Har människan en uppgift?

[531bts]

Sinkaduz: nej det är helt med verkligheten överensstämmande: slutar du att ägna dig åt uppgifterna: andning, bibehålla rätt kroppstemperatur, tillföra vatten, fast föda o sömn dör du så småningom. För att kunna utföra några somhelst andra uppgifter är du 100% beroende av den omgivande verkligheten för att utföra de uppgifter som krävs för att tillfredsställa dessa kroppsbevarande behov.
Du kan ju alltid pröva om det jag påstår är felaktigt eller ej, genom att låta bli att andas, behålla kroppstemperatur, avstå sömn, dricka eller inta fast föda så får du se hur länge du kan behålla förståndet eller livet.

[Anders]

Avsikt eller ej, du är tvungen att ägna dig åt uppgifterna andas, dricka, inta föda, bibehålla värme mm. Om inte, dör du.

nej det är felaktigt
om inte är din uppgift

uppgift uppoffring = död (upp vart?)

Du talar i gåtor, min vän...

[klorofyll]

För att kunna utföra några somhelst andra uppgifter är du 100% beroende av den omgivande verkligheten för att utföra de uppgifter som krävs för att tillfredsställa dessa kroppsbevarande behov.

Människan behöver oftast inte vara medveten om att hon andas. Är det inte ganska onödigt att fundera på hur människan skulle klara sig utan en omgivning?

[531bts]

Klorofyll: med utgångspunkt från sinkaduz påstående o din fråga, är det icke allom givet den psykologiska betydelsen av att vi delar detta 100%:iga beroende av den omgivande verkligheten för att öht kunna delta i den. Den moderna människan är så förvirrad av sin idé om sig själv som oberoende, självständig, unik, att hon helt bortser från det fundamentala, allmängiltiga o självklara. Med lika självklara negativa konsekvenser som alienation, ångest o ständig brist på gemenskap o kärlek.

[Anders]

Klorofyll: med utgångspunkt från sinkaduz påstående o din fråga, är det icke allom givet den psykologiska betydelsen av att vi delar detta 100%:iga beroende av den omgivande verkligheten för att öht kunna delta i den. Den moderna människan är så förvirrad av sin idé om sig själv som oberoende, självständig, unik, att hon helt bortser från det fundamentala, allmängiltiga o självklara. Med lika självklara negativa konsekvenser som alienation, ångest o ständig brist på gemenskap o kärlek.

Tror det är lite väl svepande - och lite omodernt - att tala om hur den "moderna människan" är. I vilken omfattning man behöver andra människor är i stort sett styrt av den unika diagnos just du fötts med. Det finns folk som dör om de inte får vara i sociala sammanhang och andra som dör om de hamnar i sociala sammanhang.

[531bts]

Anders: mitt påstående är inte "lite svepande" det är helt kategoriskt.
Med den moderna människan avser jag den rådande mentala inställningen att det inte finns allmängiltiga riktlinjer eller mening med det mänskliga livet. Det finns all anledning att belysa det med hänsyn till trådens rubrik.

[Pilatus]

Med den moderna människan avser jag den rådande mentala inställningen att det inte finns ngn allmängiltiga riktlinjer eller mening med det mänskliga livet.

Kanske menar du människorna i väst, med två förödande krig förra århundradet. Och det ser inte ut att vara slut, vapenindustrin tillverkar vapen i massor. Och vapen från tidigare krig på Balkan köps upp av skjutglada gäng i våra förorter. Politikerna verkar inte förstå vad som behöver göras, så det blir på sin höjd att formulera några nya direktiv till utredningar. Kanske sprider sig en undergångsstämning på vissa håll?

Människan har en uppgift som hon kämpar för, att skapa mening. (Kanske är perspektivet något förvridet då fokus ligger på att få bort alla bensindrivna bilar till 2030.) Det goda med målsättningar är dock att det samlar människor, vi får en uppgift. Hur skruvade idéer som helst, med friår och ständigt höjda punktskatter (med syfte att rädda världen från att koka bort), tycks gå hem. Under tiden ligger andra viktigare uppgifter i träda. Var finns förnuftet, varför tror vi inte på vår förmåga att göra något mer meningsfullt?

[Algotezza]

Anders: mitt påstående är inte "lite svepande" det är helt kategoriskt.
Med den moderna människan avser jag den rådande mentala inställningen att det inte finns allmängiltiga riktlinjer eller mening med det mänskliga livet. Det finns all anledning att belysa det med hänsyn till trådens rubrik.

Jodå. Tjäna pengar. Bli framgångsrik. "Känd och smal.Känd och smal." Och med Greta i spetsen: Rädda jorden!

[531bts]

Algotezza: spot on! Dock härrör de riktlinjer du anger från inställningen att vara unik, enastående för att kunna förverkliga unikskapet fullt ut med makt. Vilket leder till ytterligare o värre främlingskap.

[Smisk]

Att vi söker mening utanför själva existensen ser jag som ett symtom på en slags andlig/filosofisk näringsbrist.
Algots poäng trycker ned det i skorna tolkar jag det som

Pengar, "framgång", känd, smal och politiskt korrekt rädda världen tänk är inte i sig värdelöst.
Men att finnas och andas, spontant av sig själv, har något inget av detta kan röra.
Att fylla livet med ytlighet är plåster på ett sår i själen som inte lindrar.

"The lack of wealth is easily repaired but the poverty of the soul is irreplaceable"
-Michel de Montaigne

[Algotezza]

Rädda världen kan vara ett sätt att komma från sina egna problem. Slippa se och lära känna sig själv. Rädda världen och du räddar dig själv.

[Algotezza]

Algotezza: spot on! Dock härrör de riktlinjer du anger från inställningen att vara unik, enastående för att kunna förverkliga unikskapet fullt ut med makt. Vilket leder till ytterligare o värre främlingskap.

Diagnoser är en del av ens unicitet. "Den som har flest diagnoser när hen dör vinner." (Själv har jag tre jag känner till och säkert några i det fördolda. De ökar med åren.)

[klorofyll]

Den moderna människan är så förvirrad av sin idé om sig själv som oberoende, självständig, unik, att hon helt bortser från det fundamentala, allmängiltiga o självklara.

Känsla av kontroll."Rättvisa" hör nog hemma i detta. Eller i alla fall illusionen av rättvisa. Dvs att det skulle finns rättvisa. Om någon ger mig en gåva, förtjänar jag då det? Nej. Om någon tar något ifrån dig... Förtjänar du då det? Nej. Man mår som bäst då man öht inte tänker på rättvisa.

[531bts]

Klorofyll: instämmer till fullo. Idén om rättvisa är ett i högsta grad, dåligt substitut för kärlek.

[Anders]

Anders: mitt påstående är inte "lite svepande" det är helt kategoriskt.
Med den moderna människan avser jag den rådande mentala inställningen att det inte finns allmängiltiga riktlinjer eller mening med det mänskliga livet. Det finns all anledning att belysa det med hänsyn till trådens rubrik.

Och att det inte finns "allmäna riktlinjer" härrör sig väl också till att vetenskapen lärt sig att människor inte kan stöpas i en form. Folk kommer vara olika. En sak att det finns en (OBS EN) kultur som styr beteendet i en grupp, t.ex. nation som sätter gränser för hur man kan bete sig. Men det bör vara som lagen, bara sätta yttre ramar för beteende. Det vidrigaste är om de som råkar skapats som kollektivister skall vara någon slags norm som predikar att alla skall sitta och skratta tillsammans. Om något skall lösas vet alla, som arbetat i något slags projekt och har lite kunskap om hur teambuilding går till, att det behövs människor med olika läggning för att saker skall fungera bra.

Då folk pratar om att man skulle bussa runt ungar för att skapa mindre bråk är min första tanke lika negativ som för, jag gissar, en övervägande majoritet. Men i nästa andetag tänker jag att om skolor eller åtminstone klasser delades upp på läggning tror jag att lika barn leka bäst skulle fungera alldeles utmärkt. Oberoende av kön och bakgrund.