Finns Gud?

[Algotezza]

Enligt den filosofiska realismen har verkligheten en dubbel natur: dels den mätbara, matematiskt beskrivbara dimensionen, dels den upplevda, kvalitativa dimensionen. En våglängd på 700 nanometer representerar den kvantitativa och abstrakta aspekten, medan den röda fotonens färg utgör den kvalitativa aspekten.

Vi kan därför glädjas åt att gräset verkligen är grönt och himlen verkligen är blå.

Vår erfarenhet ger oss grön och blå om inte annat och vårat medvetande gör att vi kan välja att förhålla oss till skillnaden mellan dem genom våra val. Eftersom vi är medvetna kan vi även reflektera över detta och förhålla oss till tankarna att dessa erfarenheter delvis är genererade och inte alls i sig något verkligt.

När vi spelar ett tv-spel och har ett VR headset på oss upplever vi en värld men vi vet samtidigt att den inte är verklig eftersom vi tog på oss VR systemet. Vi vet att vår hjärna och kropp är inblandade i vår erfarenhet och vårat liv men det är inte uppenbart exakt hur det fungerar.

Jag tänker mig inte att grön och blå är saker som existerar, istället är dem erfarenheter vi kvalitativt "lägger till" världen genom komplexa förhållanden mellan olika typer av existens. Jag är övertygad om att gräs existerar oberoende av erfarenhet men grönheten tänker jag mig är något erfarenhetsmässigt tillagt. Samtidigt är jag övertygad om att erfarenheten av gräset inte är samma typ av existens som gräset självt.

Empiristen och upplysningsfilosofen John Locke skilde mellan primära egenskaper hos världen omkring oss som är oberoende av hur vår perception fungerar, som storlek, rörelse, tyngd, och sekundära som är beroende av hur sinnena fungerar, alltså färgkvaliteter, ljudkvaliteter, smak, lukt. Sedan kan man lägga till våra värdeutsagor om objekten omkring och kalla dem tertiära egenskaper, gällande t ex. det etiska och estetiska området. Det blir lager på lager av egenskaper som vi tilldelar de företeelser vi möter i livet.

[Algotezza]

Gud/Gudstro som garant för "det objektiva": en objektiv världsbild, en objektiv moral?

Ja, så är det—utan tron försvinner objektiviteten. Idag översvämmas vi av "lagiskhet," just det som Jesus bekämpade. "Den rättfärdige ska leva av tro," säger Paulus (Rom. 1:17). Men så fort den tanken avskaffas så blir det som i Sovjetunionen. Dagens samhälle domineras av en regelstyrd mentalitet som även kyrkan har anammat fullständigt. Vi förväntas rätta oss efter samtidens kulturella normer, som omfattar woke-ideologi, FN:s mänskliga rättigheter, HBTQ-personers rättigheter, kvinnors rättigheter, antirasism, etnisk jämlikhet och inte minst den ständigt närvarande jantelagen. Mängden regler som ska följas är överväldigande, och den som inte fogar sig riskerar social utstötning. Läget har aldrig varit så ansträngt som nu. Överallt finns ängsliga människor som ständigt spanar efter normbrytare att fördöma.

I den gudomliga sfären finns de absoluta sanningarna, vilket både Platon och Augustinus lär oss. Men i den världsliga tillvaron är gränsen mellan gott och ont, rätt och fel, synd och rättfärdighet inte alltid tydlig. Sann frihet kan endast uppnås när vi överskrider dessa motsatser. Paulus undervisar att vi genom tron på Jesus Kristus måste dö bort från syndens kropp—annars förblir vi fångna i spänningsfältet mellan gott och ont, rätt och fel, synd och rättfärdighet. Det är först när vi höjer oss ovanför dessa motsättningar som vi kan nå insikt om den objektiva, gudomliga sanningen.

Tron är i högsta grad något subjektivt. Hur kan något subjektivt vara garant för något objektivt?

Höja oss över gott och ont - som Nietzsches övermänniska?

[Mlw]

Tron är i högsta grad något subjektivt. Hur kan något subjektivt vara garant för något objektivt?
Höja oss över gott och ont - som Nietzsches övermänniska?

Detta är mer logiskt än det kan verka. Om vi begränsar vår inneboende benägenhet till tro till den religiösa sfären, hindrar vi den från att flöda ut i den materiella verkligheten där den kan ta form som politiska religioner eller klimatkult.

Nicolas Berdiaeff (1874-1948) förklarar i sitt verk "The Russian Revolution" att marxismen fungerar som en ersättningsreligion, "en religiös psykologi vänd ut och in" (s. 44). Denna politiska religiositet är tydlig även idag. Klaus Schwab (WEF), med sina storslagna visioner, förespråkar en globalt centralstyrd civilisation där människor "inte ska äga någonting men ändå vara lyckliga."

När kristendomen förlorade sitt grepp om samhället, kom den religiösa impulsen istället att ta sig uttryck i olika former av verklighetsfrämmande utopier och ideologisk fanatism.

[Mlw]

Empiristen och upplysningsfilosofen John Locke skilde mellan primära egenskaper hos världen omkring oss som är oberoende av hur vår perception fungerar, som storlek, rörelse, tyngd, och sekundära som är beroende av hur sinnena fungerar, alltså färgkvaliteter, ljudkvaliteter, smak, lukt. Sedan kan man lägga till våra värdeutsagor om objekten omkring och kalla dem tertiära egenskaper, gällande t ex. det etiska och estetiska området. Det blir lager på lager av egenskaper som vi tilldelar de företeelser vi möter i livet.

Relationen mellan det kvantitativa och kvalitativa är ett filosofiskt tvisteämne där Lockes position kan ifrågasättas. Kvantmekaniken komplicerar denna distinktion ytterligare på flera sätt:

Observatörens centrala roll i kvantmekaniken gör gränsen mellan objektiva kvantiteter och subjektiva kvaliteter otydlig. När kvantmekaniska system uppvisar sammanflätning över avstånd utmanas föreställningen om att kvalitativa egenskaper måste vara lokalt förankrade i kvantitativa.

En foton kan existera i en superposition av olika våglängder före mätning, vilket försvårar kopplingen mellan specifika färgupplevelser och bestämda kvantitativa egenskaper. Vid mätning sker ett "kollaps" av vågfunktionen. Det finns skäl att anta att färgupplevelsen uppstår först vid denna kollaps, när exempelvis en röd foton manifesteras, snarare än att färgen existerar dessförinnan.

Om detta stämmer skulle både partikelnatur och rödhet kunna betraktas som objektiva egenskaper, vilket går emot Lockes uppfattning.

[Algotezza]

Empiristen och upplysningsfilosofen John Locke skilde mellan primära egenskaper hos världen omkring oss som är oberoende av hur vår perception fungerar, som storlek, rörelse, tyngd, och sekundära som är beroende av hur sinnena fungerar, alltså färgkvaliteter, ljudkvaliteter, smak, lukt. Sedan kan man lägga till våra värdeutsagor om objekten omkring och kalla dem tertiära egenskaper, gällande t ex. det etiska och estetiska området. Det blir lager på lager av egenskaper som vi tilldelar de företeelser vi möter i livet.

Relationen mellan det kvantitativa och kvalitativa är ett filosofiskt tvisteämne där Lockes position kan ifrågasättas. Kvantmekaniken komplicerar denna distinktion ytterligare på flera sätt:

Observatörens centrala roll i kvantmekaniken gör gränsen mellan objektiva kvantiteter och subjektiva kvaliteter otydlig. När kvantmekaniska system uppvisar sammanflätning över avstånd utmanas föreställningen om att kvalitativa egenskaper måste vara lokalt förankrade i kvantitativa.

En foton kan existera i en superposition av olika våglängder före mätning, vilket försvårar kopplingen mellan specifika färgupplevelser och bestämda kvantitativa egenskaper. Vid mätning sker ett "kollaps" av vågfunktionen. Det finns skäl att anta att färgupplevelsen uppstår först vid denna kollaps, när exempelvis en röd foton manifesteras, snarare än att färgen existerar dessförinnan.

Om detta stämmer skulle både partikelnatur och rödhet kunna betraktas som objektiva egenskaper, vilket går emot Lockes uppfattning.

Alla upplevelser äger rum i upplevarens medvetande, inte utanför det, alldeles oavsett hur vi beskriver det i yttervärlden som i förstone påverkar upplevelseorganen.

[Algotezza]

Tron är i högsta grad något subjektivt. Hur kan något subjektivt vara garant för något objektivt?
Höja oss över gott och ont - som Nietzsches övermänniska?

Detta är mer logiskt än det kan verka. Om vi begränsar vår inneboende benägenhet till tro till den religiösa sfären, hindrar vi den från att flöda ut i den materiella verkligheten där den kan ta form som politiska religioner eller klimatkult.

Nicolas Berdiaeff (1874-1948) förklarar i sitt verk "The Russian Revolution" att marxismen fungerar som en ersättningsreligion, "en religiös psykologi vänd ut och in" (s. 44). Denna politiska religiositet är tydlig även idag. Klaus Schwab (WEF), med sina storslagna visioner, förespråkar en globalt centralstyrd civilisation där människor "inte ska äga någonting men ändå vara lyckliga."

När kristendomen förlorade sitt grepp om samhället, kom den religiösa impulsen istället att ta sig uttryck i olika former av verklighetsfrämmande utopier och ideologisk fanatism.

Det är väl snarare ett inneboende religiöst behov hos människan som gör henne benägen att tro, inte religiösa impulser. Sedan är jag inte säker på att alla har behov av att tro på just Gud, men väl tro på något som ger struktur, mening och ett slags riktning på tillvaron.

[Anders]

Tron är i högsta grad något subjektivt. Hur kan något subjektivt vara garant för något objektivt?
Höja oss över gott och ont - som Nietzsches övermänniska?

Detta är mer logiskt än det kan verka. Om vi begränsar vår inneboende benägenhet till tro till den religiösa sfären, hindrar vi den från att flöda ut i den materiella verkligheten där den kan ta form som politiska religioner eller klimatkult.

Nicolas Berdiaeff (1874-1948) förklarar i sitt verk "The Russian Revolution" att marxismen fungerar som en ersättningsreligion, "en religiös psykologi vänd ut och in" (s. 44). Denna politiska religiositet är tydlig även idag. Klaus Schwab (WEF), med sina storslagna visioner, förespråkar en globalt centralstyrd civilisation där människor "inte ska äga någonting men ändå vara lyckliga."

När kristendomen förlorade sitt grepp om samhället, kom den religiösa impulsen istället att ta sig uttryck i olika former av verklighetsfrämmande utopier och ideologisk fanatism.

Det är väl snarare ett inneboende religiöst behov hos människan som gör henne benägen att tro, inte religiösa impulser. Sedan är jag inte säker på att alla har behov av att tro på just Gud, men väl tro på något som ger struktur, mening och ett slags riktning på tillvaron.

Eller så lever man bara på och hoppas att inte alltför mycket skit skall komma i ens väg.

[Algotezza]

Eller så lever man bara på och hoppas att inte alltför mycket skit skall komma i ens väg.

Javisst. Shit happens anyway..

En del tror för gemenskapens och trygghetens skulle, en del därför att naturvetenskapens svar på existentiella frågor inte känns tillfredsställande.

Hur kul är naturvetenskapens svar på existentiella frågor?

Vad händer efter döden? - Ingenting.

Vad är livets mening? - Finns ingen.

Men nu ingår även filosofin i vetenskapen och den kan ha svar på dessa frågor, om vi ser till hela filosofihistorien.

Den kan därmed mycket väl ersätta det religionen kan ge, allt utom kanske kyrkkaffe, men min kompis och jag har uppfunnit filosofika.

[xion]

Eller så lever man bara på och hoppas att inte alltför mycket skit skall komma i ens väg.

Javisst. Shit happens anyway..

En del tror för gemenskapens och trygghetens skulle, en del därför att naturvetenskapens svar på existentiella frågor inte känns tillfredsställande.

Hur kul är naturvetenskapens svar på existentiella frågor?

Vad händer efter döden? - Ingenting.

Det händer massor. Din fysiska kropp bryts ner till det som den en gång byggdes av (av jord är du kommen...) Dess ingående ämnen färdas vidare i livsväven och tar sig ny gestalt. Egentligen "gudomligt" vackert.

Vad är livets mening? - Finns ingen.

Vi kan inte söka efter livets mening utanför oss själva. Livets mening är subjektiv och en underbar möjlighet i livets lotteri.

Men nu ingår även filosofin i vetenskapen och den kan ha svar på dessa frågor, om vi ser till hela filosofihistorien.

Den kan därmed mycket väl ersätta det religionen kan ge, allt utom kanske kyrkkaffe, men min kompis och jag har uppfunnit filosofika.

[Mlw]

Det är väl snarare ett inneboende religiöst behov hos människan som gör henne benägen att tro, inte religiösa impulser. Sedan är jag inte säker på att alla har behov av att tro på just Gud, men väl tro på något som ger struktur, mening och ett slags riktning på tillvaron.

Inneboende religiöst behov hos människan = religiösa impulser.

[Algotezza]

Vår tankefrihet är vår grundläggande frihet och den baseras på gjorda erfarenheter, förmågor, kunskaper och fantasi, och den begränsas bara av våra känslor och vad vi tror vi får tänka och känna och inte tänka och känna.

Tankefriheten finns även när yttrandefrihet och handlingsfrihet är begränsade.

Vi kan tro på Gud om vi så.önskar eller gör det pga andra orsaker. Det är ingen nödvändighet.

Men vad innebär tro på Gud? Är det att tro att Gud finns på samma sätt som t.ex. geografiska företeelser finns? Man kan ju tro på Gud som en intersubjektiv idé i den mänskliga begreppsvärlden. Det finns ju många sätt att beskriva denna idé. Liksom det finns många sätt att beskriva andra mänskliga idéer, som kärlek, demokrati, frihet, altruism, livets mening...

[Algotezza]

Det är väl snarare ett inneboende religiöst behov hos människan som gör henne benägen att tro, inte religiösa impulser. Sedan är jag inte säker på att alla har behov av att tro på just Gud, men väl tro på något som ger struktur, mening och ett slags riktning på tillvaron.

Inneboende religiöst behov hos människan = religiösa impulser.

Ja, om impulserna härrör från oss själva och våra inbördes relationer.

[Mlw]

Alla upplevelser äger rum i upplevarens medvetande, inte utanför det, alldeles oavsett hur vi beskriver det i yttervärlden som i förstone påverkar upplevelseorganen.

Som sagt, kvantmekaniken problematiserar den cartesianska idén om ett avgränsat mentalt rum där upplevelser äger rum. Om upplevelsen uppstår vid mätning/kollaps, sker den då verkligen "i" observatörens medvetande eller sker den i interaktionen mellan observatör och system? Upplevelser kan ses som relationer mellan system snarare än lokaliserade händelser och utmanar idén om att de måste "äga rum" någonstans specifikt.

Den skarpa uppdelningen av subjekt och objekt håller inte eftersom vi alltid befinner oss i interaktion med omgivningen. När vi erfar ljus så interagerar vi med solen. Det är inte så enkelt att fågeln är ett subjekt som med hjälp av differentialekvationer i sin hjärna svävar i luftrummet, utan det är ett samarbete mellan fågeln och vinden. De utgör på sätt och vis en helhet, och ingen skarp uppdelning kan göras mellan fågeln som subjekt och vinden som objekt. Vi måste undvika både överdriven dualism och naiv monism.

[Mlw]

Som sagt, kvantmekaniken problematiserar den cartesianska idén om ett avgränsat mentalt rum där upplevelser äger rum. Om upplevelsen uppstår vid mätning/kollaps, sker den då verkligen "i" observatörens medvetande eller sker den i interaktionen mellan observatör och system? Upplevelser kan ses som relationer mellan system snarare än lokaliserade händelser och utmanar idén om att de måste "äga rum" någonstans specifikt.

Den skarpa uppdelningen av subjekt och objekt håller inte eftersom vi alltid befinner oss i interaktion med omgivningen. När vi erfar ljus så interagerar vi med solen. Det är inte så enkelt att fågeln är ett subjekt som med hjälp av differentialekvationer i sin hjärna svävar i luftrummet, utan det är ett samarbete mellan fågeln och vinden. De utgör på sätt och vis en helhet, och ingen skarp uppdelning kan göras mellan fågeln som subjekt och vinden som objekt. Vi måste undvika både överdriven dualism och naiv monism.

Många av oss har fortfarande ett synsätt som är förankrat i 1800-talets tänkande, där man gjorde en skarp distinktion mellan subjekt och objekt. Detta märks även i hur vi förhåller oss till gravitation. De flesta föreställer sig en gravitationskraft som drar oss nedåt mot jorden, trots att Einstein visade att detta är en falsk bild.

Enligt den allmänna relativitetsteorin befinner vi oss i själva verket i konstant acceleration uppåt med 9,81 m/s² när vi sitter stilla i en fåtölj. Fenomenet kan jämföras med känslan av att tryckas bakåt i en accelererande raket. Den som vill verifiera denna konstanta acceleration kan använda en accelerometer.

[Algotezza]

Alla upplevelser äger rum i upplevarens medvetande, inte utanför det, alldeles oavsett hur vi beskriver det i yttervärlden som i förstone påverkar upplevelseorganen.

Som sagt, kvantmekaniken problematiserar den cartesianska idén om ett avgränsat mentalt rum där upplevelser äger rum. Om upplevelsen uppstår vid mätning/kollaps, sker den då verkligen "i" observatörens medvetande eller sker den i interaktionen mellan observatör och system? Upplevelser kan ses som relationer mellan system snarare än lokaliserade händelser och utmanar idén om att de måste "äga rum" någonstans specifikt.

Den skarpa uppdelningen av subjekt och objekt håller inte eftersom vi alltid befinner oss i interaktion med omgivningen. När vi erfar ljus så interagerar vi med solen. Det är inte så enkelt att fågeln är ett subjekt som med hjälp av differentialekvationer i sin hjärna svävar i luftrummet, utan det är ett samarbete mellan fågeln och vinden. De utgör på sätt och vis en helhet, och ingen skarp uppdelning kan göras mellan fågeln som subjekt och vinden som objekt. Vi måste undvika både överdriven dualism och naiv monism.

Vad är det då som håller? Du förkastar både monism och dualism, tycks det?

Avgörande tror jag är vilket perspektiv man anlägger och vad man har för avsikt och vad man vill åstadkomma med sin analys av t.ex. hur perception fungerar, och i vilket sammanhang man gör sin analys.

I vardagslivet är det rätt bra att kunna skilja mellan sig själv och omgivningen, vad som är ens kropp och vad som är ens kläder, var gränsen går mellan "mig" och "dig".

Som vanligt gäller väl att både både-och och antingen-eller gäller, betingat av just perspektivet. Men man får äkta sig så att man inte hamnar i nonsens, alltså i det som inte går att utsäga i vårt verbala språk. Då får man antingen tiga, ägna sig åt poesi, konst eller musik, där sådant kan ges gestalt som går bortom det verbala språkets gränser.