reellt effektivt, jag behöver gå djupare i teknik.

[Otis]

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har samarbetat.

Människan har inte överlevt för att hon har konkurrerat ut sig själv, utan för att hon har konkurrerat ut alla andra.

Det finns igen motsättning här. ...

1. Du skriver att det "igen" finns motsättning här, då undrar jag bara: varför finns det motsättning här?

2. Bra att du inte ser någon motsättning här (om jag antar du menade "ingen" när du skrev "igen"), jag undrar bara: varför antog du att det fanns en motsättning här?

  Jag upplevde det som en motsättning i citatet ang konkurens/samarbete. Sorry, det blev igen, men skall naturligtvis vara ingen.

                                                                                /O

[Minded]

En chef som leder ett företag. En gruppledare som leder en grupp. Är dessa förtryckande? Är dessa (eftersom titlar) inherent mobbande?

[Minded]

Den som vinner en diskussion, förtrycker den?

[Basal]

Den som vinner en diskussion, förtrycker den?

Hehe! Det hoppas jag inte!


(fast jag förstår din poäng med frågan, tror jag.. )
Det är viktigt att det finns människor som är "starka" / "starkare" och som kan leda andra människor på ett rättvist sätt som gynnar hela gruppen.
Men det är också viktigt att individerna får känna att han/hon är med och påverkar helheten/slutresultaten. På det sätt som var och en förmår. Alla efter sin egen 'styrka'.


..det här är vi kanske överens om - känns lite som grundläggande dravvel som jag fick med..

[dokido]

ok den som vinner mobbar inte
den som förlorar mobbar
när han förtrycker en annan