Vad tänker du på?

[klorofyll]

Brottslighet grundar sig väl ofta på en upplevd orättvisa, en orättvisa som rent fysiskt är ett faktum och helt klart så finns det en ojämn fördelning, men många gånger tror jag att de mindre priviligierade, helt naturligt, har en orealistisk syn på de priviligierades situation. Var går gränsen mellan den av omständigheterna skapade människan och den moraliskt tänkande människan?

[Pilatus]

Brottslighet grundar sig väl ofta på en upplevd orättvisa, ...

Njea, kanske det förekommer. Men brottsligheten i samhällen med "rättvis fördelning" har inte mindre brottslighet, skulle jag tro. I gamla Sovjetunionen var Gulag fullt med grova brottslingar. Det handlar om något helt annat. Mindre sofistikerade människor begår brott för de är inte direkt meriterade till de jobb de önskar. Kanske senare i livet, då de hunnit lugna sig litet och sett att en del av eländet har de faktiskt själva bidragit med. Det är sorgligt för dem och minst lika sorgligt för dem som de drabbar.

[Zokrates]

"Silkesvantar", ja, det är väl där problemet ligger till stor del. Fram till att de är 15 har de fritt fram att begå i stort sett vilka brott som helst utan att riskera allvarliga konsekvenser, de flesta problem sker i invandrartäta områden där de är i majoritet, de svenskar som hänger på är sådana som kallas för "white trash", de talar och rör sig som invandrarna och önskar väl helst av allt att de haft andra föräldrar så att de slapp skämmas för sitt skandinaviska ursprung. Mellan 15 och 21 års ålder har vi den stora gråzonen, det är även här silkesvantarna har sin största betydelse, med dem på så stoppas de ju inte i tid utan går vidare till fas 2, den där de åker in ett par månader för sina exter. Att skjuta någon utan att denna dör, räknas som misshandel, att knivhugga någon får de tillräknat som ofredande, självklart är det kraftiga rabatter som gäller även efter 21, så i stort sett används ju silkesvantarna fortfarande, främst då av deras försvarsadvokater som målar upp förövarna som samhällsoffer som bara om de får en chans till kan återanpassas till nyttiga idioter istället för enbart skadliga idioter, vilket köps rakt av av såväl åklagare som domare och jury. Dessa grabbar kommer in och försöker framstå som unga skolgossar som bara har råkat begå några enstaka pojkstreck, vilket är en bild som även de äldre stofilerna i rättsväsendet kan förlika sig med, om det inte vore för arten av "hyss" de begått, knarkförsäljning, sexuella övergrepp, misshandel, vapenbrott, hot, stölder, grova rån, hälerier, bilbränder etc...

Så där, nu kom jag in på bilbränderna, det som initialt var ett sätt för ligorna att rekrytera duktiga idioter genom beställda avledningsmanövrar, ofta utfört av yngre syskon till de etablerade gängen, men som nu tycks ha spårat ur och blivit ett fenomen i sig självt, jämförbart med när barn på 60 talet luntade tidningspapper i grävda hål i sandlådor, men så klart, etter värre då det handlar om betydligt större ekonomiska värden som går upp i rök. Det enda sättet att garanterat stoppa detta är att skicka räkningarna till föräldrarna till varje avslöjad förövare, något annat vettigt alternativ finns inte och går de på socialen så dras det från socialbidraget så att det blir halverat efter att övriga räkningar betalts, då först får vi se ett tecken till ett föräldraansvar från dem väckas till liv.

[klorofyll]

När jag skriver att de mindre priviligierade har en orealistisk syn på de de priviligierades situation, så menar jag att de inte tar med i beräkningen att de priviligierade ofta saknar väldigt mycket erfarenhet. De priviligierade har ingen förståelse för hur det är att vara fattig, ofta har de heller inget intresse/tid att förstå därför att de då känner skuld och skam. Dessutom lever de priviligierade ett annat liv där de påverkas av andra saker och där saker de känner behov av kostar mer, så även de kan känna sig "på gränsen till fattiga". Jag blev häromdagen iakttagare av hur en flykting ville sälja en tidning för 100kr till en vanlig svensk ungdom, flyktingen var begåvad tyckte jag, han uppträdde på ett smart, ledigt och ödmjukt sätt, han var väldigt insatt i sin egen situation, samt social, han sa, på engelska, att han sålde tidningar för att ha någonstans att sova på natten, den svenske ungdomen verkade inte riktigt ta till sig och var nästan otrevlig i sin okunskap, själv köpte jag ingen tidning, jag hade inga kontanter på mig (vilket är vanligt nuförtiden).

[Anders]

Brottslighet grundar sig väl ofta på en upplevd orättvisa, en orättvisa som rent fysiskt är ett faktum och helt klart så finns det en ojämn fördelning, men många gånger tror jag att de mindre priviligierade, helt naturligt, har en orealistisk syn på de priviligierades situation. Var går gränsen mellan den av omständigheterna skapade människan och den moraliskt tänkande människan?

Tror inte på detta. I alla tider har vi haft en underklass, invandrare som kom hit på 50- 70 talet men inte brände de bilar eller ställde till jävulskap.
Mycket handlar om kulturkrock, de nya invandrare kommer från kaosländer där det är legio att bråka och kasta sten. Tilltron till myndigheter är noll. Allt detta underblåses av kriminella gäng som vill ha sitt område fritt.
Märklig naivitet råder bland politiker, "finns ingen gräns hur många flyktingar vi kan ta emot" sa statsministern för att sedan snabbt ta tillbaka detta.
Polisen har bakbundna händer av politiker som söker dialog. Börjar nog vara dags att ta av silkesvantarna.

En stor orättvisa rådde i sverige före folkhemmet, och alla mina förfäder kommer från denna förtryckta underklass, men inga brott begicks. Det är kulturen hos nykomna grupper som är rutten. Medelhavsfolken, arabfolken gömmer sig bakom familj och släkt. Här är det egen prestation som gäller. "Son av en hora" har ingen betydelse. Ghettofamiljernas ekonomi skulle helt klart bero på tonårspojkarnas beteende. Däremot bör allt göras för att få dessa ynglingar att känna framtidshopp som duktiga yrkesmän, och känna att de har alla chanser. Ingen vill missunna dem det.

[klorofyll]

Men brottsligheten i samhällen med "rättvis fördelning" har inte mindre brottslighet, skulle jag tro.

Då kan man fråga sig vad en rättvis fördelning är? Men om en rättvis fördelning gör att folk mår bättre, vilket de borde göra, så kan väl inte brottsligheten vara lika stor?

[Pilatus]

Men brottsligheten i samhällen med "rättvis fördelning" har inte mindre brottslighet, skulle jag tro.

Då kan man fråga sig vad en rättvis fördelning är? Men om en rättvis fördelning gör att folk mår bättre, vilket de borde göra, så kan väl inte brottsligheten vara lika stor?

Rättvist är det om jag inser att jag får fullgod ersättning för utfört arbete. Enda sättet att avgöra frågan är att kunna jämföra med vad andra får för samma arbetsprestation. Alltså en arbetsvärderingsmetod. Det fungerar rätt väl där det är prövat, men det har nackdelen att vara arbetskrävande med att hålla sådana system uppdaterade.

Marxister är förstås inte nöjda med ett sådant system. Det betyder ju att vi legitimerar att kapitalägaren tar större delen av mervärdet som skapas genom vårt arbete. I det socialistiska samhället är produktionen församhälleligad, produktionsmedlen ägs av samhället. Är allt bra då?

Sedan tillkommer en lång rad andra samhällsfunktioner som socialistiska samhällen lätt glömmer. Lenin införde proletariatets diktatur, Stalin förbjöd fri debatt, det blev även förbjudet att äga mindre produktionsenheter och en massa andra förbud.

Rättvisebegreppet handlar mycket om konsekvens och att man undviker dubbla värdeskalor. Skall man komma ifrån brottslighet måste man betrakta brottslighet med något större allvar än vad som är fallet i Sverige. I Sovjetunionen såg man de kriminella som socialt närstående. Sådana eufemismer sänker folks tro på rättsapparaten. Talar man om från början hur man vill ha det så finns det en möjlighet att folk rättar sig efter samhällets ordningsprinciper, även om inte alla gillar dem.

[Pilatus]

Rättvist är det om jag inser att jag får fullgod ersättning för utfört arbete. Enda sättet att avgöra frågan är att kunna jämföra med vad andra får för samma arbetsprestation. Alltså en arbetsvärderingsmetod. Det fungerar rätt väl där det är prövat, men det har nackdelen att vara arbetskrävande med att hålla sådana system uppdaterade..

Vilket skitsnack. I det här samhället får du aldrig full ersättning för utfört jobb om du är vanlig knegare.

Arbetslivet, för dem som har jobb, fungerar rätt hyggligt i vårt land. Hur löner skall sättas finns det förstås många svar på. Ett som arbetsgivarna tillämpar är att de vill kunna anställa och behålla sina anställda medarbetare. Ett företag som kan betala goda löner och har en god personalpolitik brukar också generera vinster till kapitalägarna. Svårare blir det med branscher där löneläget är pressat och företagen har allvarliga bekymmer med konkurrens från låglöneländer.

Alltid någon fetnacke som tar en del av ditt slit. Arbetsvärderingsmetod, haha, lägg ner.

Ja du representerar här något av vulgärvänsterns retorik om att du aldrig får ut värdet av vad du producerat. I många fall är det tvärtom. I varje företag finns det personal, på alla nivåer, som just inte bidrar med särskilt mycket. Men sådan pajkastning leder knappast någon vart.

Frågan är hur vi vill ha det i samhället. Skall vi hålla på med klasskamp, eller skall vi försöka få aktiebolaget Sverige att börja fungera? Aida Hadžialić förlorade sitt jobb för att hon körde bil flera timmar efter att hon druckit ett par glas vin. Att dricka vin var oförsiktigt av henne, förstås. Men det visar på hur tokiga vi är. Jämfört med mycket annat så tycker jag det är orättvist. Hon fick framföra sin ursäkt själv. Då Kaplan motvilligt avgick stod Löfven vid hans sida.

[Anders]

Är ju så att alla direktörer ingår i en innersta klubb där de premierar varandra. Är du hygglig mot mej så är jag hygglig mot dej.
I ett desperat försök att motivera sina feta löner och fallskärmar drar de till med "ansvar". Skämtet kan inte bli bättre.
Jag är bergis att dessa direktörer inte skulle byta mot verkstadsgolvet även om de fick behålla sin lön. För jobbigt.
Follow the money gäller för dessa pellejönsar.

Jag vet minst en f.d. Direktör som skulle komma dina fördomar på skam. Jävligt grundligt.

Tror nog att man skall omformulera till "överklassen"

Men i princip är det nog som du säger.

[Pilatus]

Är ju så att alla direktörer ingår i en innersta klubb där de premierar varandra. Är du hygglig mot mej så är jag hygglig mot dej.
I ett desperat försök att motivera sina feta löner och fallskärmar drar de till med "ansvar". Skämtet kan inte bli bättre.
Jag är bergis att dessa direktörer inte skulle byta mot verkstadsgolvet även om de fick behålla sin lön. För jobbigt.
Follow the money gäller för dessa pellejönsar.

Risken med alltför grova generaliseringar är att det alltid finns ett antal undantag. Flera av dessa duktiga CEO-människor har varit mycket goda företagsledare. Företagen har blomstrat och kunnat anställa tusentals jobbare varje år. Vi skulle behöva en sådan duktig person som ledare för vårt land i dag. Anders Ygeman är en förträfflig minister, kanske skulle han kunnat gjort jobbet som statsminister. Jag tror det.

[klorofyll]

Men brottsligheten i samhällen med "rättvis fördelning" har inte mindre brottslighet, skulle jag tro.

Då kan man fråga sig vad en rättvis fördelning är? Men om en rättvis fördelning gör att folk mår bättre, vilket de borde göra, så kan väl inte brottsligheten vara lika stor?

Rättvist är det om jag inser att jag får fullgod ersättning för utfört arbete. Enda sättet att avgöra frågan är att kunna jämföra med vad andra får för samma arbetsprestation. Alltså en arbetsvärderingsmetod. Det fungerar rätt väl där det är prövat, men det har nackdelen att vara arbetskrävande med att hålla sådana system uppdaterade.

Det var ett bra och grundläggande svar, jag tänkte faktiskt inte på det, men grejen är väl att man i ett sådant system inte kan vara sjuk, för kämpar man mot en sjukdom så räknas inte det, i sådana fall blir det ytterligare en värdeskala, om man däremot får lön för att kämpa för "det goda" (inklusive sjukdom), hur det nu skulle bedömas, så ser jag det som ett mycket logiskt svar. Låter typ självklart. Frågan är varför man inte skulle kämpa... Finns det något som säger att detta inte redan är fallet..? Då kommer man verkligen in på en filosofisk fråga... (Bara Gud vet, ungefär)

[Anders]

Är ju så att alla direktörer ingår i en innersta klubb där de premierar varandra. Är du hygglig mot mej så är jag hygglig mot dej.
I ett desperat försök att motivera sina feta löner och fallskärmar drar de till med "ansvar". Skämtet kan inte bli bättre.
Jag är bergis att dessa direktörer inte skulle byta mot verkstadsgolvet även om de fick behålla sin lön. För jobbigt.
Follow the money gäller för dessa pellejönsar.

Risken med alltför grova generaliseringar är att det alltid finns ett antal undantag. Flera av dessa duktiga CEO-människor har varit mycket goda företagsledare. Företagen har blomstrat och kunnat anställa tusentals jobbare varje år. Vi skulle behöva en sådan duktig person som ledare för vårt land i dag. Anders Ygeman är en förträfflig minister, kanske skulle han kunnat gjort jobbet som statsminister. Jag tror det.

Sen kan man ju undra hur mycket av "jobbet" som en minister egentligen gör. Kanske mest ett ansikte utåt? Hur mycket en Direktör dirigerar - det varierar, kan man lugnt säga. VD för Ericsson måste agera personligen, absolut, men det är inte alla som tar sådana ansvar.

[Pilatus]

Sen kan man ju undra hur mycket av "jobbet" som en minister egentligen gör. Kanske mest ett ansikte utåt? Hur mycket en Direktör dirigerar - det varierar, kan man lugnt säga. VD för Ericsson måste agera personligen, absolut, men det är inte alla som tar sådana ansvar.

De flesta Chief Executive Officer (CEO) har arbetsveckor som ingen vanlig dödlig kan föreställa sig. De är många gånger duktiga förhandlare, vilket man anar då det kommer till egna förmåner. De påverkar sina företag mer än man tror. Curt Nicolin var korrekt och bar alltid slips, så och i strukturen under honom. Percy Barnevik är ett annat namn som betytt mycket för svensk industriutveckling.

1997 tilldelades Percy Barnevik Ingenjörsvetenskapsakademiens stora guldmedalj "för hans enastående industriella ledarskap som varit grundläggande för uppbyggnaden av Aseas tekniska, finansiella och marknadsorganisatoriska styrka under 1980-talet, som har präglat den ovanligt framgångsrika fusionsprocessen mellan Asea och Brown Boveri och som har varit av avgörande betydelse för ABBs utveckling under 1990-talet till ledande i världen i den elektrotekniska industribranschen". Wikipedia

[cawi]

Sammanhangens framgång, gratulerar...

[Anne]

Det är ett så fint initiativ med malmöfestivalen. Satt i duggregnet på en kartongbit på en annars blöt bänk och lyssnade på Ann Heberlein. Sedan lyssnade jag på blå båten på vuxna människor som läste högt ur deras tonårsdagböcker