Varför finns det något?

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Varför finns det något?

Inläggav förstår mig själv » 24 aug 2014 12:00

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Detta betyder i princip med detta sätt att förstå tänka att det existerar oändligt med intet då det kan sägas vara negationen av det som sker/existerande.

Hur kan något som inte sker vara oändligt?

ja oändligt och oändligt. som sagt beror ju på hur vi definerar ordet menar jag här som jag skrev.. så länge något "sker"/"existerar" så är negationen det som inte "existerar". Uppenbart att med det sättet att tänka så är det oändligt. Universum är oändligt men i varje ögonblick kan ju allt som vi betraktar i detta universum av "människan" förstås kunna ske inte exakt så som vi "upplever".. du kan ju nästan göra oändligt med rörelser NU.. Nästan oändligt med tankar kan uppstå NU i din hjärna men det uppstår endast "en" det existerande. Begreppet ingenting är människorelaterat. Då jag menar att allt är nödvändigt och sker på ett sätt så betyder det logiskt att ingenting inte är verkligt dvs en fantasi.

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Varför finns det något?

Inläggav PeterK » 24 aug 2014 12:08

Algotezza skrev:
Dean skrev:Varför finns det något när det mest "naturliga" vore att det inte fanns någonting alls?


Det som finns finns bara till hälften. Det finns därför att det inte finns och finns inte därför att det finns. Så kan allt som är i rörelse karakteriseras. Och allt är i rörelse som vi kan uppleva och därmed påstå om det att "det finns".

/Algotezza


Men Algotezza..; det där stämmer ju inte..! Du har nämner två kategorier: "att finnas" respektive "att inte finnas". OK? Varvid din tes måtte bli typ..: »Det finns därför att det inte "inte finns", samt utgör motsatsen till att "inte finnas" därför att "det finns". Fast det där "därför" är ju oegentligt, då det inte finns någon bortom "vad som finns" befintlig "orsak". Varvid alltet alltid funnits, liksom det alltid kommer att finnas... lätt att inse om mans tänker efter... något som inte är svårt om man tycker det är kul...

Mvh/ PeterK

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Varför finns det något?

Inläggav PeterK » 24 aug 2014 12:19

reflex skrev:
Pilatus skrev: Kanske är det en hopplös diskussion eftersom ingen vet.

Det är just det som är det intressanta med en sådan diskussion. Det finns ingen facit. Du kommer aldrig att få veta hur det verkligen förhåller sig. Men genom vår fantasi kan vi ändå spekulera i möjliga förklaringar.
Att blanda in Gud är att fuska.
Beträffande ordet "rum" ovan, så avser jag "arena för händelser".


Men om det inte finns några facit... på vad sätt utgör då, vad du här säger något facit...? Dvs, om det inte kan finnas nåt facit, kan det ju inte vara sant att det inte finns något facit... varvid säger sig självt att det finns facit...

Du invecklar dig alltså i en motsägelse, i den mån du avfärdar "facit" eftersom "facit" bara utgör något verkligt facit i den mån detta är i överensstämmelse med de verkliga förhållandena samt härvid "sant". En del påstår att "det finns ingen sanning", men dessa fattar då inte att de redan avfärdat sin egen "sanning". Som alltså alls inte kan vara sann. Däremot är det sant att det finns "sanning" i det denna helt enkelt utgör föreställningar, vilka är i fas med de verkliga förhållandena. Men att dessa inte skulle existera, är väl ändå ingenting någon här skulle våga ge sig på att hävda...???

Hoppas (för dessas egen skull) i alla fall,

PeterK

Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Varför finns det något?

Inläggav Pilatus » 24 aug 2014 12:25

förstår mig själv skrev:
Pilatus skrev:Hur kan något som inte sker vara oändligt?

ja oändligt och oändligt. som sagt beror ju på hur vi definerar ordet menar jag här som jag skrev.. så länge något "sker"/"existerar" så är negationen det som inte "existerar". Uppenbart att med det sättet att tänka så är det oändligt.

Nej, det är inte uppenbart att en antonym skulle vara oändlig.
förstår mig själv skrev:Begreppet ingenting är människorelaterat. Då jag menar att allt är nödvändigt och sker på ett sätt så betyder det logiskt att ingenting inte är verkligt dvs en fantasi.

Ingenting är en antonym till någonting. Varför måste det relatera till människan?
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Varför finns det något?

Inläggav PeterK » 24 aug 2014 12:41

Pilatus skrev:
PeterK skrev:Men om jag säger såhär, så kanske du förstår vad jag är ute efter; att det faktum att du äger eller har ägt boken ifråga, säger ingenting om världsalltets för allt och alla gällande/allt övergripande natur.

ok, men det kanske inte heller ingick i premissen.
PeterK skrev:Varvid det faktum att du äger/ägde boken, inte utgör en allt övergripande samt härvid evig realitet. Såtillvida talar vi om en lokal realitet, samt härvid också om en lokal eller relativ sanning.

Det är i alla fall en tidsavgränsad realitet. Men därav följer inte att det skulle vara något relativt med satsens sanning. Äger jag boken, så är det en enkelt konstaterad sanning. Relaterar vi sanningen till ett tidsbegrepp uppstår en sats som inte tidigare diskuterats i denna tråd.
PeterK skrev:Och detta även om sanningen ifråga, är med de verkliga förhållandena överensstämmande utifrån ett i tiden, rummet och tillstånden begränsat perspektiv. Att du äger/ägde boken, utgör alltså ingen sanning rörande frågan om alltets allt övergripande eventuellt "timliga" respektive eventuellt "eviga/oändliga" natur. Och därför är sanningen ifråga — liksom de lokala förhållanden, denna är i fas med — av lokal samt härvid begränsad natur. Eller m.a.o. "relativ" natur... OK..?

Naturligtvis, om förutsättningarna ändras så kan hela frågan få en ny och annorlunda innebörd.


Men i premissen ingår ju att verifiera vad som är sant i absolut mening (det var ju du själv som talade om något du menade vara "absolut sant"), samt vilket härvid utgör en med de för allt och alla gällande allt övergripande förhållandena överensstämmande sanning. En sådan sanning är absolut, i det den gäller utan inskränkningar. Medan vad som gäller blott lokalt, och som således utgör en "utsaga", "facit" eller "sanning" i blott relativa termer, inte kan vara absolut utan blott just "relativ". Ja, du får jun skilja på !absolut" respektive "relativ". Däremot behöver du inte tillägga att en sanning är absolut, bara för att den i ett visst sammanhang, är sann...

Du tycks omedvetet förväxla faktumet att det är sant att du äger boken ifråga, med att sanningen behöver vara absolut för att avse absolutasamt härvid inte blott "relativa", dvs, blott "lokala", förhållanden. Och om du tänker efter, inser du ju att du för att skilja din sanning ifrån osanning, inte behöver hävda att det är "absolut sant". För i sitt relevanta sammanhang, kan inte en sanning vara "mera" än "sann". I den mån den inte sann, är den något annat...

Och om något är sant i absoluta, dvs, icke blott "lokala" eller "relativa" sammanhang, utgör således sanningen i fråga en absolut sanning (gäller utan inskränkningar), medan sanningen ifråga är blott av relativ art (hur sann den i sitt sammanhang än är) i den mån den inskränker sig till att gälla blott "lokala" eller "relativa" förhållanden...

Mvh/ PeterK

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Varför finns det något?

Inläggav reflex » 24 aug 2014 13:26

PeterK skrev:
reflex skrev:
Pilatus skrev: Kanske är det en hopplös diskussion eftersom ingen vet.

Det är just det som är det intressanta med en sådan diskussion. Det finns ingen facit. Du kommer aldrig att få veta hur det verkligen förhåller sig. Men genom vår fantasi kan vi ändå spekulera i möjliga förklaringar.
Att blanda in Gud är att fuska.
Beträffande ordet "rum" ovan, så avser jag "arena för händelser".


Men om det inte finns några facit... på vad sätt utgör då, vad du här säger något facit...? Dvs, om det inte kan finnas nåt facit, kan det ju inte vara sant att det inte finns något facit... varvid säger sig självt att det finns facit...

Du invecklar dig alltså i en motsägelse, i den mån du avfärdar "facit" eftersom "facit" bara utgör något verkligt facit i den mån detta är i överensstämmelse med de verkliga förhållandena samt härvid "sant". En del påstår att "det finns ingen sanning", men dessa fattar då inte att de redan avfärdat sin egen "sanning". Som alltså alls inte kan vara sann. Däremot är det sant att det finns "sanning" i det denna helt enkelt utgör föreställningar, vilka är i fas med de verkliga förhållandena. Men att dessa inte skulle existera, är väl ändå ingenting någon här skulle våga ge sig på att hävda...???

Hoppas (för dessas egen skull) i alla fall,

PeterK
Mvh/ PeterK

Visst finns det en sanning, men eftersom vi aldrig kan vara helt säkra på att vår sanning är den som helt och fullt överensstämmer med de verkliga förhållandena så är det ändå ibland rätt att hävda att det inte finns någon sanning.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Varför finns det något?

Inläggav Pilatus » 24 aug 2014 14:31

reflex skrev:Visst finns det en sanning, men eftersom vi aldrig kan vara helt säkra på att vår sanning är den som helt och fullt överensstämmer med de verkliga förhållandena så är det ändå ibland rätt att hävda att det inte finns någon sanning.

Att vi inte kan "vara helt säkra på [...] vår sanning" betyder inte "att det inte finns någon sanning". Det betyder bara att vad vi anser vara sant vid omdömen om verkligheten, oftast är det till viss grad med den induktiva metoden.
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Varför finns det något?

Inläggav förstår mig själv » 24 aug 2014 14:57

Ja håller med reflex det finns en sanning "vår egen sanning" den är absolut. Därimot vet vi inte att det finns "verkliga förhållanden". Detta är i så fall en slutsats som dragits ur den "subjektiva sanningen".

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Varför finns det något?

Inläggav Pilatus » 24 aug 2014 15:22

förstår mig själv skrev:Ja håller med reflex det finns en sanning "vår egen sanning" den är absolut.

På vad grundar du en sådan absolut sanning på? Ingenting inom vetenskapsteorin berättigar till så långtgående anspråk på empirisk sanning. Kan du ange med ett exempel på vad du anser vara en absolut sanning?
förstår mig själv skrev:Därimot vet vi inte att det finns "verkliga förhållanden". Detta är i så fall en slutsats som dragits ur den "subjektiva sanningen".

Bland verkliga förhållanden förekommer att människor blir sjuka. Hur subjektivt är det, anser du?
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Varför finns det något?

Inläggav förstår mig själv » 24 aug 2014 15:57

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Ja håller med reflex det finns en sanning "vår egen sanning" den är absolut.

På vad grundar du en sådan absolut sanning på? Ingenting inom vetenskapsteorin berättigar till så långtgående anspråk på empirisk sanning. Kan du ange med ett exempel på vad du anser vara en absolut sanning?
förstår mig själv skrev:Därimot vet vi inte att det finns "verkliga förhållanden". Detta är i så fall en slutsats som dragits ur den "subjektiva sanningen".

Bland verkliga förhållanden förekommer att människor blir sjuka. Hur subjektivt är det, anser du?

Om jag säger ett påstående tex "du tycker att detta föremål jag håller här ser ut som en apa och är röd"...
Om du känner dig säker på att jag har fel så beror det på att du har facit/sanningen.. Även om du sitter i platons grotta så är det sannt för dig att du "ser" "förnimmer" skuggorna.. Därmed är skuggorna sanna för dig... Kanske är det inte sannt för någon annan eller för "skuggan själv".
Vi har ingen bättre grund att bygga på en denna (egna sanning), så har det nog alltid varit och därmed är det ett konstant "tidlöst" påstående.

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Varför finns det något?

Inläggav reflex » 24 aug 2014 15:58

Om det finns något så existerar rummet.
Om det dessutom finns en förändring så existerar rumtiden som en följd därav.
(rum=arena för händelser)
Om rummet existerar så måste det alltid ha funnits, i en eller annan form, Annars skulle det ha uppstått ur intet vilket inte verkar rimligt?
Vidare så måste rumtiden alltid ha funnits eftersom vårt kända universums bildande innebär en händelse som på ett eller annat sätt bör ha initierats av andra händelser?
(synd att ingen ville följa med på denna tankeresa)
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Varför finns det något?

Inläggav PeterK » 24 aug 2014 17:10

reflex skrev:Om det finns något så existerar rummet.
Om det dessutom finns en förändring så existerar rumtiden som en följd därav.
(rum=arena för händelser)
Om rummet existerar så måste det alltid ha funnits, i en eller annan form, Annars skulle det ha uppstått ur intet vilket inte verkar rimligt?
Vidare så måste rumtiden alltid ha funnits eftersom vårt kända universums bildande innebär en händelse som på ett eller annat sätt bör ha initierats av andra händelser?
(synd att ingen ville följa med på denna tankeresa)


Joodå... jag gör ju det. Kolla i tråden "Teorin om Big Bang uppåt väggarna...". Där påpekar jag just vad du här tar upp, nämligen att "rumtiden" vilken ju utgör tummelplats för allt av sinsemellan kontrasterande, samt härvid också i tid och rum begränsade upplevelseobjekt, inte kan ha uppkommit eftersom detta då antingen menas skulle skett i "intet", vilket ju är totalt aningslöst (något befintligt, kan ju inte gränsa till eller avgränsas av vad som öht inte existerar). Eller menas ha skett pga någon före "rumtiden" existerande omständighet. Men detta är ju en logisk omöjlighet, då man ju inte kan hänvisa till någonting beläget i tiden "före" rumtiden, eftersom tiden ju inte existerade "före" rumtidens uppkomst. Man är ju helt enkelt inte särskilt smart här — milt sagt — utan vimlar på utan att tänka sig för det allra minsta...

Sedan; det du säger om "förändring" dvs, "rörelse" är ju helt riktigt..! Har själv skrivit om detta sålunda:

»Allt begränsat utgör “rörelse”
För att någonting skall kunna figurera i sinnevärldens tid, rum eller tillstånd och därmed vara tillgängligt för upplevelse/omskapelse, måtte detta uppenbara sig genom att kontrastera gentemot något annat, samt härvid således vara begränsat. Och därmed städse vara inbegripet i rörelse, eftersom varje upplevelseobjekt endast kan figurera i tidens, rummets och tillståndens dimensioner i kraft av de “tids-”, “rums-” eller “tillståndsfacit” som gör dem begränsade. De är således utan undantag behäftade med en “början” och ett “slut”. Och då dessa begränsade upplevelseobjekt inte kunnat komma ur “intet” lika lite som de kan uppgå i “intet”, så utgör de “omvandlingar” av något annat liksom de är stadda i omvandling till något annat. Vilket ju gäller ”skapelseobjekten” i samma mån som ”upplevelseobjekten”, samt härvid all ”manifestation” i samma mån som all ”upplevelse”. Ja, eljest hade ju återigen något befintligt avgränsats av, vad som överhuvudtaget inte existerar. Någonting som — med handen på hjärtat — bara riskerar föresväva någon, i kraft av vederbörandes i så fall minst sagt raglande bruk av tankeförmågan. De med absolut nödvändighet ändliga upplevelse/skapelseobjekten utgör följaktligen successivt övergående led i ett evigt omvandlingsnummer, varför de med andra ord är inbegripna i en evigt fortgående rörelse. Allt som är föremål för “Jagets” upplevelse och skapelse av livet är således statt i rörelse.«

Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Varför finns det något?

Inläggav Pilatus » 24 aug 2014 19:27

PeterK skrev:[...] i tid och rum begränsade upplevelseobjekt, inte kan ha uppkommit eftersom detta då antingen menas skulle skett i "intet", vilket ju är totalt aningslöst (något befintligt, kan ju inte gränsa till eller avgränsas av vad som öht inte existerar).

Universum är allt som finns, enligt Standardmodellen. Det gränsar alltså inte till någonting.
PeterK skrev:Eller menas ha skett pga någon före "rumtiden" existerande omständighet. Men detta är ju en logisk omöjlighet, då man ju inte kan hänvisa till någonting beläget i tiden "före" rumtiden, eftersom tiden ju inte existerade "före" rumtidens uppkomst. Man är ju helt enkelt inte särskilt smart här — milt sagt — utan vimlar på utan att tänka sig för det allra minsta...

Någon sådan föreställning om universum har inte hävdats av någon. Eller har du någon referens?
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Varför finns det något?

Inläggav PeterK » 25 aug 2014 06:44

"Pilatus":
Kanske är det en hopplös diskussion eftersom ingen vet.

"reflex":
Det är just det som är det intressanta med en sådan diskussion. Det finns ingen facit. Du kommer aldrig att få veta hur det verkligen förhåller sig. Men genom vår fantasi kan vi ändå spekulera i möjliga förklaringar.
Att blanda in Gud är att fuska.
Beträffande ordet "rum" ovan, så avser jag "arena för händelser".

PeterK:
Men om det inte finns några facit... på vad sätt utgör då, vad du här säger något facit...? Dvs, om det inte kan finnas nåt facit, kan det ju inte vara sant att det inte finns något facit... varvid säger sig självt att det finns facit...

Du invecklar dig alltså i en motsägelse, i den mån du avfärdar "facit" eftersom "facit" bara utgör något verkligt facit i den mån detta är i överensstämmelse med de verkliga förhållandena samt härvid "sant". En del påstår att "det finns ingen sanning", men dessa fattar då inte att de redan avfärdat sin egen "sanning". Som alltså alls inte kan vara sann. Däremot är det sant att det finns "sanning" i det denna helt enkelt utgör föreställningar, vilka är i fas med de verkliga förhållandena. Men att dessa inte skulle existera, är väl ändå ingenting någon här skulle våga ge sig på att hävda...???

Hoppas (för dessas egen skull) i alla fall,

PeterK
Mvh/ PeterK

"reflex":
Visst finns det en sanning, men eftersom vi aldrig kan vara helt säkra på att vår sanning är den som helt och fullt överensstämmer med de verkliga förhållandena så är det ändå ibland rätt att hävda att det inte finns någon sanning.

PeterK (måndag 25 augusti 2014):
Men, "reflex"; säg inte att » vi aldrig kan vara helt säkra på att vår sanning är den som helt och fullt överensstämmer med de verkliga förhållandena«. För i så fall invecklar du dig i motsägelse igen. Om du — som du säger — »inte kan vara säker på att din sanning är den som helt och fullt överensstämmer med de verkliga förhållandena«; ja, då är det ju inte mycket till "sanning" du här framför. Varvid det helt och hållet får stå för dig; det där att uppleva de verkliga förhållandena som så obegripliga — jag gör det inte. Och jag är säker på, att du i alla avseenden inte heller gör det. Exempelvis är du nog hundra på att du faktiskt vet, att du upplever något. Ja, detta måtte du knappast kunnat missa. Däremot lär du knappast vara så på det klara över, "vad det egentligen är, som du upplever". Och det är ju inte så märkligt, eftersom all forskning i världen är inriktad på just »vad man upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", samtidigt som bara en dåre skulle utreda huruvida han/hon upplever något eller ej. Samt om vederbörande härvid besitter en upplevelseförmåga, eller ej«.

Ja, som du säkert förstår är "sinnevärlden" identisk med "rumtiden" — bara det att termen "sinnevärlden" betonar att vi endast känner "rumtiden" sådan vi upplever denna. Och då antingen "direkt" eller "indirekt", varvid vi i det senare fallet kan sluta oss till dess natur, genom att dra logiska slutsatser utifrån vad vi upplever "direkt". Joo... vetenskap är ju att göra observationer, samt att sedan analysera dessa för att härvid göra logiskt hållbara konklusioner. Och bäst då, att hålla sig till vad man säkert vet som förklaringsgrund, vid sin bedömning av "observationerna". Och någonting jag vet — liksom jag kan vara säker på att även du utan krusiduller kan vidgå om du nu läser detta — är att såväl du som jag i rådande stund, liksom alla forskande forskare överhuvudtaget, upplever något, varvid vi alla kan analytiskt bedöma allt som är föremål för forskning utifrån detta faktum. På så vis får vi alla en säker grund för att kunna bedöma, exempelvis i vad mån vi upplever under bara en kort tid, eller rentav för evigt. Men jag vet också att vår tid inte riktigt begriper det här. Nej, förespråkare för vår tids som mest populära synsätt, brukar föregripa analysens gilla gång med den blott förutfattade meningen att "man inte kan uppleva när man är död". Och detta fastän vetenskap inte befrämjas av obekräftat nys, förutfattade meningar, tyckande och tro eller annan vidskeplighet. Men så brukar det vara i denna den "fysiska" eller "upp- och nedvända" världen i vilken "ingenting är vad det synes vara"..; de som skramlar mest om "vidskeplighet brukar vara dem som syndar mest i sammanhanget. Ja, intet nytt under solen. Så det brukar bli långa diskussioner kring detta. Vilket dock fört det goda med sig, att jag lärt mig denna min egen tids gängse tänkande. Ett tänkande som framför allt visat sig innebära oförmåga att skilja "evigt" från "timligt". Något som också vill säga; oförmåga att skilja på "absolut" respektive "relativt". Varvid man tror sig kunna bedöma »de för alla och envar allt övergripande verkliga förhållandena« på basis av "relativiteter". Och detta, trots att förklaringsgrunder vilka inskränker sig till "relativiteter", naturligtvis bara kan underbygga samt via analysen leverera ytterligare "relativiteter" som facit. Något som fått den i sammanhanget gängse forskaren, att förespegla sig, att det inte finns någon i alla avseenden "absolut sanning". Men det gör det uppenbarligen och denna är då till att börja med, identisk med att inte bara du och jag, utan överhuvudtaget varje forskare, upplever något — helt oavsett vad. Samt att vi alla härvid besitter en upplevelseförmåga.

Sedan — utifrån det faktum att vi alls upplever något samt härvid äger en "upplevelseförmåga" — har vi en adekvat samt 100% hållbar grund för att via logiskt följdriktig analys av "vad vi upplever", utforska allt som är exakt lika för allt och alla. Och det är en hel del, det. Varvid alla forskare som efter lite betänketid säkert inser att de faktiskt upplever något, oavsett vad, börjar i den änden — dvs, i vad som utan undantag är exakt lika för alla forskare — för att sedan den vägen spinna vidare i sin analys, samt härvid på logiskt följdriktiga vetenskapliga vägar avgöra alltets för allt och alla allt övergripande natur. Inte alls svårt för den händige... ...så att säga... ;o)

Ja, jag kan ju visa i någon annan tråd, hur detta kan gå till. Men det här kan ju räcka så länge...

Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21433
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Varför finns det något?

Inläggav Algotezza » 25 aug 2014 08:06

Big Bang-teorin, liksom alla andra naturvetenskapliga teorier, är ett sätt att försöka skapa ett logiskt ramverk för att förstå och kunna tolka observationer man gjort, på det sätt man kan förstå och tolka dessa observationer, vilka ju är av typen "vägning och mätning" eller variationer därav. Den ger inga absoluta svar, den ger inga teleologiska svar, utan kausala. Teorin ter sig därmed logisk utifrån sina förutsättningar. Med nya observationer och tolkningar av dessa kan den ändras. Det är dess styrka - och svaghet. Den "hålelr dörrarna öppna".

Vill vi kritisera denna eller andra teorier får vi betrakta dess fundament och den metafysiska basen för gängse vetenskap är olika varianter av materialism, dvs. antagandet att världen i grunden är materiell och dess materia väg- och mätbar, och att vårt medvetande, "vårt jag", emanerar ur det faktum att vår fysiska kropp och dess processer är så komplexa - men det platsar i en annan diskussion.

Vill vi granska en teori får vi se till dess fundament, dess premisser, och fråga oss om de är sanna och relevanta i sammanhanget och om teorin i dess helhet är logiskt koherent. Detta mäktar inte jag fullt ut, utan jag har synen på kosmos att det alltid funnits, att liv och medvetande alltid funnits och att Big bang är "födelsen" av vårt lokala universum. Här kan jag åberopa Ockhams rakkninv - världsbilden blir så mycket enklare och mer logisk då, än att behöva joxa med begrepp som "tidens och rummets födelse" och "hur livet föddes är något dött". Det finns ingen gräns vare sig uppåt i makro- eller nedåt i mikrokosmos - annat än ur ett visst perspektiv, till exempel det vi har när vi på normalt sätt betraktar världen. Vårt universum är begränsat och ett av många universum. Jag använder begreppet "kosmos" om den oändliga helheten som omfattar allt, uppåt och nedåt i mikro- och makrokosmos. Såvitt jag förstår motsäger inte detta synsätt gjorda observationer men sätter in dem i ett annat sammanhang och en annan syn på liv, medvetande, rörelse. materia - vilar på annan metafysisk grund. Återstår att göra observationer som kan bekräfta detta synsätt.
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster