Vad är andlighet?

[Mlw]

Ja, det finns många fantasifulla sätt att beskriva verkligheten. Går några av dem att bekräfta?

Det som för mig gör att verkligheten inte är en dröm eller simulering är lidandet och smärtan i världen. Varför skall det finnas lidande och smärta i en dröm? Vad är poängen med det.

Det är lidandet och smärtan, dödandet och döendet som gör livet till mer än en lek. Det är det som gör att livet blir på allvar.

Vi förlorade vårt första barn 1983. Han blev 14 dagar gammal. Jag har haft bältros och inflammerad gallblåsa, vilket är smärtsamma erfarenheter. Allt detta gör att livet för mig personligen är på allvar.

I krigsdrabbade områden lider och dör människor. Världen är raskt på väg mot diktatur och världskrig. Varför ha med der i en simulering? Då är det onda makter bakom allt. Gud/gudarna leker med oss och struntar i lidandet och smärtan. Är Gud värsta diktatorn? Eller finns ett högre syfte med smärta och lidande? Teodicéproblemet aktualiseras dagligen.

Hur kan djupaste smärta och lidande här och nu på något sätt rättfärdigas av ett löfte om framtida salighet?

Enligt Augustinus förlorade både världen och människan vid syndafallet förmågan att göra rätta val, medan möjligheten att göra felaktiga val öppnade sig. Vi blev därmed fångna i syndens domän. Kosmos drabbades av en katastrof, men vi kan fortfarande bevara vår värld genom att rikta vår tro mot den värld varifrån vi föll. På så sätt tillförs vår värld livskraft, vilket lindrar lidandet. Utan denna tro kommer vår tillvaro successivt att försämras. Lidandet och förfallet är alltså en konsekvens av syndafallet:

...därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar; törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda. (1 Mosebok 3)

Bekräftelse får vi genom tron.

[xion]

Ja, det finns många fantasifulla sätt att beskriva verkligheten. Går några av dem att bekräfta?

Det som för mig gör att verkligheten inte är en dröm eller simulering är lidandet och smärtan i världen. Varför skall det finnas lidande och smärta i en dröm? Vad är poängen med det.

Det är lidandet och smärtan, dödandet och döendet som gör livet till mer än en lek. Det är det som gör att livet blir på allvar.

Vi förlorade vårt första barn 1983. Han blev 14 dagar gammal. Jag har haft bältros och inflammerad gallblåsa, vilket är smärtsamma erfarenheter. Allt detta gör att livet för mig personligen är på allvar.

I krigsdrabbade områden lider och dör människor. Världen är raskt på väg mot diktatur och världskrig. Varför ha med der i en simulering? Då är det onda makter bakom allt. Gud/gudarna leker med oss och struntar i lidandet och smärtan. Är Gud värsta diktatorn? Eller finns ett högre syfte med smärta och lidande? Teodicéproblemet aktualiseras dagligen.

Hur kan djupaste smärta och lidande här och nu på något sätt rättfärdigas av ett löfte om framtida salighet?

Enligt Augustinus förlorade både världen och människan vid syndafallet förmågan att göra rätta val, medan möjligheten att göra felaktiga val öppnade sig. Vi blev därmed fångna i syndens domän. Kosmos drabbades av en katastrof, men vi kan fortfarande bevara vår värld genom att rikta vår tro mot den värld varifrån vi föll. På så sätt tillförs vår värld livskraft, vilket lindrar lidandet. Utan denna tro kommer vår tillvaro succesivt att försämras. Lidandet och förfallet är alltså en konsekvens av syndafallet:

...därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar; törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda. (1 Mosebok 3)

Bekräftelse får vi genom tron.

Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan "svälja" en så okritisk tro.
När jag var barn trodde jag nog att Gud fanns. Alla andra trodde ju det, tycktes det.
När jag skulle konfirmeras tog det stopp. Jag var den förste i min släkt som inte gjorde det. Jag blev tvungen att göra ett val. Göra som alla andra eller följa min övertygelse.

När jag började intressera mig för filosofi insåg jag vilken roll religionen spelar i vår verklighetsuppfattning.
Genom mitt musikintresse och via körsång så har jag tillbringat mycket tid i kyrkor. Annars skulle aldrig sätta min svettiga fot i en kyrka såvida inte det vore för att söka svalka vid en värmebölja.
Genom tro blir man del i en gemenskap, får hopp om liv efter döden och förlåtelse för sina onda gärningar.
Tro, hopp och kärlek kan värma lika bra fast det är en illusion.

Svårigheten för en filosof är att förena en illusion med att samtidigt söka sanning och sträva efter att förstå.
Vetenskapen och kunskapen går framåt inom alla områden medan religionen står och stampar på samma fläck.
Religiösa argument som; "Det är så skrivet", "Det står så i bibeln," är så kallade auktoritetsargument och kräver "blind" tro för att vara giltiga.
Visserligen förekommer samma typ av argument inom filosofin när man citerar vad andra filosofer skrivit istället för att diskutera utifrån sak.

[Mlw]

Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan "svälja" en så okritisk tro.
När jag var barn trodde jag nog att Gud fanns. Alla andra trodde ju det, tycktes det.
När jag skulle konfirmeras tog det stopp. Jag var den förste i min släkt som inte gjorde det. Jag blev tvungen att göra ett val. Göra som alla andra eller följa min övertygelse.

När jag började intressera mig för filosofi insåg jag vilken roll religionen spelar i vår verklighetsuppfattning.
Genom mitt musikintresse och via körsång så har jag tillbringat mycket tid i kyrkor. Annars skulle aldrig sätta min svettiga fot i en kyrka såvida inte det vore för att söka svalka vid en värmebölja.
Genom tro blir man del i en gemenskap, får hopp om liv efter döden och förlåtelse för sina onda gärningar.
Tro, hopp och kärlek kan värma lika bra fast det är en illusion.

Svårigheten för en filosof är att förena en illusion med att samtidigt söka sanning och sträva efter att förstå.
Vetenskapen och kunskapen går framåt inom alla områden medan religionen står och stampar på samma fläck.
Religiösa argument som; "Det är så skrivet", "Det står så i bibeln," är så kallade auktoritetsargument och kräver "blind" tro för att vara giltiga.
Visserligen förekommer samma typ av argument inom filosofin när man citerar vad andra filosofer skrivit istället för att diskutera utifrån sak.

Föreställ dig att en utomjording i framtiden kommer till jorden och hittar ett mekaniskt urverk. Det vore knappast tillfredsställande för denna varelse att endast förstå urverkets funktion—den skulle säkerligen också vilja förstå dess syfte. Vad är meningen med detta föremål?

Att dagens människor ofta nöjer sig med att utforska naturens funktioner framstår som en märklig hållning. Vetenskapen kan bara förklara hur naturen fungerar. Men vi bär ju alla på en inneboende längtan att förstå alltings mening. Dessutom har vi ännu inte fått en fullständig förklaring till hur allting fungerar. Både kosmologin och darwinismen står inför betydande utmaningar och befinner sig faktiskt i kris. Richard Dawkins, ateisten och religionsmotståndaren, är en obetydlig tänkare. David Bentley Hart säger:

Se bara på Richard Dawkins exempel: han ägnade flera sidor i "The God Delusion" åt en diskussion om Thomas av Aquinos "Fem vägar", men kom aldrig på tanken att rådfråga någon kunnig forskare inom antikt och medeltida tänkande som kunde ha förklarat dem för honom, kanske medan de flanerade längs Themsen en av Oxfords långa, ljusa eftermiddagar. Som följd missuppfattade han inte bara de Fem vägarna som Thomas kompletta förklaring till varför vi bör tro på Gud, vilket de definitivt inte är, utan han missförstod också fullständigt logiken i samtliga resonemang, och detta på mest grundläggande nivå. Eftersom han var obekant med den skolastiska skillnaden mellan primär och sekundär kausalitet, antog han felaktigt att Thomas tal om en "första orsak" syftade på den första tidsmässiga orsaken i en kontinuerlig tidsföljd av enskilda orsaker. Han antog att Thomas logik förutsatte att universum måste ha haft en början i tiden, något som Thomas uttryckligen och upprepade gånger klargjorde inte var fallet. Han gjorde det anakronistiska misstaget att tolka Thomas argument om universell naturlig ändamålsenlighet som ett argument för uppenbar "Intelligent Design" i naturen. Han trodde att Thomas bevis om universell "rörelse" enbart handlade om fysisk förflyttning i rummet, "lokal rörelse", snarare än den ontologiska rörelsen från möjlighet [potential] till verklighet [akt]. Han missförstod Thomas argument om grader av transcendental fullkomlighet som ett argument om grader av kvantitativ storlek, vilket per definition inte kan ha någon perfekt summa. (Förvisso är de två sistnämnda begreppen svårbegripliga för moderna människor, men han kunde åtminstone ha frågat.) Vad gäller Dawkins eget försök till argument mot sannolikheten för Guds existens är det så grovt och pinsamt förvirrat att det helt saknar relevans för någonting, troligen inte ens för sig självt. ("The Experience of God: Being, Consciousness, Bliss", 2013, s. 21-22)

Dawkins är helt enkelt omedveten och okunnig, för han tycker att han vet allt han behöver veta. Omedvetenhet är vad som kännetecknar dagens irreligiösa människor.

[Algotezza]

Ja, det finns många fantasifulla sätt att beskriva verkligheten. Går några av dem att bekräfta?

Det som för mig gör att verkligheten inte är en dröm eller simulering är lidandet och smärtan i världen. Varför skall det finnas lidande och smärta i en dröm? Vad är poängen med det.

Det är lidandet och smärtan, dödandet och döendet som gör livet till mer än en lek. Det är det som gör att livet blir på allvar.

Vi förlorade vårt första barn 1983. Han blev 14 dagar gammal. Jag har haft bältros och inflammerad gallblåsa, vilket är smärtsamma erfarenheter. Allt detta gör att livet för mig personligen är på allvar.

I krigsdrabbade områden lider och dör människor. Världen är raskt på väg mot diktatur och världskrig. Varför ha med der i en simulering? Då är det onda makter bakom allt. Gud/gudarna leker med oss och struntar i lidandet och smärtan. Är Gud värsta diktatorn? Eller finns ett högre syfte med smärta och lidande? Teodicéproblemet aktualiseras dagligen.

Hur kan djupaste smärta och lidande här och nu på något sätt rättfärdigas av ett löfte om framtida salighet?

Enligt Augustinus förlorade både världen och människan vid syndafallet förmågan att göra rätta val, medan möjligheten att göra felaktiga val öppnade sig. Vi blev därmed fångna i syndens domän. Kosmos drabbades av en katastrof, men vi kan fortfarande bevara vår värld genom att rikta vår tro mot den värld varifrån vi föll. På så sätt tillförs vår värld livskraft, vilket lindrar lidandet. Utan denna tro kommer vår tillvaro succesivt att försämras. Lidandet och förfallet är alltså en konsekvens av syndafallet:

...därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar; törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda. (1 Mosebok 3)

Bekräftelse får vi genom tron.

Allt kan tydligen enligt dig förklaras genom att tron finns eller saknas. Lidandet i världen beror på avsaknad av tro samt synden och syndafallet. Synden befrias man från genom att tro att Jesus dog för ens synder, för då blir man förlåten.

Är det kristendomen i ett nötskal?

Tro utan bevis väger tyngre än tro baserat på bevis, enligt min tolkning av citatet nedan.

Men vad är tro egentligen? Vad säger du och teologerna?

Har ateister och agnostiker missförstått vad tro är när de menar att de saknas bevis, när det faktiskt inte behövs bevis...?

Men är det då öht någon mening med att diskutera dessa spörsmål eller religion öht på ett forum som detta eller öht diskutera tro alls?



Johannesevangeliet kapitel 20

27Därefter sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!« 28Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.« 29Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.«

[Mlw]

Allt kan tydligen enligt dig förklaras genom att tron finns eller saknas. Lidandet i världen beror på avsaknad av tro samt synden och syndafallet. Synden befrias man från genom att tro att Jesus dog för ens synder, för då blir man förlåten.

Är det kristendomen i ett nötskal?

Tro utan bevis väger tyngre än tro baserat på bevis, enligt min tolkning av citatet nedan.

Men vad är tro egentligen? Vad säger du och teologerna?

Har ateister och agnostiker missförstått vad tro är när de menar att de saknas bevis, när det faktiskt inte behövs bevis...?

Men är det då öht någon mening med att diskutera dessa spörsmål eller religion öht på ett forum som detta eller öht diskutera tro alls?

Johannesevangeliet kapitel 20

27Därefter sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!« 28Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.« 29Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.«

Tro innebär att omfatta de kristna sanningarna och rikta sin längtan mot Guds rike. Endast tron ger frälsning. Detta förklarar varför religionen inte frambringar rationella trossatser utan läror som står i strid med förnuftet—eftersom endast sådana sanningar kan omfattas genom verklig tro.

[Algotezza]

Tro innebär att omfatta de kristna sanningarna och rikta sin längtan mot Guds rike. Endast tron ger frälsning. Detta förklarar varför religionen inte frambringar rationella trossatser utan läror som står i strid med förnuftet—eftersom endast sådana sanningar kan omfattas genom verklig tro.

Ja, det stämmer nog. Bara tron kan omfatta det som strider mot förnuftet.

Filosofi bygger på övertygelsen att vi genom förnuft och logik kan komma fram till sanningen om det vi ställer frågor om och att försöka förstå de problem man tar upp.

Kristen tro innebär i så fall motsatsen. Men var kommer tron från, vad bygger den på? En känsla? Ett behov? Eller den kan varken förklaras eller förstås? Den bara är...

Och tror man blir man frälst och kommer till Guds rike och tror man inte väntar kulminerande lidande.

[Mlw]

Ja, det stämmer nog. Bara tron kan omfatta det som strider mot förnuftet.

Filosofi bygger på övertygelsen att vi genom förnuft och logik kan komma fram till sanningen om det vi ställer frågor om och att försöka förstå de problem man tar upp.

Kristen tro innebär i så fall motsatsen. Men var kommer tron från, vad bygger den på? En känsla? Ett behov? Eller den kan varken förklaras eller förstås? Den bara är...

Och tror man blir man frälst och kommer till Guds rike och tror man inte väntar kulminerande lidande.

Tron vilar på förtroende, tillit och en villighet att underordna sig den gudomliga sanningen. Den kristna trons yttersta syfte är att räta ut vår själsliga krokighet och självcentrering. När detta sker blir vi excurvatus ex se, vår krokighet blir uträtad. Luther menade att människan av naturen är inkrökt i sig själv, incurvatus in se, och gör sig själv till tillvarons medelpunkt. Den kristna tron kan hela denna självcentrering genom att vända vår blick utåt och uppåt, så att vi sätter Gud främst. Luther säger:

På grund av arvssynden är vår natur i sitt djupaste väsen så djupt inkrökt i sig själv att den inte bara vrider Guds yppersta gåvor mot sig själv för att njuta av dem (vilket moralisterna och hycklarna så tydligt demonstrerar), utan den går så långt att den "använder" Gud som ett medel för att få dessa gåvor. Det värsta är att den inte ens inser hur den på detta fördärvade, förvridna och krokiga sätt söker allting, även Gud själv, uteslutande för sin egen vinnings skull. (LW 25)

Man kan jämföra med att bli inkallad till krigstjänst när krig bryter ut. Soldaten lovas ingenting annat än lidande och död. Han deltar av kärlek till sitt land och för sin president eller kung. Det är därför man säger att "militären gör dig till man". Den självdisciplin som krävs i tjänstgöringen tenderar att förvandla en incurvatus pojke till en excurvatus man, eller delvis räta ut hans krokiga natur.

[Algotezza]

Mlw

Vad är ditt syftet med dina inlägg?
Vem försöker du övertyga?
Vad hoppas du åstadkomma med dina inlägg?
Att få någon att tro?
Att missionera?
Sprida "det glada budskapet"?

[Mlw]

Mlw

Vad är ditt syftet med dina inlägg?
Vem försöker du övertyga?
Vad hoppas du åstadkomma med dina inlägg?
Att få någon att tro?
Att missionera?
Sprida "det glada budskapet"?

Har du slut på argument?

[Algotezza]

Mlw

Vad är ditt syftet med dina inlägg?
Vem försöker du övertyga?
Vad hoppas du åstadkomma med dina inlägg?
Att få någon att tro?
Att missionera?
Sprida "det glada budskapet"?

Har du slut på argument?

Du svarar med en motfråga. Jag är genuint intresserad av svar på dessa frågor, men vill du ej svara, låt gå för det.

[Mlw]

Mlw

Vad är ditt syftet med dina inlägg?
Vem försöker du övertyga?
Vad hoppas du åstadkomma med dina inlägg?
Att få någon att tro?
Att missionera?
Sprida "det glada budskapet"?

Har du slut på argument?

Du svarar med en motfråga. Jag är genuint intresserad av svar på dessa frågor, men vill du ej svara, låt gå för det.

Jag diskuterar för att jag tycker det är kul!

[xion]

Jag frågade en bekant om han var religiös.
Nej, svarade han, men han betraktade sig som varande "andlig".
Jag uppfattade hans svar som att han var öppen för sådant som vi filosofer brukar hänföra till metafysiken.
Kanske som immateriella tankar och verksamheter.

[Algotezza]

Har du slut på argument?

Du svarar med en motfråga. Jag är genuint intresserad av svar på dessa frågor, men vill du ej svara, låt gå för det.

Jag diskuterar för att jag tycker det är kul!

Ett utmärkt svar! Så är det för mig också.

[Hubert]

1: Darwinism existerar inte!

2: Om vi inte utforskar "naturens funktioner" hur kan vi då förstå alltings mening? Kan vi förstå allting utan att förstå dess funktioner?

3: Dawkins!
Gudabenådad evolutionsbiolog som ägnat mycket tid åt att visa teologer att de inte begriper evolutionsteorin.
I Dawkins verk som publicerats i mångmiljonexemplar har han nått en enorm publik av troende som skakats och ateister som stärkts.
Han är klart medveten om vad han gör och är kunnig efter otaliga möten med vanliga troende och med teologer.

Harts kritik pratar i samma megafon som andra teologers: Dawkins är inte teolog.
I det här långa citatet visar inte Hart att Thomas av Aquinos bevis håller, bara att Dawkins inte är teolog.
Hur många av världens 2 000 000 000 kristna har läst bibeln? Hur många av 2 000 000 000 är teologer?

4: Thomas av Aquinos 5 gudsbevis från 1200talet utgår från den tidens syn på vetenskap, nämligen att sanna påståenden om verkligheten måste härledas från självklara intellektuella premisser.
Dawkins Illusionen om Gud - nu på rea på bokus.com! - använder samma metod för att avvisa alla 5.

Ett långt citat från Illusionen om Gud om Thomas fjärde bevis:
Gradbeviset: Vi ser skillnader i vår omgivning. Det finns grader av till exempel godhet eller fulländning. Men vi bedömer dessa grader endast genom att jämföra med ett maximum. Människor kan vara både goda och onda, och följaktligen kan vi inte vara bärare av den maximala godheten. Därför måste det finnas något annat maximum som anger normen för fulländning, och detta maximum kallar vi Gud.

Dawkins: Vad är det för argument? Man lika gärna säga att somliga människor luktar mer illa än andra men att vi kan göra jämförelsen enbart genom att hänvisa till ett fulländat maximum av tänkbar stank. Därför måste det finnas någon som luktar maximalt illa, och vi kallar honom Gud. Man kan ta vilken jämförelsedimension som helst och få fram en lika andefattig slutsats.

Att dagens människor ofta nöjer sig med att utforska naturens funktioner framstår som en märklig hållning. Vetenskapen kan bara förklara hur naturen fungerar. Men vi bär ju alla på en inneboende längtan att förstå alltings mening. Dessutom har vi ännu inte fått en fullständig förklaring till hur allting fungerar. Både kosmologin och darwinismen står inför betydande utmaningar och befinner sig faktiskt i kris. Richard Dawkins, ateisten och religionsmotståndaren, är en obetydlig tänkare. David Bentley Hart säger:

Se bara på Richard Dawkins exempel: han ägnade flera sidor i "The God Delusion" åt en diskussion om Thomas av Aquinos "Fem vägar", men kom aldrig på tanken att rådfråga någon kunnig forskare inom antikt och medeltida tänkande som kunde ha förklarat dem för honom, kanske medan de flanerade längs Themsen en av Oxfords långa, ljusa eftermiddagar. Som följd missuppfattade han inte bara de Fem vägarna som Thomas kompletta förklaring till varför vi bör tro på Gud, vilket de definitivt inte är, utan han missförstod också fullständigt logiken i samtliga resonemang, och detta på mest grundläggande nivå. Eftersom han var obekant med den skolastiska skillnaden mellan primär och sekundär kausalitet, antog han felaktigt att Thomas tal om en "första orsak" syftade på den första tidsmässiga orsaken i en kontinuerlig tidsföljd av enskilda orsaker. Han antog att Thomas logik förutsatte att universum måste ha haft en början i tiden, något som Thomas uttryckligen och upprepade gånger klargjorde inte var fallet. Han gjorde det anakronistiska misstaget att tolka Thomas argument om universell naturlig ändamålsenlighet som ett argument för uppenbar "Intelligent Design" i naturen. Han trodde att Thomas bevis om universell "rörelse" enbart handlade om fysisk förflyttning i rummet, "lokal rörelse", snarare än den ontologiska rörelsen från möjlighet [potential] till verklighet [akt]. Han missförstod Thomas argument om grader av transcendental fullkomlighet som ett argument om grader av kvantitativ storlek, vilket per definition inte kan ha någon perfekt summa. (Förvisso är de två sistnämnda begreppen svårbegripliga för moderna människor, men han kunde åtminstone ha frågat.) Vad gäller Dawkins eget försök till argument mot sannolikheten för Guds existens är det så grovt och pinsamt förvirrat att det helt saknar relevans för någonting, troligen inte ens för sig självt. ("The Experience of God: Being, Consciousness, Bliss", 2013, s. 21-22)

Dawkins är helt enkelt omedveten och okunnig, för han tycker att han vet allt han behöver veta. Omedvetenhet är vad som kännetecknar dagens irreligiösa människor.

[Algotezza]

Inget Gudsbevis håller vare sig logiskt eller empiriskt och det behövs ju inte heller då finast av allt på religionens område är att tro utan bevis. Gud står ju också över logiken så hans existens garanteras via hens ickeexistens.