Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Huvudteorin säger ju att referensen är sinnena (ögon, öron och känslor) då förklaras det man kan mäta (doppler effekten).
Känslorna borde väl då på något sätt "motsvara" det komplexa/imaginära i din teori antar jag?

ANG ”KÄNSLA”

Med anledning av att du Fms baserar dina återkommande resonemang på begreppet känsla,
och att jag misstänker att vi ser lite olika på begreppet, skriver jag detta inlägg som ett tips om hur begreppet
”känsla” exempelvis skulle kunna förtydligas och definieras.
Detta gäller särskilt om du har som målsättning att presentera en teori med utgångspunkt från ”känsla”.

/ Illusionen

Nu har jag uttryckt och förstått känns det som hur det imaginära kan defineras genom "variabeln" känsla och hur det atomära är en funktion av känsla.
Det omvända gäller. Men som du vet måste det finnas en okänd i en ekvation för att den blir lösbar.
Men nu är känslorna definerade (genom att känna)

Bli inte besviken nu Fms, men som jag redan förklarat är det för mig en omöjlighet att definiera känsla genom att känna.
För mig är det en principiell omöjlighet.
Jag skrev mitt tidigare inlägg för att förklara detta, och att du skulle förstå att jag tyvärr inte delar din uppfattning vad gäller känsla.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej igen.
Anta att alla kan känna. Då blir djurens rörelser och tankar logiska och det går att förstå denna "viktiga" del av naturen som är mycket mer komplicerad att förstå än "fysiken". Hjärnan är gjord för detta, dvs förstå däggdjur och särskillt människan. Det är så självklart för oss att vi inte har insett hur avancerade vi är. Tänk på att "slumpvisa" rörelser eller slumpvisa "tankar" är referensen. Ju mer avancerade vi är dvs ju mer vi förstår ju bättre blir vi till att förstå.
Vi går tex på trottoaren utan att vara rädd för att de vi möter rör sig slumpvist i förhållande till oss, eller att bilarna börjatr köra slumpvist omkring. För "existens"/"överlevnad" krävs hela tiden väldigt ordnade rörelser och tankar. Vår "anpassning" till "miljön" är fullkomligt fenomenal.

[förstår mig själv]

Hej illusion.
Du skriver att det "atomära" är en funktion av något annat. "Det imaginära" . Att det vi förnimmer är en illusion. Att "verkligheten" är något annat än vad vi "förstår"/eller tror.
Detta är min uppfattning också. Det har varit självklart för mig sedan jag var tonåring.
Dock har du förstått detta på ett annorlunda sätt, genom matematik, fysik. Som jag tolkar det.
Att teorin kan förklaras, tolkas och "bevisas" på det sätt fysiken förstås.
För mig är detta dels något "gott", fortsätt alltså med vad du gör är min önskan. Dina teorier tror jag kommer att stå kvar tills alla förstår. Efter en tid (tex hundra år) blir det lättare att följa din väg. Och antagligen kommer man finna "tillämpningar"/användningsområden vilket ytterligare dels bekräftar teorin och dels i sig är ett sätt att få människor att vilja förstå och även "lyckas med det". Om teorin stämmer och är "användbar" kommer den med nödvändighet förstås och även andra kommer att förstå själva från scratch.
Du skriver att livet är "bärare" av något. Ja så är det på många sätt. Bl.a. Bärare av förnuftet, men även en utveckling av förnuftet.
Detta stämmer ju bra med tex evolutionen. En utveckling/anpassning sker hos alla arter, det måste vara så. Om en "art" stannar i utveckling i förhållande till "miljön" som ju är allt tex andra arter. Ja då försvinner den arten (som inte utvecklas). Så "hårt" är livet och vi är resultatet av miljoner års "utveckling", vi är alltså fantastiska vid det här laget.
Du ger mig rådet som jag uppfattar dig att vara mer formell. Att med "gängse" metodik förklara mina teorier. Tyvärr är det mycket svårare att förstå på detta sätt "en dimensionellt".
Enligt mig går det inte att förstå världen bara med en bråkdel av den mätapparatur som vi har i oss. Att förneka/stänga av nästan alla instrument(indata) är vad jag tidigare gjort och är vad du rekommenderar mig att göra. Menar du verkligen det?
Spinosa skriver att vi vill hävda vår existens, att det är det primära målet. Dvs överleva/må bra.
Detta går att bevisa genom att försöka förstå om det verkar stämma. Det inser man enkelt att "vi lever".
Sedan krävs för liv att vi uppfyller massa mål. Att vi inte blir för hungriga(då dör vi), för kissnödiga (då dör vi) osv. Existensen handlar alltså om att "förbättra känslostatus". Vi ser enkelt att detta gör vi och vi förstår att det måste gälla även djuren.
Enligt min huvudteori är detta det som styr oss.
Det enda som har ett egenvärde är det goda(det som känns bra). Det enda som har ett dåligt egenvärde är det som känns dåligt.
Något annat med egenvärde finns inte.
Pengar har tex inget klart definerat egenvärde, förvisso kan vi "köpa" tex mat för dem. Men då blir de känslor som uppstår(dvs det man gör för pengarna dess värde).
Du tycker som jag förstår dig att känslorna "av princip" inte kan användas som definition. Jag menar att man måste.
Enligt huvudteorin är känslorna målet, resultatet av alla tankar och rörelser men de är även "mätdata" dvs de registrerar naturen(en del av "substansen").
Det är genom dessa registreringar som leder till allt vi förstår, teorier om naturen alltså. Genom att allt oftare vara medveten om det man känner får man ny indata till hjärnan som används till att ytterligare förbättra teorierna om naturen(de är alltså relativa och beroende av nya registreringar).
Om man bortser från att sinnena är "grundenheterna" och börjar att använda hjärnan tex till "problemlösning", "till andra "mål" då riktas aktiviteten fel, ondska och lidande uppstår och människan blir mindre medveten om sina förmågor och mer död äv. Levande.

[Illusionen]

VAD ÄR RUM/AVSTÅND ?

Ber om ursäkt för att jag lägger in nedanstående även här på denna tråd.
Då det är en viktig del som även berör medvetandet är jag tacksam om det kan accepteras.
Efter detta inlägg tror jag inte det finns så mycket mer att tillägga för min del.

Detta inlägg liksom flertalet av mina övriga inlägg härrör från Delta-konceptet, http://www.maticweb.com
Är osäker om det är filosofi eller naturvetenskap det rör sig om, och/men fastnade på lite oklara grunder för filosofi.
Har jag rätt bör de filosofiska konsekvenserna bli omfattande.

I tidigare inlägg har jag förklarat och besvarat den fundamentala frågan, VAD ÄR TID ?
Begreppet/fenomenet avstånd är principiellt lika väsentligt som tid.
Föreliggande inlägg svarar därför kortfattat på den återstående, likaså fundamentala, frågan VAD ÄR RUM ? ,
och/eller kanske bättre, VAD ÄR AVSTÅND/DISTANS ?
Inlägget kan även ses som ett förtydligande av bakgrunden till tabellen i konceptet, kapitel 10.

Mycket kortfattat besvaras frågan VAD ÄR AVSTÅND, enligt/via följande punkter,

- Vår verklighet är formad av det vår egen ”struktur” maskerar i G (= maskeringsprincipen, MP)
- Maskeringen ger upphov till en polarisationsförskjutning i G (= G-förskjutning)
- G-förskjutningen är av ”cirkulär” natur (= skalförändring)
- När två partiklar växelverkar ”ser” de därigenom varandra ur diametralt motsatt ”perspektiv”.
- Diametralt motsatt perspektiv innebär att växelverkan sker via MOTRIKTADE strukturer (= polvända)
- Balanskriteriets DELTA:s sfärer ”överlappar” därigenom varandra med RADIE-FÖRSKJUTNING.
- Rummes koordinat definieras därav, som konsekvens av denna ”ömsesidiga” radieförskjutning.
- Rummet kan av den orsaken beskrivas via kombinationer av varianter av Eulers ekv kombineras så
som beskrivs tabellformat i konceptet (kapitel 10, Växelverkan)
- Kombinationerna är arrangerade så att de efterliknar den ”ömsesidiga” radieförskjutningen.
- Verkan-resultatet ger vår verklighet och dess TID och RUM.

Av detta framgår att både fenomenet TID och AVSTÅND refererar till RADIEN på balanskriteriet DELTA.
Bl a ljusets/fältens konstanta hastighet c, får därigenom sin principiella och i mitt tycke eleganta förklaring.

Einstein, och ingen annan heller så vitt jag känner till, förstod ant dessa samband, utan tvingades ta till postulat.

Med detta inlägg har jag besvarat/förtydligat de viktigaste frågorna som inledningsvis tas upp i DELTA-konceptet.

/ Illusionen

[Pilatus]

Efter detta inlägg tror jag inte det finns så mycket mer att tillägga för min del.

Du vet redan att vi uppskattar din närvaro här.

Begreppet/fenomenet avstånd är principiellt lika väsentligt som tid.

Rumsliga dimensioner + tid går liksom inte att runda med att det skulle kunna vara på något annat sätt. Vi befinner oss onekligen i dessa dimensioner och våra sinnen har utvecklats så att vi uppfattar förekommande fenomen inom dessa dimensioner (med begränsad bandvidd, men ändå, med instrument kan vi bredda vårt seende och hörande över ett mycket omfattande spektra).

Föreliggande inlägg svarar därför kortfattat på den återstående, likaså fundamentala, frågan VAD ÄR RUM ? ,
och/eller kanske bättre, VAD ÄR AVSTÅND/DISTANS ?

Och en operationell definition går inte alls att använda sig av?

Mycket kortfattat besvaras frågan VAD ÄR AVSTÅND, enligt/via följande punkter,

- Vår verklighet är formad av det vår egen ”struktur” maskerar i G (= maskeringsprincipen, MP)

Så om jag vill ta tåget mellan Stockholm och Malmö i din omaskerade Delta-värld, vad kan jag förvänta mig uppleva?
Förskjutningar och skaländringar kan vara begripliga, men den spegel du försöker hålla upp visar (i alla fall mig) inte någon bild. Platons man som kom ut från skuggvärlden kunde ju onekligen se vad som verkligen pågick. Och visst kan det vara så att vi inte har en chans att kunna se fler dimensioner än de som Einstein talade om. M-teorin laborerar med 11 dimensioner för att kunna förklara allt. Men det är ännu så länge renaste kritfysik. Kan experiment visa att någon ytterligare dimension verkligen är fullt begreppsligt beskrivbar och möjlig att förstå så ligger ett paradigmskifte om hörnet.

Vad gör du med Eulers formel? Vi talar ju om en yttre verklighet och dess dimensioner som upplevs som nog så verkliga.

[Illusionen]

Efter detta inlägg tror jag inte det finns så mycket mer att tillägga för min del.

Du vet redan att vi uppskattar din närvaro här.

Begreppet/fenomenet avstånd är principiellt lika väsentligt som tid.

Rumsliga dimensioner + tid går liksom inte att runda med att det skulle kunna vara på något annat sätt. Vi befinner oss onekligen i dessa dimensioner och våra sinnen har utvecklats så att vi uppfattar förekommande fenomen inom dessa dimensioner (med begränsad bandvidd, men ändå, med instrument kan vi bredda vårt seende och hörande över ett mycket omfattande spektra).

Föreliggande inlägg svarar därför kortfattat på den återstående, likaså fundamentala, frågan VAD ÄR RUM ? ,
och/eller kanske bättre, VAD ÄR AVSTÅND/DISTANS ?

Och en operationell definition går inte alls att använda sig av?

Mycket kortfattat besvaras frågan VAD ÄR AVSTÅND, enligt/via följande punkter,

- Vår verklighet är formad av det vår egen ”struktur” maskerar i G (= maskeringsprincipen, MP)

Så om jag vill ta tåget mellan Stockholm och Malmö i din omaskerade Delta-värld, vad kan jag förvänta mig uppleva?
Förskjutningar och skaländringar kan vara begripliga, men den spegel du försöker hålla upp visar (i alla fall mig) inte någon bild. Platons man som kom ut från skuggvärlden kunde ju onekligen se vad som verkligen pågick. Och visst kan det vara så att vi inte har en chans att kunna se fler dimensioner än de som Einstein talade om. M-teorin laborerar med 11 dimensioner för att kunna förklara allt. Men det är ännu så länge renaste kritfysik. Kan experiment visa att någon ytterligare dimension verkligen är fullt begreppsligt beskrivbar och möjlig att förstå så ligger ett paradigmskifte om hörnet.

Vad gör du med Eulers formel? Vi talar ju om en yttre verklighet och dess dimensioner som upplevs som nog så verkliga.

Din fråga kräver egentligen ett långt svar, men kanske följande kortversion ger viss vägledning.
Jag misstänker att det uppfattas som svårt, ändå har jag inte tagit med vad Eulers formel
egentligen står för, enligt min mer udda uppfattning.

Eulers formel skriver vi, e^jx = cos x + j sin x
Jag använder mig av formeln för att beskriva ”tänjningsfenomen” i grundtillståndet, G.
Formeln utgör alltså grund för att beskriva BALANSKRITERIET DELTA.
Det bör poängteras att formeln beskriver relationen reellt - imaginärt, ur atomärt perspektiv.
Den säger dock inget om "tänjningsförskjutningar", och dessas fördelning i G.

Det högra ledet visar att fördelningen mellan reellt och imaginärt ges av cos resp sin för x.
De trigonometriska uttrycken cos och sin refererar till cirkelns axel-projektioner.
Cirkelns omkrets är 2πr, och kan ses som en begränsning av giltigheten hos Eulers formel.
Observera att sambandet cos x + j sin x förutsätter att basen är e i vänstra ledet.

Om vi ersätter det reella uttrycket x med de komplexa, x = Re(x + jy) och y = Im(x + jy) har vi infört en
skalär REELL-IMAGINÄR-dynamik i resonemanget.

I nästa steg vill vi ta bort begränsningen hos Eulers formel och göra formeln mer ”allmängiltig”.
Vi gör det genom att införa variabeln, t, representerande vår verklighets förnimmelse av fenomenet TID,
och ω som representerar 2πf där f = frekvens = antal omkretsar per sekund. Vinkelfrekvensbegreppet, ωt,
representerar därigenom ANTALET aktuella omkretsar.
Lite förenklat kan detta liknas vid att vi format om Eulers formel så den kan ändra ”skala” som
funktion av fenomenet tid, med bibehållen relation mellan cos och sin.

Utifrån detta kan alltså de viktiga sambanden formuleras enligt,

Re (ejωt) = Re (cos ωt + j sin ωt) = cos ωt ( cos ωt)
Im (ejωt) = Im (cos ωt + j sin ωt) = sin ωt (j sin ωt)

Det är detta som får mig att inse att tid hör samman med skalfaktordifferenser.

Genom att kombinera PRODUKT och KVOT av Eulers formel visar jag sedan hur motriktade formler
samverkar/interfererar med varandra så att t ex kvanta ”skapas”.

En förutsättning för vår verklighet är således de ”G-interferenskombinationer” som genereras
via varianter av Eulers formel, med den naturliga logaritmens bas, e, som absolut grundförutsättning.

Begrundar man detta inses att den komplexa exponenten till symbolen/basen ”e” öppnar för
definition av EXISTENS begreppet.
Symbolen/basen ”e” representerar enligt konceptet den ”balansmängdrelation” som kännetecknar reellt – imaginärt.
Existensens krav på avvikelse-kriteriet tillgodoses p g a den komplexa exponentens imaginära innehåll.
Existens förutsätter mot denna bakgrund, enligt föreliggande koncept, alltså ”förekomst” av något
som har karaktär av abstrakt meta-fysiskt fenomen.

Frågan som infinner sig är då om det jag beskriver faller under kategorin meta-fysiskt fenomen ?

/ Illusionen

[holoteist]

Inte för att jag förstod allt det där, men hur relaterar KVOT till referensen?? Vad är en kvot egentligen?

[Pilatus]

Frågan som infinner sig är då om det jag beskriver faller under kategorin meta-fysiskt fenomen ?

Ja, som en speciell ontologi. En tudelad verklighet som har en del gemensamt med Platons grottliknelse. Det är svårt att relatera Delta-projektet till någonting som vi erfar. Och om vi inte kan erfara det illusoriska med vår världsbild, eller på annat sätt förstå vår brist på insikt än att vi har svårigheter med att beskriva vad tid är på ett tillfredsställande sätt, så uppkommer givetvis frågan om Delta-projektet är svaret på vår fråga.

Tidsflödet har riktning, det är en mycket fundamental dimension i tillvaron, tiden handlar om händelsers ordning, tiden är inte härledd ur andra begrepp, men vi har en mycket god förmåga att handskas pragmatiskt med begreppet inom fysiken. Trots allt tycks GPS-satelliter, tågtidtabeller, astronomiska förutsägelser och mycket annat fungera mycket bra.

Om vetenskapens brist inskränker sig till den har svårt att säga något meningsfullt om tidens väsen, så finns begreppet instoppat litet här och var i fysikens formler. Det är först då vi kommer till kvantmekanikens värld som vi får problem. Men vad slags problem det mer exakt handlar om är jag inte kapabel att yttra mig om, bara att det finns fenomen som förvisso är fullt beskrivbara, men dessvärre inte låter sig förklaras till fullo.

Trots att du tvekar att låta någon av facket granska din uppsats så tror jag att det vore en bra väg att gå. Du skulle i alla händelser få en reaktion, kanske ett uppmuntrande råd eller något annat. Vad gör det om någon skulle vara mycket kritisk? Är inte klarhet bättre än att leva i en osäker uppfattning om det du beskriver verkligen kan bidra med något?

[Pilatus]

Inte för att jag förstod allt det där, men hur relaterar KVOT till referensen?? Vad är en kvot egentligen?

Resultatet i en division blir en kvot, där täljaren delas med nämnaren.

[holoteist]

Frågan som infinner sig är då om det jag beskriver faller under kategorin meta-fysiskt fenomen ?

Ja, som en speciell ontologi. En tudelad verklighet som har en del gemensamt med Platons grottliknelse. Det är svårt att relatera Delta-projektet till någonting som vi erfar. Och om vi inte kan erfara det illusoriska med vår världsbild, eller på annat sätt förstå vår brist på insikt än att vi har svårigheter med att beskriva vad tid är på ett tillfredsställande sätt, så uppkommer givetvis frågan om Delta-projektet är svaret på vår fråga.

Tidsflödet har riktning, det är en mycket fundamental dimension i tillvaron, tiden handlar om händelsers ordning, tiden är inte härledd ur andra begrepp, men vi har en mycket god förmåga att handskas pragmatiskt med begreppet inom fysiken. Trots allt tycks GPS-satelliter, tågtidtabeller, astronomiska förutsägelser och mycket annat fungera mycket bra.

Om vetenskapens brist inskränker sig till den har svårt att säga något meningsfullt om tidens väsen, så finns begreppet instoppat litet här och var i fysikens formler. Det är först då vi kommer till kvantmekanikens värld som vi får problem. Men vad slags problem det mer exakt handlar om är jag inte kapabel att yttra mig om, bara att det finns fenomen som förvisso är fullt beskrivbara, men dessvärre inte låter sig förklaras till fullo.

Trots att du tvekar att låta någon av facket granska din uppsats så tror jag att det vore en bra väg att gå. Du skulle i alla händelser få en reaktion, kanske ett uppmuntrande råd eller något annat. Vad gör det om någon skulle vara mycket kritisk? Är inte klarhet bättre än att leva i en osäker uppfattning om det du beskriver verkligen kan bidra med något?

Tidens väsen har väl förklarats ganska så omfattande i "Delta-konceptet"?

Bidra med något kan väl alla göra eller?

Resultatet i en division blir en kvot, där täljaren delas med nämnaren.

Tack.

[Illusionen]

Inte för att jag förstod allt det där, men hur relaterar KVOT till referensen?? Vad är en kvot egentligen?

Aktuella ingående (via Eulers) "interferens-kombinationer" inkluderas indirekt i "medvetandets referens".

KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning” mellan motriktade funktioner.
Till skillnad från PRODUKTEN är KVOTEN en sorts "densitetsfaktor", som man har att ta hänsyn till.

e^+jφ / e^–jφ = (cos φ + j sin φ) / (cos φ – j sin φ) = (cos φ + j sin φ) (cos φ + j sin φ) = (cos φ + j sin φ)^2 =
= cos2 φ + j cos φ sin φ + j cos φ sin φ – sin2 φ = cos2 φ – sin2 φ + j 2 cos φ sin φ = +e^+j2φ =
e^+j2φ = cos 2φ + j sin 2φ

Kvot medelvärde-belopp erhålls som, √e^+j2φ = ±e^+jφ

Ur motsatt perspektiv erhålls på motsvarande sätt,

e–jφ / e+jφ = (cos φ – j sin φ) / (cos φ + j sin φ) = (cos φ – j sin φ) (cos φ – j sin φ) = (cos φ – j sin φ)^2 =
= cos2 φ – sin2 φ – j 2 cos φ sin φ = +e^–j2φ =
e^–j2φ = cos 2φ – j sin 2φ

Kvot medelvärdesbeloppet erhålls som, √e^–j2φ = ±e^–jφ

Ur resp DRP-perspektiv roterar alltså, i kvot-fallet, motsatt perspektiv åt motsatt håll !
Den s k dubbelrotationen har sin principiella grund i detta.

De olika DRP perspektivens KVOT-medelvärden ges av √e^+j2φ •–e^–j2φ = √–e^0 = ± j

/ Illusionen

[holoteist]

Inte för att jag förstod allt det där, men hur relaterar KVOT till referensen?? Vad är en kvot egentligen?

Aktuella ingående (via Eulers) "interferens-kombinationer" inkluderas indirekt i "medvetandets referens".

KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning” mellan motriktade funktioner.
Till skillnad från PRODUKTEN är KVOTEN en sorts "densitetsfaktor", som man har att ta hänsyn till.

e^+jφ / e^–jφ = (cos φ + j sin φ) / (cos φ – j sin φ) = (cos φ + j sin φ) (cos φ + j sin φ) = (cos φ + j sin φ)^2 =
= cos2 φ + j cos φ sin φ + j cos φ sin φ – sin2 φ = cos2 φ – sin2 φ + j 2 cos φ sin φ = +e^+j2φ =
e^+j2φ = cos 2φ + j sin 2φ

Kvot medelvärde-belopp erhålls som, √e^+j2φ = ±e^+jφ

Ur motsatt perspektiv erhålls på motsvarande sätt,

e–jφ / e+jφ = (cos φ – j sin φ) / (cos φ + j sin φ) = (cos φ – j sin φ) (cos φ – j sin φ) = (cos φ – j sin φ)^2 =
= cos2 φ – sin2 φ – j 2 cos φ sin φ = +e^–j2φ =
e^–j2φ = cos 2φ – j sin 2φ

Kvot medelvärdesbeloppet erhålls som, √e^–j2φ = ±e^–jφ

Ur resp DRP-perspektiv roterar alltså, i kvot-fallet, motsatt perspektiv åt motsatt håll !
Den s k dubbelrotationen har sin principiella grund i detta.

De olika DRP perspektivens KVOT-medelvärden ges av √e^+j2φ •–e^–j2φ = √–e^0 = ± j

/ Illusionen

Inte för att låta ironisk men... jag förstår.

/holoteisten

[Illusionen]

Så om jag vill ta tåget mellan Stockholm och Malmö i din omaskerade Delta-värld, vad kan jag förvänta mig uppleva?
Förskjutningar och skaländringar kan vara begripliga, men den spegel du försöker hålla upp visar (i alla fall mig) inte någon bild. Platons man som kom ut från skuggvärlden kunde ju onekligen se vad som verkligen pågick. Och visst kan det vara så att vi inte har en chans att kunna se fler dimensioner än de som Einstein talade om. M-teorin laborerar med 11 dimensioner för att kunna förklara allt. Men det är ännu så länge renaste kritfysik. Kan experiment visa att någon ytterligare dimension verkligen är fullt begreppsligt beskrivbar och möjlig att förstå så ligger ett paradigmskifte om hörnet.

Vad gör du med Eulers formel? Vi talar ju om en yttre verklighet och dess dimensioner som upplevs som nog så verkliga.[/quote]

Illusionen:

Min kanske viktigaste hypotes är detta med att medvetandet har en egen-referens.
Det går enligt mitt förmenande inte att kringgå och negligera egen-referensen när universum ska beskrivas.
Av den litteratur jag tagit del av förefaller det som att jag är ensam om denna åsikt (?).

Om grundtillståndet innefattar kaos-struktur så är det ur det atomära perspektivet (= vår verklighet som funktion av egen-referensen).
Vi kan därför inte utesluta att grundtillståndets ”kaos” i slutänden visar sig vara något helt annat (= ej kaos),
betraktat utifrån en oss obekant annorlunda/avvikande egen-referens. Här kan vi tänka oss olika nivåer av referenser.
Personligen utesluter jag därför inte att det förekommer ”länkar” mellan skilda typer av strukturella egen-referenser i universum,
och då närmar vi oss frågeställningarna kring vad ”jaget” representerar.
Intressant är att det därigenom även går att skapa helt nya infallsvinklar till frågor med koppling till religion.
Innan vi känner vår egen-referens mer i detalj går det därför, enligt min uppfattning, inte att ge ett bra svar på din fråga.

När experterna, utan att känna till egen-referensen, spekulerar i olika antal dimensioner, misstänker jag att de verkligen tar ut svängarna.

På frågan, Vad gör du med Eulers formel?, är ett enklare svar, att jag härleder balanskriteriet DELTA via formeln.
De normerade (= "viktade") uttrycken +c, -c, +jc och -jc får jag alltså fram med hjälp av vår gamle vän Euler.
Våra atomära egenskaper/fenomen härrör sedan från avvikelser (= EJ normerat) från det normerade.

/ Illusionen

[förbryllad]

Eulers ekvationer.

[Illusionen]

[quote="Illusionen"

Om vetenskapens brist inskränker sig till den har svårt att säga något meningsfullt om tidens väsen, så finns begreppet instoppat litet här och var i fysikens formler. Det är först då vi kommer till kvantmekanikens värld som vi får problem. Men vad slags problem det mer exakt handlar om är jag inte kapabel att yttra mig om, bara att det finns fenomen som förvisso är fullt beskrivbara, men dessvärre inte låter sig förklaras till fullo.

Trots att du tvekar att låta någon av facket granska din uppsats så tror jag att det vore en bra väg att gå. Du skulle i alla händelser få en reaktion, kanske ett uppmuntrande råd eller något annat. Vad gör det om någon skulle vara mycket kritisk? Är inte klarhet bättre än att leva i en osäker uppfattning om det du beskriver verkligen kan bidra med något?

Bäste Pilatus !

Vad tror du skulle hända om eliten en dag skulle tvingas konstatera att ”båtbyggaren” uppe i kalla nord, mot all förmodan, faktiskt har rätt ?
Det skulle tveklöst betraktas som en världssensation, och bl a få till följd att all världens facklitteratur måste skrivas om, till mycket stora kostnader. Båtbyggaren som är gammal, och i dag lever ett stillsamt och förnöjsamt liv tillsammans med sin okritiske, okammade och fysikintresserade hund Jeppe,
under två stora gamla ekar (inhysande bålgetingbon med många hyresgäster), skulle bli ett lätt byte för vargarna, som kommer anstormande,
på bred front, utan att visa en gammal man någon pardon. Båtbyggaren skulle inte klara av denna påfrestning, utan snabbt förvisas till de sälla jaktmarkerna.
Så efter att i dag, på inrådan av min omtänksamma fru, ha konsulterat Jeppe, har vi i endräkt fattat det noga genomtänkta och kloka beslutet att inte
rådfråga några experter.
Tro mig Pilatus, berömmelse leder sällan till något gott, så låt oss fortsätta diskussionerna här på FF, när andan faller på, utan några andra krav
än att det ska vara intressant och trevligt, och någorlunda nyktert. Betr Jeppe, så har han nyligen försäkrat mig om att han litar till 100% på mig.
Du är en klok man Pilatus, så jag tror du innerst inne delar min åsikt, även om den nog av många uppfattas lika säregen och outgrundlig som mitt koncept.

/ Nästan nyktre Illusionen