Mitt best of FF

[Algotezza]

Man kan inte på något sätt komma till allt!
Enda logiska möjligheten är om man är där från början.

Man tror gärna att något adderat till sin negation blir allt...men icke:
Ingenting adderat till: inte ingenting, blir någonting...INTE nödvändigtvis: allting.

I matten har vi inverser: 5 gånger en femtedel blir ett, talet gånger sin invers blir ett (gäller EJ noll och oändligheten!) "någonting" motsvarar vilka tal som helst UTOM inget (och kanske allt...)
"inget" är definierbart... hur är det med "allt"? Än har jag inte hittat nåt sätt...
Jag är inte nöjd med: Allt=". Eftersom bara ett citationstecken finns kan man kanske förstå att allt åsyftas...men ingår det ensamma citationstecknet?
Fy vad trött jag blir av att tänka på det här...

Intet-varianter:

helt enkelt bara "inte någonting" - oavsett vilket någonting vi talar om
vakuum
tomrum
noll
tomma mängden
vad jag får i skallen när jag inte kan svara på en fråga

Om du definierar "intet" som "" finns det faktiskt ett utrymme mellan dessa två citationstecken - så det är inte ett absolut "intet"!

Ergo: det som går att definiera blir "något"= ett begrepp!

Nu blev du nog ännu tröttare!

/Algotezza

[OblivionII]

Märkligt - men "guldåldern" - vad det än gäller - var alltid något som var "förr". "Guldåldrar" var de sällan medan de pågick. "Förr var det bättre förr."

De skribenter som nämns i det inledande inlägget på denna tråd skrev vissa läsvärda inlägg, en del skit och en del obegripligt - ur min synvinkel. Samma sak gäller de inlägg som skrivs nu. Forumet kändes för mig fräschare då eftersom jag gick med 2006 och dessa skribenter var verksamma de första åren jag var aktiv här.

Att minnas är inte någon passiv erinringsprocess utan en process där man väljer bort och lägger till, broderar ut, omformar - allt efter de syften man har här och nu när man minns något, och därvid målar ut det förflutna som en guldålder eller som ett helvete. Man har alltid ett syfte med de berättelser man spinner om förflutenhet, nutid och framtid.

Ett forum har exakt så hög kvalitet som dess skribenter förmår uppnå via sina inlägg. Ingen annan kan höja ett forums kvalitet än de som är aktiva där.

Är det för övrigt någon poäng med att "locka massorna" att läsa och skriva här? Stort nog om filosofiintresserade läser och skriver här och om fler filosofiintresserade kan titta in här. Filosofi har väl aldrig varit en massrörelse i stil med vissa religioner. Tur är väl det. Eller?

/Algotezza

Det var inte det bästa ordvalet det där med att locka "massorna". Med massor så menade jag alltså att det hade varit kul att ha kanske 50-60 personer som skriver här någorlunda regelbundet istället för 15-20.

Angående "guldåldern" så håller jag med.. det är lustigt det där att den sällan anses vara just nu. Hade flera av de mest "betydelsefulla" medlemmarna av idag valt att lämna så hade vi (jag) väl suttit här om några månader och beklagat oss (mig) över samma sak - att det var så jäkla bra just i den här perioden.
Jag tror ändå att det faktiskt var bättre förut här på forumet, så som jag värderar det alltså. Inte för att jag ser det som att det är låg kvalitet på forumet rakt igenom i dagsläget. Absolut inte.. det finns fortfarande medlemmar som skriver många riktigt intressanta inlägg och bidrar med hjärnbrottande för många av läsarna. Däremot är det bra mycket färre idag som bidrar så det blir inte lika variationsrikt och det i kombination med att många av de mer frispråkiga skribenterna har dragit härifrån gör att det inte är samma spänning längre. Saknar också det där riktigt djupa som man fick mycket mer av förut. Det finns idag också men som sagt inte i samma omfattning.

Jag tycker det fattas Avant-Such-Auk-Jimmy-känsla på det här stället just nu.

[Zokrates]

Ja vart fan tog A vägen?

[OblivionII]

Johan skrev nån gång nåt om att det var flickvän och den hälsosammare livsstilen som följde på det som var största bovarna i dramat.

[Algotezza]

Märkligt - men "guldåldern" - vad det än gäller - var alltid något som var "förr". "Guldåldrar" var de sällan medan de pågick. "Förr var det bättre förr."

De skribenter som nämns i det inledande inlägget på denna tråd skrev vissa läsvärda inlägg, en del skit och en del obegripligt - ur min synvinkel. Samma sak gäller de inlägg som skrivs nu. Forumet kändes för mig fräschare då eftersom jag gick med 2006 och dessa skribenter var verksamma de första åren jag var aktiv här.

Att minnas är inte någon passiv erinringsprocess utan en process där man väljer bort och lägger till, broderar ut, omformar - allt efter de syften man har här och nu när man minns något, och därvid målar ut det förflutna som en guldålder eller som ett helvete. Man har alltid ett syfte med de berättelser man spinner om förflutenhet, nutid och framtid.

Ett forum har exakt så hög kvalitet som dess skribenter förmår uppnå via sina inlägg. Ingen annan kan höja ett forums kvalitet än de som är aktiva där.

Är det för övrigt någon poäng med att "locka massorna" att läsa och skriva här? Stort nog om filosofiintresserade läser och skriver här och om fler filosofiintresserade kan titta in här. Filosofi har väl aldrig varit en massrörelse i stil med vissa religioner. Tur är väl det. Eller?

/Algotezza

Det var inte det bästa ordvalet det där med att locka "massorna". Med massor så menade jag alltså att det hade varit kul att ha kanske 50-60 personer som skriver här någorlunda regelbundet istället för 15-20.

Angående "guldåldern" så håller jag med.. det är lustigt det där att den sällan anses vara just nu. Hade flera av de mest "betydelsefulla" medlemmarna av idag valt att lämna så hade vi (jag) väl suttit här om några månader och beklagat oss (mig) över samma sak - att det var så jäkla bra just i den här perioden.
Jag tror ändå att det faktiskt var bättre förut här på forumet, så som jag värderar det alltså. Inte för att jag ser det som att det är låg kvalitet på forumet rakt igenom i dagsläget. Absolut inte.. det finns fortfarande medlemmar som skriver många riktigt intressanta inlägg och bidrar med hjärnbrottande för många av läsarna. Däremot är det bra mycket färre idag som bidrar så det blir inte lika variationsrikt och det i kombination med att många av de mer frispråkiga skribenterna har dragit härifrån gör att det inte är samma spänning längre. Saknar också det där riktigt djupa som man fick mycket mer av förut. Det finns idag också men som sagt inte i samma omfattning.

Jag tycker det fattas Avant-Such-Auk-Jimmy-känsla på det här stället just nu.

Things change.

Jag vet inte om FF var bättre förr. Men det var både roligare och oroligare för några år sen.

Min favorittidning i Skåne, Nya Upplagen, är på väg att läggas ner. Den var gratis och fick inga kulturbidrag. Nu orkar inte redaktören Lars Yngve längre. Trist.

Nytt dyker upp.

/Algotezza

[SigurdV]

Om du definierar "intet" som "" finns det faktiskt ett utrymme mellan dessa två citationstecken - så det är inte ett absolut "intet"!

Bra att du tar upp frågan: Man måste skilja mellan budskap och budbärare! Mellan text och papper. Det finns alltid utrymme mellan bokstäver. Men det finns ett minsta utrymme för bokstavsplacering. Sätts en bokstav mellan citationstecknen:"", ökar avståndet mellan dem. Lägg märke till att jag ursprungligen använde TVÅ definitioner,först denna:
1 "inget=". Och man ser att inget finns mellan "=" och """. Citera båda led och man får:
2 "inget" = "". Och det icke absoluta tomrummet (tomrum som inte befinner sig i något som inte är tomrum ... icke förmedlat/medifierat tomrum.) har flyttat till ett annat ställe. Ställen/utrymme är något... inte inget. Hur tomt utrymmet än må vara av det vi pratar om. Det är samma problem i mängdlärans tomma mängd...det finns alltid något mellan två mängdklamrar: {}. (Man kommer runt problemet genom att definiera "inget av någon sort" innan man definierar "".) På liknande sätt är inte en punkt ett något (!) ... det är ett ställe som inte kan delas in i ytterligare ställen.
Det är oss det är fel på som inte klarar att halvera punkten.Stället i sig flankeras av två virtuella punkter : ställets början och slut ... detta i varje riktning. När vi postulerar att mellan VARJE två punkter så finns en annan punkt så begår vi misstaget att inte skilja mellan gränspunkter och det ställe gränspunkterna definierar. (Släng dig i väggen Euklides.) Och därav uppkommer oändligheten inåt... som egentligen inte finns. Om vi nu börjar med ETT något så kan vi antingen halvera det eller fördubbla det... (INVERSA operationer: görs båda på EN gång så görs inget) så när vi går varje antal fördubblingart mot den yttre oändligheten så gås samtidigt samma antal halveringar mot den inre oändligheten!! Uppnås det ena så uppnås det andra...
(SNURRAR det inte lite grann i ditt huvud när du grubblar över det här, lilla söta lynx?)

[Anne]

Skoja inte. Jag blir åksjuk redan av första meningarna, Sigurd.

Men det får mig osökt att tänka på att häromdagen hade jag besök. Han satt och klappade min katt och sa "Ja, den där Heisenberg (tror det var så) borde minsann inte fått ha några katter." "Nu hänger jag inte med", svarade jag för namnet var för mig obekant eller glömt. Då började han prata om en katt i en stålbox osv. Då sa jag "Men det var väl Schrödingers katt?" Han himlade med ögonen, flinade upp sig och klappade mig på axeln, tydligt överraskat imponerad av att jag kände till det. "Jooo, visst var det Schrödingers katt, men Heisenberg skrev om det."

Jag tycker att jag lär mig jättemycket på det här forumet på flera olika plan. Tack så mycket

[Algotezza]

Om du definierar "intet" som "" finns det faktiskt ett utrymme mellan dessa två citationstecken - så det är inte ett absolut "intet"!

Bra att du tar upp frågan: Man måste skilja mellan budskap och budbärare! Mellan text och papper. Det finns alltid utrymme mellan bokstäver. Men det finns ett minsta utrymme för bokstavsplacering. Sätts en bokstav mellan citationstecknen:"", ökar avståndet mellan dem. Lägg märke till att jag ursprungligen använde TVÅ definitioner,först denna:
1 "inget=". Och man ser att inget finns mellan "=" och """. Citera båda led och man får:
2 "inget" = "". Och det icke absoluta tomrummet (tomrum som inte befinner sig i något som inte är tomrum ... icke förmedlat/medifierat tomrum.) har flyttat till ett annat ställe. Ställen/utrymme är något... inte inget. Hur tomt utrymmet än må vara av det vi pratar om. Det är samma problem i mängdlärans tomma mängd...det finns alltid något mellan två mängdklamrar: {}. (Man kommer runt problemet genom att definiera "inget av någon sort" innan man definierar "".) På liknande sätt är inte en punkt ett något (!) ... det är ett ställe som inte kan delas in i ytterligare ställen.

Går alla budskap att förmedla i alla medier eller kan vissa budskap vara svåra att förmedla betingat av innehållet? Kan vilket språk som helst uttrycka alla budskap koherent och begripligt?

Det är oss det är fel på som inte klarar att halvera punkten.Stället i sig flankeras av två virtuella punkter : ställets början och slut ... detta i varje riktning. När vi postulerar att mellan VARJE två punkter så finns en annan punkt så begår vi misstaget att inte skilja mellan gränspunkter och det ställe gränspunkterna definierar. (Släng dig i väggen Euklides.) Och därav uppkommer oändligheten inåt... som egentligen inte finns. Om vi nu börjar med ETT något så kan vi antingen halvera det eller fördubbla det... (INVERSA operationer: görs båda på EN gång så görs inget) så när vi går varje antal fördubblingart mot den yttre oändligheten så gås samtidigt samma antal halveringar mot den inre oändligheten!! Uppnås det ena så uppnås det andra...

Vad är det som säger att ett kontinuum består av summan av oändligt många punkter (adderade punkter utan utsträckning - vad blir summan av dem?) - eller är det en summa av sträckor? Ska ett tal på tallinjen symboliseras av sträckan från noll till talet (alltså utgöra en sträcka) eller vara själva punkten bara? Men ett tal har storlek och markerar/är inte bara en plats...

/Algotezza

[SigurdV]

Vad är det som säger att ett kontinuum består av summan av oändligt många punkter (adderade punkter utan utsträckning - vad blir summan av dem?) - eller är det en summa av sträckor? Ska ett tal på tallinjen symboliseras av sträckan från noll till talet (alltså utgöra en sträcka) eller vara själva punkten bara? Men ett tal har storlek och markerar/är inte bara en plats...

/Algotezza

JAG tror det är sträckor. (Åtminstone infinitesimaler.)
Men Euklides geometri har punkter som odefinierat begrepp.
Funkar den lika bra om varje punkt är en sträcka?

[Plattfot]

Den där paradoxen ni skrev om ett tag ... Prediktorn läste jag om för länge sedan i Kalle Anka. Hon hette Magica de'Hex. Hon hade en kristallkula. Jag vill inte förneka vare sig ockultism eller UFOn. Spöken behövs för att flickor skall bli lagom rädda och kramvilliga, de Ufo-troende jag känt ville prata om det läppjande på något gott, och Kalle Anka kan jag fortfarande skratta åt. Dock vill jag vara åtminstone lite skeptisk. Bara lite!

Om man konstruerar ett problem, där något ockult ingår, kan man väl inte undvika, att lösningen blir ologisk och motsägelsefull. En paradox.

Det okulta är ju det odefinierade, eller kanske det är noll (inget existerande). Dividera med noll ger ett odefinierat resultat. Matematiken förbjuder det. Logiska resonemang med det odefinierade/icke existerande som förutsättning, bör väl vara lika vådliga som resonemang med betydelseglidningar.

Denna skeptisism innebär inte, att jag frånsäger mig rätten att diskutera spöken, demoner, Helvetet, råttors nära-döden-upplevelser och annat trevligt när det passar mig. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fors ... pa-sparen/

[SigurdV]

Den där paradoxen ni skrev om ett tag ... Prediktorn läste jag om för länge sedan i Kalle Anka. Hon hette Magica de'Hex. Hon hade en kristallkula.

Tja... mitt närminne är inte av denna världen men visst minns jag Magica de Hex.

[Plattfot]

Tja... mitt närminne är inte av denna världen ...

Vad är det då ditt närminne kan berätta om? Säg inte att du har varit på utflykt med en hop laboratorieråttor!

Sunda förnuftet säger att du är här. Ditt resonemang (teori) säger att du är någon annanstans. Lite fritt ur Wikipedia (undrar vem som skrivit artikeln):" Paradoxer undviks genom att inta positionen att sunda förnuftet formats av hur saker ser ut att vara, och inte av hur de (egentligen) är. Teorin vinner!" Du har alltså varit på utflykt!

[Algotezza]

Om man konstruerar ett problem, där något ockult ingår, kan man väl inte undvika, att lösningen blir ologisk och motsägelsefull. En paradox.

Våffödådå?

Det ockulta är ju det odefinierade, eller kanske det är noll (inget existerande). Dividera med noll ger ett odefinierat resultat. Matematiken förbjuder det. Logiska resonemang med det odefinierade/icke existerande som förutsättning, bör väl vara lika vådliga som resonemang med betydelseglidningar.

Så du definierar det ockulta som det odefinierade? Det är ju något av en paradox. Är det inte längre det ockulta = det odefinierade när man definierat det? Vad är det då?

Noll markerar en plats, inte en storlek.Det är origo i ett koordinatsystem. Därmed är det något även om det saknar storlek. Även om något saknar storlek kan det finnas. Vilken storlek har en relation eller begreppet demokrati? Har känslor storlek? De har varaktighet och djup - men storlek?

Inte är något förbjudet i matematiken! Inte när man själv skriver reglerna! Vilket tal du än delar med noll blir ju svaret oändligheten och varje tal du multiplicerar med noll blir noll. "Noll och noll e noll - de e falsk matematik", sjöng Peps på 70-talet.
---

Man kan räkna med limes och gränsvärden där divisorn närmar sig noll.

Det gör man när man räknar med derivator som man kan läsa om i Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Derivata
---

Roten ur minus ett är ju också möjlig att laborera med fastän det är ett "omöjligt" tal. Roten ur minus ett kallas för imaginärdelen i ett komplext tal.

Ur Wikipedia:

De komplexa talen kan ses som en utvidgning av de reella talen. Ett komplext tal kan skrivas som
z\ = a + b\,i
där det reella talet a är realdelen, det reella talet b är imaginärdelen och i är den imaginära enheten som definieras av
\ i^2\ = {-1}
Om b ≠ 0 så är z ett icke reellt komplext tal (till exempel 2 + 4i), och om a = 0 kallas talet rent imaginärt (till exempel 4i).
Mängden av komplexa tal betecknas med ℂ eller C.

---

/Algotezza

[Plattfot]

Mina kunskaper i matte är resterna av vad en lektor i ämnet sade till oss för under några terminer för länge sedan. Vi förbjöds dela med noll. Han kallade svaret odefinierat. Angående förbudet får du bråka med honom, om du träffar honom. Han sitter nog tillsammans med Gus, som enligt sin rollbeskrivning i Askungen inte bara gillade ost utan även fina viner. Och platsen är ju definierad. Får vi vin och ost så tror vi nog gärna.

Paradoxen bevisar väl bara att ormen i Kunskapens Träd både är en allegori för vårt intellekt och därtill Lögnens Furste. Honom slår vi knut på. Det är utan tvekan djurplågeri. Det är vårt mest misshandlade husdjur, oftast är stackarn även svårt vanskött. Den beskrivs här i ett växande antal inlägg: http://bochrister.bloggo.nu

[Algotezza]

Mina kunskaper i matte är resterna av vad en lektor i ämnet sade till oss för under några terminer för länge sedan. Vi förbjöds dela med noll. Han kallade svaret odefinierat. Angående förbudet får du bråka med honom, om du träffar honom. Han sitter nog tillsammans med Gus, som enligt sin rollbeskrivning i Askungen inte bara gillade ost utan även fina viner. Och platsen är ju definierad. Får vi vin och ost så tror vi nog gärna.

Jovisst, när du räknar enklare matte med de fyra räknesätten kan man säga att det är en otillåten manöver men inte i den högre matematik jag hänvisar till. Ofta kommer man på något nytt när man går emot skrivna och oskrivna regel, vilket gäller alla områden i livet. Det är OK att "tänka utanför boxen" men ve den som även agerar utanför boxen. Jag gjorde det för några veckor sedan när jag skulle köpa Faktum av en s.k. hemlös. Jag hade inga lösa pengar men en dubbeltriss för 60 spänn i handen. Jag sa spontant till honom: Ska vi byta? Du för lotten för sexti spänn så får jag tidningen av dej för femti! Ok, sa han. Så vi bytte. Det var, kan man säja, att agera utanför boxen, det förväntade beteendet hos en 60-årig medelklassgubbe. Jag har inte sett försäljaren sen dess. Jag hoppas han vann en rejäl slant.

Paradoxen bevisar väl bara att ormen i Kunskapens Träd både är en allegori för vårt intellekt och därtill Lögnens Furste. Honom slår vi knut på. Det är utan tvekan djurplågeri. Det är vårt mest misshandlade husdjur, oftast är stackarn även svårt vanskött. Den beskrivs här i ett växande antal inlägg: http://bochrister.bloggo.nu

Det är väl inte alla som har en orm som husdjur. Ormen (Sheytan) hjälpte oss i utvecklingen en gång i tiden. Nu har vi nått det mål han hjälpte oss finna vägen till. Vi har lärt oss söka och skapa kunskap om den fysiska världen och i stort lärt oss vad som är ont och vad som är gott. Nu vill vi vidare till nästa fas i utvecklingen och tar därför avstånd från det ormen sysslade med för vi behöver inte hans tjänster längre.

Lögnens fader införde "inte" i vårt medvetande och gav oss därmed möjligheten att skapa lögner, "tänkta motsättningar till det som är verkligt och sant" (genom att vi lärde oss negera det). I änglavärldens telepatiska språk finns ej negationen. Allt som kan uttryckas är där sant. Envärd logik. På så vis kommer vi tydligare att kunna se sanningen, när vi erfarit lögnen och vad den kan leda till. Utan kontraster inget förnimmande, inget medvetande, ingen utveckling, ingen dynamik i livet.

/Algotezza