xion skrev:Jag tänker på det här med rasism. Vad är rasism egentligen?
Så helt enkelt är det inte att besvara den frågan.
Att kalla någon för tattare är väl att betrakta som ett kränkande tillmäle. Om man därigenom antyder att det finns en identifierbar grupp människor som kan benämnas tattare, är man då rasist? Finns det religiös rasism? Att anse att den religiösa tro jag bekänner mig till är överlägsen andra trosinriktningar, är inte detta ett slags rasism.
När det gäller hundar, hästar och andra av våra husdjur talar vi gärna om "raser" och identifierar olika förmågor och egenskaper hos dessa, trots att de genetiskt betraktas som samma art. När det gäller människor däremot, skyggar vi för rasbegreppet trots att stora skillnader även här är lätta att se. Vi har närmast beröringsskräck med ordet "ras" när det gäller människor. Historiska övergrepp har skapat en slags överkänslighet som inte är konsekvent när det gäller ordet "ras". Vi tillhör samma art men så fort vi identifierar oss som tillhörande en grupp, så lurar alltid föreställningen om att vår grupp är förmer än andra, och kanske till och med borde tillerkännas vissa privilegier därigenom.
Alla människor är rasister, frågan är väl snarast hur väl de döljer sitt förakt gentemot andra, hur civiliserat de beter sig. Inom alla grupper har vi en inne och en ute defintion, du är inne i gruppen, eller står utanför gruppen, det blir vi mot dem, dem mot oss, vi mot alla andra, vi indoktrineras tidigt att värdesätta vår tillhörighet, det kallas kultur, seder, traditioner för att slutligen inramas av en religion eller världsåskådning. Demokrater är bättre än diktaturanhängare, kristna är bättre än muslimer, sedan spinner det på, alla ser sig själva som bäst utifrån deras tillhörighet, varav vissa till och med går så långt att de bara accepterar giftermål inom den egna gruppen, trots det förnekar vi att folk som ägnar sig åt t.ex endogami per default är rasister, fast vad är det annars, vi skapar påhittade gränser, falska gränser för att definiera än det ena, än det andra, rättfärdiga, eller fördöma, när vi gör detta så skapar vi även förutsättningar för inklusion och exklusion, vi mot dem. Att hyckla och påstå att vi inte är en produkt av vårt samhälle gör ju inget bättre, det är att hylla ideal som ingen i praktiken kan leva upp till.
På pappret kan det se hur bra ut som helst, tal om mänskliga rättigheter, men i praktiken är hela samhället uppbyggt på ojämlikhet, orättvisa, segmenterat i klasser med skilda förutsättningar och möjligheter där Johan Andersson i förorten knappast blir inbjuden på kungabal utifrån ett krav att ha en inbjudningslista som representerar folksammansättningen, det händer inte. Grupper ställs däremot friskt mot varandra i diverse sammanhang, så vad är målet på sikt kan man fråga sig. Varje nation har en strävan till homogenisering såväl språkligt som kulturellt, ibland även utifrån etniska aspekter, för att kunna ha en elit så krävs det samtidigt att man har delat upp befolkningen i hanterbara skikt som utövar en inbördes kontroll inom grupperna, så att dessa pacificeras och ej börjar ställa krav på samhället om att leva upp till de på pappret så fina uppställda rättigheterna, det senaste var ju införandet av livschanser, alla skall ges en chans att ta sig uppåt i hierarkin, men endast om de följer spelreglerna till punkt och pricka varav politisk korrekthet är ett av alla verktygen. Vi ser mer och mer att det faktiskt bara handlar om EN chans, sumpas den är det kört.
Kanske finns hopp för Trump isåfall. Men vad skulle hända sedan? Är cirkeln sluten, eller börjar det om?